Månad: mars 2016

Förmiddagstur till Frövisjön

Långfredag kämpar många med att inte bli långlaten, men har man tonåringar i huset behöver man inte anstränga sig, så jag tog en sovmorgon i lugn och ro.
Efter de två senaste kvällarnas totalt värdelösa ugglelyssningar var suget efter fågelskådning inte på topp, men vid frukostbordet ser jag på facebook att den första sädesärlan observerats vid Asköviken. Ett gott tecken som ökade suget på att åka ut och skåda.
På bilden från Asköviken såg det ganska trångt ut på spången, så jag valde att åka norrut mot Frövisjön istället. Ett ganska klokt beslut visade det sig vara. De mindre sångsvanarna som jag kämpade hårt med förra helgen visade upp sig riktigt bra och till slut kom de till och med så nära att jag gav mig på ett försök att fotografera en av dem.
Mindre sångsvan
Sjön var full av sångsvan och gäss, men det som intresserade mig idag var änder. Bläsänder och snatteränder saknades på min årslista och de skulle hängas in. Bläsand har rapporterats från sjön tidigare och av en skådare som var på plats när jag kom dit fick jag reda på att det fanns snatteränder i andra änden av sjön.
En sothöna hittades också i en öppen vak mitt i sjön, och lite senare hittade jag hela sex stycken. Tänk vad roligt det är med vår, då vanliga arter som sothöna och bläsand kan glädja så mycket. För att inte tala om skrattmåsarnas skrick som gav en liten försmak av försommar.
Innan jag lämnade sjön åkte jag bort till andra änden och hittade 2 par snatterand samtidigt som en bofink sjöng några korta strofer.
4 årskryss på västmanlandslistan blev det under min korta visit. Bläsand, sothöna, snatterand och bofink.
Jag valde sen att ta en omväg hem via slätten norr om Västerås och Tortuna. Tornfalk var målet och jag stannade till vid några lokaler där de brukar ses men de verkade inte ha anlänt dit än. Vid sista stället kom jag att tänka på ytterligare ett ställe och mindes vagt en bild på facebook som kanske rent av var tagen där förra helgen.
En hel del fjällvråk och ormvråk sågs, men ingen tornfalk. När jag plockade fram tubkikaren och skannade av alla telefonledningar och stolpar gick det dock ganska fort att hitta en hona.
tornfalk
Av bara farten årskryssade jag dessutom en skogsduva som kom pilandes över fälten i full fart. På vägen hem var det ormvråkar på var och vartannat gärde.
En ganska bra förmiddagstur i gråvädret. Nu längtar jag verkligen efter riktigt varmt och soligt vårväder och så hoppas jag på lite mer fart i uggleskogarna än vad de senaste kvällarna bjudit.
Jag ska hålla en exkursion på söndag och det vore rent bedrövligt om jag inte lyckas bjuda deltagarna på något.

