Etikett: öland (Sida 1 av 3)

Fåglar jag fotat – småtärna

Småtärnan är inte någon ovanlig fågel. Men man ser den inte så ofta. Den var också den fågel som på riktigt fick stå som exempel på vilken fördel erfarenhet av fågelskådning gör. Inte på det sättet att ju längre man skådat desto bättre blir man. Nej jag menar att varje art man ser och lär känna fyller på erfarenheten en smula och om man väl bekantat sig med en art så lär man sig känna igen den.

Jag hade studerat detaljer och storleksförhållanden i jämförelser med andra tärnor i fågelböcker och på bilder och ansåg nog att jag mycket väl skulle se att det var en småtärna jag hittat. Storleksskillnaden var så pass stor att det skulle ju vilken nybörjare som helst kunna se.

Men man skulle ju hitta fågeln också och för det krävs det erfarenhet av arten. Man måste känna igen fågelns jizz* och veta vad det är man ska leta efter. Flera gånger har jag sett mer oerfarna skådare gå bet på att hitta fåglar som alla andra runt omkring ser.

Därför gick jag själv bet på småtärna de första gångerna jag var på lokaler där den rapporterats. Jag visset helt enkelt inte vad jag skulle leta efter och sökte vitt och brett utan framgång.

När jag väl lyckades se min första småtärna så var det mer en lättnad än glädje att kryssa den, men med tanke på att jag försökt så mycket så utnyttjade jag också tillfället att titta på den noga och länge och det hjälpte. Resten av helgen hittade jag småtärnor lite överallt på Öland när vi skådade. Jag hade automatiserat jizzen på samma sätt som man gör med vissa läten.

En annan viktig bit för att hitta de mer sparsamma och ovanliga fåglarna är att bli van med de vanliga fåglarna. Vet man hur det ska låta i skogen man frekvent besöker så kommer man att reagera när man hör något nytt. Vet man hur tärnor beter sig på hemmalokalen så upptäcker man lättare en ovanligare tärna när den dyker upp.

Den erfarenheten missar man om man bara jagar kryss och sen struntar i de vanliga fåglarna. Så när man besöker ett drag på en ovanlig fågel, leta efter de vanliga fåglarna i området också. Besök din hemmalokal ofta och sysselsätt dig med annat än att bara leta efter ovanliga fåglar. Räknar man t ex de vanliga och halvovanliga fåglarna så kommer man att bli ännu bättre och mer hemma på sin hemmalokal.

De flesta mindre sångsvanarna har jag hittat när jag räknat vanliga sångsvanar. Inte när jag snabbt sveper över sångsvansflockar.

*jizz = fågelns helhetsintryck

Fåglar jag fotat – småfläckig sumphöna

Småfläckig sumphöna är en nattaktiv och skygg varelse. Ljumma sommarkvällar kan man höra den plippa ihärdigt vid någon våtmark, men att se den är inte vardagsmat.

Första gången jag såg en småfläckig sumphöna var när jag kryssade större beckasinsnäppa. Då kom det fram en helt ogenerat och stal uppmärksammheten från den rara amerikanen i några sekunder.

Nästa gång satt jag i gömslet vid Lövsta i Asköviken. Jag hade kameran framme men när sumphönan kom fram satt jag bara och tittade på den i min kikare och kom inte på tanken att fota den. Inte förrän det var för sent.

Vill man fota den så är mitt tips att åka ner till Ottenby och passera fågelstationen ungefär samtidigt som personalen där kommer ut och visar upp ett exemplar.

Den här fotades den mest sjuka höst jag varit på Öland, när sibiriska järnsparvar kändes som en trivial fågel och man var tvungen att välja bort arter man annars bara drömmer om att se.

