Etikett: fågelskådning (sida 1 av 29)

Lyssna på tystnaden

Mars är uggletider här i Västmanland och när det gäller ugglor behöver man inte åka långt heller. Vi har alla 7 i Västmanland häckande ugglearter i kommunen. Så det är bara att ge sig ut till närmsta skog och lyssna.

Riktigt så enkelt är det inte. Kattuggla finns i hela kommunen inklusive inne i stan, så på den stämmer metoden ovan, men de andra arterna är mer kräsna på biotop och för att få in alla 7 måste man ge sig ut i de riktiga bergslagsskogarna i nordvästra hörnet av kommunen på gränsen mot Surahammar.

Det är inte bara ugglor man hör när man är ute och lyssnar efter dem. Under bra väderförhållanden kan man också få lyssna på tystnaden.

Vi har delat in Västerås kommun i olika zoner och delat upp ansvaret att göra minst ett besök i zonen under vecka 12 som är vår ugglevecka här i kommunen. Jag har tagit på mig ansvaret att lyssna av 2 zoner och igår var det dags för den sista av dem.

Det var ingen riktig fart på ugglorna trots ytterst svag vind och för mig som lyssnare nästintill optimala förhållanden. Zonen norr om stan som jag lyssnade av är en smula besvärlig med vägar som stör på fler ställen och när det blåser mindre så hörs även bilarna och vägarna mer.

Vid en gård stod det dessutom en hund och skällde konstant de fem minuter jag skulle lyssna där. Lite irriterad och utan ugglor hade jag inte ens upptäckt att vinden avtagit helt och att det nu var vindstilla. Att kvicksilvret smugit ner till -4 kändes knappt. Med bara 3 punkter kvar kunde jag i alla fall höra en kattuggla på håll.

Vid sista punkten hände dock det magiska. Punkten ligger efter vägen mellan Skultuna och Svanå och är en punkt där man lätt blir störd av trafik, men inte den här gången. Inte en bil hörde jag. Flygplan är också något som brukar höras i ugglenatten men inte ett endaste flygplan kunde höras. Träden stod där knäpptysta under en stjärnklar himmel och det enda jag hörde var mina egna andetag.

Jag stod kvar där i 10 minuter trots att jag bara behöver stå där i 5 enligt metoden. Inga ugglor hördes, men jag var mer nöjd med att få lyssna på tystnaden.

Månadens fåglar – februari 2020

Ute i fält har det varit ganska lugnt i Februari, vilket också syns när man kollar fältdagboken på Artportalen.  6 rapportdagar är ganska dåligt, men så har också februari i år varit en ganska tråkig fågelmånad här hemma i Mälardalen.

Det kan också bero på att jag är aktiv som ordförande i Västmanlands OF och att februari är en månad när jag ägnar mig åt s.k pappersornitologi och representation och där har det hänt en hel del den här månaden.

Vinterfåglar inpå knuten

Hela Sverige räknar fåglar den sista helgen i januari varje år. I år räknade vi dock in i februari och vi hade en offentlig räkning den 1/2. Regn och rusk när det hela började, men efterhand så blev vädret bättre och jag kunde räkna in de flesta fåglar jag hoppats på.
Tyvärr var matningen vi brukar räkna vid bortstädad och därför fick vi med kort varsel flytta vår offentliga räkning. Det och vädret gjorde att själva räkningen inte blev så välbesökt som den brukar bli.

Rovfåglar

I mitten av månaden brukar vi ha en rovfågelexkursion och så också i år. Vi drog ut till Ängsö och fortsatte norrut. Som exkursionsledare försöker jag hålla nere förväntningarna på deltagarna. Fåglar är vilda djur och vi kan inte lämna garantier att man ska få se alla fåglar. Då är det extra roligt att kunna leverera. I år fick vi se alla de fåglar vi hade som målarter. Här har vi precis delat ut en födelsedagspresent i form av ett X på kungsörn.

Örnräkning

Precis som vi tjuvade in en januariaktivitet i början av februari så tjuvar vi också in en marsaktivitet i slutet av månaden. Den första lördagen i mars brukar vi räkna örn runt hela Mälardalen och i år inföll den första lördagen uppenbarligen i februari.

