Etikett: Frövisjön (Sida 1 av 6)

Ökenpipare i Frövisjön

Efter att Frövisjön restaurerades blev vi ganska snabbt bortskämda med att det trillade ner en hel del ovanliga fåglar där. Både lokalt ovanliga som fick oss i Västerås och Västmanland att skapa små drag, men även en hel del regionala och nationella rariteter som fick folk att komma långväga ifrån.

2012 sänktes sjön lite för mycket av misstag under sommaren, vilket gjorde den riktigt het för vadare och det i sin tur lockade skådare från hela Mälardalen dit. Det var också då den första lite tyngre arten hittades. En rostand som stannade en tid och lockade folk.

2013 hittades en amerikansk bläsand, men då var jag på Öland så själva draget missade jag. Jag hann dock med den innan den försvann. Gulkindad kricka, fjällgås, ägretthäger och brun glada hittades också 2013

2014 var annars året det small till ordentlig vid sjön. Det började med en svartand i april och sedan en jungfrutrana i maj. Samma år hade det hittats en prärietrana längre norrut i Svartådalen, så då var vi heta i Västmanland.

Det kändes som att det skulle bli svårt att toppa det året, men året efter hittades svarthalsad dopping i sjön. Ett par som stannade och häckade. Under kristi himmelsfärd hittades sedan en styltlöpare. Så nog levererade sjön.

Efter 2015 har det dock varit ganska lugnt med rariteter. De svarthalsade doppingarna har kommit tillbaka och häckat och arter som är med subrariteter som vitvingad tärna, stäpphök och amerikansk kricka har setts. Men de riktigt tunga sakerna som får folk att kasta sig i bilen har uteblivit.

Tills igår, då först en mongolpipare larmades ut, med osäker artbestämning. Ganska snabbt fylldes parkeringen och folk fick ställa sig vid vägkanten.

Den vållade en hel del huvudbry, men jag tyckte bestämt att den långa näbben talade för ökenpipare. För min del spelade det ingen roll. Jag saknade både öken- och mongolpipare. Ökenpipare skulle dessutom betyda en ny art för Västmanland så nog var det roligare med en sådan, även om mongolpipare är något ovanligare.

Mot slutet av kvällen när jag och Benjamin lämnat lokalen så flög den omkring och lockade och skingrade på så sätt alla tvivel.

Ökenpipare blev art nr 334 för mig i Sverige, 252 i Västmanlan och 192 i Frövisjön.
Den 218:e arten totalt i Frövisjön och den 339:e arten för Västmanland. Första nya arten sedan 2016.

Filmdag

Jag var en sväng till Frövisjön. Ville som vanligt hålla mig för mig själv, så när parkeringen vid plattformen var full, drog jag och Benjamin vidare mot bommen, där det var folktomt.

Tyvärr flög roskarlen som setts på morgonen också vidare mot bommen, så efter några minuter var stället långt ifrån folktomt. Att jag kan hålla avstånd vet jag, men jag litar dock inte på folk, så jag packade ihop och drog hem. Jag hann se roskarlen, men Benjamin lyckades inte. Fast vi har sett roskarlar så det räcker och blir över. Dock inte i år.

Nu blir det Jönssonligan på Mallorca istället. Ha en bra dag!

Fåglar jag fotat – spovsnäppa

Småvadare eller calidris som de heter på latin, var en grupp fåglar jag inte hade någon vidare koll på när jag köpte min första tubkikare och började hänga med de hårda grabbarna på fågellokaler.

Det var en riktigt rolig utmaning att ge sig på och kryssen ramlade in ganska snabbt, men lätt var det inte och man ville gärna ha någon mer erfaren snubbe bredvid sig för att vara säker på sin sak.

I sommardräkt har de flesta småvadare ganska tydliga kännetecken som skiljer dem åt och efterhand så började man också lära sig jizzen på dem.

Spovsnäppa med sin långa näbb och röda sommardräkt gick ganska lätt att lära sig så länge de visade upp sig i just sommardräkt.