 

Fåglar jag fotat – Rödspov

Här hemma i Västerås är rödspoven en sällsynt men årlig gäst. De som dyker upp är oftast skulkiga och håller sig långt bort från all mänsklig aktivitet. De bästa obsarna jag haft här har antingen varit på långt håll med tubkikare eller snabbt förbiflygande på lite närmre håll.
Annat är det på Öland. Längs fyrvägen på Ottenby går de och födosöker helt obrydda av att bilarna passerar och stannar till bara några meter ifrån dem. Fast helt obrydda är de nog inte, för stannar man så drar de sig lite längre bort från vägen, men de flyr i alla fall inte, utan rör sig bara lite diskret bortåt.

Fotat vid Fyrvägen, Ottenby den 15 maj 2016

Fåglar jag fotat – roskarl

En snygg liten vadare som gärna går omkring på steniga stränder och letar föda under stenar som den vänder på.
Att jag inte har någon bättre bild på den än denna suddiga bild fotad med mobilen genom tubkikaren är lite konstigt, för jag har haft roskarl på nära håll på södra udden på Öland flera gånger. Men det har inte blivit av att jag fotat den.

Fotad på Ölands Södra udde den 11 maj 2017

Sommarplanering

Efter en och en halv månads uppehåll här på bloggen så är det dags igen. Våren har varit lite småtråkig utan några riktigt spännande dagar att berätta om och med en hel del bakslag och blåst som mest gjort mig sur.
Mina stående inslag har staplats på hög så jag har lite att skriva ikapp. Månadens fåglar i mars och april t ex, och en hel del fåglar jag fotat. Nötväcka har jag kommit till och jag har också fyllt på fotolistan med 3 arter så nu är jag uppe på 246 fotade arter.

Sen har jag varit på Öland tillsammans med Benjamin och det lär jag väl skriva något eller några inlägg om.
Det som fick mig att logga in på bloggen igen, var ett lite för långt inlägg på Facebook som jag tyckte passade bättre här.
Benjamin och jag brukar passa på att ta en egen liten minisemester med fokus på fåglar i samband med att sommarlovet startar. Vi har besökt södra fjällen i Dalarna och Härjedalen och kryssat fjällfåglar. Vi har varit på västkusten.
Benjamin har Gotland och Skåne på sin önskelista och jag har velat hit och dit, men efter mycket velande har vi ikväll bestämt oss för en tältsemester runt hela Götaland. Vi börjar i Halland och vidare ner mot Skåne och Falsterbo och sen Österlen. Sen ska jag hitta en nötväcka i Blekinge innan vi drar vidare mot Öland.
Sen åker vi hem och firar midsommar.

Fåglar jag fotat – Kentsk tärna

Första gången jag såg en kenta hade jag ingen aning om den var ovanlig eller vanlig. Jag skrev upp varenda detalj och försökte få en bild på den med mobilen via tubkikaren. När jag sedan rapporterade in den så visade det sig att den var allmän på Öland. Vilket jag med lite mer erfarenhet inte riktigt håller med om. Ovanlig är den inte, men tillräckligt för att man i alla fall ropar ut den om man hittar en på södra udden.

De här två hittade jag och Benjamin på Ölands södra udde när vi var där ensamma så vi behövde inte ropa ut dem. ,men jag skickade i alla fall ett sms till en kompis som jag visste var i närheten.
Fotat på Ölands södra udde 14/5 2016