Nätverket Unga fågelskådare har fått förtroendet att ta hand om en räkning vid Frövisjön. Exkursionen var planerad sen tidigare som en vårexkursion. Några örnar kunde vi inte räkna in, men tofsvipor och snösparv var roliga observationer.

Pappersornitologen

Representation

Vinterfåglar inpå knuten, eller den stora fågelräkningen som media verkar kalla den brukar ge ett visst medialt intresse och även i år ville P4 göra ett reportage om resultatet. Det var bara att svänga förbi matningen på väg till jobbet och riva av en intervju. I år var det inga större överraskningar så det var en ganska enkel intervju med talgoxen åter i top.

I samband med räkningen hade reportern som är frilansare också bett mig att ställa upp på ett filmprojekt som han jobbade med. Det skulle bli en utbildningsfilm om hur fåglar klarar vintern. Ett riktigt roligt uppdrag och en rolig förmiddag i riktigt fint väder.

Årsmöte

Vi har också haft årsmöte i Västmanlands OF och jag fick förtroendet att fortsätta att leda föreningen och styrelsen. En roll jag så sakta börjat känna mig bekväm med. Inför det första styrelsemötet med den nya styrelsen så hade jag analyserat min roll och hur vi jobbar under möten och mellan möten. Med denna analys som utgångspunkt så har vi nu pekat ut en riktning för hur vi ska organisera oss och leda föreningen framåt. Något som faktiskt känns riktigt spännande. Det känns som om vi har vind i seglen just nu.

Ringmärkning

Under förra året togs ett beslut att vi i föreningen skulle börja med ringmärkning och vi har fått ett bidrag från BirdLife Sverige för detta. Nu har projektledaren hittat utrustningen från när det sist ringmärktes fåglar i föreningens regi, och han har också fått sin licens från RC. Nu håller vi på att leta upp en bra plats att ringmärka på och bemanna ringmärkningen under perioden maj-augusti.

Ett tufft projekt som kommer att ta mycket tid i anspråk, men jag ser som min huvuduppgift att engagera folk och se till att det finns återväxt i projektet så att ringmärkarna kan avlastas. Det ska inte bli ett projekt som blir beroende av att en och samma person är tillgänglig hela sommaren. Det ska bli ett kollektivt projekt där vi hjälps åt och ger alla möjlighet att bidra.

Till sist så har jag också fått ett trevligt telefonsamtal, men det kan jag inte berätta mer om än.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter: 44

Antal årskryss: 6

Antal kryss: 0

Minnesvärda observationer

  • Kattuggla på skolgården igen
  • Tidig tofsvipa den 15 feb

 

Kryssat under uppehållet – Större gulbena

Jag tänkte ju skriva om alla kryss jag fått under mitt långa blogguppehåll och jag tar dem i kronologisk ordning. Först ut är större gulbena.

Gulbenan upptäktes i Halland strax innan jul 2017 och återupptäcktes sedan i mellandagarna. Ganska snabbt fick den smeknamnet större julbena av glada julfirande kryssare. Jag och Benjamin hade tyvärr ingen möjlighet att åka ner i mellandagarna utan valde att vaska det krysset.
Nu bar det sig dock inte bättre än att fågeln stannade och stannade och stannade och vi som hade planerat in en liten vintertripp till Halland och Skåne i början av februari höll koll på artportalen och BirdAlarm och började känna oss ganska hoppfulla.
När det var dags att åka var den fortfarande kvar och avresedagen var det snöstorm hela vägen ner vilket gjorde att vi långa stunder fick åka 40 km/h. Ingen bekväm hastighet när man vill komma fram och kryssa.
Till slut passerade vi dock Göteborg och med en halvtimme kvar till stranden där gulbenan höll till så kom det efterlängtade larmet. Nu var det bara att parkera bilen och bege sig mot de andra skådarna ute på stranden. Ett lättinhängt kryss på en fågel som såg ut som en gluttsnäppa ungefär.
Det skulle bli mer kryss under vår vistelse i Halland, men det kommer i nästa inlägg.
 

