Etikett: asköviken (sida 1 av 5)

Var är mina sädesärlor?

I januari är årskryssande en livsstil. Då räknar man alla de där arterna man senare på året knappt bryr sig om. Efter det kommer februari som tillsammans med november och december är den månad man knappt årskryssar. Det brukar förvisso vara någon art man missat i januari som man kan fylla på med, eller så gör man som jag och Benjamin gjort några gånger. Man åker söderut och tjuvstartar våren.

I mars blir det återigen lite som i januari. Nu kommer vårfåglarna på bred front och arter man knappt bryr sig om under resten av året blir högvilt för en årskryssare som jag.

Just nu stör jag mig på att jag inte hittat någon sädesärla. Att jag kommer att få in den på min årslista är ingenting jag oroar mig för. Den spatserar snart omkring på skolgården och vippar på stjärten. Men jag vill gärna hitta någon nu, när de precis kommit.

Jag vet att de finns i Asköviken, för fler skådarbekanta till mig har rapporterat den där. Men i dessa virustider så blir välbekanta friluftslokaler som Asköviken, Ängsö och Björnö överfulla av folk och jag vill vara ifred eller i mindre sällskap likasinnade när jag skådar. Just nu av två anledningar.
1. Jag är i hemmakarantän på grund av en segdragen hosta och jag vill begränsa mina vistelser ute, både i tid och sociala kontakter
2. Man brukar skåda ensam den här tiden på året.

Idag styrde jag mot Frövisjön och där var det inga problem att hålla social distans. Jag var helt ensam på lokalen, vilket faktiskt förvånade mig. Tyvärr verkade fåglarna också ha anammat folkhälsomyndighetens råd att hålla distans. För det var inte så mycket fågel där som det brukar vara den här tiden.

Ingen sädesärla och inga nya änder. Jag gav det en timme och sen åkte jag hem via lite omvägar på slätten norr om Tillberga. Men inte heller den omvägen gav något årskryss.

 

Krysslistor

Under vintern satte jag igång ett projekt med att försöka få lite ordning på min krysslista i Asköviken. De flesta fågellokaler i Sverige går det att få fram sina observationer i listform genom Artportalen, men i Västmanland har de som administrerar Artportalen valt en annan lösning så våra fågellokaler dyker inte upp under Listorna på Artportalen.

På en mindre lokal som Frövisjön är det ganska enkelt. Där är det bara en lokal och då kan man göra en sökning och få fram en artlista som man sen rensar från Hybrider, obestämda fåglar och underarter.

Asköviken däremot var lite knivigare eftersom det är ett större område som omfattar många lokaler. Dessutom är viken uppdelad i tre socknar så det blir lite spretigt att hitta alla sina obsar.

Med sökverktyget i Artportalen kan man dock skapa en polygon som söker efter observationer på alla lokaler gjorda inom den. Nu gällde det bara att hitta vilka lokaler som tillhör Asköviken. Jag tog hjälp med gränsdragningen och skapade en polygon och fick till slut fram en lista på ALLA arter som observerats i Asköviken. Min siffra stämde dessutom med den siffra jag hittade på WWF:s sida om Asköviken.

Det hela slutade med att jag skapade ett kalkylark i Google som jag sedan kunde dela med alla som fick länken och jag delade den med facebook-gruppen för Asköviken och fick ganska snabbt ett bra gensvar.
Där blev det ganska snabbt en diskussion om vart gränsen för Asköviken gick. Jag skapade då en google-karta med markering av gränsen enligt den polygon som jag skapat på Apan. Det i sin tur skapade ytterligare en diskussion om vart gränsen egentligen går. Kul sysselsättning när vädret ändå inte tillät någon skådning.

Nu finns denna lista som en gemensam lista och jag har delat den här i menyn längs upp under Krysslistor.

Där hittar man också en krysslista för Frövisjön som vi haft sen tidigare, men som nu är omgjord med samma funktioner som den för Asköviken.

En tur till Asköviken

På grund av corona-utbrottet så har vi nya riktlinjer på jobbet att man måste stanna hemma om man har symtom på luftvägssjukdom. Även om man bara har lindriga symtom. Jag hade en skaplig förkylning i slutet av förra veckan. Ingenting som gjorde mig sängliggande, men jag lät som ett tröskverk när jag försökte prata förra lördagen. Sen dess har det hela gått över, men jag har lite morgonhosta och är lite småsnorig mellan varven.

