Kategori: Fåglar jag fotat (sida 1 av 18)

Fåglar jag fotat – snatterand

Jag hade ganska bra koll på tättingar innan jag började fågelskåda på riktigt. En del sjöfågel hade jag också koll på. Att vissa änder dyker och vissa vippar t ex. Men någon vidare artkunskap hade jag inte och än mindre koll på vilka som var ovanliga eller vanliga.

Änder är dock en bekväm grupp fåglar att börja med och med Asköviken och Frövisjön nära var det heller inte så svårt att börja få kläm på dem. Snatterand var helt klart en fågel jag hade noll koll på och i början tyckte jag också att just den var extra svår att skilja från de mest vanliga gräsänderna. Inte gräsandshanen, men både snatterhonan och snatterhanen tyckte jag var väldigt lika gräsandshonor. Något jag för mitt liv inte kan förstå idag, men det är något jag haft med mig när jag hållit studiecirklar och exkursioner med nybörjare.

Snygg på ett diskret sätt och en fågel med hög integritet. Den är inte framfusig som gräsanden utan håller sig gärna en bit från oss människor. Här i Mälardalen hittar man den i de flesta naturliga våtmarker i sjö och jordbruksmark.

Att få någon bild man var nöjd med var en utmaning. Den vill ju inte gärna komma fram och äta ur handen utan höll sig för det mesta lite på avstånd. Vid Lövsta-gömslet ute vid Asköviken lyckades jag till slut en majkväll när jag satt där ensam och bara njöt av stillheten och fågellivet.

 

Fåglar jag fotat – småtärna

Småtärnan är inte någon ovanlig fågel. Men man ser den inte så ofta. Den var också den fågel som på riktigt fick stå som exempel på vilken fördel erfarenhet av fågelskådning gör. Inte på det sättet att ju längre man skådat desto bättre blir man. Nej jag menar att varje art man ser och lär känna fyller på erfarenheten en smula och om man väl bekantat sig med en art så lär man sig känna igen den.

Jag hade studerat detaljer och storleksförhållanden i jämförelser med andra tärnor i fågelböcker och på bilder och ansåg nog att jag mycket väl skulle se att det var en småtärna jag hittat. Storleksskillnaden var så pass stor att det skulle ju vilken nybörjare som helst kunna se.

Men man skulle ju hitta fågeln också och för det krävs det erfarenhet av arten. Man måste känna igen fågelns jizz* och veta vad det är man ska leta efter. Flera gånger har jag sett mer oerfarna skådare gå bet på att hitta fåglar som alla andra runt omkring ser.

Därför gick jag själv bet på småtärna de första gångerna jag var på lokaler där den rapporterats. Jag visset helt enkelt inte vad jag skulle leta efter och sökte vitt och brett utan framgång.

När jag väl lyckades se min första småtärna så var det mer en lättnad än glädje att kryssa den, men med tanke på att jag försökt så mycket så utnyttjade jag också tillfället att titta på den noga och länge och det hjälpte. Resten av helgen hittade jag småtärnor lite överallt på Öland när vi skådade. Jag hade automatiserat jizzen på samma sätt som man gör med vissa läten.

En annan viktig bit för att hitta de mer sparsamma och ovanliga fåglarna är att bli van med de vanliga fåglarna. Vet man hur det ska låta i skogen man frekvent besöker så kommer man att reagera när man hör något nytt. Vet man hur tärnor beter sig på hemmalokalen så upptäcker man lättare en ovanligare tärna när den dyker upp.

Den erfarenheten missar man om man bara jagar kryss och sen struntar i de vanliga fåglarna. Så när man besöker ett drag på en ovanlig fågel, leta efter de vanliga fåglarna i området också. Besök din hemmalokal ofta och sysselsätt dig med annat än att bara leta efter ovanliga fåglar. Räknar man t ex de vanliga och halvovanliga fåglarna så kommer man att bli ännu bättre och mer hemma på sin hemmalokal.

De flesta mindre sångsvanarna har jag hittat när jag räknat vanliga sångsvanar. Inte när jag snabbt sveper över sångsvansflockar.

*jizz = fågelns helhetsintryck

Fåglar jag fotat – småspov

För det otränade ögat är det ganska svårt att skilja småspoven från storspoven. Visst är den mindre, men det är ingalunda någon liten vadare det rör sig om.