Händelserik vårhelg

Det blev en hel del skådning i helgen. Efter att ha kämpat ganska hårt mot vintern så tog våren rejäl fart just nu i helgen.
För min del var det först en exkursion till Hälleskogsbrännan som gällde. En på förhand populär utflykt, med 30 anmälda deltagare. Jag hade fått kalla in en extra ledare så vi kunde dela upp oss i två mindre grupper.
Tretåig hackspett var dragplåstret, men många var också intresserade av själva området och ledarna jag anlitat var båda väl bevandrade och kunde berätta mycket om hela det branddrabbade området, både i och utanför naturreservatet. Dessutom var det just de två som inventerat hackspettarna i området.
För vår del började det riktigt bra, med att vi upptäckte en lappuggla som satt intill vägen upp mot Ramnäs. Den sitter dessutom fortfarande kvar och har glatt en hel del fotografer och förbipasserande hela helgen.
Hälleskogsbrännan
Det var inga större problem att hitta tretåig hackspett och spillkråka. För den ena gruppen blev det dessutom riktig närkontakt och fototillfälle. Gruppen jag följde fick nöja oss med ett relativt intensivt trummande. På ett ställe i tre väderstreck.
Efter att hackspettarna slutat trumma så fikade vi och drog vidare ner mot Svartådalen för att spana efter gäss och svanar som nu rastar i tusental på åkrar och översvämningsområden längs med hela Svartån. Vi avslutade vid Frövisjön och en hel del årskryss hängdes in för mig, Benjamin och flera av de som följde oss.
De mindre sångsvanarna som setts vid Frövisjön och Nötmyran missade vi dock, men söndagen var också ledig och det fanns goda möjligheter att hitta dem då.
På söndagen tog jag trots det sovmorgon och ägnade dagen åt lite enkla familjeutflykter med fika och lite spaning från bilen. Lappugglan satt t ex kvar vid Lillhäradsmasten.
Mot eftermiddagen åkte jag ut själv och tillbringade en dryg timme vid Frövisjön innan jag hittade de mindre sångsvanarna. Under tiden jag scannat av sjön med min kikare lyckades jag hitta en råka och några krickor också.
De mindre sångsvanarna var nog inte vid sjön när jag kom, för strax efter ett ganska stort inflog från åkrarna öster om sjön så hittade jag dem ganska snabbt.
Innan det mörknade ville jag upp i Skultunaskogarna och försöka hitta en slaguggla jag sett födosöka tidigare. Jag hittade inte den, men väl en liten familjegrupp vildsvin.
Vildsvin
Ljuset var inte det bästa på det avståndet, men helt ok för min första bild på dessa ljusskygga djur. En sugga med tre kultingar och ytterligare 3 (troligtvis fjolårsungar) gick och bökade på en åker utan att märka min närvaro.
Nu drog jag söderut igen för att invänta mörkret och hoppas på lite ropande ugglor. En sjungande taltrast och en morkulla hörde jag, men ugglorna var precis som tidigare väldigt tysta. Kanske, kanske hörde jag en kattuggla på långt håll, men avståndet var för långt och störande ljud från en närliggande väg gjorde att det fick vara.
Sakta men säkert åkte jag norrut och hamnade till slut vid fälten där jag såg vildsvinen. Hornuggla och slaguggla var det jag hoppades på. En trolig hornuggla i ett litet träd intill vägen, men jag upptäckte den för sent och när jag stannade för att backa tillbaka var den borta.
När jag precis tänkte ge upp och åka hem så ropade dock slagugglan till två gånger för att sedan tystna.
Bäst förutsättningar för ugglor i Västerås denna vår verkar vara i kulturmark. Åkrar inägor och i den klassiska mälardalsmarken där kattugglor ropar.
Ikväll blir det till att fortsätta att rekognosera olika alternativ och rutter inför påskdagens uggleexkursion då jag gärna vill leverera lite ugglor till mina deltagare.

Lärk- och gåsmorgon

Äntligen vackert vårväder och en ledig dag. Jag ställde klockan tidigt och åkte ut mot Trådarängarna vid Hässlösundets östra strand strax utanför Västerås.
Det var länge sedan det dröjde så länge med att notera en sånglärka hemma som i år. Jag brukar hitta mina första lärkor kring månadsskiftet feb-mar, men i år åkte jag och Benjamin söderut kring månadskiftet och vi fick visserligen både se och höra lärkor där. Men det räknas ju inte.
Idag kunde jag då äntligen komma ut och få höra lärkornas ljuvliga vårdrillar mot en klarblå himmel. En kall natt gav frostnupna strandängar och när solen kom upp och sken genom de tunna höga ismolnen bjöds jag dessutom på en halo.
Ett något svårfotograferat fenomen, men med hjälp av ett träd lyckades jag skymma solen en smula så att den ena sidan av halon åtminstone syns på bilden.
halo
En hel del gäss har börjat samlats på åkrar och ängar runt omkring. C:a 500 grågäss, några kanadagäss och så letade jag efter en sädgås jag var ganska säker på att jag såg när jag klev ur bilen, men den verkade vara försvunnen.
Jag ägnade lite tid åt att försöka fotografera en lärka som drillade, med ytterst dåliga resultat. En varfågel jagade i vassen och tofsvipor spelflög över strandängarna. Jag satt där och bryggde mitt kaffe i min portabla pressbryggare och bara njöt.
Fyra dubbeltrastar och ett femtontal björktrastar födosökte i gräset med några starar och nu blev nästa projekt att försöka fotografera dubbeltrast, men de höll sig intestilla och flög längre och längre bort från plattformen, så även där fick jag ge upp.
Men när två sädgäss landade på skapligt nära håll så fick jag i alla fall lyckas med ett foto. Inte det mest perfekta kanske, men när jag bantat ner det till bloggformat och putsat lite på det i ett bildhanteringsprogram så fick det duga.
Sädgås
Solen letade sig sedan högre och högre upp. Gässen verkade bli fler och fler, men motljuset på större delen av lokalen störde och magin med de drillande lärkorna försvann i och med att helikoptrar och flygplan från Hässlö började störa ljudbilden markant.
Jag packade ihop min frukost och utrustning och drog mig hemåt.
I eftermiddag när solen gjort sitt jobb och tinat upp landskapet så blir det nog en ny tur. Förhoppningsvis i sällskap med Benjamin. Men då åker vi nog till Asköviken.
 

