Månad: februari 2012 (sida 1 av 4)

Pizzadeg?

image
Hittade ett spännande recept på köksbordet. Undrar just vad man ska ha för fyllning.
Postat med WordPress för Android

Nostalgi

image
En nostalgisk upplevelse för en gammal Kolbäckare. Blev sugen på att vara där med cykel och hänga på bommen.
Postat med WordPress för Android

Lunchrast vid Asköviken

image
Nu är det lugnt och stilla här. Undrar hur länge.
Postat med WordPress för Android

Min mobilhistoria del 4

Jag höll nästan på att glömma bort min för den stora massan ganska ointressanta bloggserie om min mobiltelefonshistoria.
Sist jag skrev något så hade jag börjat jobba på mitt nuvarande jobb och börjat använda Smartphone. På den tiden fick man alltid frågan ”Vad är det för märke” när man sa att man hade en HTC.
Jag hade alltså lackat ur lite på min HTC 740s. Inte på grund av funktionerna utan för att den var dåligt byggd med en snygg glasfront som sprack när man tappade den på en kudde typ.
På den tiden hade jag fortfarande ett extra privat abonnemang som jag förvisso inte använde direkt mycket, men jag hade det kvar av gammal ohejdad vana. Eftersom jag inte hade någon bindningstid kvar på det så tog nyfikenheten och tekniknörden över och jag gick och köpte mig en HTC Hero med det för mig helt nya operativsystemet Android.

HTC Hero

HTC Hero
Ekonomiskt var detta nog den sämsta affär jag någonsin gjort. Jag band upp mig 18 eller 24 månader på ett abonnemang jag inte använde. Telefonen kom jag att använda mest i jobbet dessutom. Men vilken telefon sen! Jag skrev mängder av inlägg om min älskling och den används nog fortfarande om min systerson inte fått sin nya lur än.
Nästa jobb-telefon blev inte en Windows-mobil utan nu var Android het även på jobb-marknaden. Med fullt stöd för Exchange fick det bli en.

HTC Desire

HTC Desire
Den här luren gick jag och dreglade över en längre tid innan den först släpptes och gick som smör i solksen och sedan fick jag vänta tills HTC lyckades komma ikapp i produktionstempot.
HTC Desire var en mycket kompetent telefon som jag älskade, men utvecklingen som gick i rasande takt sprang tyvärr ifrån telefonen som hade på tok för snålt med intern utrymme. Den sista tiden fick jag ägna mig åt att rensa den två gånger i veckan för att minnet inte skulle ta slut.
I år var det så dags igen för ett byte och även denna gång blev det en HTC närmare bestämt en

HTC Sensation XE

HTC Sensation XE
Har faktiskt inte så mycket att säga om denna lur. Jag är van med Android och HTC-sense och om man bortser från prestanda är det i grunden samma lur som de tidigare Androidlurarana jag använt. En kamera på framsidan möjliggör videochatt och videosamtal. Snabbare och samtidigt mer energikrävande kräver en omladdning mitt på dagen om jag använder den hårt.
Snart kommer GB-sandwich till den och då kanske det händer mer.
Summeringen av min mobilhistoria slutar med 3 st Ericsson 6 st Sony Ericsson och 5 st HTC. Det kan också hända att jag haft en Nokia till låns en svag period. Men man kan gott säga att jag är en lojal konsument som stannar kvar vid fabrikat jag uppskattar.