Rovfågelspaning

Vi har en rovfågelexkursion nästa helg, så idag kändes det som lite dags att börja förbereda och spana efter våra övervintrande rovfåglar.
Milda vintrar finns det en hel del föda och även om övervintrarna är fler till antalet kan de bli en smula jobbiga att hitta eftersom det krävs mindre arbete för att hitta föda vilket gör dem mindre aktiva.
Planen för exkursionen är i princip klar, men jag ville gärna ut och spana för att känna mig säker på att det verkligen finns rovfåglar där jag tänkt att åka.
Första delen av exkursionen hoppade jag över idag, så den får bli lite vad den blir. Lite upptäcktsfärd ska det vara, inte bara serverat från oss ledare.

Men den andra delen rekade jag och Benjamin av idag. Innan vi ens hunnit dit hade vi haft 3 ormvråkar. De första två kändes som ett par som spelflög.
Jag har ett fält som inte odlas en bit utanför stan. Det brukar locka till sig både ormvråk, fjällvråk och tornfalk. Jag har haft alla tre där i vinter, fast aldrig samtidigt. När vi stannade och klev ur bilen såg vi ingenting, däremot hörde vi ett lockläte från någon fågel. Det lät mest som gransångare, men någon växtlighet som skulle kunna locka till sig en tidig eller övervintrande sångare kunde jag inte hitta. Troligtvis var det vinden som bar vissa ljud bättre än andra. Vi gick efter en grusväg i motvinden och när vi kom närmare gården så fick vi min teori bekräftad då fler och fler ljud nu blev hörbara och ganska tydliga talgoxljud.
Nåja, det var övervintrande rovfåglar vi letade efter, så vi började spana av trädtopparna och telefonstolparna och hittade ganska omgående en tornfalk. Någon ormvråk eller fjällvråk hittade vi dock inte.
Vidare mot nästa anhalt för mer spaning. Där hittade vi en flock rastande kanadagäss, men inga rovfåglar trots att det brukar vara ett av de säkraste rovfågelställena här omkring. Vi fortsatte en bit till och hittade ett älgkadaver där en ormvråk och ett gäng korpar satt och kalasade. Detta bådar gott inför exkursionen. Slaktplatser och kadaver brukar kunna locka till sig örnar. Nu fick vi också syn på dagens första fjällvråk som kom flygande jagad av en kråka.
Vi drog vidare i långsam takt och höll utkik, men det enda vi hittade på väg till nästa anhalt var en grupp sångsvanar.
När vi kom fram till nästa plats vi planerat att besöka kunde vi inte hitta något. Besvikna drog  vi vidare till sista stoppet för dagen. Där hade vi ytterligare en liten grupp sångsvan och två grågäss flög över oss. Efter ett tag fick vi se en fjällvrpkshane slå något, men det såg ut som om det misslyckades. En hona anslöt och de flög runt och jagade varandra ett tag innan de drog iväg åt varsitt håll.
Nu drog vi oss hem, men på vägen lyckades vi hitta en fjällvråk och en ormvråk till.
Inga örnar hittade vi, vilket var lite av en besvikelse. Fast på lördag kommer vi att fixa det. Då är vi fler ögon och ska besöka fler platser. 5 ormvråkar, 4 fjällvråkar och en tornfalk får ändå ses som ett godkänt resultat i blåsten.
 

Månadens fåglar – januari 2020

Januari går ganska mycket på rutin för mig. Ny årslista som ska fyllas och en hel del fasta aktiviteter som ska genomföras. I år dök det dock upp lite rariteter som gjorde att jag och Benjamin fick chans till lite spontanitet bland alla rutinerna.
Den första januari ska det årskryssas och oftast brukar det för mig innebära ett genrep inför det kommande artrallyt. I år hade vi dubbel anledning att genrepa eftersom vi hade valt att gå under artrallyt. Därför testade vi en sträcka som utgick hemifrån oss och nu ville vi se hur långt vi rimligen skulle kunna gå under en dag. Det gick rätt bra och vi kunde konstatera att en promenad genom stan och ut till Björnö skulle kunna klaras ganska lätt. En hel del fågel lyckades vi också hitta, men mest det förväntade. Dagen började med en fin obs på en gröngöling som födosökte på en gräsplan inte långt hemifrån.

