Månad: juli 2013 (sida 1 av 2)

Osannolik storkdag

I förra inlägget var jag en smula bitter över den vita storken som behagade dyka upp lagom tills jag började jobba igen. Bitterheten baserades på att storkar som dyker upp på våra breddgrader historiskt sett aldrig stannar länge.
Nu finns det dock inte några regler utan undantag och den här storken valde att stanna längre och rapporter kom in hela måndagen och igår. Idag vid lunchtid kollade jag igen och den var kvar så när jag slutade kl 14:30 så åkte jag hem och packade utrustning och en lättare matsäck och inväntade Lilleman som var på bio med resten av familjen.
stork
Inte min bild
Turbon på bilen va lagad så exakt kl 16:00 rullade vi in i Fellingsbro och fortsatte rakt igenom upp mot kyrkan där storken siktats tidigare.
-Där flyger det en häger säger Benjamin när vi närmar oss kyrkan
-Nej det är STORKEN, den är vit, med svarta vingar och röd näbb!!!
Jag tvärnitar och försöker vända på en femöring och får motorstopp och innan jag lyckas ta mig tillbaka så är storken försvunnen.
Vi åker runt kyrkan och in på en liten väg för att eventuellt hitta den på åkern bakom den träddunge där Lilleman sett den flyga, men det enda vi ser är en häger som kommer flygandes från norr. Givetvis leder detta till att jag blir en smula tveksam till vad grabben sett, men han vet vad han sätt och låter övertygad.
Dessutom har han sett hägrar tusen gånger om så att han skulle få en gråhäger till en vit stork är ganska osanolikt.
Vi stannar i området ungefär en timme, men storken hittar vi inte igen. Lite småsurt att åka hem med en mallig unge när man dippat, men det är bara att lyfta på hatten och gratulera till ett kryss.
Senare på kvällen har vi börjat göra oss i ordning för att åka och hämta mina föräldrars bil som jag ska låna i morgon. Då kommer larmet på vårt lokala Västerås-larm.
Vit stork vid E18 mellan Västerås och Hallstahammar!
Kan det vara sant? Kan man ha en sådan osannolik tur?
Jag skickar en fråga till avsändaren om vilken sida av E18 fågeln befinner sig och hetsar på NPG som inte alls har lika bråttom och tycker att vi ska vänta på att Felle kommer hem, men vi kommer iväg snabbt ändå och när vi kommer ut från Västerås så får vi ett mer detaljerat svar på larmet.
När vi närmar oss spänner vi blickarna och sänker hastigheten. Tack och lov var det inga bilar bakom, så 70 km/h gick utmärkt att hålla och mycket riktigt gick där en stork och födosökte på sidan av vägen, lite skymd av en trädridå, men väl synlig och det var NPG som såg den först. Alltså blev jag nummer tre i familjen att se vit stork i västmanland.