Om man hör dem så går det ganska lätt. Småspoven har ett mer bubblande läte. Men ofta ser man fågeln tyst och födosökande. Näbblängden är ett kännetecken, men då ska man vara medveten om att näbblängden varierar ganska mycket på storspov och framförallt unga spovar har ganska kort näbb.

Bästa kännetecknet enligt mig är ansiktet och huvudet. Småspov har en mittbena, en rand mitt på huvudet och mycket tydligare ögonbrynsstreck. Storspoven har en mer jämt färgad hjässa även om honor kan ha en antydan till mittbena, men den är alltid diffus.

Här i Mälardalen är det dessutom mycket mer sannolikt att det är en storspov du ser rasta på någon åker eller vid någon våtmark, så för att undvika confirmation bias bör man alltid utgå från att det är en storspov man hittat och sedan försöka motbevisa det för sig själv. Ställ helt enkelt frågan ”varför skulle inte också detta vara en storspov” om du hittar en fågel som du tror är en småspov.

Småspov var länge en art jag saknade på min hemmalokal Frövisjön, men efter mycket om och men så lyckades jag få in den. Den dyker liksom upp när man anar det som minst, så jag slutade helt enkelt försöka, så gick det bra.

 

Fåglar jag fotat – småskrake

Nu har jag kommit till nummer 166 av de jag fotat från A-Ö. 91 fåglar kvar av de jag fotat i dagsläget. Men jag är inte ens halvvägs bland fåglarna på S.

Att det finns en hel del fågel på S visste jag om, men jag har aldrig reflekterat över hur oerhört många det egentligen är. 72 arter av de 257  arter jag fotograferat betyder att fler än en fjärdedel börjar på S. Hela 28% rör det sig om.

Fast nu är det inte statistik eller vilken bokstav fågeln börjar på jag ska skriva om utan nu ska jag skriva om småskrake.

Småskraken häckar mest utefter kusterna och mer sparsamt i inlandet. Men den är spridd i hela landet.

Förutom Västerås kommun då. För här är småskrake en raritet som vi larmar om vi får syn på. När man som jag jagar årskryss på hemmaplan och vill ha en så välfylld Västmanlandsårslista som möjligt så är småskraken ofta en art man får jobba lite extra på. Man kan aldrig räkna med att få den, utan man måste välja att röra på sig en smula. Uppåt bergslagen och längs Kolbäcksån är det lite lättare, men fortfarande inte enklet.

En och annan småskrake rastar också på mer frekvent besökta rastlokaler som Asköviken, Frövisjön, Fläcksjön, Granfjärden m. fl. Fast det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och på både Askövikenlistan och Frövisjölistan tog det lång tid innan jag fick in småskrake.

Utefter kusterna är det dock lite lättare att hitta dem och fotot här ovan är fotat vid Kallax hamn utanför Luleå. Där kunde man i lugn och ro fota småskrakarna, men de höll sig på bekvämt avstånd.

 

Fåglar jag fotat – smålom

Smålom är inte så fasligt mycket mindre än storlommen. Men den har en helt annan strategi för var den väljer att häcka. Storlommen häckar i större skogssjöar där den kan hitta föda och håller sig gärna där under häckningen.

Smålommen däremot häckar i små gölar gärna på någon mosse långt in i skogen och flyger till fiskrika sjöar i närheten för föda.

Vid Knuthöjdsmossen i Hällefors finns det flera par smålom och att spendera en försommarkväll där är riktigt trevlig. smålom som kommer inflygande och flyger ut från mossen, samtidigt som andra försommarfåglar håller konsert i skogen runt om.

Tidig morgon eller sen eftermiddag kväll är det som rekommenderas för ett besök. Under dagarna är aktiviteten påtaglig mindre.

Fåglar jag fotat – småfläckig sumphöna

Småfläckig sumphöna är en nattaktiv och skygg varelse. Ljumma sommarkvällar kan man höra den plippa ihärdigt vid någon våtmark, men att se den är inte vardagsmat.

Första gången jag såg en småfläckig sumphöna var när jag kryssade större beckasinsnäppa. Då kom det fram en helt ogenerat och stal uppmärksammheten från den rara amerikanen i några sekunder.

Nästa gång satt jag i gömslet vid Lövsta i Asköviken. Jag hade kameran framme men när sumphönan kom fram satt jag bara och tittade på den i min kikare och kom inte på tanken att fota den. Inte förrän det var för sent.

Vill man fota den så är mitt tips att åka ner till Ottenby och passera fågelstationen ungefär samtidigt som personalen där kommer ut och visar upp ett exemplar.