De flesta spovsnäppor jag sett har jag sett i Frövisjön eller Hjälstaviken på ganska långa avstånd, så något riktigt bra fototillfälle har inte dykt upp. Längs fyrvägen på Ottenby hittade jag dock några spovsnäppor på lite mer behändigt avstånd tillsamman med en brushane.

Fåglar jag fotat – spetsbergsgås

Efter entitat och talltita är ansergäss, alltså de gråa gässen är oftast den första utmaningen en fågelskådare ställs inför när det kommer till artbestämning. På håll på en åker kan de alla se väldigt lika ut. En skock gråbruna saker som går och betar på höstsådden eller den lämnade fjolårsrapsen.

Som namnet antyder häckar spetsbergsgåsen i arktiska miljöer. Grönland, Island och Svalbard. De övervintrar dock på kontinenten och de brittiska öarna och passerar oss under vår och höst. Spetsbergsgåsen är relativt lik sädgåsen och jag imponerades av de skådare som med lätthet urskiljde spetsbergsgäss med lätthet.

Ett av mina första riktigt aktiva år hade jag dock förmånen att bekanta mig med en stor flock spetsbergare som rastade länge vid Frövisjön och ganska snabbt så lärde jag mig känna igen dem. Silverryggar, kortare halsar och en varmare brun färg på halsen sticker ut. När man får en närmare titt på dem så går deras bara detaljer som näbb och ben inte i orange som sädgåsen utan i rosa. Den heter också pink footed goose på engelska.

När jag rotar igenom alla mina bilder så är den där flocken vid Frövisjön den enda jag har bild på. Jag har sett spetsbergsgäss både bättre och på närmre håll flera gånger, men av någon anledning har det inte blivit något foto på dem.

 

Var är mina sädesärlor?

I januari är årskryssande en livsstil. Då räknar man alla de där arterna man senare på året knappt bryr sig om. Efter det kommer februari som tillsammans med november och december är den månad man knappt årskryssar. Det brukar förvisso vara någon art man missat i januari som man kan fylla på med, eller så gör man som jag och Benjamin gjort några gånger. Man åker söderut och tjuvstartar våren.

I mars blir det återigen lite som i januari. Nu kommer vårfåglarna på bred front och arter man knappt bryr sig om under resten av året blir högvilt för en årskryssare som jag.

Just nu stör jag mig på att jag inte hittat någon sädesärla. Att jag kommer att få in den på min årslista är ingenting jag oroar mig för. Den spatserar snart omkring på skolgården och vippar på stjärten. Men jag vill gärna hitta någon nu, när de precis kommit.

Jag vet att de finns i Asköviken, för fler skådarbekanta till mig har rapporterat den där. Men i dessa virustider så blir välbekanta friluftslokaler som Asköviken, Ängsö och Björnö överfulla av folk och jag vill vara ifred eller i mindre sällskap likasinnade när jag skådar. Just nu av två anledningar.
1. Jag är i hemmakarantän på grund av en segdragen hosta och jag vill begränsa mina vistelser ute, både i tid och sociala kontakter
2. Man brukar skåda ensam den här tiden på året.

Idag styrde jag mot Frövisjön och där var det inga problem att hålla social distans. Jag var helt ensam på lokalen, vilket faktiskt förvånade mig. Tyvärr verkade fåglarna också ha anammat folkhälsomyndighetens råd att hålla distans. För det var inte så mycket fågel där som det brukar vara den här tiden.

Ingen sädesärla och inga nya änder. Jag gav det en timme och sen åkte jag hem via lite omvägar på slätten norr om Tillberga. Men inte heller den omvägen gav något årskryss.

 

Fåglar jag fotat – småtrapp

Närmsta population av småtrapp finns i Frankrike och Spanien eller österut i på stäppen i Ryssland, Ukraina och Kazakstan. Varifrån denna trapp som dök upp i Värmland 2015 kom har jag ingen aning om. Båda pupulationerna flyttar i viss utsträckning och vi har inflöden av flyttfåglar både från SO och SV till Sverige. Med väderdata och fyndstatus från andra mer vanliga fåglar borde det dock gå att räkna ut vad som är mest sannolikt.

