Etikett: hälleskogsbrännan

Majinventering

Efter 2 veckors karantän var det med glädje jag inatt försummade min sömn för att kliva upp 02.30 och göra mig i ordning för årets tredje inventering på Hälleskogsbrännan.

Trots karantän så har jag smitit ut på folktomma platser och skådat lite för att hålla igång och för att testa orken och det har blivit ett och annat årskryss de senaste veckorna.

Jag hade ingen större förhoppning om årskryss under inventeringen. Jag trodde ju att jag hade koll på läget och att jag hängt in de arter jag förväntades höra idag.

Jag hade ju bara dålig koll, för så fort jag klev ur bilen för att promenera till startplatsen så hörde jag en rödstjärt sjunga och den hade jag inte i år och jag borde haft koll på att jag givetvis skulle höra den på brännan.

Efter drygt 3 km kom jag fram till startplatsen 10-15 minuter innan soluppgången och jag kunde i lugn och ro förbereda mig. Då stämmer en gök upp sin stämma och årskryss nr 2 för dagen var klart.

Inventeringen gick sedan som väntat. Lövsångare och träpiplärka var de dominerande arterna. Järnsparv, rödhake och trastar och årets komet på brännan gulsparv.

Minst 7 orrspel kunde höras och en trädlärka.

Dagens fynd var annars en jorduggla som slagit sig ner där på sin väg norrut. Det gav mig mitt tredje årskryss, men det var inte slut där.

Efter inventeringen brukar jag ta en stund vid Grävlingsbergets besöksplats för att äta frukost i lugn och ro och sen planerade jag att åka hem och sova.

När jag satt där och njöt mitt kaffe fick jag ett meddelande om att den tretåiga mås som setts i Hällsjön under gårdagen var kvar. Jag saknade tretåig mås i Västmanland trots flera försök förra året i Kvicksund, så en sådan chans fick man inte låta gå till spillo.

Så det var bara till att packa ihop sin termos och trycka i sig sista mackan och ge sig i väg mot Hällsjön för ett fjärde årskryss och nummer 251 i Västmanland.

I morgon ska jag äntligen få gå till jobbet igen.

Inventering på Hällseskogsbrännan

2014 brann hela Västmanland om man ska tro tidningsrubrikerna som rådde då. Riktigt så illa var det inte, men den dittills största skogsbranden i modern tid i Sverige rasade i skogarna mellan Sala och Ramnäs/Virsbo. Runt 14000 hektar.

Redan under inledningen av branden började vi fågelskådare att prata om att göra ett projekt där vi kunde följa utvecklingen efter en skogsbrand. Föga anade vi att det skulle bli den jättelika brand det blev. När branden var under kontroll och vidden av den stod klart fick vi uppmaningar från BirdLife Sverige att sätta igång något och vi kallade ihop en skara entusiaster.

För att få komma in på området innan det var helt säkrat fick vi hålla oss till vägar så därför har vi skapat ett antal sträckor som vi linjetaxerat sedan 2015. Planen från början var att göra denna inventering i 5 år och sedan utvärdera och planera en eventuell fortsättning. Nu visade det sig att SLU som också bedriver forskning på brandområdet har ett 6-årigt projekt och därför förlängde vi vårt projekt ytterligare ett år för att kunna få jämförbara data med varandra.

I år är det alltså sjätte året för oss och den första inventeringsrundan ska hållas mellan den 11-20 mars. Jag som jobbar får hålla mig till helger och det gav mig ett spann på två dagar denna period. De två senaste vårarna har varit ganska sena med minusgrader en bit in i mars vilket gett ganska skralt resultat på min sträcka. För två år sedan tror jag att jag hade 3 individer fördelat på 2 arter.

Med årets milda vinter men ändå långsamma vår kändes det lite spännande att ge sig ut. Björkslyn har vuxit upp ganska mycket och nu kändes det som att det var dags för lite mer fågel.

Mina förväntningar stämde ganska bra. 12 arter och 26 individer var riktigt bra med tanke på att min sträcka går genom en del som var väldigt hårt brandhärjad och där i princip inga träd klarade sig från branden. De första åren var det en öken med brända granar och tallar, men nu har som sagt först gräset och sedan björken vandrat in på området.

Efter inventeringen drog jag och min medföljare (De första åren var medföljare ett säkerhetskrav från Länsstyrelsen) vidare mot Svartådalen kring Västerfärnebo och Salbohed där det rapporterats en hel del gäss och framförallt var det en prutgås vi var intresserade av. Prutgås är en riktigt tung art att få in i Västmanland. En del sträcker förvisso snett över landskapet under hösten, men det är bara under vissa väderomständigheter och lättast går det mellan Fagersta och Ramnäs. Under vårsträcket är det riktigt ovanligt även om det då och då händer att någon enstaka individ rastar tillsammans med andra gäss.

Vi stannade till på de flesta ställen vi såg gäss och spanade igenom flockarna. Sädgås, grågås och kanadagås hittade vi i stora mängder. En och annan spetsbergsgås och bläsgås kunde också hittas och strax innan Västerfärnebo hittade vi en stripgås. Stripgåsen klassas som ospontan i Sverige och är inte kryssbar. Men en riktigt snygg fågel är det och riktigt ovanlig den också, så det var ett roligt fynd även om man inte får kryssa den.