Månadens fåglar – Oktober 2016

Eftersom jag låg efter och skrev mina senaste månadsrapporter nyligen så har jag där antytt att oktober skulle vara något exktraordinärt. Det var den sjukaste fågel månaden i mannaminne och redan i början av månaden började det hända saker. Nunnestenskvätta, korttålärka, prärielöpare och sibiriska piplärkor larmades. Lite långa avstånd för mig att dra på dessa, men suget var stort och meteorologerna som brukar skriva fågelväderprognoser på Club300 lovade mer och läget blev bara hetare och hetare.
Den 6:e kom så ett MEGA-larm från Rödkallen i Luleå skärgård. En sibirisk järnsparv. Den första för Norrbotten och det 9:e fyndet för Sverige. Det var början på en formidabel invasion av den arten. En vecka senare hade ytterligare 10 sibjärn upptäckts och det tog inte slut där. I skrivande stund har 69 sibiriska järnsparvar upptäckts i Sverige i år.
Den 21:a hade vi en planerad resa med VOF till Öland och läget såg hur bra ut som helst, men skulle vi våga ha is i magen och vänta. I mitten av vecka 41 så bestämde vi oss för att röra oss någonstans och dra på en järnsparv. Sen kom LARMET de flesta av oss bara drömt om. En azurmes hade hittats i Grönhögen på södra öland.
Något rum för övernattning var det inte tal om att försöka få. Vi bestämde oss för att dra ner på natten mellan lördag och söndag och vara på plats tidigt på morgonen. Fler än vi hade tänkt samma tanke och när vi kom fram började parkeringsplatsen vara ganska full.
azurdrag
Helt jävla sjukt är den enda beskrivningen jag kan komma på. En azurmes på Öland som inledning på den klassiska Vecka 42. Dagen var inte slut med detta. Runt om på Öland hade mängder med fågel rapporterats och larmats. Sibirisk järnsparv hängdes in på Parboäng inte långt från Grönhögen.
På Östra sidan var det blåsigare och där skulkade (gömde sig) fåglarna mer, men likväl lyckades vi se en kungsfågelsångare i mållorna nedanför ”dåliga dungen”
En hel del kaffe gick det åt och snickers för att klara oss fram till middagen. På eftermiddagen kom ett larm om en trolig videsångare vid Segerstad och dit drog vi på rotmos. Vi hade en bit att åka så vi kom ändå lite sent för att hitta en bra parkeringsplats. Det visade sig vid närmre granskning att det var en brunsångare, men det var också kryss för mig och Benjamin. Dock inte för Zsombor som också var med, men han hade fått KFS så han hamnade likt mig också på 3 kryss för dagen. Vinnaren var Benjamin som hängde in 4 kryss. Bara 3 kvar till 300 och en resa till Öland inom en vecka. Det såg bestämt lovande ut för grabbben.
En vecka senare drog vi så återigen ned till Öland. Denna gång var det en planerad vistelse med rum bokade på Ottenby vandrarhem och 8 andra deltagare på olika nivåer och profiler på sina skådarkariärer.
En ökensångare hade larmats på norra Öland och om den var kvar skulle vi styra dit det första vi gjorde när vi kom ner. Den var kvar, men när vi kom fram till platsen så hade den inte setts på ett tag. Folk gick och letade på udden och såg en smula tröstlösa ut. Vi spred ut oss och började hjälpa till i letandet. I den andra busken jag tittade i flög det in en liten beige fågel. ”Här är den” sa jag till Benjamin, som trodde att jag skojade. Jag vinkade till mig folk och gick ett halvt varv runt busken och där satt den fint i ett litet hålrum i buskaget.
