Månad: augusti 2015

Månadens fåglar – Juli 2015

Juli är månaden som ligger inklämd mellan försommarens symfoni av fågelsång och det tidiga höststräcket som så smått börjar komma igång i slutet av månaden.
De flesta år brukar vi åka upp till Norrbotten och då har jag passat på att hinna med en del skådning där uppe och fylla min landskapslista där. Men i år åkte min fru och mina barn upp utan mig och jag jobbade och skådade lite på hemmaplan.
makaon
Däremot har jag ägnat mig en del åt fjärilar och insekter istället. Dessa har till skillnad från fåglarna högsäsong på sommaren och tillsammans med mer kunniga fjärilsskådare har jag i år hunnit med både en dagfjärilsexkursion och två nattfjärilsexkursioner med lampa och duk.
Utöver det lyckades jag också hitta en makaonfjäril på egen hand vid en badplats när jag och Benjamin var ute och badade.
Dagfjärilsexkursionen gick till Munkhyttans naturreservat. Den enda lokal i Sverige där man kan se asknätsfjäril. Vi hittade ockås kunstrollsländor och en hel del andra fjärilar där.
Nattfjärilsexkursionerna gav mig en hel hög nya arter som jag inte ens visste fanns. Bland annat fick jag vara med om ett första fynd för västmanland av en art jag redan glömt namnet på.
Fågelmässigt blev det en del spanande i grusgropar efter att en av mina skådarvänner larmat ut en flock biätare under en fjärilsexkursion. Men några biätare lyckades vi inte hitta. Däremot en del mindre strandpipare, drillsnäppor och en backsvalekoloni.
Mot slutet av månaden började sedan det tidiga vadarsträcket komma igång på allvar vilket också märktes på larmet. Dagen innan jag skulle skjutsa familjen till Arlanda dök bland annat en tuvsnäppa upp i Fysingen som ligger ett stenkast från flygplatsen. Så där tillbringade jag en hel fredag.
Jag kom dit strax innan 8 och då fanns det redan folk på plats, men ingen hade hittat tuvsnäppan än. Vi hade riktigt trevligt och tiden gick medan vi stod och rotade på lerbankar och i vegetationen intill dessa. Någon tuvsnäppa hittade vi dock inte och när magen började kurra började jag fundera på att ge upp. Den hade nog dragit vidare.
Då kommer det en skådare som hade en timmes lunch och nyttjade den till att skåda en stund. Han åt hamburgare, snackade lite skit med oss och slängde ett öga i tuben då och då. Efter 5-10 minuters effektiv skådartid hittar han tuvsnäppan. Då var klockan halv två och den stod helt öppet efter en strandbank som vi hållit koll på och spejat av hela förmiddagen. i 2-3 minuter fick vi se den riktigt bra, sen försvann den lika plötsligt som den dykt upp.
Några dagar senare kom det larm om en dammsnaäppa i Hjälstaviken. En art jag kryssade tidigare i år, men som jag gärna ville se i Hjälstaviken också, så där tillbringade jag två kvällar utan att se den, men många andra arter. Bland annat en sandlöpare fick jag in där. Den andra kvällen när jag stod där så larmades en dammsnäppa ut i Asköviken. Men klockan var för mycket så jag hann inte med den utan fick vänta en dag och ta den efter jobbet istället.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 90
Benjamin: 25

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 4
Benjamin: 2

Minnesvärda observationer

Dammsnäppa i Asköviken
Sandlöpare i Hjälstaviken
Tuvsnäppa i Fysingen efter 5 timmars rotande

Månadens dipp

Dubbeldipp på dammsnäppa i Hjälstaviken

Varför man ska rösta på Korp som nationalfågel

När nationalfågelomröstningen startade i början av året var det 40 fåglar med i omröstningen och sedan dess har det skett tre omröstningar där fåglar undan för undan slagits ut. Just nu pågår den sista omgången och det är 10 fåglar kvar att välja mellan.
Från början var tjäder min favorit. Ett land mestadels bestående av skogar bör ha en av skogens starkaste och mest karaktäristiska fåglar som symbol ansåg jag. När den slogs ut i tredje omgången fick jag snällt välja en ny favorit bland de tio kvarvarande fåglarna och då föll valet på korpen och här nedan ger jag er 10 anledningar till varför alla borde sluta upp bakom denna majestätiska fågel.
korvus
 