Kryssrevancher

Större turturduva har gäckat mig och Benjamin länge. Första försöket gjorde vi uppe i Piteå 2012 eller 2013. Förra året gjorde jag 5 försök på 3 duvor, så det började kännas en smula tröstlöst.
Den sista duvan från förra året var dock kvar i Kristinehamn. Dessutom verkade den riktigt stationär och pålitlig.
Den 4 januari gav jag och Benjamin och två andra skådare oss iväg mot Värmland och den här gången behövde vi inte slita hårt. Vi parkerade oss i korsningen intill den matning där den brukar dyka upp och exakt samma tid som dagen innan kom en fågel flygande med obekant jizz. Nu kommer den ropade jag trots att jag inte var helt säker. Min känsla var dock rätt. Det var den som kom lågt mellan husen och landade i trädet intill matningen. Efter sex tröstlösa försök kunde jag äntligen få mitt X på fågeln.

Dagen efter smällde det till igen. En svarthalsad trast hittades i ett industriområde i Akalla utanför Stockholm. Även svarthalsad trast har gäckat mig en smula. Jag tackade nej till att åka på en i Kristinehamn för flera år sedan med att den dyker snart upp på kortare avstånd. Det tog ett tag innan det gjorde det. Förra året åkte vi ner till Katrineholm och lite till för en. Den såg vi, men granskningen av bilder gjorde att den senare bestämdes till en hybird.
Därför var det ganska skönt att svänga in vid en hamburgerrestaurang i en Stockholmsförort och gå några hundra meter för att hänga in detta X. Naturupplevelsen i det krysset låg mer i att studera människors flockbeteende. Ganska kul faktiskt.

Artrally

Årets artrally var det första med en ny EKO-klass. Ta dig fram utan motor och leta arter är enda kravet. Flera lag valde att cykla, men ett lag från Hallstahammar och vi valde att gå. Eftersom det var första året vi gick så hade vi lågt ställda förväntningar. Rekordet för lag som går är 40 arter och det visste vi att vi skulle kunna klara om allt stämde. Tyvärr dippade vi på turkduva ganska tidigt, men vi höll modet uppe och knatade vidare.
2,3 mil gick vi och 39 arter fick vi ihop. Vi dippade på turkduva, rödhake, gråsiska och dubbeltrast vilket bevisar att 40+ arter inte är något orimligt mål.
Bästa fyndet var en skogsduva mitt i Vasaparken. Ett riktigt tungt fynd i betongen måste jag säga.
Vi avslutade i skogen och fick in kungsfågel och stjärtmes, men övriga skogsmesar missade vi. Därför har vi redan planerat in en ny startplats och sträcka att gå nästa år och då ska vi nog lyckas nå 40+ arter.

Exkursioner

Vi startar alltid året i VOF med en exkursion där vi letar övervintrare. Tidigare år har vi besökt Solna och Råstasjön, men de senaste åren har vi valt Ekeby våtmark utanför Eskilstuna. En mysig lokal som oftast bjuder på trevliga änder och smådopping.
I år var vädret inte det bästa och på hemmaplan hade en berglärka upptäckts i Asköviken. En riktig raritet hos oss. Bara ett fåtal fynd i Asköviken och enligt artportalen endast 7 observatörer som sett den där. En del fynd var äldre och det var säkert fler som sett den. Jag var dock en av de 7 som sett den tidigare. En ganska rolig historia i sig när jag kryssade den.

