Etikett: hornuggla

En kväll i skogen

Idag var jag lite trött efter jobbet och en segdragen förkylning som inte vill släppa. Men vädret var perfekt för ugglor och jag och Benjamin hade pratat om att bege oss ut ikväll efter att ha spanat på väderleksprognoserna under helgen.

Tur att jag har en son som också är intresserad av fåglar, för hade det bara varit för mig själv hade jag nog stannat hemma.

Vi började med ett försök på lappuggla som setts på det gamla vanliga stället. Sist jag och Benjamin var där hade vi sparvuggla så varför skulle vi inte få in båda dessa ikväll när vädret var så bra. Ingen av dem gav sig dock till känna. Men helt lottlösa gick vi inte därifrån. Morkullor spelflög över våra huvuden och på nästa stopp flög de på riktigt låg höjd över oss. Inga ugglor, men väl årskryss för både mig och Benjamin.

Tredje stoppet började tyst så när som på några sångsvanar som flög förbi och när de tystnat hörde vi något. Baske mig var det inte pärluggla. Det var ett kort rop och sångsvan på håll har lurat mig förr. Men efter ett tag kom den igång igen och nu var det ingen tvekan för nu spelade den på bra. En känd lokal för pärluggla så någon sensation är det inte, men det är inte varje år vi har pärluggla ropande i kommunen så ett roligt fynd var det.
Även på nästa stopp hörde vi pärluggla, men väderförhållande, avstånd och riktning gör att vi inte kan utesluta att det var samma fågel.

Sen följde ett antal tysta stopp innan vi kom upp dit vi brukar vända hemåt. Där hör vi en kattuggla och en massa svanar, gäss och tofsvipor. En räv stämmer in i fågellåten och strax därefter brakar helvetet lös bland gässen och då var det stört omöjligt att höra några ugglor.

Sista stoppet blir Frövisjön och där har vi en riktigt spelglad kattuggla som tjoar för fulla halsar och när vi står och lyssnar på den och njuter så hörs plötsligt ett välbekant klappande. En hornuggla som spelflyger över dungen vi står vid.

Tre ugglearter 4-5 individer får ses som en riktigt godkänd kväll med tanke på att vi är i början av säsongen. 3 årskryss för både mig och Benjamin.

Våren är en härlig tid.

Fåglar jag fotat – Hornuggla

Jag har svårt att välja ut någon favoritfågel, men om någon skulle tvinga mig så får det nog bli ugglor. När jag började skåda fågel på allvar så var hornugglan en tom fläck i mitt medvetande. Jag hade ingen aning om var man kunde hitta dem, hur de lät, hur stora de var osv. Nu har det nästan blivit en favorit bland favoriterna.
Sommaren 2013 häckade ett par vid Frövisjön och höll ett vakande öga på oss fågelskådare.
hornuggla
Fotat 2013-06-16 vid Frövisjön
 