  1. Sverige består mestadels av skog och vildmark, vilket i mina ögon kräver en fågel från skog och de fria vidderna som symbol. Där passar korpen utmärkt in.
  2. Kråkfåglar är kloka. Faktum är att deras intelligens är fullt mätbar med primaters. Just korpen besitter också en hög social intelligens, har hög integritet och väljer vem den kan lita på.
  3. Som symbol har korpen länge funnits hos oss. Redan på vikingatiden hade den mytologisk betydelse, där självaste Oden hade två korpar som budbärare och medhjälpare.
  4. Korpen har dessutom varit symbol för oss fågelskådare i många år, där SOF-Birdlifes klubbmärke pryds av två korpar.
  5. Korpen är en trofast fågel som bildar par för livet och håller ihop och är lojala med de sina.
  6. Namnet korp är onomatopoetiskt och bildat här i norden, där den från början hette Ramn som var besläktat med det tyska Rabe och engelskans Raven. Korp däremot är helt unikt och jättesvenskt, trots likheten med det latinska corvus corax.
  7. Korpen som tidigare mest fanns i norrlands inland och i smålandsskogarna har utvidgat sin utbredning och häckar numera allmänt i hela Sverige och kan således representera hela landet. Från den glesaste glesbygd till den största storstaden.
  8. Den är svart. Kanske inte det starkaste argumentet, men som AIK:are och hårdrockare gillar jag svart.
  9. Korpen är en av de absolut största tättingarna i världen. Vill man ha en stor och kraftfull fågel så är korpen en mycket god representant för de idealen.
  10. Den är lekfull. Det hänger troligtvis ihop med intelligensen, men korpar leker mycket. Framförallt unga korpar kan ses åka kana i snödrivor, flyga upp och ner och busa med varandra. Ett djur som kan leka och inte alltid tar allt på blodigt allvar vill jag ha som symbol för mitt land.

Det här var mina högst personliga tankar om varför jag röstar på Korp och varför jag tycker fler borde göra det. Men vad ni röstar på får ni själva bestämma. Har ni synpunkter på mina argument, får ni gärna kommentera.
Här hittar ni omröstningen på SOF-Birdlifes hemsida

Jag har dyrare bil än dig, så jag vet bäst

Idag när jag stod och skådade vid Frövisjön hände något lustigt.
De flesta bilar som åker på vägen där vi står och skådar passerar bara. Det är bara andra fågelskådare och bärplockare som brukar stanna där.
Men idag kom det en man i övre medelåldern i en nercabbad mersa och stannade till mitt framför mig. Att jag stod och skådade och att han ställde sig i vägen verkade inte bekomma honom.
– Finns det någon fågel här?
Först tänkte jag svara att det inte gjorde det, men att jag tyckte det var roligt att kolla på havreåkrar, men jag valde att vara artig och svarade att det var en hel del rastande vadare och änder i sjön just nu.
– Kul! Mycket vatten nu. Det kanske finns fler fåglar längre ner
– Hur menar du?
– Ja längre ner efter kröken där borta.
– Nej inga vadare och änder, där är det mest åkrar.
– Nej det är vatten längre bort. Det fortsätter långt bakom kröken där borta.
– Fast det vi ser här är hela sjön.
– Nej den är mycket längre.
– Jag är här flera dagar i veckan och jag kommer alltid från det hållet. Jag vet att sjön inte fortsätter bakom någon krök där borta. Du måste ha blandat ihop den med något annat ställe.
– Jaja, hoppas att det kommer fler fåglar
Sen försvann han bortåt kröken. Undrar just om han blev besviken på att sjön tog slut där.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