När jag var yngre var jag obekymrad om det mesta, men nu när jag verkligen blivit medelålders har jag börjat oroa mig mer för allehanda saker. Så att gå hemma hela dagar gör att jag mest går och grubblar och funderar och känner efter. Om jag håller på så för länge så kommer jag aldrig bli helt symtomfri så när Benjamin idag fick hemundervisning på grund av samma riktlinjer (ont om personal på hans skola), så valde vi att börja med en lektion Naturkunskap i fält.

Vi valde att ta en promenad till fågeltornet i Asköviken. Dels för att de grävt nya kanaler och skapat nya häckningsöar för fåglarna vilket vi gärna ville inspektera. Men också på grund av att det saknades lite arter på årslistan som lättare ses från tornet än någon annanstans runt viken. Just nu ser häckningsöarna mest leriga ut och marken runt om ser en smula sönderkörd ut, men detta kommer att bli bra. Stora breda kanaler mot land hindrar räv och mård från att ta sig ut enkelt.

Fågelmässigt var det också trevligt, lärkor som drillade redan vid parkeringen och genom skogen och hagarna höll mesar och gulsparv vårkonsert.

Vi stannade vid Trepunkten och kollade av åkrarna efter gäss. Bara kanada- och grågäss på de första åkrarna, men nere vid Rastis kunde vi hitta 4-5 bläsgäss och två tranor vilket var årskryss för Benjamin. Själv hade jag tre tranor under en promenad hemma i går.

Väl ute vid tornet var det fokus på vattnet och de änder och eventuellt doppingar som kunde hittas där. Ganska snabbt lokaliserade vi en liten grupp salskrakar som födosökte tillsammans med vigg och storskrake ganska långt in mot de nya öarna.

Eftersom vi fuskat en hel del utanför kommunen och Västmanland så låg årskryssfokus på Västerås och Västmanland för både mig och Benjamin. Lite fika och en hel del spaning gav oss ganska god utdelning.

Salskrake, skäggdopping, snatterand, kricka och rördrom. Dessutom storskarv och trana för Benjamin.

På vägen tillbaka kunde vi hitta både huggorm, blåsippa och rödhake.

 

 

En dimmig tur till Asköviken

Jag är lite småsnorig och rosslig i halsen, men den bästa boten mot efterhängsna förkylningar brukar vara frisk luft och utevistelse. När Benjamin föreslog att vi skulle åka ut till Asköviken var jag därför inte sen att haka på.

Själv var jag där en stund innan jobbet igår och hade då flera sånglärkor som han saknar i år, så att det skulle bli årskryss rådde det inga tvivel om.

En hel del gäss har det rapporterats från viken, så dessa hade vi också förhoppningar om att hitta.

Hemma hade det varit disigt, men dimman började spricka upp med lite blå himmel som kunde skönjas. Tyvärr var det inte så när man kom närmre Mälaren och ju närmre Asköviken vi kom, desto tjockare låg dimman.

Det var dis och dimma även igår, men då hittade jag vitkindade gäss och sånglärka så läget kändes inte helt hopplöst.

Bild från Lövstaspången igår

Vi bestämde oss att gå mot utsiktsplattformen vid Stenarna, där jag hade hört en hel del gäss och svan under gårdagens besök. Att ha lite sikt ut mot Rastisängen borde räcka.

En sak som var magisk med denna dimma var att man hörde fåglarna, men man såg dem inte. Vi tyckte bara att det var utmanande och gladde oss åt att kunna höra bläsgäss på vägen ut mot stenarna. Dimman rörde dessutom på sig och efter en stund kunde vi se att det rörde sig gäss på andra sidan vallen vi promenerade längs. Sädgäss, grågäss och så bläsgässen vi hört.

Framme vid Stenarna var det en större kajflock som fångade vårt intresse. Det hade rapporterats råka i området och bland kajor och kråkor brukar man kunna hitta råkor under vår och höst. Tofsvipor och starar hittade vi också, men kråkfåglarna höll sig på avstånd. Precis som att de hade koll på att de inte kunde ses i dimman. Någon råka lyckades vi aldrig hitta.