Den här fotades den mest sjuka höst jag varit på Öland, när sibiriska järnsparvar kändes som en trivial fågel och man var tvungen att välja bort arter man annars bara drömmer om att se.

 

Fåglar jag fotat – småtrapp

Närmsta population av småtrapp finns i Frankrike och Spanien eller österut i på stäppen i Ryssland, Ukraina och Kazakstan. Varifrån denna trapp som dök upp i Värmland 2015 kom har jag ingen aning om. Båda pupulationerna flyttar i viss utsträckning och vi har inflöden av flyttfåglar både från SO och SV till Sverige. Med väderdata och fyndstatus från andra mer vanliga fåglar borde det dock gå att räkna ut vad som är mest sannolikt.

I alla fall så fyllde jag bilen med ungdomar och drog till Värmland den 1 maj 2015. Det skulle sen sluta med en av de höftigaste fågeldagar jag varit med om. Kanske den häftigaste.

När vi hängt in småtrappen som var ganska tråkig där den gick i ett dike och tittade upp då och då. Så ägnade vi lite tid till att leta efter ringtrast och andra tättingar som anlänt. Tanken var sedan att leta smålom som är Värmlands landskapsfågel. Men då kom ett larm om svarthalsad dopping i Frövisjön, så vi satte oss i bilen och drog iväg hem igen.

Hur dagen sedan fortlöpte kan man läsa om här: https://godisgris.se/2015/05/01/den-forsta-maj-2015/

 

Fåglar jag fotat – smådopping

Vår minsta och mest diskreta dopping. Innan jag började skåda hade jag ingen koll på att det fanns någon fågel som hette smådopping. Men jag blev ganska snabbt varse när jag började fuska på svalan genom att kolla dagens fågel.

I Skitviken vid Ångkraftverket i Västerås skulle det tydligen finnas flera, men de gånger jag var där så såg jag aldrig någon.

När jag sen slutade att bara titta på fåglar och lärde mig att skåda på riktigt så fattade jag ganska snabbt varför jag aldrig sett någon smådopping. Smådoppingar är som jag nämnde diskreta och håller mest till i kanten av vatten och gömmer sig gärna i kantvegitationen. När de födosöker är de mer under vatten än ovan.

Då och då kan man dock stöta på någon mer djärv individ som vågar sig ut på öppet vatten som här vid Skitviken i Västerås. En plats som smådoppingarna tyvärr slutat att övervintra vid. Så nu får man ligga i och leta vid andra öppna vattenytor för att hitta en övervintrare. De flesta vintrar övervintrar det dock inga smådoppingar i Västerås.

Fåglar jag fotat – smalnäbbad simsnäppa

Här hemma i Västmanland är smalnäbbad simsnäppa en ”bråttom”-fågel. Vill man ha den på sin årslista måste man antingen hitta en själv eller vara väldigt snabbt på plats om någon annan upptäcker den. Den häckar i små fjällsjöar och gölar på kalfjället och här rastar den sparsamt och kort.

Det är bra många gånger man sett den rapporterats av någon pensionär på förmiddagen och när man åker förbi på eftermiddagen efter jobbet är den som bortblåst.

Längs kuster verkar det dock som den rastar lite längre och på Öland ser man den ganska ofta när man är där i maj.

Den här gynnaren hittade vi på Öland i en liten göl på en sjömark norr om Stenåsa i våras. Den gav verkligen intryck av en liten fjällgöl så närmare lämplig häckbiotop kommer man inte i Sverige utan att bege sig till fjällen.

Tyvärr hade jag kameran knasigt inställd så den tog sekvensbilder som sparades som korta filmer. Lyckades i alla fall få ut denna ur filmsnutten.

Fåglar jag fotat – slaguggla

När man står ensam i en mörk skog och hör slagugglan ropa så förstår man att folk trodde på allt möjligt oknytt förr i tiden.

En riktigt tuffing som gärna ger sig på att jaga fågel om det är ont om gnagare i markerna. Det är något man kan märka år det är dåligt med sork. Då kan slagugglan komma igång senare när skafferiet fylls på med trastar, morkullor och duvor som flyttat söderut under vintern.

Den här ugglan hittade jag och Z när vi var uppe i Svartådalen och skådade. Den satt i en gammal fårhage intill vägen. Med torra granar bakom sig blev det nästan som ett svartvitt fotografi.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