Uggletider

Mars är uggletider och jag hade verkligen sett fram emot någon eller några ugglekvällar under mitt sportlov.
Vädret som var riktigt lovande i början av lovet var senare på lovet inte på min sida. Jag åkte ut en kväll mitt i veckan, men vände efter första stoppet på grund av blåst och allmänt tråkväder.
Igår såg det mer lovande ut, men jag var fortfarande kall efter förmiddagens örnräkning så jag stannade inne igår kväll.
Idag hade jag dock inte varit ute på hela dagen, och som den friskluftsnarkoman man är fixar jag inte en heldag inne. Jag klädde mig varmt och gav mig ut mot ugglorna.
1027_berguv
Foto: Från Nordens Ark
Berguvar kan vara lite kinkiga och framförallt om de redan bildat par och inte har någon större konkurrens från andra uvar så ropar de väldigt sparsamt.
För att inte missa den så åkte jag till en plats där jag hört den tidigare år i god tid innan solnedgång och inväntade skymningen. Med lite tur kanske jag kunde få syn på den. Den turen hade jag inte.
Kring solnedgången brukar de ropa, eller rättare sagt strax efter. Solen gick ner 17:35 idag och en halvtimme på det betydde att omkring 18:00 borde uven ropa om den nu ville ropa idag.
Jag som var ute i god tid vankade av och an på platsen och väntade. Några hackspettar höll igång ända in till solnedgången och 4 korpar höll mig sällskap.
Exakt 17:58 hördes så uvens djupa stämma eka. Han ropade riktigt intensivt i fem minuter och sen blev det tyst. Skymningen var ganska påtaglig och jag spejade intensivt för att se om den kom fram från sitt gömställe, men den måste ha valt att flyga åt ett annat håll.
Samtidigt som uven ropade så hörde jag också en kattuggla kraxa lite tafatt från ett annat håll.
Det blev en ganska bra avslutningskväll på sportlovet. Både kattugglan och berguven saknades på min årslista.
Nog för jag förbannat vädret under sportlovet, men summerar jag det rent artmässigt riktigt bra.
54 arter totalt med lunnefågel, toppskarv och berguv som riktigt roliga arter.
18 årskryss varav 8 i Västmanland och ett tomtkryss fick jag in också.

Morgonskådning med örnräkning

Idag stod jag inte ut längre utan trotsade skitvädret vi haft den senaste veckan och åkte ut mot Trådarängarna öster om Västerås. Just den lokalen passade ypperligt idag. Där brukar det rasta en hel del gäss och andra trevliga vårfåglar som tofsvipor och lärkor. Dessutom hade jag lovat damerna i Rapphönan-Västerås att svänga förbi Gäddeholm med en beach-flagga till deras örnräkning som började kl 10. Mer än ett par timmar skulle jag nog ändå inte orka skåda i det här tråkvädret.
Jag hade inga större förväntningar, men nog borde väl någon lärka eller kanske en skogsduva kunna flyga förbi. Eller kanske några bläsgäss eller spetsbergsgäss bland grågässen.
Ack så ja bedrog mig. Ett femtiotal grågäss huserade på ängarna och i övrigt var det ganska lugnt. Jag lyckades hitta en liten starflock och en något större flock med björktrast. En varfågel spanade över vasshavet och en dubbeltrast kraxade vid parkeringen.

havsörn2

Foto: Wikipedia


Desto roligare var det att komma ut till Gäddeholms småbåtshamn och spana efter örnar. En ungfågel var redan upptäckt i en trädtopp på andra sidan hässlösundet när jag kom dit. Jag skulle ju bara dit med en flagga, men när jag väl var där så hjälpte jag gärna till att spana. Ganska snart hittade vi fler örnar och som mest hade vi 8 örnar synliga runt om oss på isen och i trädtoppar runt ridöfjärden.
Under de två timmar vi skulle hålla koll, så kunde vi se havsörn hela tiden. Någonstans mellan 8-12 individer skulle jag tro att vi såg.
Hade sikten varit bättre skulle jag tro att vi sett fler, då träden på andra sidan fjärden låg insvepta i ett tjockt lager dis i princip hela tiden och fler örnar försvann spårlöst, samtidigt som några dök upp från ingenstans.

