Etikett: dubbeltrast

Fåglar jag fotat – dubbeltrast

Precis när jag var klar med alla arter på O så fotokryssade jag en ny art. Dubbeltrasten har länge gäckat mig. Någon gång har jag haft riktigt fina obsar på nära håll, men inte haft någon kamera med mig. Men de flesta gångerna har de skygga trastarna flugit iväg när jag försökt fota dem.
Jag har inte kämpat hårt för att lyckats fota någon, utan jag ser dubbeltrast tillräckligt ofta för att förr eller senare få en bild på den. Visst blev det så. Jag och Benjamin kom åkande på en skogsväg och vid ett litet fält satt en fågel på en sten. Hade det varit höst eller tidig vår hade jag nog trott att det var en stenfalk när jag först såg den på håll, men nu blev jag nyfiken och plockade upp kikaren och konstaterade att det var en dubbeltrast.

Fotad väster om Svanå den 30 maj 2017

Latmansskådning med bra utdelning

Idag var jag lite halvsugen på att skåda, men inte så sugen på att ge mig ut och gå. Benjamin var inte heller så sugen, men en liten biltur kunde han gå med på. Så fick det bli. Åka bil och hålla utkik efter fåglar från bilrutan och göra några korta stopp och lyssna efter sångare.
Vi hade jobb och skola i morgon så någon riktig nattsångarlyssning var det inte tal om. Nej vi spanade mest efter rovfåglar och hoppades kanske på en jorduggla eller hornuggla någonstans.
Efter att ha släppt av Felicia och hennes kompis på fotbollsträning så drog vi norrut mot Skultuna och Haraker. Stannade till vid Sågdammen där vi förra året hade en busksångare som satt och sjöng flitigt, vi kollade också in en igenväxt sjö där vi hade jordugglor förra året. Ingen framgång alls.
På väg mot Svanå hittade vi i alla fall en vitkindad gås. Alltid något, sa han som såg Åmål.
Nu drog vi vidare mot Rålken. Där hörde vi hornuggla i våras och stället är rätt bra för annat vilt. Strax innan vi kom dit fick vi syn på en fågel på en sten. Hade det varit oktober eller april hade jag trott stenfalk när jag först såg den på håll, men när vi kom närmre och kunde se den i kikaren såg vi att det var en dubbeltrast.

En fågel jag hittills inte lyckats fånga på bild, så det var lite skoj.
Framme vid Rålken hade vi två tranor och en gök som ropade, men inga hornugglor. Varken tiggande ungar eller jagande ugglor. Kanske var vi för tidiga, eller så har de avbrutit sin häckning. Men byten verkar det finnas i alla fall, för vi såg en räv med en sork i munnen.
Gott om buskskvättor och en ormvråk som tog ett byte såg vi också, sen hade Benjamin ett springande djur som försvann bakom en åkerholme för att inte hittas igen så det fick förbli obestämt.
Innan myggorna blev för jobbiga drog vi oss söderut igen. Felicias hade ingen nyckel och hon skulle komma hem kl 21.
Vi skulle i alla fall hinna med ett stopp hos den store grå om den behagade visa sig för oss och när vi kom dit så var det bara en bil där, en holländsk fotograf på väg norrut i Sverige.
Nu fick vi öva vår engelska och vår senaste billek där vi kryssar fågelarter på engelska kom till nytta.
I alla fall så kom ugglan fram direkt när vi kom dit. Snacka om flyt.

Ljuset var inte det bästa för fotografering med vår kamera (i alla fall inte med automatik) Men nu skickade vi SMS hem för att se om Erika hade hunnit hem från sin träning, så inte Felicia skulle bli sittande på trappen.
För av alla de gånger Benjamin varit där så hade han aldrig sett lappugglan så bra. Han hade mest fått tuba in den.
Vi stannade där i 20-30 minuter och Benjamin fick använda kameran mest. Jag tog bara några snabba bilder.
Ganska bra utdelning för en liten biltur när vi bara var lite halvsugna båda två.

Lärk- och gåsmorgon

Äntligen vackert vårväder och en ledig dag. Jag ställde klockan tidigt och åkte ut mot Trådarängarna vid Hässlösundets östra strand strax utanför Västerås.
Det var länge sedan det dröjde så länge med att notera en sånglärka hemma som i år. Jag brukar hitta mina första lärkor kring månadsskiftet feb-mar, men i år åkte jag och Benjamin söderut kring månadskiftet och vi fick visserligen både se och höra lärkor där. Men det räknas ju inte.
Idag kunde jag då äntligen komma ut och få höra lärkornas ljuvliga vårdrillar mot en klarblå himmel. En kall natt gav frostnupna strandängar och när solen kom upp och sken genom de tunna höga ismolnen bjöds jag dessutom på en halo.
Ett något svårfotograferat fenomen, men med hjälp av ett träd lyckades jag skymma solen en smula så att den ena sidan av halon åtminstone syns på bilden.
halo
En hel del gäss har börjat samlats på åkrar och ängar runt omkring. C:a 500 grågäss, några kanadagäss och så letade jag efter en sädgås jag var ganska säker på att jag såg när jag klev ur bilen, men den verkade vara försvunnen.
Jag ägnade lite tid åt att försöka fotografera en lärka som drillade, med ytterst dåliga resultat. En varfågel jagade i vassen och tofsvipor spelflög över strandängarna. Jag satt där och bryggde mitt kaffe i min portabla pressbryggare och bara njöt.
Fyra dubbeltrastar och ett femtontal björktrastar födosökte i gräset med några starar och nu blev nästa projekt att försöka fotografera dubbeltrast, men de höll sig intestilla och flög längre och längre bort från plattformen, så även där fick jag ge upp.
Men när två sädgäss landade på skapligt nära håll så fick jag i alla fall lyckas med ett foto. Inte det mest perfekta kanske, men när jag bantat ner det till bloggformat och putsat lite på det i ett bildhanteringsprogram så fick det duga.
Sädgås
Solen letade sig sedan högre och högre upp. Gässen verkade bli fler och fler, men motljuset på större delen av lokalen störde och magin med de drillande lärkorna försvann i och med att helikoptrar och flygplan från Hässlö började störa ljudbilden markant.
Jag packade ihop min frukost och utrustning och drog mig hemåt.
I eftermiddag när solen gjort sitt jobb och tinat upp landskapet så blir det nog en ny tur. Förhoppningsvis i sällskap med Benjamin. Men då åker vi nog till Asköviken.
 

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