En fin kväll i skogen

Under helgen kom våren på riktigt hit till Mälardalen. I söndags var jag och Benjamin ut en sväng till Asköviken och lyssnade på lärkornas vårkonsert, årskryssade skogsduva och hade det allmänt mysigt.
Tyvärr så kom vårvärmen med kraftiga vindar så det har inte varit så lätt att lyssna på ugglor som också borde ha fått vårkänslor. I måndags var det vindstilla men lite mulet så då var jag ute med J och lyssnade. Lappuggla och slaguggla, men inget mer, fast vi såg på svalan att hornuggla hade ropat bara 15 minuter innan vi kom till det ställe jag tidigare hade hört den.
sparvuggla
Igår var det halv storm ute och jag hade föräldramöte med Felles fotbollslag. Riktigt bra att de bokat in det en blåsig kväll.
Idag var det strålande väder hela dagen och jag var hemma med Benjamin som hade en gräslig hosta. Vinden var svag och inte ett moln på himlen, vilket gjorde att det var upplagt för en fin ugglekväll. Jag hade tänkt att köra hårt och vara ute länge, men det visade sig att båda barnen ville med, så jag lovade att vi skulle vara hemma till nio.
Mina förväntningar var stora, men jag gjorde vad jag kunde för att dölja det för barnen. Det hade knappast varit första gången som förutsättningarna känts utmärkta, men ugglorna trots det är tysta.
Nu behövde jag inte oroa mig. Det blev en riktigt bra kväll. 5 arter ugglor och minst 9 individer på 5 stopp.
Vi började med vår minsta uggla, sparvugglan. Den har varit riktigt pålitlig på ett ställe vi känner väl. Ett ställe jag dessutom hade lappuggla ropandes på i måndags.
Idag verkade dock sparvugglan inte vara med på noterna. Vi lyssnade och lyssnade och blev lite kalla om öron och fötter utan att den ville komma igång. När vi gav upp och gick till bilen drog den igång och spelade på rätt bra, så vi fick gå tillbaka.
Nästa stopp var ett ställe där vi haft slaguggla de senaste åren, men inte i år. Kunde det bli premiär?
Vi klev ur bilen och packade upp lite fika och satte oss och väntade, men behövde inte vänta länge förrän vi fick höra en slaguggla en bit bort. Sakta kom ropen närmare och plötsligt såg jag hur en gren på en gran gungade till. Några rop därifrån och sen flög den ner och satte sig i ett träd alldeles nära. Där var den tyvärr tyst innan den flög över fältet och in i granskogen på andra sidan där den höll igång ett bra tag.
Samtidigt som vi följde slagugglan så höll en kattuggla konsert från en annan dunge. Kvällen hade precis börjat och vi hade redan tre arter. Oavsett om vi skulle höra något mer så kändes det som att kvällen var lyckad.
Vi gjorde sen några korta stopp efter vägen till nästa ställe där jag tidigare år haft både pärluggla och slaguggla. Ikväll var det dock tyst där.
Vidare till nästa ställe där vi fått höra att det hörts både pärluggla och kattuggla i måndags. När jag kliver ur bilen är det full fart där. Kattuggla riktigt nära och en slaguggla en bit bort och strax därpå hörs pärluggla på andra sidan vägen. Jag hade lite svårt att urskilja pärlugglan i allt liv, men Benjamin som sitter i bilen och slipper störas av kattugglan kunde med lätthet identifiera den. Vi byter position för att höra bättre, men då kommer en kattuggla och klävittar för fullt vilket får pärlugglan att tystna och sen hör vi den inte mer.
Nu var en riktigt lyckad ugglekväll ännu mer lyckad. Ungarna vill hem, men jag bestämmer att vi ska ha en art till innan vi ger oss. Vidare till stället vi hade slaguggla på i måndags och hornuggla i fredags.
Slaguggla som vi redan haft på två ställen kändes inte viktig, så vi gjorde bara ett kort stopp där och drog vidare ut på fälten där hornugglan håller till. Vi mötte en annan skådare som inte hört den, men det gjorde inte mig nedslagen. I måndags hörde vi den inte, fast andra hörde den bara 10 minuter före oss.
Knäpptyst när vi kommer dit, men efter en ganska kort stund hör jag ett svagt hoande inne från en granplantering. Jag hämtar ungarna som valt att sitta kvar i bilen. De hör den också och går och sätter sig i bilen. Då drar den igång på andra sidan vägen och jag hör också det karaktäristiska vingklappet.
Nu drar vi hemåt igen och vi har god marginal till klockan blir nio.

Ett oväntat möte

Många tror säkert att vi fågelskådare tycker att de ovanliga fåglarna är roligast. Det finns säkert de som tycker så, och visst är det kul med riktigt ovanliga fåglar.
Men jag går mer igång på det oväntade. Är det något ovanligt och oväntat så blir det jackpot, som när en lunnefågel dök upp mitt framför näsan på mig, eller när en prärietrana hittades bara någon mil hemifrån.
Fast det räcker med ganska vanliga fåglar som man inte förväntat sig att se. Exempelvis gav hussvalan på skolgården i november mig mer adrenalin och glädje än den kaspiska piparen jag planerade in att åka och kryssa i mars samma år.
Ikväll råkade jag ut för ett sånt där lite oväntat möte när jag hämtat Felle och några av hennes kompisar från fotbollsträningen och var på väg hem med dem.
Plötsligt fladdrade något till framför oss. En hornuggla drog rakt över vägen i något som kunde vara spelflykt.