Järnladyn

Järnladyn
Vi var på bio idag. Jag och min fru. Inga barn utan bara jag och NPG. Järnladyn såg vi och avslutade med middag på Varda.
Filmen var lite märklig måste jag säga. Det tog ett tag innan jag fick grepp om den och kom in i handlingen. Förvirrande kanske är rätt ord, men jag har inte riktigt bestämt mig. Det kanske bara var jag som var förvirrad över att jag var ute på tu man hand med NPG utan barn.
Meryl Streep är strålande som Margaret Thatcher både den förvirrade äldre versionen som är filmens huvudperson och den inte fullt lika gamla som hon tänker tillbaka på.
Filmen är bra, men inte så att man gör vågen direkt. Riktigt gripande mellan varven och aldrig dålig. Men inledningen var lite seg tyckte jag nog, vilket också kan bero på att det tog en stund för mig att komma in i handlingen.
Men som sagt Meryl Streep gör filmen sevärd. En recension som jag i det mesta håller med om hittar man här.
Om det var år och dar sedan vi var på bio för oss själva så är det nog ännu längre sedan vi var ute och åt själva. Som den notoriska slarver jag är var jag självklart sent ute för att boka bord. Men vår barnvakt tillika min tvillingbror som har en del rutin och kontakter i restaurangbranchen ryckte ut och fixade ett bord åt oss på Varda.
Ankbröst med Cannellinibönor, honung- & limesås samt Västerbotten potatis blev det för NPG. Själv åt jag upp Bambi med Selleripuré, haricôte verts, tranbär och portvinsås.
Till efterrätt blev det glass och varma hjortron, mest för att visa att vi sörlänningar också kan hantera den norrländska präriens gyllene bär.
Riktigt gott och trevlig service på Varda, men jag är fortfarande förvirrad över snubben som igår sa att det var fullt hela lördagen när jag ringde och försökte boka bord. Det var först under slutet av vår sittning som det började fyllas på och vi gick strax innan halv åtta.
 

Det är ju bara negativa nyheter hela tiden

Ett ganska vanligt klagomål på media och journalister är att nyhetsrapporteringen är så negativ hela tiden. Krig, Naturkatastrofer och elände dagar och veckor i ända.
Sen föds det en liten prinsessa och tidningarna fylls med nyheter om detta. Inte ens som den republikan jag är kan jag få detta till en negativ nyhet. Men vad händer då.
Jo då börjar det klagas på att det minsann pågår folkmord och svält i världen och det enda de svenska journalisterna bryr sig om är den lilla Estelle.
Nu kanske det inte är samma personer som klaga, men lite kul är det i alla fall att se att det inte bara är SJ och IT-avdelningar som aldrig kan få folk att vara nöjda.
Angående namnet på den lilla. Estelle? Är det inte lite WT över det namnet?
I demokratins namn tycker jag att folket borde få välja vad kungabebisar ska heta, men då kanske hon hade fått heta Rolf-Göran.

Gamla vanor sitter i

Stockholm Södra
Mellan 1995 och 1998 bodde jag i Skogås och jobbade i Nacka och åkte dagligen pendeltåg mellan Skogås och Stockholm Södra. Sedan dess har knappt åkt pendeltåg i Stockholm över huvud taget.
Nu har jag bytt arbetsplats och kommer återigen att börja trafikera Stockholm Södra eftersom kontoret ligger ett stenkast därifrån. Idag var första hela arbetsdagen där och när jag nu var på väg hem gick jag igenom spärrarna och tog rulltrappan ner och precis som om tiden stått still de senaste 12 åren vek jag av åt vänster och ned på perrongen bara för att konstatera att jag nu inte ska åka mot Västerhaninge och Nynäshamn.
Givetvis ledde detta till att jag missade tåget jag egentligen skulle hinna med och fick i slutändan ta ett senare tåg hem till Västerås.
På uppsidan så träffade jag en gammal bekant som jag fick en trevlig pratstund med så helt fel blev det i alla fall inte, men visst är det märkligt att en 12 år gammal daglig vana sitter kvar i ryggmärgen så att man mot bättre vetande och förnuft bara ångar på i de gamla spåren.
 