Skådning på hemmaplan igen

Nu är vi hemma i Mälardalen igen och min första arbetsdag detta läsår är till ända. Oturligt nog dök det upp en vit stork som saknas på min Västmanlandslista i går eftermiddag. Eller turligt nog kanske man ska säga för alla de skådare som fortfarande har semester.
Med lite tur kanske den skulle stanna så att jag kunde åka efter jobbet och det gjorde den, men jag kunde ändå inte åka eftersom NPG skulle träna och ungarna måste ha mat. Själv var jag dessutom ganska trött efter att ha gått upp tidigt utan att ha gått och lagt mig tidigt igår.
När träningen var slut runt halv sju var jag så trött att jag kunde somna på rotmos, men om jag nu skulle göra det så skulle jag troligtvis vakna kl 23 och vara tokpigg så jag bestämde mig för att åka ut och skåda lite. Inte till storken som höll till i Fellingsbrotrakten, dit var det för långt.
Jag och Benjamin valde Frövisjön istället. Av rapporterna på svalan att dömma var det antingen ingen som varit där på ett tag, eller så var det dött.
När vi kom dit så kunde vi konstatera att dött var det rakt inte. Vattenståndet var lågt och grönbenor och gluttsnäppor hördes direkt vi klev ur bilen. Gott om dem lät det också som.
FrövisjönFrån förra årets VOF-utflykt till Frövisjön med bl a Rostand
Vi började som vanligt att skåda från dungen vid naturklubbens hus och där var de flesta grönbenorna. Jag räknade till 65 st bara på en liten bank nedanför mig och skattade antalet till en bit över hundra. Kanske 200.
En hel del gluttsnäppor och svartsnäppor rastade också i sjön och änderna, sothönsen, doppingarna och gässen trängdes i mitten av sjön. Mest bläsand, men en och annan skedand, kricka och snatterand hittade vi också samt några viggar.
Eftersom flugorna var lite småbesvärliga precis intill kohagen så stannade vi inte så länge i dungen utan flyttade ganska snart till bommen i västra delen där kvällsljuset inte stör lika mycket.
Vi stod där ett tag och Benjamin började tappa intresse en smula och några vadare hittade vi på lerbankarna direkt nedanför oss, men inte samma mängd som på andra sidan. Här fanns också mer vass att gömma sig i så det krävdes lite mer tålamod vilket Benjamin inte hade allt för gott om tills en stor och välkänd silhuett dök upp ovanför oss. En havsörn kom seglandes mot sjön och gjorde några försök att ta en gås eller häger innan den slog sig ned i en av björkarna på andra sidan där den snart fick sällskap av ytterligare en.
Vi tittade på dem och på allt de skrämt upp och när lugnet började lägga sig igen så antydde Benjamin att han ville hem.
Jag som inte riktigt hade spanat av hela västra delen bad om lite mer tid för att göra detta lite snabbt. Större strandpipare hade hittats innan havsörnarna dök upp och nu var det fler vadare framme på samma lerbank, grönbenor och brushanar och ytterligare en liten vadare som kilade in bakom en vassrugge och bland all död ved som ligger på botten. Efter ett tag är den framme tillräckligt för att identifieras som en småsnäppa och ytterligare en till visar sig.
Nu glömmer Benjamin att han vill hem och sökandet efter dem ger honom energi. Denna sparvstora vadare är inte dirket ovanlig, men att hitta den på 300 meters håll är inte alltid så lätt även med tubkikare. Men efter mycket om och men lyckades även han se den.
Strax därefter spatserade en kustpipare in bland strandpiparna, grönbenorna och småsnäpporna.
Två årskryss och Frövisjön såg riktigt bra ut inför höststräckets alla vadare som börjar dra söderut på bred front nu.

Snart bär det av söderut

De två veckorna här uppe i norr är snart slut och i morgon styr vi KIA:n mot Västerås igen. Även om jag verkligen längtar tillbaka till Mälardalen och vårt radhus och min säng så är det alltid lite vemodigt att åka härifrån.
Det är lite som i ölreklamen ni vet. Jag vet inte varför jag gillar Norrland, men jag vill väl vara mig själv för en stund. (eller på en stund som vissa här uppe säger)
Släkt och vänner har besökt och de senaste dagarnas värmebölja har gett tillfälle till bad och så har jag givetvis skådat fågel. Tiden på året är inte den bästa, men jag har slitit hårt för mina två kryss jag hade som mål. Det sista så sent som ikväll och en riktig skitobs blev det på en skulkande videsparv som tack och lov var lite upprörd och varnade ganska frenetiskt. Tackar Lilleman för hans skarpa hörsel som upptäckte den på håll och när jag spelade upp varningslätet i telefonen kom den närmare.
Här kommer lite bilder från veckorna som gått

Nu är livet som Norrbottning slut för den här gången, vi får se när det blir nästa gång. Förhoppningsvis någon gång under vårvintern.
 