Månadens fåglar – Februari 2016

Det blev som vanligt ganska glest mellan skådardagarna i februari och när man kollar sin kalender i Artportalen så är det nästan uteslutande helger jag skådat.
Tittar man efter bilder i kameran så ser det ännu glesare ut. Endast två dagar har jag bilder ifrån och den ena av dem var det uteslutande Benjamin som fotograferade.
Tittar man sen i min mapp så var det inte ens en fågel jag fotograferat utan en större skogsmus.
större skogsmus
I början av månaden fyllde NPG år och då åkte vi till Gävle och hälsade på hennes föräldrar. En fördel med att bli äldre är att man sover sämre borta, så jag vaknade som vanligt tidigt och gav mig iväg till en matning inte långt från svärföräldrarnas hus. Jag såg väl de gamla vanliga fåglarna som brukar dyka upp vid matningar, och det var inget magkittlande som dök upp.
Den 13/2 hade vi rovfågelexkursion med VOF. En gammal populär vintertradition som vi sparkat liv i igen efter några år utan. Jag var en smula bekymrad över den eftersom 1. Köldknäppen i mitten av januari verkat få rovfåglarna att dra söderut. 2. Jag hade inte haft tid att reka ordentligt.
Oron var dock obefogad. Jag hade hjälp av en mer rutinerad skådare som hade några ess i rockärmen och ganska omgående hittade vi fjällvråkar på flera ställen.
Vi avslutade turen med att försöka se lappuggla på ett ställe, men det gick sådär. Istället tog vi medhavd matsäck vid en närliggande skogsmatning och fyllde våra artlistor med en hel del småfågel.
Under rovfågelexkursionen så kom det fram att en av de yngre skådarna saknade nötkråka på sin lista. En art som är riktigt lätt att få in på Birdsafari Swedens matning några mil norr om stan. Vi bestämde oss för att åka dit helgen efter och passade då också på att ta en tur in på Hälleskogsbrännans södra del.
Vid matningen möttes vi genast av nötkråkorna och under de två timmar vi var där så fick vi se de flesta av de arter man brukar hitta där. Det var bara gråspett och tofsmes som inte dök upp.
Inne på Hälleskogsbrännan var det hackspett och skogshöns som vi ville se, men det blev mer rovfågel. Havsörn på två ställen och kungsörn på ett.
långawwfspången
Benjamin som stannat hemma från nötkråkorna och kungsörnen på grund av en ihållande förkylning var lite piggare dagen efter, så då passade vi på att besöka Hjälstaviken. Gråspetten hade ju varit synlig där igen, men även denna gång ville den inte visa sig.
Mot slutet av månaden drog det ihop sig till sportlov och våren började så sakteliga göra sig påmind. Som vanligt vill jag vara hardcore skådare och få in sånglärka redan i februari. Därför planerades ett besök i Asköviken in den sista helgen. Men jag hade bara en dag på mig eftersom söndagen skulle gå åt till fotboll med dotter och hennes lag.
Någon sånglärka blev det inte, men väl några tofsvipor och grågäss. På söndagen smet jag och Benjamin bort från sporthallen i Husby och hann med att skåda lite fågel vid Råstasjön.
Skottagen då sportlovet hade börjat var ganska uppbokad med andra aktiviteter, men en dryg timme hann jag med vid Lagårdssjön i Strömsholm. Sädgäss och spetsbergsgäss rastade tillsammans med grågässen.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 37
Benjamin: 61

Antal X

Jag: 0
Benjamin 6

Antal årskryss

Jag: 7
Benjamin: 3

Minnesvärda observationer

  • Kungsörn förbiflygande på nära håll
  • Havsörn på skolgården
  • Sparvhök som satt vid fågelmatning

