Månad: maj 2015

Månadens fåglar – Mars 2015

Mars är ugglorna och hackspettarnas tid. Tidiga morgnar för hackspettar och sena kvällar för ugglor. Dagarna kan man få att gå genom att sova eller genom att åka ut och möta alla de gäss som rastar på åkrar och ängar runt om i vårt landskap.
nötväcka
Annars började månaden med ett fint tomtkryss då vi äntligen fick se en havsörn glida förbi hemma. Ingen märkvärdig obs, men det har varit lite av ett skamkryss på tomtlistan.
Kryssmässigt så var det nu i mars äntligen dags för någon av oss att kryssa. Det skedde i slutet av månaden när vi var på en av de märkligaste exkursioner vi varit på. En hackspettsutflykt vid Nedre Dalälven. Där vädret verkligen var lynnigt. Från solsken och ljuvligt vårvinterväder till snöstorm med horisontellt snöfall och isande vindar från älven.
Hackspettarna som vi hade hoppats på var mest tysta hela tiden. En mindre hackspett lyckades vi höra trumma, och en större flög förbi. Men annars var det tyst och ödsligt över hela lokalen som är känd för sina hackspettar och som brukar bjuda på en ljuvlig ljudkullis av trummande och ropande hackspettar.
Efter mycket om och men lyckades vi i alla fall höra en gråspett till Benjamins stora glädje. Den har gäckat honom en tid nu så det blev en kryssbulle i alla fall. Den vitryggiga lyckades vi däremot varken se eller höra. Men man kan inte få allt.
I Uggleskogarna hade vi stora förväntningar på året, men de kom av sig. Troligtvis på grund av en kraschad smågnagarpopulation, vilket fick de medelstora ugglorna som hornuggla, kattuggla och framförallt pärluggla att ligga väldigt lågt. Lappuggla och Slaguggla verkade dock hålla igång som vanligt och sparvugglorna tycker jag var ganska flitiga att spela på de ställen jag var och lyssnade.
En riktigt fin ugglekväll fick jag och Benjamin, med ropande ugglor på de flesta stopp vi gjorde och 5 olika arter. Katt-, sparv-, pärl-, slag- och hornuggla. På ett av stoppen hade vi slaguggla, kattuggla och pärluggla samtidigt vilket gjorde det en smula svårt att koncentrera sig.
På jobbet var vi ute mycket med barnen och letade vårfåglar. Sånglärkor och sädesärlor var målet, men vi lyckades hitta en trädlärka som sjöng några strofer. Barnen var inte lika entusiastiska som jag över det fyndet. Ormvråkarna som jagade bort en fjällvråk var mer intressant i deras ögon.
Vi följde också ett par nötväckor som valt att bosätta sig på skolgården i deras bestyr med att mura igen hålet till lämplig storlek.
Bästa upplevelsen var annars den kungsörn jag och Benjamin fick se på skapligt nära håll när den flög över Rastisängen ute vid Asköviken. En riktigt fin promenad vi fick.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 48
Benjamin: 22

Antal X

Jag: 0
Benjamin: 1

Antal årskryss

Jag: 18
Benjamin: 14

Minnesvärda observationer
  • Havsörn på tomtlistan
  • Snygga lappuggleobservationer
  • Kungsörn över Rastisängen

 

Månadens fåglar – Februari 2015

Februari är en relativt tråkig fågelmånad. Man har koll på vinterns fåglar och matningar som ytterst sällan bjuder på några överraskningar. Hackspettar och ugglor börjar komma igång så smått, men någon riktig fart är det inte i skogen om inte vädret slår om och bjuder på någon tidig vårdag.
Ett snöväder i början av månaden bjöd mig i alla fall på några snygga obsar av sidensvans på skolgården.
Sidensvans - Hagabergskolan
I övrigt blev det mest helgskådning och en lång väntan på att våren skulle komma och runt den 20:e kom det lite vårvärme med tofsvipor. Helgen efter hittade vi den första lärkan vilket alltid är lika roligt. Men oftast var det blåsigt och kyligt vilket gjorde att månaden som helhet som vanligt inte gick till historien.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 43
Benjamin: 25

Antal X

Jag: 0
Benjamin: 0

Antal årskryss

Jag: 13
Benjamin: 10

Minnesvärda observationer
  • Nötkråka i Kolbäck
  • Mindre korsnäbb vid Frövisjön
  • Kungsörn vid Bocksjön