På kryssning i norrbotten

Eftersom jag tillbringar en hel del tid här uppe i Norrbotten på somrar och även en del vårvinterveckor och jular så har jag rimligtvis sett en hel del fågelarter här uppe.
Rödbena
Ett problem som jag upptäckt är att jag till skillnad från hemma i Västmanland inte varit så noga med att rapportera in alla arter eller föra in dem i min egen statistik. Det har mest blivit arter som saknas hemma och de arter som Norrbottens rapportkommitté vill ha inrapporterade.
För er som inte är aktiva skådare så pratar jag nu om rapportsystemet Svalan, där vi nördar lägger upp rapporter om observerade fåglar i en gemensam databas som sedan hanteras av SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och SOF (Sveriges Ornitologiska Förening)
Detta system ger forskare ett utmärkt material på hur det står till med de svenska fåglarna samtidigt som det ger oss fågelnördar ett verktyg för att hålla ordning på våra egna krysslistor.
I alla fall så visade det sig att jag saknade en hel del relativt vanliga arter på min lista över Norrbotten och det vore väl synd att inte ha en ordentlig landskapslista när jag nu är här så ofta. Därför har jag ägnat ganska mycket tid till att faktiskt hitta just vanliga arter i år och detta har gjort att min krysslista för Norrbotten gått från ynkliga 61 arter till inte fullt så ynkliga 88 och mer ska det bli.
I dag kryssades havsörn och grå flugsnappare. I morgon funderar jag på att kryssa lite änder i Gammelstadsviken, men tornet lämpar sig bäst för morgonskådning och jag var uppe kl 5 i morse och vet inte om jag orkar med ytterligare en tidig morgon även om de är ljuvliga.
 

Månadens fåglar – Juni 2013

Några regndagar i Juli gjorde att jag kunde blogga ikapp, det jag tappade i april, maj när rariteterna avlöste varandra.
Juni månad började med en städdag i samfäldhetsföreningen för radhuslängorna där vi bor. Ingen fågelskådning för mig och Benjamin, men dock för en av våra grannar som smet iväg tidigt. När städningen sedan var i full gång så kom larmet från grannen att han hört en sommargylling så vi smet från städningen vi också och var nog de sista som lyckades höra gyllingen innan den tystnade och försvann.
Trots rivstarten av månaden förflöt resten av månaden ganska lugnt. Inga rariteter dök upp på hemmaplan och vi kunde njuta av rofyllda fågelturer och ljumma sommarkvällar.
En misslyckad tur till knuthöjdsmossen i slutet av maj följdes upp av en mer lyckad första veckan i juni då vi fick se smålom på riktigt nära håll.
smålom
 
VOF hade också en nattfågelutflykt som ställdes in på grund av lågt intresse, men jag som hade planerat att pricka in nattskärran den turen bestämde mig för att åka ut ändå och fick en till med mig. Turen var planerad att fortsätta upp till bergslagsskogarna mellan Virsbo och Fagersta om det krävdes, men vi fick träff på första stället och passade då på att åka tillbaka och försöka hitta vaktel också vilket vi gjorde tillsammans med trastsångare och kornknarr vid trådarängarna.
Sen blev det sommarlov och längre kvällar som spenderades lite sporadiskt med att lyssna på sångare och en och annan tur för att titta till hornugglans ungar vid Frövisjön. En av förra årets utsatta pilgrimsfalkar återvände till Västerås och lantmännens silo i hamnen vilket var glädjande.
När vi var på väg hem efter att ha skjutsat Benjamin till Gävle för vidare resa upp till mormor och morfar i Luleå en vecka så stannade jag till vid en grusgrop på gränsen till sala kommun och kommunkryssade storlom. En art som annars mest ses på sträck under vår och höst.
Min skådarkompanjon Jocke letade några dagar vidare bland alla de gamla grusgropar som finns längs rullstensåsarna i västmanland och strax norr om lommens grusgrop hittade han en backsvalekolloni.
backsvala
 
