Etikett: ängsö

Fåglar jag fotat – sparvuggla

Att fota ugglor är en utmaning även för de som kan det där med foto. De är nattaktiva och fotoljuset är begränsat. Det finns dock undantag bland ugglorna. Vår minsta uggla. Sparvugglan är aktiv på dagen och de flesta gånger man ser den är det i riktigt bra fotoljus.

Tyvärr för mig så håller den till i skogen och när jag är ute och går i skogen vill jag inte kånka runt på för många saker och då blir kameran ofta bortprioriterad. De flesta sparvugglor jag fotat har därför varit ugglor jag hittat när jag rört mig i bil på någon skogsväg.

Min första sparvuggla jag lyckades fånga på bild är dock ett undantag. Då var jag ute och strövade på Ängsö i närheten av Dyvikskvarn när en brunaktig liten fågel plötsligt korsade stigen jag gick på. Allt gick snabbt och jag fattade inte vad det var jag sett. Men den kom snart tillbaka med sitt byte och satte sig i ett träd en bit intill.

Tyvärr hjälpte det inte att ljuset var ok, min orutin som fotograf och min entusiasm över vad jag nyss bevittnat gjorde att mina skakiga händer ändå bara fick suddiga bilder på den lille jägaren.

Men bilder är så mycket mer än något att visa upp. Den här bilden påminner mig om den upplevelse jag var med om och den hjälper mig att minnas.

 

Fåglar jag fotat – Salskrake

Salskrake är helt klart en av de vackraste fåglarna vi har här i Sverige. De häckar längst upp i norr, men ses både vår och höst i Mälardalen. Den övervintrar också här om det finns isfria sjöar eller dammar.
Att fota salskraken är en utmaning. De ogillar mänskligt sällskap och håller sig på avstånd. De flesta gånger man ser den är det i andra änden av sjön längs någon vasskant.

I Ekeby våtmark utanför Eskilstuna övervintrar de oftast och där kan man ha tur att få se dem på ett skapligt behagligt och nästan fotomässigt avstånd. Folk med stora Bazookas till objektiv kan säkert få till fina bilder, men jag får nöja mig med något suddigt vitt ute i dammen.
Just den här fågeln är dock fotat en aprildag 2014 från fågeltornet på Ängsö utanför Västerås.
 

Västerås första tajgasångare

Tajgasångaren är en sibirisk art som trots att dess normala övervintiringsområde ligger i sydostasien ändå råkar hamna i Sverige under september och oktober. Längs ostkusten är den årlig och skapar ingen direkt uppståndelse. Man skulle kunna säga att den är vår vanligaste ovanliga fågel.
Ju längre in i landet man kommer desto svårare blir det att hitta den och i västmanland finns det bara 14 dokumenterade fynd tidigare och ytterligare 2-4 fynd som av någon anledning inte blivit godkända.
Inget av dessa fynd har gjorts i Västerås kommun, men i alla våra grannkommuner har den hittats så det har blivit lite av en drömart att hitta under höstarna här.
Under helgen som gått har jag tillsammans med andra skådare i Västmanlands Ornitologiska Förening varit på Ängsö utanför Västerås för att hårdskåda och tajgasångare var givetvis en av målarterna.
Vi började vid Dyvikskvarn för att spana sjöfågel och tättingar längs strandkanten och hittade ganska snabbt en smålom vilket inte hör till vanligheterna i Västerås så den pep vi ut på vårt lokala larm. En del bofink, bergfink och grönsiskor var i rörelse och sträckte förbi och även några piplärkor och ärlor.
Efter ett tag började det röra sig en hel del mes och kungsfågel i tallarna bakom oss så några i gruppen gav sig ut för att leta guldkorn bland dem, men utan framgång. Vår exkursionsledare gav sig dock inte i första taget utan försvann längre bort.
Själv stod jag och drack lite kaffe och funderade i godan ro när jag plötsligt hör ett välbekant lockläte. Jag tittade på den enda skådare i gruppen jag visste hade erfarenhet att tajgasångare och utbrast. En tajga!
Sen slog det mig att exkursionsledaren som faktiskt var borta brukar vara en smula busig och att han kanske var lute rastlös, så när jag sakta gick fram emot buskarna där locklätet kom ifrån väntade jag mig att få se honom sitta med telefonen och flina, men jag hade fel. Där satt en tajgasångare. Jag larmade ut den snabbt, men fick ingen respons från den försvunna exkursionsledaren och när jag ringde honom visade det sig att min son efter att ha kryssat fågeln sprungit och hämtat honom. Det gjorde mig stolt.