Installerad på nya jobbet

image
Postat med WordPress för Android

Southern comfort

En lite halvaggressiv göteborgare klev på tåget och började med strirrande irra omkring i vagnen. Troligtvis letade han bara efter sitt stolsnummer, men han var en smula obehaglig när han for fram och tillbaka.
När han väl hittat sin plats och slagit sig till ro ringer han upp någon och skäller för att han inte blir hämtad från stationen. I samtalet beklagar han sig också över att han ”bara” har en kvarter Southern Comfort, men tillägger att han får väl gå till den där svindyra restaurangvagnen och köpa mer.
Oj så besviken han ska bli när han upptäcker att restaurangvagnen på två-våningarna består av en selecta-automat.
Detta ökar ju också risken/chansen att han slipper sitta 5 timmar på tåget som han också högljutt beklagat sig över. Han blir nog avkastad i Laxå.
Nu sitter han och spelar Kiss för hela vagnen. Har hörlurar inte kommit till Göteborg än?

Det är inte vargen som hotar våra bygder

Vargar
Ser att en massa vänner till mig på facebook är med på någon lista som påstår att vargen skulle hota våra bygder. Kul att folk engagerar sig i naturvårdsfrågor, men vet verkligen alla vad det hela handlar om?
Jag vill inte på något vis utnämna mig till någon expert och vet absolut inte tillräckligt mycket för att här kunna leverera fakta. Men jag har följt debatten en längre tid och vet att debatten inte på långa vägar handlar om naturvård eller naturintresse. Den handlar om människans intressen och okunskapen eller oviljan att ta in kunskap och fakta duggar tätt på båda sidor.
En sak som jag med säkerhet vet är att det absolut inte är vargen som hotar några bygder. Det är avsaknaden av en konsekvent politik på området. De som skriker högst får politikernas uppmärksamhet helt enkelt.
Här i Västmanland lever vargen i gränslandet mellan kulturmark och skogsmark. Ska vi ha vargen här måste bönder som håller djur få rätt hjälp att stänga ute vargen och givetvis måste även skyddsjakt få förekomma.
Jag blir uppriktigt ledsen när man hör vargvänner som på allvar menar att människan måste anpassa sig. Då har man inte förstått vad det är som fått våra kulturlandskap att leva och ha en så pass stor artrikedom som den nu har. Det är länge sedan det fanns vilda djur som betade och kunde hålla strandängar och slätter levande. Sen vikingatiden och framåt är dessa landskap formade av oss och våra husdjur. Det höll på att sluta med katastrof på grund av att jordbruket förändrades och moderniserades, men vi vaknade i tid och det mälardalska landskapet där jag bor har en ljus framtid. Skulle vi gå de extremaste djurvännerna till mötes och sluta upp med djurhållning i t ex Svartådalen så skulle stora naturvärden gå förlorade. Jag vill ha vargen där, men inte till vilket pris som helst.
På den andra sidan har vi de som vill utrota vargen och som kör med ren skrämselpropaganda och gärna gråter ut i tidningarna om att de inte vågar gå ut i skogen längre. Jag vistas i dessa skogar mycket och har aldrig sett en livs levande varg, spår har jag dock sett. Jag vet att det finns de som vistas där mer och som säkert mött gråben, men det är inte farligt att gå ut i skogen. Men vi måste ändra våra vanor och då framörallt de som har hund. Det är ju nämligen så enkelt att vargen ser hunden som en inkräktare på sitt revir och de dödar då i självförsvar.
Här är den största nöten att knäcka, för vi har en lång tradition av jakt med lösa hundar i Sverige. Att bryta det mönstret är inte lätt, men det är absolut inte vargens ansvar att lösa det. Vi kanske helt enkelt får acceptera att inte jaga med lösa hundar i reviren och under vårvintern när vargarna vandrar och söker nya revir.
Jag som fotbollssupporter ser många likheter mellan vargdebatten och huligandebatten. Det är två läger som inte vill vika en tum från sin hållning och alla har en åsikt oavsett om man är insatt eller inte. I slutändan är det ytterligheterna som skriker mest som hörs, så tänk både en och två gånger innan ni skriver på några namnlistor och framförallt ta reda på vilka det är som egentligen står bakom dem.
Själv hoppas jag på en framtid med varg och en levande landsbyggd, och hoppas innerligt att våra politiker klarar av att visa kurage och driva en mer konstruktiv rovdjurspolitik som inte alltid faller alla i smaken, för det är nog vad som behövs.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