En kväll strax efter detta så stod jag i godan ro vid Frövisjön och hade det så lungt och avkopplande man bara kan ha vid en fågelsjö en varm sommarkväll i juni när telefonen ringer och jag får reda på att det rapporterats in en vit stork i Västerfärnebo.
Jag sätter mig i bilen och åker den slingriga och gropiga vägen norrut och är nära att köra på två älgar. Väl framme sprider vi ut oss och börjar leta utan resultat. När vi börjar tröttna och misströsta helt går jag åter in på svalan för att se om det kommit några kompletterande uppgifter och det har det. Den hade rastat i 10 minuter för 5 timmar sedan.
Dagen före midsommarafton larmas sedan en vitnäbbad islom ut strax utanför Eskilstuna och den hinner jag och Benjamin med innan sillen och nubbarna. Ingen kanonobs eftersom vi valde fel sida sundet, men tillräckligt bra för att njuta av en riktigt snygg fågel i sommardräkt.
Resten av månaden flyter på lika lugnt och när min semester börjar tar jag och Benjamin en natttur så att också han får in nattskärra på sin lista. Samma utflykt har vi också tur att skrämma upp en järpe vid ett kortare stopp efter vägen, så det blev två kryss för honom.
Kort Sammanfattning
Antal inrapporterade arter
Jag: 71
Benjamin: 47
Antal X
Jag: 2 (sommargylling och vitnäbbad islom)
Benjamin: 4 (sommargylling, vitnäbbad islom, järpe och nattskärra)
Antal årskryss
Jag: 9
Benjamin: 9
Minnesvärda obsar

  • Smålom på nära håll
  • Vitnäbbad islom i sommardräkt
  • Backsvalehäckning
  • Benjamin kryssar nattskärra
  • Sommargylling

Månadens dip

  • Storken i Västerfärnebo

Det är inte artigt att nia någon

Jag såg rubriken Unga har blivit så artiga att det stör och klickade på länken för att konstatera att det handlade om att ungdomar har börjat nia folk.
Det har aldrig varit artigt att nia någon och kommer aldrig att bli det.
Förr i tiden innan du-reformen så skulle man använda titlar.
-Kan Kallfaktorn vara så vänlig att hämta in posten
-Ja översten, jag ska genast göra det.
Ni användes också, men av de som var av högre rang för att markera avstånd och rangskillnad. Alltså var det nedvärderande att bli niad.
En lärare niade sina elever, en bonde sin dräng osv.
Idag efter du-reformen är det ett oskick att börja nia.
För det första tolkar jag det som ett distanserande, För det andra är det historielöst, För det tredje är det grammatiskt fel. Ni är plural och jag är bara en person.
 

Månadens fåglar – Maj 2013

Efter en ganska rolig avslutning av april så kom en ganska lugn inledning av maj. Beckasinsnäppan i Asköviken var kvar och lockade alltjämt besökare till min hemmalokal. Den första helgen gick Tornkampen av stapeln, men den vill vi i Västerås helst glömma. Desto roligare var det att få besök av turkduvor hemma på tomten några dagar senare.
turkduva
Till Kristi himmelsfärdshelgen som följde därefter hade vi bokat en stuga på Öland och skulle för första gången åka dit för att skåda fågel, men innan dess han jag och Benjamin med ytterligare en raritet på hemmaplan. En vitvingad tärna rapporterades över Asköviken när vi höll på att packa som bäst.
Med ett trevligt kryss i bagaget gav vi oss så iväg för att skåda på Öland. Givetvis försökte vi hålla våra förväntningar låga. Vi skulle ju bara dit och bekanta oss med öns alla fågellokaler. Men innerst inne var både jag och Benjamin uppspelta och hoppades givetvis på en hel del kryss när vi ändå var där.
Resan ner tog lite extra tid eftersom vi passade på att hälsa på släktingar som var i Småland för tillfället och när vi kom ner så var Benjamin lite för trött för att orka skåda så han och min bror stannade kvar i stugan när jag, storasyster och kusinerna tog en sväng ner till Ottenby och tittade på sälarna samt tog en promenad i södra lunden.
Hela Ölandsresan slutade med 8 kryss för mig och 9 för Benjamin och man kan läsa mer om den här, här, här och här. Det hade nog kunnat bli mer kryss, för vi var och letade efter en citronärla i Beijershamn, men avståndet var för långt för att säkert bestämma den gula pricken och efter att jag slutat kolla larm och svalanrapporter när vi packade bilen på sista morgonen så larmades skedstork ut vid samma lokal. Men det går fler tåg.
0511_halsbandsflugsnappare
Under vår Ölandsvistelse hade det hittats en amerikansk bläsand i Frövisjön så direkt när jag kom hem så drog jag med Jocke för att titta på den, samt för att lyssna på dubbelbeckasinspel vid Gnien. Jag var ganska mör när jag kom hem och gick till sängs den kvällen.
Maj fortsatte sedan med sångare både högt och lågt och mot slutet av månaden omringades Västmanland av mindre sumphöna som spelade i Södermanland, Närke och Uppland men i Västmanland hittade vi inga trots att vi spred ut oss och lyssnade i vassarna.
Den uppländska sumphönan spelade i Hjälstaviken och dit åkte jag och Benjamin och lyssnade på den, först en kväll utan resultat och sedan på dagen och då höll den igång för fullt trots att en sur gubbe påstod att det var en vattenrall, men han var nog mest sur för att en 7-åring knäppte honom på näsan.
Till sist så kryssade vi äntligen rosenfinken.