Däremot kunde vi plötsligt höra en ljungpipare locka och den verkade flyga mot oss. Benjamin får in den i sin kikare, men jag lyckas inte hitta den innan den försvinner in i dimman. Däremot gick det utmärkt att följa dens väg runt oss genom att lyssna efter det vemodiga lockandet.

Det blir ganska kallt att stå still i dimman och efter ett tag beslutar vi oss för att gå en sväng till. Nu siktar vi in oss på Lövstagömslet där jag såg vitkindad gås under gårdagens besök. I vassen längs vägen dit hittade vi sävsparv och väl framme hittar vi två knölsvanar. Ute vid gömslet fem knölsvanar till och två sångsvanar.

Under gårdagsmorgonen var det is på maden vid gömslet och ont om fågel, men idag kunde vi hitta änder, gäss och svan. De vitkindade gässen verkade inte vara kvar, men jag hade också tyckt mig höra bläsand i dimman i går. Ett kort lock, så jag valde att inte rapportera den. Men nu hade vi en stund med lite bättre sikt. En annan skådare såg något i sin handkikare som hon trodde var bläsgäss och med tubens hjälp kunde vi räkna in 2 honor och en hane.

Nu började vi komma upp i några årskryss var. Mycket mer än vad vi hade hoppats på när vi först kom ut och såg hur sikten var. Vi kände oss ganska nöjda och började gå mot bilen. Under den korta promenaden började det lätta upp riktigt mycket och när vi satt i bilen och började åka hemåt så kunde vi plötsligt se sångsvanarna vi tidigare hört från stenarna. De gick och betade på en åker vid Naturskolans hus.

Vi svängde in dit och tog fram tuben för att leta efter lite roliga gäss och kanske mindre sångsvan. Sädgås, grågås och så någon enstaka bläsgås kunde hittas ganska snabbt. Jag rotade vidare och hittade en spetsbergsgås och vid en närmare titt blev de fyra stycken. Ett bra stopp trots att Benjamin suckade när jag svängde in.

När jag sedan ville räkna sångsvanarna så suckade han ytterligare, men det skulle han inte ha gjort. Att räkna fågel är nämligen ett ytterst bra sätt att upptäcka avvikande individer eftersom man då tittar på alla individer och inte bara sveper över flocken med kikaren. När jag kommit halvvägs genom flocken så står där två korthalsade svanar med mycket mer svart på näbben. Mindre sångsvan. Ytterligare två individer hittades när jag räknade igenom resten av flocken.

5  årskryss för mig. Spetsbergsgås, bläsgås, mindre sångsvan, ljungpipare och sävsparv. Bläsand och knölsvan var dessutom nya arter i Västmanland 2020 för mig. Benjamin dammade till med 7 årskryss.

Fåglar jag fotat – Kricka

Innan jag tog tag i mitt liv och började skåda fågel på riktigt, visste jag visserligen vad en kricka var, men eftersom krickor trivs bäst en bit ifrån oss människor så var det en fågel jag aldrig sett.
Jag trodde att det var en ganska ovanlig fågel som man på sin höjd kunde hitta på någon avlägsen plats i Norrlands inland.
Så fel jag hade. Den häckar visserligen inte direkt flitigt på de lokaler jag  besöker ofta här i Mälardalen, men den rastar i stora antal och med en tubkikare till hands är det svårt att förstå hur jag kunde ha missat den i så många år.

Fotat vid Lövstagömslet i Asköviken den 21 april 2013

Fåglar jag fotat – Kattuggla

När solen gått ner är det inte lätt att fota. Men vill man ha en bild på en kattuggla och det sitter en i en fönsterglugg så får även suddiga och dåliga bilder duga.
Som lite kuriosa kan nämnas att det faktiskt var NPG som upptäckte ugglorna som satt i gluggen. Det satt ytterligare en uggla i andra änden av fönstret utanför bild.
kattuggla
Fotad vid Stora löt den 10 september 2015