(null)
Bilden är från ett tidigare tillfälle
Jag körde snabbt hem de unga damerna och ringde en skådarvän och sedan drog vi tillbaka.
Vi hann knappt ut ur bilen förrän jag fick syn på den långt ut på fältet och med endast ljus från gatubelysning, men den lättade från buskaget och drog en lov ganska nära oss.
Inget spel och ingen spelflykt utan bara födosök. Men nu vet jag var jag kan hålla utkik när det blir lite mer vår.

Dagens fågel 8 – Hornuggla

Hornuggla - Frövisjön
Precis som alla andra ugglor så varierar hornugglornas häckning i cykler och kan vissa år häcka i var och varannan buske till att vissa år knappt hittas någonstans.
Dessutom ger de oss skådare lite utmaningar genom att flytta söderut och inte alltid återvända till samma revir. De brukar ta gamla kråkbon och häcka i dem.
Mitt riktigt aktiva skådande började när uggleförekomsten var låg vilket gjorde att hornuggla var en art jag fick kämpa lite extra för att kryssa. Den här krabaten hade dock den goda smaken att förra året häcka precis intill en av de mest populära obsplatserna vid Frövisjön.
I år ökade de ytterligare och var ypperligt lätta att hitta på flera ställen runt Västerås och även uppe i Norrbotten där jag tillbringade några veckor i somras.

Frövisjön har vaknat

Ett av mina absoluta favoritställen när det gäller fåglar är Frövisjön strax utanför Skultuna. Inte för att den skulle vara bättre än andra ställen. Nej det finns gott om ställen som är bättre. Inte heller bjuder lokalen på några bekvämligheter som fågeltorn, toaletter eller rymliga parkeringar och fina gångvägar med rastplatser.
Naturmässigt blir det också ganska knapert när man står på vägen med biltrafik som passerar ganska tätt. Nej det är något annat som inte går att ta på som gör den till mitt favoritställe. På vintern är det ganska dött där och man får verkligen längta till våren och varje gång man passerar där under vinter så längtar man lite till. Den här vintern har man fått längta så att det gör ont nästan.
Idag när jag slutade jobbet så tog jag vägen förbi för att se om det var något liv där. En del gäss och svanar hade rapporterats in de senaste dagarna så något skulle jag säkert få se.
blå kärrhök
Nästan omedelbart när jag klivit ur bilen och fått upp tuben, så drog denna blå kärrhökshona förbi längs strandkanten. Kärrhökar är flyttfåglar och de blå ses bara här under flyttning, så man måste vara snabb om man ska hinna med dem. Gässen och svanarna höll till i andra änden av sjön, men jag tog bara ett kort stopp där och åkte istället hem och hämtade Lilleman som försökt många gånger men ännu inte lyckats X:a just blå kärrhök.
Det passade riktigt ypperligt, för han hade inte varit ute på hela dagen, och han och NPG verkade inte riktigt överens. Som vanligt när han är på det humöret ville han inte med först, men efter lite övertalning så satt vi i bilen och åkte ut mot sjön. På vägen ut blev det årskryss efter årskryss för den lille. Tofsvipa, sångsvan och sädgås. Framme vid bommen där jag sett blåhöken tidigare var det likadant igen. Vi hann inte mer än ut ur bilen förrän den dök upp jagandes i strandkanten.
ormvråk
En ormvråk och en varfågel for också omkring och jagade så tydligen finns det gott om mat på strandängarna kring sjön.
Nu hade vi lite mer tid att söka igenom fälten öster om sjön och kunde konstatera att där fanns grågäss, sädgäss, kanadagäss och sångsvan. Där bäcken flyter ut i sjön har isen släppt och där simmade svanar och gäss och en gråhäger födosökte också.
På vägen hem köpte vi lite fredagsmys och sen slog vi oss ned i soffan, men när Let’s Dance kom på tal fick jag nog och åkte ut till sjön igen. Det hade rapporterats hornuggla där igår. Frågan var bara var man skulle lyssna efter den.  Någon information om var den hörts hade nämligen inte lämnats.
Jag bestämde mig för att börja vid dungen i östra delen och hann inte mer än ur bilen även denna gång. Ett svagt hoande hördes och eftersom jag saknade erfarenhet av denna art helt, så var jag inte säker på hur långt bort den befann sig. Gäss, svanar och änder på sjön och åkrar och en skällande hund på andra sidan sjön gjorde inte lyssnandet enklare precis.
Jag började gå in i dungen för att komma närmare och då upptäckte jag hur nära ugglan faktiskt var, för den kom flygandes rakt emot mig, klapprande med vingarna. Givetvis stannade jag och strax därefter slog den sig ned och började ropa. Då kom en andra uggla flygande. Jag smög sakta ut ur dungen och fortsatte att lyssna och se på föreställningen från vägkanten.
En riktigt fin upplevelse, långt bättre än Let’s Dance och kryss för både mig och Benjamin med bara några timmars mellanrum.
Nu är det bara att hoppas på att dessa ugglor får vara ostörda i dungen, för den brukar trafikeras ganska flitigt av fågelskådare och alla är inte så försiktiga i sin iver att få syn på och fotografera våra flygande vänner.