Kort sammanfattning

Antal inrapporterade arter

Jag: 142 (nytt personligt rekord)
Benjamin: 115

Antal X

Jag: 12 (vitvingad tärna, mindre flugsnappare, turturduva, pungmes, skärfläcka, ängshök, halsbandsflugsnappare, brandkronad kungsfågel, kentsk tärna, amerikansk bläsand, mindre sumphöna och rosenfink)
Benjamin:  13 (vitvingad tärna, mindre flugsnappare, turturduva, pungmes, skärfläcka, ängshök, halsbandsflugsnappare, brandkronad kungsfågel, kentsk tärna, ejder, mindre sumphöna, rosenfink och vaktel)

Antal årskryss

Jag: 58
Benjamin: 60

Minnesvärda observationer

  • Mindre sumphöna
  • Öland
  • Vitvingad tärna
  • Rosenfink
  • Vassångare, gräshoppsångare och trastsångare samtidigt
  • Turkduva på tomtlistan

Det regnar

Ville bara meddela att det regnar här uppe i norr och att jag börjar ruttna på att sitta inne och titta ut.
regn
Jag vill ut och skåda fågel

Månadens fåglar – April 2013

I år skulle jag sammanställa månadens fåglar direkt när månaden var slut var det tänkt. Det gick bra i tre månader sen släppte vintern sitt grepp och jag fick annat än bloggande att tänka på, så nu får jag jobba ikapp med början i april.
Den första april kändes det som att vintern äntligen släppte sitt grepp kring vårt avlånga land. Jag spenderade just den dagen med att åka runt och besöka olika lokaler i jakt på nyanlända vårfåglar och konstaterade att forsärlan vid Falkenbergska kvarnen i Västerås i alla fall var punktlig.
Första veckan i april var en riktigt trevlig fågelvecka med skogshöns, ugglor och en nyvaken Frövisjö.
tjäder
 
Att vintern varit sträng länge märktes på att isarna låg kvar länge och även om det blev vår och varmt så tog det tid, så även andra veckan i april kändes lite seg även om humöret var på topp och kaffet smakade gott där vi stod och trängdes på lövsta-spången för att se de första fiskgjusarna göra tröstlösa flygturer över viken och lyssna på de första rödbenorna som spelade på maden.
Djuphamnen i Västerås gav annars ganska bra utdelning som enda isfria plats med salskrakar, svanar och till och med en fisktärna så tidigt som 14:e april
Föga kunde vi väl ana att om bara en vecka så skulle det braka lös med besked och det skulle börja med en fjällgås som knappast tillhör vanligheterna i Västeråstrakten. Just denna hade slagit följe med några grågäss och upptäcktes i dis och dimma och kunde först en vecka senare säker artbestämmas.
Någon dag senare så upptäcktes en gulkindad kricka i frövisjön. En [klamrad] art som inte räknas som spontan, men fortfarande en vacker och ovanlig fågel, och vem vet? Kanske kommer den att uppgraderas och ge oss retroaktiva kryss så småning om.
Som om inte det var nog så brakade helvetet löst helt och hållet strax innan valborg då det upptäcktes en Större Beckasinsnäppa (20 observationen i Sverige) i Asköviken. Det sjuka med denna obs var att jag och lilleman dagen innan hade sett en mysko vadare flyga förbi. Vi var trötta och ville hem så vi rotade aldrig vidare utan antog att det var kvällsolen som spökade och att det var en svartsnäppa eller rödbena.
tubskog på lövstaspången
Morgonen efter väcktes vi av telefonen och stack snabbare än blixten ut till Lövsta-spången.
Månaden april bjöd på mycket mycket mer. När vi försökte fota en ringtrast vid Lövudden så fick vi sms om en ägretthäger i asköviken. Vi har följt häckande hornugglor på nära håll vid Frövisjön. Jag har lyssnat på berguv riktigt nära Västerås och för första gången sett en småfläckig sumphöna samt hört en lappuggla.
Nästa inlägg i denna serie handlar om Maj och då åkte vi till Öland på kryssning.