Månadens dip

  • Ingen gråspett

Det blev en Lunnefågel

Igår stod larmet på kl 04:00 för vidare avfärd mot Bohuslän och vår pärla Grosshamn. Lunnefågel var målet med resan och skärsnäppa som Benjamin också saknar kunde bli en extra bonus med lite tur.
Utöver dessa arter finns det som vanligt mycket annat intressant att upptäcka och att skåda på annan ort är alltid givande. Arter som är svåra att få syn på här hemma kan vara vanliga där.
Det första vi hittade var födosökande tobisgrisslor på riktigt nära håll. En art som Benjamin kryssade så sent som i oktober förra året. Själv har jag bara sett dem i vinterdräkt och ungfågeldräkt under höstskådning vid ostkusten. Så att se dem i häckdräkt på nära håll var en trevlig upplevelse.
Tobisgrissla
Det samma gällde toppskarv som vi tidigare bara sett på hösten och sensommaren. Då i tråkig vinterdräkt. Nu kunde vi se dem födosöka och vila med sina karaktäristiska tofsar på huvudet, vilket gjorde dem väldigt enkla att artbestämma jämfört med hur det brukar vara när de står på något skär en kilometer ut.
Tillräckligt nära för ett foto kom de dock inte, men riktiga njutobasar av dem fick vi.
Lunnefågeln lyste dock med sin frånvaro, eller så var det vi som inte letade tillräckligt bra. Från början hade vi sällskap av en annan skådare, men han gav snabbt upp och drog vidare mot ett annat ställe där den setts. Vi kämpade på i en och en halv timme till innan vi också bestämde oss för att testa lyckan nere vid Haby bukt istället.
Där fanns inget skydd mot den alltmer tilltagande vinden, så vårt besök där blev ganska kort. Ett tiotal skärpiplärkor födosökte i tången och några ejdrar, småskrakar och tobisgrisslor födosökte en bit ut.
Blåsten fick oss att ge upp och åka tillbaka till Grosshamn. När vi kom över krönet från parkeringen med utsikt över hela bukten och mot sjöboden där skådarplatsen finns så såg vi att de andra skådarna där nere såg ut att kolla åt samma håll allihop och fler av dem var på väg upp på en kobbe för att som det såg ut få bättre sikt. Tanken slog oss att de hade fått syn på den. En tanke jag ville slå ur huvudet för att minska min egen och Benjamins besvikelse om det inte var så.
Men det såg verkligen lovande ut och snart påpekade Benjamin att de som var uppe på kobben låg och fotograferade.
När vi kommer fram möts vi av bekanta ansikten som berättade att de alldeles nyss sett lunnen riktigt nära. Nu kändes det mycket hoppingivande och väldigt lätt att börja slita för att få syn på den. Benjamin fick tuben och jag jobbade med handkikare tillsammans med alla de andra.
Plötsligt fick jag och en person till syn på något som dök intill ett skär en bit ut. Allas blickar riktades dit och snart dök den upp i mitten av det skäret och det var lunnen. En allt mer frustrerad Benjamin mindes med fasa hur det var sist när jag kryssade lunne och den försvann spårlöst innan han sett den.
Fördelen nu var att det var mycket snällare sjö, så nog skulle det gå vägen. Mycket riktigt dök den snart upp i änden av skäret. Den här gången var det lätt att hitta riktmärken och hanns första kryss 2016 var ett faktum. Själv fick jag hålla till godo med några skitobsar i handkikaren.
Lite fika på detta och sen började vi faktiskt göra oss i ordning för att åka därifrån, men innan vi hunnit packa ner allt så dök den återigen upp riktigt nära oss. Nu blev det till att slita fram kameran och hoppa ut på kobben närmast.
Lunnefågel
Tyvärr ville den inte riktigt samarbeta med mig, och min kamera är inte riktigt gjord för fotografering av fåglar när det är bråttom. Den var under vatten mer än över ytan och när jag väl fått in den i sökaren ordentligt så vänder den sig innan jag hinner trycka av.
Men jag fick i alla fall en bild på den, och om någon vill träna på hur man känner igen en lunnefågel bakifrån så blev den ju riktigt pedagogisk.
Nu hade vi i alla fall fått upp värmen ordentligt och kände inte för att förstöra det med att slita in skärsnäppa på någon kall och blåsig klippa, så vi packade ihop och var nöjda med detta. Resten av dagen tillbringades i bilen och en rundtur i Bohuslän med Pizza och Kebab i Kungshamn till middag.
11 årskryss för mig, 1 kryss för Benjamin och en trevlig dag i Bohuslän blev det.
Idag hade vi tänkt att besöka Hirnborgasjön för att få lite vårvibbar som saknas hemma, men det var snöoväder på Västgötaslätten, så vi drog raka spåret hem istället. Hornborgasjön ligger kvar och det finns bättre tider på året att besöka den.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