Fredagskryss

Fem tallbitar har kalasat på rönnbär inte långt från där jag bor, så idag när jag hämtat Lilleman åkte vi bara hem och hämtade kikare och kamera och svängde förbi Bjurhovda.
Lilleman som inte alls är lika entusiastisk nu när det börjar bli kallare hoppades att vi skulle höra eller se en tallbit hemma så vi slapp åka. Men väl på plats blev han lika upprymd som han brukar bli när vi lyckas träffa på nya fåglar.
tallbit
Lite störande när jag kommer hem och ser på svalan att någon sett en hornuggla på andra sidan vägen bara en kvart efter att vi åkte därifrån. Dubbel-X i mitten av November hade annars varit riktigt grymt.
Jag åker ju dessutom till Skåne i morgon, så jag får ingen möjlighet att ge mig ut och leta efter den i helgen. Hoppas att Falsterbo kan ge mig något oväntat X istället, men det är lite väl sent på säsongen.

Man kan inte lyckas jämt

Nyss hemkommen från en kvällstur med fågellysning och jag är en smula frusen just nu.
Kvällen började ganska bra med att jag skjutsade Felle till sin träning och jag åkte ut till Ekeborg (90-graderskurvan 200 meter in på Tidövägen) för att höra om Busksångaren sjöng. Det gjorde den inte, men det var också en smula tidigt.
Kl 21 slutade hennes träning och när de andra som var på plats åkte vidare ut mot Asköviken åkte jag tillbaka och hämtade henne. Därefter åkte jag tillbaka och runt 21.30 var jag tillbaka och då kom det några sporadiska strofer från Busksångaren.
Mina vänner som hade kommit tillbaka från Asköviken nöjde sig med detta och åkte hem, men jag hade större planer för kvällen och ville först och främst höra mer av Buskisen och sedan skulle jag kryssa Hornuggla som hörts ute vid stora Oxnö.
Strax efter att de kloka personerna i sällskapet åkt hemåt så drog en regnfront in och det började regna ganska ihärdigt. I samband med detta så tystnade givetvis Busksångaren. Nåja, det såg ganska ljust ut en bit bort på himmelen så det skulle nog gå över snabbt.
Det regnade en timme men när det började avta runt kvart i elva kom den igång lite mer, men nu ville jag vidare. Runt klockan elva brukade hornugglan börja ropa så jag begav mig ut mot Oxnö. Där var det dock tyst sånär som på några Näktergalar och en häst som gnäggade som besatt.
Jag stod där en dryg timme och lyckades inte höra ett endaste ljud från Hornugglan. En Kattuggla som hoade på håll och något som måste ha varit en Rördrom på riktigt långt håll var det enda jag hörde förutom hästen och Näktergalarna då.
Jag gav upp och åkte tillbaka till Busksångaren som nu kommit igång riktigt ordentligt. Ett kort stopp och sen drog jag vidare till Vedbobacken för att kanske få höra en Kornknarr. Vore kul att ha den på Kommunlistan. Men den var lika tyst som Hornugglan.
Busksångare är i alla fall inte fy skam, men jag kunde lika gärna ha åkt hem innan regnet och haft en lyckad kväll. Nu känns den inte fullt lika lyckad.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