Foto: Nori Ahari

Jag hade satt min navigering från ett larm igår och vi fortsatte vidare på samma sätt. Korta stopp för att ögna igenom gåsflockarna som fanns på nästan varje åker, så det gick inte så fort. Men till slut var vi framme där prutgåsen setts igår. Tre skådare var på plats men de hade inte sett den. Gott om sädgäss åt ena hållet och kanadagäss åt andra hållet.

I larmet från gårdagen hade det stått att den gick med kanadagäss så jag valde att spana åt det hållet. Ställde upp tubkikaren och rättade till den i höjdled och började titta. Där gick den. Jag hade i princip ställt tubkikaren riktad rakt på fågeln.

Med det flytet var det bara att fortsätta hemåt, men först tog vi ett stop vid några dammar vid Svartån för att spana efter strömstare och forsärla. Strömstarar som visade upp parningsbeteende vid första stoppet och forsärla och strömstare vid andra stoppet.

Nu var vi nöjda och glada och åkte hem och i morgon får jag gå till jobbet igen.

Händelserik vårhelg

Det blev en hel del skådning i helgen. Efter att ha kämpat ganska hårt mot vintern så tog våren rejäl fart just nu i helgen.
För min del var det först en exkursion till Hälleskogsbrännan som gällde. En på förhand populär utflykt, med 30 anmälda deltagare. Jag hade fått kalla in en extra ledare så vi kunde dela upp oss i två mindre grupper.
Tretåig hackspett var dragplåstret, men många var också intresserade av själva området och ledarna jag anlitat var båda väl bevandrade och kunde berätta mycket om hela det branddrabbade området, både i och utanför naturreservatet. Dessutom var det just de två som inventerat hackspettarna i området.
För vår del började det riktigt bra, med att vi upptäckte en lappuggla som satt intill vägen upp mot Ramnäs. Den sitter dessutom fortfarande kvar och har glatt en hel del fotografer och förbipasserande hela helgen.
Hälleskogsbrännan
Det var inga större problem att hitta tretåig hackspett och spillkråka. För den ena gruppen blev det dessutom riktig närkontakt och fototillfälle. Gruppen jag följde fick nöja oss med ett relativt intensivt trummande. På ett ställe i tre väderstreck.
Efter att hackspettarna slutat trumma så fikade vi och drog vidare ner mot Svartådalen för att spana efter gäss och svanar som nu rastar i tusental på åkrar och översvämningsområden längs med hela Svartån. Vi avslutade vid Frövisjön och en hel del årskryss hängdes in för mig, Benjamin och flera av de som följde oss.
De mindre sångsvanarna som setts vid Frövisjön och Nötmyran missade vi dock, men söndagen var också ledig och det fanns goda möjligheter att hitta dem då.
På söndagen tog jag trots det sovmorgon och ägnade dagen åt lite enkla familjeutflykter med fika och lite spaning från bilen. Lappugglan satt t ex kvar vid Lillhäradsmasten.
Mot eftermiddagen åkte jag ut själv och tillbringade en dryg timme vid Frövisjön innan jag hittade de mindre sångsvanarna. Under tiden jag scannat av sjön med min kikare lyckades jag hitta en råka och några krickor också.
De mindre sångsvanarna var nog inte vid sjön när jag kom, för strax efter ett ganska stort inflog från åkrarna öster om sjön så hittade jag dem ganska snabbt.
Innan det mörknade ville jag upp i Skultunaskogarna och försöka hitta en slaguggla jag sett födosöka tidigare. Jag hittade inte den, men väl en liten familjegrupp vildsvin.
Vildsvin
Ljuset var inte det bästa på det avståndet, men helt ok för min första bild på dessa ljusskygga djur. En sugga med tre kultingar och ytterligare 3 (troligtvis fjolårsungar) gick och bökade på en åker utan att märka min närvaro.
Nu drog jag söderut igen för att invänta mörkret och hoppas på lite ropande ugglor. En sjungande taltrast och en morkulla hörde jag, men ugglorna var precis som tidigare väldigt tysta. Kanske, kanske hörde jag en kattuggla på långt håll, men avståndet var för långt och störande ljud från en närliggande väg gjorde att det fick vara.
Sakta men säkert åkte jag norrut och hamnade till slut vid fälten där jag såg vildsvinen. Hornuggla och slaguggla var det jag hoppades på. En trolig hornuggla i ett litet träd intill vägen, men jag upptäckte den för sent och när jag stannade för att backa tillbaka var den borta.
När jag precis tänkte ge upp och åka hem så ropade dock slagugglan till två gånger för att sedan tystna.
Bäst förutsättningar för ugglor i Västerås denna vår verkar vara i kulturmark. Åkrar inägor och i den klassiska mälardalsmarken där kattugglor ropar.
Ikväll blir det till att fortsätta att rekognosera olika alternativ och rutter inför påskdagens uggleexkursion då jag gärna vill leverera lite ugglor till mina deltagare.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