Mot slutet av månaden drog jag med mig Unga fågelskådare till Råstasjön. Det är ett nystartat nätverk för skådande ungdomar i Västmanland.
Vi parkerade i ena ändan av Lötsjön i Sundbyberg och gick slingan runt de två sjöarna. Någon vattenrall sågs inte till, men väl en hel del annat och de isfria sjöarna bjöd på en hel del övervintrande änder. Bland annat snatterand som inte brukar övervintra i så stor utsträckning på våra breddgrader.
Mellan dessa aktiviteter har det inte funnits så värst mycket tid för skådning. En liten tur för att försöka hänga in en hökuggla och spana efter rovfåglar har jag hunnit med och en och annan fågel har flugit över skolgården också.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter: 77
Antal X: 2
Antal årskryss: 77

Minnesvärda observationer
  • Äntligen större turturduva
  • Svarthalsad trast
  • Berglärka i Asköviken igen
  • Skogsduva i Vasaparken
  • Kattuggla på skolgården

 

Dagens räkning på Ekliden

Det var inget roligt väder när jag skulle ut och räkna fåglar vid Ekliden idag. Regn och rusk och grå himmel så någon direkt rusning till vår guidade räkning blev det inte.
Ett par som brukar komma på våra exkursioner dök upp och när de gav upp så kom Marjatta som jag brukar arrangera exkursioner och guidningar med förbi en kort stund innan hon skulle jobba. Mer än så blev det inte på folkfronten.

Fåglarna brydde sig dock inte om vädret utan det var flitig trafik på dem hela tiden. Såpass mycket fart att det mellan varven blev en smula svårt att hålla koll och räkna.
De arter jag förväntat mig dyka upp hittade jag ganska omgående, men entita och bergfink fick jag vänta på ett tag innan de behagade visa sig.
Stenknäck som är lite av Eklidens karaktärsart fanns där hela tiden, lockandes i trädtopparna och ätandes vid fågelbordet. 12 st kunde jag räkna in som mest, vilket var kul. Det gav ett ganska stort avtryck i rapporten när jag skickade in den. Jag var 15:e rapportör i Västerås och endast 2 stenknäckar hade rapporterats in före mig.

När man står vid en matning under en längre tid som jag gjorde nu så missar man inte mycket. De arter som brukar komma dit kommer man med största sannolikhet att se. Dessutom ökar chansen att få se något mer ovanligt som besöker matningen mer sporadiskt.
Den första mer sporadiska arten jag noterade var en duvhök som kom glidandes på låg höjd. Till synes ointresserad av småfåglarna så jag antar att det var fasanen hon var ute efter. Den hade tagit sin tillflykt till törnsnåren på andra sidan ängen.
Efter ett tag kom också ett par stjärtmesar förbi och den sista timmen så var de ganska frekventa vid talgbollarna.
Sist ut bland de mer ovanliga fågelbordsbesökarna var en ung sparvhökshane som gjorde ett tafatt försök att knipa åt sig en talgoxe. Utmattad satt han i buskarna innan han gav upp och drog vidare. Det kan inte vara lätt att vara en ung rovfågel bland kvicka småfåglar.

 
23 arter fick jag ihop under de 3 timmar jag bevakade matningen. 3 av dem, sidensvans, kråka och kaja var bara förbiflygande så dessa tog jag inte med i rapporten till Vinterfåglar inpå knuten.

Fullständig artlista

1. Talgoxe 8 st
2. Blåmes 4 st
3. Grönfink 20 st
4. Stenknäck 12 st
5. Domherre 8 st
6. Grönsiska 3 st
7. Nötväcka 3 st
8. Fasan 1 st
9. Pilfink 2 st
10. Gulsparv 3 st
11. Större hackspett  2 st
12. Koltrast 3 st
13. Steglits 1 st
14. Skata 1 st
15. Kråka 1 förbiflygande
16. Entita 2 st
17. Duvhök 1 st
18. Nötskrika 3 st
19. Bergfink 3 st
20. Kaja 1 förbiflygande
21. Sidensvans förbiflygande
22. Sparvhök 1 st
23. Stjärtmes 2 st

Fåglar jag fotat – Rörhöna

Min bloggserie om fåglar jag fotat kanske var spiken i kistan som fick mig att sluta blogga för två år sedan. Fast egentligen var den nog snarare ett symptom på att jag inte var inspirerad, så jag vågar mig på att fortsätta.
För har jag kommit ända till Rödvingetrast så kan jag inte bara sluta. Jag måste bara bli färdig.