I alla fall så fyllde jag bilen med ungdomar och drog till Värmland den 1 maj 2015. Det skulle sen sluta med en av de höftigaste fågeldagar jag varit med om. Kanske den häftigaste.

När vi hängt in småtrappen som var ganska tråkig där den gick i ett dike och tittade upp då och då. Så ägnade vi lite tid till att leta efter ringtrast och andra tättingar som anlänt. Tanken var sedan att leta smålom som är Värmlands landskapsfågel. Men då kom ett larm om svarthalsad dopping i Frövisjön, så vi satte oss i bilen och drog iväg hem igen.

Hur dagen sedan fortlöpte kan man läsa om här: https://godisgris.se/2015/05/01/den-forsta-maj-2015/

 

Krysslistor

Under vintern satte jag igång ett projekt med att försöka få lite ordning på min krysslista i Asköviken. De flesta fågellokaler i Sverige går det att få fram sina observationer i listform genom Artportalen, men i Västmanland har de som administrerar Artportalen valt en annan lösning så våra fågellokaler dyker inte upp under Listorna på Artportalen.

På en mindre lokal som Frövisjön är det ganska enkelt. Där är det bara en lokal och då kan man göra en sökning och få fram en artlista som man sen rensar från Hybrider, obestämda fåglar och underarter.

Asköviken däremot var lite knivigare eftersom det är ett större område som omfattar många lokaler. Dessutom är viken uppdelad i tre socknar så det blir lite spretigt att hitta alla sina obsar.

Med sökverktyget i Artportalen kan man dock skapa en polygon som söker efter observationer på alla lokaler gjorda inom den. Nu gällde det bara att hitta vilka lokaler som tillhör Asköviken. Jag tog hjälp med gränsdragningen och skapade en polygon och fick till slut fram en lista på ALLA arter som observerats i Asköviken. Min siffra stämde dessutom med den siffra jag hittade på WWF:s sida om Asköviken.

Det hela slutade med att jag skapade ett kalkylark i Google som jag sedan kunde dela med alla som fick länken och jag delade den med facebook-gruppen för Asköviken och fick ganska snabbt ett bra gensvar.
Där blev det ganska snabbt en diskussion om vart gränsen för Asköviken gick. Jag skapade då en google-karta med markering av gränsen enligt den polygon som jag skapat på Apan. Det i sin tur skapade ytterligare en diskussion om vart gränsen egentligen går. Kul sysselsättning när vädret ändå inte tillät någon skådning.

Nu finns denna lista som en gemensam lista och jag har delat den här i menyn längs upp under Krysslistor.

Där hittar man också en krysslista för Frövisjön som vi haft sen tidigare, men som nu är omgjord med samma funktioner som den för Asköviken.

Fler årskryss idag

Den milda vintern gör lätt att man inte noterar att det faktiskt är vår nu. Vädret är ungefär det samma som det varit sen oktober.

Men ute i fågelmarkerna går det inte att missa att våren dundrar fram med en rasande fart.

Just nu är det en hel del gäss i rörelse och de rastar i relativt stora mängder runt om i Mälardalen på åkrar och ängar.

För den som vill bekanta sig med de gäss som årligen passerar oss på väg norrut är det en bra tid just nu. Grågäss och Kanadagäss är det vanligaste och sädgäss kommer också i ganska stora antal. På senare år har också bläsgässen blivit vanliga och med sina tigerrandiga bukar och vita bläsar så är det ganska enkla att hitta i de blandade flockarna. Spetsbergsgås är lite ovanligare, men då och då kan man hitta lite större flockar. Men just nu har jag bara hittat några enstaka som rastat med de andra gässen. 4 igår vid Asköviken och idag hittade jag en ensam vid Frövisjön.

En gås som är vanlig och rastar i tusentals vid Hjälstaviken är vitkindad gås. Men bara 4 mil till in från kusten så är den nästan en raritet. Här ser vi några enstaka exemplar då och då och skulle vi se en flock på över 10 så blir vi imponerade.