okensangare
Det var blåsigt, regnigt och kallt så vi såg bara till att alla hade sett den bra sen gav vi oss vidare. Nu hade Benjamin bara 2 arter kvar till 300 och det kändes mer än realistiskt att han skulle lyckas att nå dit innan helgen var slut.
Många i gruppen och en hel del olika önskemål gjorde besluten svåra, men vi åkte för att göra ett försök på en Ökenstenskvätta i Byxelkrok. Den enda arten vi dippade på under helgen. Men det kompenserades av att vi istället hittade snösparv och svart rödstjärt som flera av deltagarna saknade.
Helgen innan hade vi faktiskt struntat i ett lätt kryss för Benjamin. Det fanns dvärgsparv på ön. men för att orka åka hem efter att ha kört ner natten innan så kunde han vara utan det då. Ett klokt val, för det fanns fler dvärgsparvar på ön denna helg. Vi valde mellan dem och en nordsångare, men vi fick rapporter om att nordsångaren inte var sedd på riktigt länge så det fick bli dvärgsparv istället.
Två stycken flög omkring på udden de larmats vid och alla i gruppen fick åtminstone en glimt av dem. Benjamin såg dem riktigt bra. 1 X kvar till 300 nu och ett steg närmare mig.
Solen började gå ner och vi bestämde oss för att göra kväll och checka in på vandrarhemmet.
Nästa dag började vi med att besöka Ölands södra udde. Flera deltagare var på Öland för första gången och det fanns en hel del arter att upptäcka där. Arter som kanske ses som självklarheter för oss som tillbringat mer tid på Öland.
Vi hittade dvärgbeckasiner, änder i mängder, prutgäss och vitkindade gäss. Gubbarna en bit ifrån oss hittade en kentsk tärna. Efter lite fika började vi känna oss ganska nöjda och då kom det mycket lägligt ett larm om en tajgablåstjärt. Art nummer 300 inom räckhåll för Benjamin och jag tror att det bara var jag som hade den tidigare i hela gruppen.
När vi kommer fram kommer ytterligare ett larm om en tajgablåstjärt. På andra sidan ön och folk börjar lämna den första platsen utan att den fågeln är återupptäckt. Vi står där ensamma och letar efter ett tag, men utan info om exakt var den skulle befinna sig så gav vi också upp och åkte mot Kastlösa. Där var det samma sak. En massa folk, men ingen hade någon aning om var fågeln setts. Larmet var också en smula luddigt formulerat, men jag sökte upp punkten det larmats ifrån och försökte tyda beskrivningen. En buskridå till vänster och en buskridå till höger var det enda som sågs. Vi valde att gå mot den till höger, när det ropades från den andra. Någon hade sett något och vi gick dit.
Benjamin som var mer än ivrig nu var snabbt på plats och stod uppe på en sandvall och spanade och var en av få i vår grupp som faktiskt fick syn på den. För lika snabbt som den upptäckts, lika spårlöst var den borta.
300x
Det viktigaste av allt för min del var i alla fall att Benjamin nu nått 300 arter. Något jag tvivlat på att han skulle göra i år. Men det var innan denna sanslösa oktober kommit.
Helgen fortsatte sedan med rariteter i var och varannan buske. 96 arter totalt. 28 av dem var nya för minst en i gruppen och 86 kryss fick gruppen på 10 personer ihop tillsammans. Ett av dem fick jag, men det bjuder jag på.
Resten av oktober gick åt till att vila och sova.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 125
Benjamin: 113