En helt okej fågelhelg

Under Kristihimelsfärdshelgen var jag och Benjamin på Öland och skådade för fullt. En helg som förvisso började blytungt men som sedan artade sig och som vanligt på Öland slutade som en lyckad resa.
Jag hade tänkt att skriva ett längre inlägg om Öland, men det blev aldrig av så jag tar en kortfattad version innan jag berättar om den här helgens strapatser.
Halvvägs till Öland tog vi en kaffe och kisspaus. Vi hade nyss fått larm från Öland om rostgumpssvala och bronsibis och var upprymda, men upprymdheten vände när allas telefoner började pipa och vi fick larm hemifrån om en styltlöpare i Frövisjön. Den där jävla sjön där allt ska landa. Framförallt om man inte är hemma.
11140102_10153416906228573_4864226305574255028_n
Väl på Öland var alla rostgumpsvalor och bronsibisen som bortblåsta och inget kändes roligt längre. Att kryssa kaspisk trut kändes som en klen tröst. Det hela repade sig ganska rejält nästa morgon då en sammetshätta hittades i Södra lunden på Ottenby och sen kryssade jag gulhämpling och skärsnäppa av bara farten.
Nu till den här fågelhelgen som för mig började redan i torsdags då jag hade en ledig dag i Stockholm och bestämt mig för att besöka en del Stockholmslokaler. En riktigt fin dag med en hel del fågel, men inga kryss. Det finns inget i Stockholm som inte redan varit i Frövisjön.
På fredagkvällen kom sedan ett larm om en tereksnäppa vid Tullgarn som kändes intressant. Jag bestämde mig för att låta Benjamin sova ut och sedan åka iväg när han vaknade om den fortfarande var kvar.
Det var den och vi fick riktigt fina observationer av den på 50-100 meters håll. X nr 293 för mig och 273 för Benjamin. Det börjar brännas nu för mig. Strax innan vi kom fram hade det givetvis larmats från Frövisjön. Smalnäbbad simsnäppa som saknades på min Frövislista. Det blev ett kort besök vid Tullgarn och sedan hem igen. Jag orkade inte med fler dippar från den sjön.
Jag hann hem och det visade sig att det också fanns strandskata i sjön. En annan art jag saknade där.
Idag hade jag dock inte tid med något kryssande. Studiecirkeln jag lett under våren hade avslutningsexkursion i Hjälstaviken och vi skulle bekanta oss med lokalen och testa kunskaper i artbestämning i fält. Lugnt och stilla vid tornet och snälla änder som simmade och visade upp sig. När 2 silvertärnor dök upp i snabb takt och försvann lika fort som de kommit var det tyvärr inte alla som hängde med, men med kaffe och medhavd matsäck hölls modet ändå uppe av änder och annat skoj som flög och simmade.
När det var dags att packa ihop från tornet och bege sig mot Stora Parnassen kom det ett larm om en styltlöpare i Gnien utanför Ramnäs. Samma fågel vi missade när vi var på Öland. Skulle jag nu missa den igen?
Mina cirkeldeltagare erbjöd mig att avvika, men om nu fågeljäveln hade den dåliga smaken att dyka upp när jag inte kunde komma så fick den skylla sig själv tänkte jag.
Nej, givetvis tänkte jag inte så, men jag avslutade exkursionen i lugn och ro. Benjamin var på fotboll och givetvis skulle han med om det vankades kryss.
Vi han dit i god tid och styltlöparen låg just och sov middag när vi kom dit, men kort efter att vi fått upp våra kikare så reste den på sig och visade upp sig på behagligt skådaravstånd.
Nu är starten på Ölandsresan helt bortglömd och jag har bara 6 arter kvar till 300.

Proppen ur

Jag skrev tidigare i min årsplanering att jag skulle gå krysslös hela vintern, och att våren skulle gå trögt, vilket stämmer ganska bra med hur verkligheten sett ut.
Våren har dessutom böljat fram och tillbaka utan att riktigt bestämma sig för hur den ska ha det. Normalt aprilväder alltså.
Men oavsett om det går som planerat eller inte så har mitt sug efter kryss och lite drag blivit större och större ju längre våren gått.
Därför var det nästan befriande när en amerikansk kricka larmades ut på min hemmalokal förra söndagen. Äntligen kryss och dessutom en art jag räknat med att hänga in i år och allt i min planering stämmer. Kanske ett kryss eller två innan Kristi Himmelsfärd och Öland.
Men veckan som kom så sprack min planering ganska rejält. På onsdagen larmades en småtrapp ut på behagligt dragavstånd. Jag hade kvällsmöte med jobbet och kunde inte sticka direkt utan planerade att åka på fredag morgon om den var kvar, vilket den var.
småtrappenFoto från Wikimedia
Fredagen den första maj skulle sen gå till historien som den sjukaste fågeldag jag upplevt. Hemma larmades det ut fåglar på löpande band och jag fick Frövisjökryssa både den mycket efterlängtade svarthalsade doppingen och ägretthäger.
Men det var inte slut där. Sent på eftermiddagen larmades en biätare ut längst upp i norra Västmanland. I Dalarnas län och Ludvika kommun. Men likväl i Västmanlands landskap och rapportområde.
Själv var jag lite tveksam, men Benjamin insisterade på att åka. Han ville ha 3 kryss samma dag. Själv fick jag nöja mig med 2, men 3 inom en vecka vilket inte är fy skam, med tanke på att jag var hemma och jobbade heltid samtidigt.
Nu verkar proppen ha gått ur och de vädersystem som skapar detta inflöde och nedfall av ovanliga och vanliga fåglar har fortfarande sitt grepp över Sverige, så det behöver inte vara över än.
 