Månadens fåglar – September 2016

September brukar vara en ganska skådarintesiv månad för mig, men i år flög den likt alla flyttfåglar förbi ganska obemärkt.
Jag var dessutom lite lat och slarvig med att rapportera mina fynd på artportalen så min statistik ljuger kanske en smula.
Bra och varmt väder gjorde att man i alla fall kunde passa på att skåda innan jobbet i princip hela månaden, vilket jag också gjorde några gånger. Det gav blåhakar och rödstrupig piplärka vid Lövstagömslet ute vid Asköviken. Men jämfört med förra året var det ganska dött där ute. Eller så var det jag som var där vid fel tillfällen.
I mitten av månaden kände jag och Jocke att det var dags för en riktig skådardag och då styrde vi kosan mot Hjälstaviken. Gäss, änder, vadare och tättingar.
rorsangare
Sista helgen i september var det sedan dags för den årliga exkursionen Draglördag. En ospecificerad utflykt där vi låter larm och rapporter av ovanliga fåglar styra oss.
Dagen innan det var dags kom ett sent larm om en tajgasångare från Kolbäck, så var vi skulle starta vår dag var inte svårt att bestämma. Flera deltagare saknade tajgasångare och alla saknade den på Västmanlandslistan.
Gott om tättingar i form av bo och bergfink och en hel del mesar, men någon tajgasångare varken hörde eller såg vi på de 2 timmar vi skrotade omkring bland diken och buskar. Vi bestämde då att dra oss upp mot Hälleskogsbrännan för att försöka se en hökuggla som rapporterats på flera platser längs ”riksettan” mellan Virsbo och Västerfärnebo.
Gott om tättingar där också, men ingen hökuggla.
Kanske dags att döpa om exkursionen till dipplördag.
Det var i stort sett hela september. Ganska skralt på fågelfronten och inget spännande inom min dragradie. Nu var det bara att hoppas på att väderläget höll i sig och att oktober skulle bli så bra som vissa meteorologer börjar förvarna om.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 90
Benjamin: 46

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 1
Benjamin: 0

Minnesvärda observationer

Nötkråka på skolgården
Tomtkryss av gransångare

Fåglar jag fotat – Enkelbeckasin

Enkelbeckasinen tampas med morkullan om att vara Sveriges vanligaste vadare skulle jag tro. Egentligen har jag ingen aning, men de är inte direkt kräsna av sig när det kommer till val av biotop. Det enda de verkar kräva är att det finns lite fukt.
I större våtmarker som t ex Asköviken förekommer de i riklig mängd och att lyssna på deras spel en vårkväll kan vara riktigt rogivande. De har flera läten, men det mest karaktäristiska spellätet skapar de genom att spärra ut sina stjärtpennor och störtdyka och på så sätt skapas ett vibrerande ljud som gett dem ett av sina äldre folknamn. ”Himlaget”
enkelbeckasin
Jag har en hel del bilder på *skulkande enkelbeckasiner, men bilden för mig var en beckasin som satt på en stolpe och en dag i slutet av maj 2013 var jag nästan ensam på Lövstaspången och fick min bild i duggregn.
Fotat den 30/5 2013

Fåglar jag fotat – Dvärgmås

Ett underbart tecken på att våren är på väg mot försommaren ute i Asköviken är att stå i tornet eller vid Lövstaspången och få höra dvärgmåsarnas kattää kattää uppe i skyn. Inte skräniga som andra måsar men deras läte tränger ändå på något diskret och märkligt vis igenom 2000 skrattmåsars skri.
Här i Västerås är vi ganska bortskämda med dvärgmås som på sina håll är ganska ovanlig. Under flytt kan man se dem lite här och där, men de häckar i Asköviken och försöker häcka i Frövisjön också.
dvärgmås
Bilden är tagen från tornet i Asköviken den 4/5 2013. En skaplig lyckträff med tanke på hur illa jag brukar lyckas med flygande fåglar.

Fåglar jag fotat – Blåhake

Blåhaken kallas ibland fjällets näktergal och ses på mina breddgrader mest under höststräcket. Då brukar de hittas i våtmarker där de oftast gömmer sig i vass och buskar men avslöjas oftast på deras karaktäristiska lockläte som lättast kan beskrivas som när en flaggstångslina slår mot flaggstången.
Förra året åkte jag och Benjamin till Härjedalen och då var ett foto på en blåhake ett av målen. Det snöade bort, men en solig septembermorgon ute i Asköviken hittade jag en som ville visa upp sig på skapligt nära håll.
Blåhake

Fotat vid början av Lövstaspången vid Asköviken den 5:e september 2015. Strax därefter hade jag en rödstrupig piplärka sittandes på räcket 10 meter ifrån mig, men då stod jag med kaffekopp och smörgås i händerna och innan jag fått upp kameran var den borta.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