Kort sammanfattning

Antal inrapporterade arter

Jag: 107
Benjamin: 69

Antal X

Jag: 2 (hornuggla och större beckasinsnäppa)
Benjamin: 6 (blå kärrhök, svart rödstjärt, hornuggla, ringtrast, ägretthäger och större beckasinsnäppa)

Antal årskryss

Jag: 62 (nytt personligt rekord)
Benjamin: 52

Minnesvärda observationer

  • Större beckasinsnäppa vid Lövsta-Pumpen
  • Gulkindad kricka i Frövisjön
  • Hörde en lappuggla
  • Såg en småfläckig sumphöna
  • Fjällgås i Asköviken
  • Häckande hornugglor på nära håll

Nya bilen dårå

Eftersom jag bloggar lite mindre frekvent nu för tiden har jag helt missat att skriva om att vi skaffat ny bil.
Efter 3 på raken så övergav vi ford och skaffade oss en sprillans ny KIA.
kiaceed
 
En Ceed SW 1,6 CRDi blev det med komfortpaket som innebar en hel del högintresant lullull som t ex automatiska vindrutetorkare, dubbla eluttag till mobilladdare fram och andra viktiga detaljer som gör bilåkandet roligare.
Motormässigt är jag inte ett dugg kunnig så om den är bättre eller sämre än sina konkurrenter har jag ingen aning om, men den går på diesel i alla fall och är enormt mycket bränslesnålare än den gamla V6:an vi hade tidigare.
Forden hade passerat 20 000 mil och kamremmen var aldrig bytt så varje resa med den skedde på egen risk så att säga. Därför är det skönt med en helt ny bil och att vi hann köpa den innan vår resa upp till den norrländska prärien.
Om det berodde på rädsla för lappsjuka eller bara allmänna fördomar om norrland vet jag inte, men strax innan avfärd så började motorlampan blinka på vår nya fina bil. Detta skedde när vi skulle tanka på macken intill bilhandlaren så vi svängde in och bad dem kolla på den och det visade sig vara en automatisk partikelfilterrening som inte genomförts korrekt. Om man hade läst instruktionsboken så hade man sett att detta var något som kan hända och också hur man lättast åtgärdar det hela och att man inte behöver uppsöka en verkstad för att lampan blinkar.
Halvvägs upp till Norrbotten hör jag sedan en vinande ljud. Lite som när AC:n går på högvarv en riktigt kall eller varm dag. Ljudet hänger intimt ihop med att jag ger gaspådrag i uppförsbackar eller vid omkörning.
Snabbt börjar vi bläddra i instruktionsboken och NPG googlar när hon har täckning, men vi hittar inga klocka råd bara något om att det kan ha med turbon att göra.
När vi kommer fram och har täckning så lyckas jag hitta en tråd på KIA:s forum där någon har ett liknande problem och det berodde på ett läckage i någon slang till turbon.
Idag åkte jag i alla fall in till KIA här i Luleå för att få råd om detta, så att jag inte förstör nya bilen, men han gav mig lugnande besked om att så länge ingen lampa lyser så anses det inte oaktsamt att fortsätta att köra och garantin gäller. De kunde givetvis göra en felsökning, men kunde inte erbjuda mig någon tid snabbt så rådet blev att åka in till verkstaden när vi kom hem.
Skumt i alla fall med en splitter ny bil som spökar efter 250 mil och självklart börjar man fundera om det var så klokt att överge Ford som jag känt mig ganska nöjd med.
Den som lever får se, nu är det som det är och med 7 års garanti så blir det i alla fall inga ekonomiska smällar för oss.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