Bilden är stulen från Exkursionsledarens Facebook
Ett riktigt fint ädelkryss för mig och kryss för många av deltagarna. Västmanlandskryss tror jag att det blev för alla deltagare.
Nog för att äran att få upptäcka Västerås första tajgasångare är gott nog för mig, men den här helgen hade vi fågelhelg på Ängsö och det fanns utöver äran även ett pris att vinna för den som upptäckte den fågel som gladde flest.
Tanken var att vi skulle ha en omröstning på kvällen, men jag fick priset utan omröstning.
Ett putskit till kikaren från //eggebornsfoto.se/kikare/
Under dagens exkursion på morgonen som jag själv inte deltog i så var fågeln kvar.
 

Sparvuggla

Idag var planen att åka till Ekliden med Lilleman för att inkassera några årskryss för honom, men när det var dags så ville han inte längre så jag åkte ensam ut till Ängsö för en skogspromenad istället.
Kring Ryssbogrytan har jag tidigare sett gott om hackspett och i alsnåren ner mot mälaren brukar det vara gott om småfågel som gråsiskor och grönsiskor och en hel del annat smått och gott.
Jag hann knappt fram förrän en spillkråka visade sig, men den flög iväg ganska omgående så någon bild på den fick jag inte. Spåren efter den stora hackspetten flyttade sig dock inte så de fick jag en fin bild på.
Spår av spillkråka
Några småfåglar såg jag dock inte till i alsnåren så jag fortsatte efter vandringsleden in i granskogen som fått lite extra hjälp på traven med några nyfällda granar som lämnats till naturen.
En trädkrypare, en nätväcka och en nötskrika lyckades jag höra bland granarna men annars var det ganska dött. Längre ut mot mälaren kom två korpar flygande ivrigt konverserande och jag stannade ett tag på klipporna för att eventuellt ha turen att få syn på en havsörn, men den turen hade jag inte idag.
Jag tog samma väg tillbaka och när jag kom tillbaka till alsnåren vid grytan så flög en liten fågel snabbt över stigen in mot ett gransnår på en liten kulle. Det hela gick så snabbt att jag inte hann uppfatta vad det var för fågel. Först tänkte jag mindre hackspett men det stämde inte med färgerna. Jag spejade in bland granarna för att se om den satt kvar och då kom den tillbaka, rakt emot mig med en liten mus i näbben.
SparvugglaSnabbt upp med kameran, men snårskogen skymde och adrenalinet som pumpade efter att nästan ha blivit påflugen av den gjorde att det blev svårt att hålla kameran still, men jag tycker att jag fick en hyfsat bra bild av min andra sparvuggla någonsin.
Att denna krabat valt att jaga just här kan förklara varför det fanns så lite småfågel i alsnåren. Kul fågelupplevelse och +1 art på årets lista jämfört med förra årets.
I morgon ska jag jobba så om inga roligheter dyker upp på skolgården så finns det en viss risk att det blir årets första årskrysslösa dag.
 

Great Outdoor Badge

Min 40-årskris ger vissa positiva bieffekter som att jag t ex kommer ut och rör mig mer vilket är bra, med tanke på min ishias och enligt vissa troligtvis också bra för min vackra rondör.
Great Outdoor

Welcome to the Great Outdoors! Behold Mother Nature’s true beauty. Now if only she’d throw a double rainbow up in this piece.

På Foursquare gav det mig i går kväll också en ny badge ”Great Outdoor” Som man tydligen skulle få om man checkade in på sju ställen kategoriserade som ”Parks and Outdoor”. Detta stämmer inte, eftersom jag nästan dagligen checkar in på Norra bantorget som ligger i den kategorin.
Jag fick den när jag checkade in på Fågletornet ute vid Ängsö i går kväll. En liten tur som för övrig var riktigt trevlig med 36 olika arter observerade. Svarthakedoppingen och Dvärgmåsen var väl de som för min del kändes mest unika även om Dvärgmås för tillfället börjar kännas som vardagsmat i och omkring Västerås även om den klassas som sparsam.
Nu har jag dessutom skaffat mig ett konto på Svalan, så jag kan lägga in små dagboksnoteringar från mina exkursioner där, vilket gör att ni slipper mina artlistor här. Jag har också lagt in mina två första observationer och fler lär det bli.
Om någon annars är sugen på att följa med på någon tur en kväll eller morgon så är det bara att hojta till. Söndagar är väl de dagar jag planerar att ägna mest tid åt detta, även om det den senaste veckan blivit lite mer. Mest på grund av den nya kikaren som man gärna ville testa.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