Nästa fågel på tur i alfabetsordning blev rörhöna. En skulkig enstöring som man lättast hittar i små näringsrika dammar där man inte trodde att någon fågel kunde trivas.
Just den här rörhönan hittade jag i en avskild liten vik med stilla vatten av Svartån i Västerås, men man kan hitta dem i dagvattendammar i industriområden och små pölar mitt i rondeller.
Nyckelordet är att det ska vara igenväxta vatten. Där det finns gott om vass att gömma sig i. Ibland när man besöker en damm där det ska finnas rörhöna ser man inte ett liv. Men nästa gång simmar den helt ogenerat och öppet.
En hel del rörhönor övervintrar här i Mälardalen och då kan man se dem bland gräsänder. Gärna i kanten av en ankdamm, där kantvegetationen hänger ned så att de har någonstans att dra sig undan. Men precis som på sommaren går de ibland helt ogenerat mitt på gångbanor eller simmar öppet mitt bland änderna.
Under häckningstiden har de en bred repertoar av läten och hör man något konstigt i en våtmark om våren brukar det för det mesta visa sig vara en rörhöna.

Fåglar jag fotat – Rödhalsad gås

Man kan tycka att en fågel som sticker ut så pass mycket i färg och teckning som den rödhalsade gåsen gör borde vara lätt att hitta.
När man väl hittar den så stämmer det, då är den ganska lätt att hitta igen, men att rota fram den ur ett gytter av vitkindade eller bläsgäss är inte så lätt som man kan tänka sig.
Jag tror att det har med vår vilja att se mönster och att vi trivs med det vi känner igen. Att stå och glo på en flock vitkindade ger oss en harmonisk bild. Så tricket är att inte leta efter det avvikande utan att försöka njuta av helheten då störs man av det avvikande och hittar det snabbare. Men det är lättare sagt än gjort att lura sig själv att inte leta när det är det man ska göra.

Fotad genom tuben i Hjälstaviken den 13/10 2013

Fåglar jag fotat – Rödvingetrast

Innan jag tog tag i mitt liv och började skåda fågel på riktigt trodde jag att rödvingetrast var en ren norrlandsfågel. Visst är den vanligare där, men den finns ju här nere också.
Att de sjunger under flytt gör dessutom att alla har möjlighet att höra denna vackra och vemodiga sång under vårkvällar.
Helt klart vår vackraste trast. Jag har dock inte så många bilder på den, men jag minns väl när jag tog fotot nedanför. Det är fotat i gryningen på väg hem efter en natt för mig själv i de norrbottniska skogarna där jag kryssat blåstjärt.

Fotad i Södra Sunderbyn den 15 juni 2013

Månadens fåglar – Augusti 2017

Ovanligt låg aktivitet på mig i augusti måste jag säga.
Vi hade två sträckskådarkvällar vid Kvicksundsbron i början av Augusti. Den första av dem tillsammans med OKE. och även om det inte var några större mängder sträckande fågel så var det trevliga fåglar som sträckte. Skräntärna, kustsnäppor och svarttärnor.
Jag gjorde också några sporadiska besök på vadarlokaler för att hänga in vadare på årslistan, men vadarsäsongen gick på lågvarv både hos mig och hos fåglarna. Inga roliga vadare dök upp på någon närliggande lokal, så det blev mest till att leta myrspovar och småsnäppor, men det verkar ha varit ett lite sämre häckningsår för vadare norrut. Väldigt få 1k-fåglar, mest gamla fåglar.
Den näst sista helgen hade VOF en exkursion till Högbymaden och Lisjö Ängar, höstens första stenfalk för min del hittades på en åker, ljungpipare, tofsvipor och enorma mängder gulärla är annars det jag minns från den exkursionen.

I slutet av månaden gjorde jag ett besök i Hjälstaviken tillsammans med Benjamin och Zsombor. Zsombor hade kommit in på skola på Gotland, så det här var sista skådningen med honom innan han flyttade.
Det var som vanligt ganska gott om fågel i Hjälstaviken, gäss, vadare och änder och en del tättingar i buskarna.
Men det som gladde mest var en ung törnskata (bilden ovan) som helt oskyggt födosökte i buskarna intill gångstigen ner mot fågeltornet.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 56
Benjamin: 39

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 1
Benjamin: 1

Minnesvärda observationer

Överflygande mindre strandpipare på skolgården

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