Den första maj 2015

Fredag och röd dag betyder att man har en extra dag man kan spendera i fågelmarkerna. Påpassligt nog larmades en småtrapp ut i Storfors, Värmland för några dagar sedan. Var den kvar idag skulle jag och Benjamin åka dit. Vi fick också med oss två andra skådare och den var kvar igår kväll när vi gick och la oss.
På morgonen kom första larmet strax innan vi lämnade Västerås kl 06:30 på morgonen. Två timmar senare kom vi fram och möttes av glada miner. Den var kvar och dessutom flera ringtrastar runt gården där den rastade.
småtrapp
Väl framme vid obsplatsen började vi packa upp våra tubkikare och får samtidigt ett larm från vårt lokala larm hemma i Västerås. 2 svarthalsade doppingar i Frövisjön! En art vi pratat länge om och hoppats på där. Nu var det verklighet och vi stod i Värmland och tittade på en småtrapp. Vistelsen där blev ganska kort. Vi kollade på trappen, årskryssade lite småfågel och hittade ringtrastarna.
Smålom som är Värmlands landskapsfågel och som jag också siktat in mig på fick vänta till någon annan gång. Efter blott en timme i Gustav Frödingland satte vi oss i bilen igen och körde tillbaka till Västmanland och Frövisjön.
Inte helt fel att åka på drag och sen få åka på drag tillbaka hem igen. Om vi var relativt lugna över att småtrappen skulle vara kvar när vi åkte på morgonen, så var vi lite mer oroliga att missa doppingarna på väg hem. Med Frövisjön som hemmalokal missar man ogärna arter där och efter att ha missat stäpphöken för några veckor sedan skulle det kännas dubbelt surt att dippa nu.
Vår oro var dock obefogad. De båda doppingarna låg kvar och födosökte för fullt när vi kom. Däremot var det lite småknivigt att få plats med bilen, men vi fågelskådare är duktiga på att få rum med våra fordon så det gick också bra.
Av bara farten fick vi också smådopping och alfågel. Det enda smolket i bägaren var att vi inte hittade någon gråhakedopping. Det hade varit riktigt fint med 5 olika sorters doppingar samtidigt.
smådopping
Nu var två av oss ganska trötta, så vi splittade på oss. Jag och Benjamin åkte hemåt och de andra två fortsatte vidare ut mot Björnö för att spana efte sjöfågel på Västeråsfjärden.
Jag hinner inte ens hem förrän vi får ett meddelande om 3 ägretthägrar i Frövisjön. En annan art som jag saknar i sjön. Sedd av en skådare en gång tidigare. Nu var det 3 st vilket i sig måste vara Västmanländskt rekord i antal samtidigt.
In på toa och sen iväg igen. Denna gång utan Benjamin som hellre tog det lugnt i soffan.
Hägrarna var kvar när jag kom och en efter en kom alla skådare tillbaka.
Passade på att årskryssa svartsnäppa när jag ändå var där.
En helt sjuk dag faktisk. Undrar just om den är slut. Med det väderläge vi har just nu med lågtryck som trycker ned flyttande fågel över Sverige så kan det hända vad som helst den här helgen.
PS Jag hann inte ens publicera inlägget förrän något nytt hände. När jag skulle hämta kameran och minneskortet för att lägga till bilder så pep larmet i telefonen om en biätare i Hörksbyn. Ludvika kommun, Dalarnas län, men Västmanlands landskap.
Jag var trött och tveksam, men Benjamin tjatade och övertygade mig, så vi pep iväg och ägnade kvällen åt kryss nummer 2 för mig och 3 för honom.
Den satt och skulkade i en grandunge, men eftersom den pratade mest hela tiden var den ganska lättkryssad.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