Det är inte bara gäss som sträcker förbi nu. Även råkor är det god tid att leta efter nu. De häckar mest söderut i Sverige, men också i Finland och runt Uppsala har vi också en liten population. Här häckar de dock inte, men nu i mars kan man leta efter dem i kråk och kajflockar som de ofta slår följe med.


Fotad vide ett tidigare tillfälle

Vi hittade inga råkor i går, men idag vid Frövisjön hade jag bättre tur. Jag höll på att räkna gäss och då hoppade det fram en råka. Det visade sig sen vara minst fem individer som skuttade runt bland kråkor och kajor.

Nästa helg är det dags för min första inventering i år, så då får vi se hur mycket jag hinner med att skåda, men jag brukar passa på att stanna till vid några fågelrika rastplatser på väg hem från inventeringen.

De två senaste vintrarna har vår första runda på Hälleskogen varit kalla och kanska tjärva. Ska bli intressant att se hur det är i år efter en ganska mild vinter.

Örnräkning idag

Idag har den stora årliga örnräkningen ägt rum. Den arrangeras av Rördrommens fältstation och det räknas örn på 90 platser runt om Mälaren och Hjälmaren.

Exakt vad själva räkningen syftar till är det lite svårt att få kläm på, men det engagerar en hel del folk och örnar brukar kunna väcka lite intresse och om det kan få folk intresserade av fåglar och natur så är det ok för mig.

Därför har vi i Västerås 2 st offentliga räkningar. En vid Gäddeholms småbåtshamn där Rapphönan Västmanland står och från och med i år står jag med det nystartade nätverket Unga Fågelskådare vid Frövisjön.

Jag gick mest runt och tog selfies och drack kaffe. Örnspaningen fick grabbarna jag hade med mig sköta.

Njae, jag hann med lite spaning jag också, men några örnar hittade vi inte. Hygget på andra sidan sjön där det brukar sitta ett äldre havsörnspar var upptaget av jägare, så örnarna höll sig borta.

Men Frövisjön är alltid Frövisjön och det finns annat att titta på där. Tofsvipor flög fram och tillbaka. De kom med jämna mellanrum och de flesta av dem flög förbi sjön, men två stannade till på åkern ett tag. Den största gruppen vi såg var på 5  annars var det 2-3 st åt gången.
Eftersom de flög både västerut och österut är det lite svårt att veta om det rörde sig om samma fåglar som flög fram och tillbaka eller om det var flera smågrupper i rörelse. Vi rapporterade 5 st, men det kan röra sig om så många som 15 st.

Två snösparvar flög också förbi. Varifrån de kom eller var de tog vägen fick vi ingen koll på. De höll konstant kurs österut, så mitt tips är att att hålla koll på Hedensbergsslätten.

Sen hade vi en riktigt fin vårkonsert av mesar bakom oss i skogen som når fram till vägen vid utkiksplatsen. Talgoxe, blåmes, svartmes och entita kunde höras sjunga. Dessutom födosökte stjärtmes och kungsfågel i smågranarna.

Sjungande gulsparv är också ett välkommet vårläte.

Det blev faktiskt 3 årskryss för mig också. Snösparv, stare och spillkråka.

Men när det gällde örnar så vill jag citera Ronny Eriksson.

Saliga äro de fåtaliga
Ty de äro lätträknade

Fåglar jag fotat – rostand

Efter att Frövisjön restaurerades 2010 så har det dykt upp en hel del ovanliga fåglar och om man bortser från vissa årliga ovanligheter så var rostand den första lite tyngre rariteten som drog folk utifrån till sjön. I juli 2012 dök den upp.
Den stannade där flera dagar och även om krysset var roligt så var det nog ännu roligare att få visa upp vår fina lokal för folk utifrån.
Sen dess har jag inte sett någon rostand, även om en och annan dykt upp på skapligt nära håll, men badstränder och andra semesterbestyr har oftast kommit i första hand.
I år petade jag dock in den på dubbellistan, då det dök upp en i Hjälstaviken. Jag och Benjamin valde att tillbringa en halv dag där, men vadarna var nog mer intressanta än anden.

Bilden tagen i Hjälstaviken den 13 juli 2017
 

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