Antal X

Jag: 4 (Azurmes, sibirisk järnsparv, brunsångare och ökensångare)
Benjamin 7 (Azurmes, sibirisk järnsparv, kungsfågelsångare, brunsångare, ökensångare, dvärgsparv och tajgablåstjärt)

Antal årskryss

Jag: 13
Benjamin: 19

Minnesvärda observationer

Azurmes i Sverige
Ökensångare på en vindpinad udde
Brunsångare tillsammans med 300 andra skådare
Hela öland kokade av rariteter
Benjamin når 300 arter med en tajgablåstjärt

Månadens fåglar – Maj 2016

Maj började med en liten värmebölja och en ren explosion av fåglar. De tättingar som brukar börja dyka upp i början av maj och sedan successivt fyllas på de första veckorna, kom på bred front de första dagarna och sen var det full fart på en gång.
Kristihimmelsfärdshelgen som brukar vikas åt Öland för vår del valdes bort för scoutläger och jag stannade hemma och tog hand om fågelskådningens dag.
Artmässigt var det inga överraskningar utan det var de gamla vanliga fåglarna. De svarthalsade doppingarna som förra året häckade i Frövisjön kom tillbaka och i år var det tre adulta. Två i par och ytterligare en som försökte få till det med en svarthakedopping.
Helgen efter Kristi Himmelsfärd var det pingst och då tog vi ledigt fredag och måndag och drog ner till Öland.
Förväntningarna var på topp eftersom det upptäckts en hel del skoj på Öland under veckan innan. Dessutom stod det en bronsibis på andra sidan bron. Men redan dagen innan avfärd small det till här hemma när en svartvingad vadarsvala upptäcktes vid Lisjö ängar några mil norr om Västerås.  Årets första kryss för mig och andra för Benjamin.
Förväntningarna på Öland kom dock av sig på vägen ned. Bronsibisen som varit stationär en vecka hade gett sig av och i övrigt kom det inte så många larm från den avlånga ön. Men vi började i alla fall med en ny ölandsart för oss, när vi höll på att köra över en rapphöna.
västerstadsviken
Sen bar det av till Västerstadsviken där en brednäbbad simsnäppa skulle hålla till. Folket på plats var en smula tystlåtna, men efter ett tag fick jag ur dem att den var kvar och strax därefter kunde den också hittas av oss.
Resten av Ölandsvistelsen hade vi ganska tråkigt väder, men mycket trevligt runt Ölands Södra udde.
Benjamin kryssade utöver simsnäppan också aftonfalk och skärsnäppa. Dessutom hade vi en bekant på fågelstationen som gärna kom ut och visade upp fåglar för oss och Benjamin fick släppa de flesta av dem. Förutom en som jag släppte.
lövsångare
När vi kom hem så gick det mesta på sparlåga. Jag tillbringade en hel del kvällar ute i Hässlösundet och en hel del kvällar vid Frövisjön.
Inga större överraskningar på någon av lokalerna, men en småspov gladde i Frövisjön. Ingen märkvärdighet i sig, men det är en art jag saknat i sjön.
Mot slutet av månaden började de första nattsjungande fåglarna komma igång, kornknarr och gräshoppsångare, men de övriga fick vi vänta på till andra sidan månadsskiftet.
Det vi plockar med oss i minnet från denna månad är nog den svartvingade vadarsvalan och alla fåglar vi fick hålla i på Öland.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 164
Benjamin: 119

Antal X

Jag: 2 (svartvingad vadarsvala, brednäbbad simsnäppa)
Benjamin 4 (svartvingad vadarsvala, brednäbbad simsnäppa, aftonfalk, skärsnäppa)

Antal årskryss

Jag: 52
Benjamin: 60

Minnesvärda observationer
  • Svartvingad vadarsvala – Lisjö ängar
  • Brednäbbad simsnäppa
  • 8 strandskator vid färjkajen
  • Benjamin kryssar aftonfalk
  • Småspov i Frövisjön

 
 

Fåglar jag fotat – Dvärgsparv

Eftersom jag presenterar bilderna i bokstavsordning blir det en hel radda dvärgfåglar just nu. Den här dvärgsparven fick mig att fundera på om jag var dumm i huvudet, gravt synskadad eller om ALLA andra drev med mig.
När vi kom till platsen där den sågs så stod där redan ett gäng och tittade på den. Min kompis hittade den direkt och jag såg bara ris, tång och vit kalksten. Alla ville hjälpa mig att hitta den och gav mig riktmärken. Vid riset bredvid den vita stenen bakom tången osv. Problemet var att det var gott om ris, gott om tång och gott om vita stenar.
Efter mycket om och men visade det sig att jag varken var synskadad eller dum i huvudet och folk drev verkligen inte med mig. En hel del bilder tog jag, men eftersom den rörde sig bland pinnar och skräp så var det ingen som blev riktigt bra.
dvärgsparv
Fotograferad den 17/10 2015 strax söder om Skärlövs hamn på Öland.

Öland 2016 – Dag 4

Den fjärde dagen på vår ölandsvistelse var det dags för hemfärd. Vädret var inte alls kul och när vi åkte ner till udden för ett sista besök så var det nästan folktomt. Regn och blåst gjorde att de få som befann sig där höll sig kring Bertils trädgård och mellan husen vid naturrum och restaurang fågel blå.
svarthätta
Det var inte bara människor som sökt sig dit, utan en hel del fågel rörde sig också bland husen. En svarthätta som jag saknat en bra bild på väckte mitt intresse. Givetvis hade jag lagt kameran i bilen, så det blev till att gå tillbaka till parkeringen och hämta den.
Efter några bilder på den, en ärtsångare och en svartvit flugsnappare så sa vi adjö till Ottenby och södra udden för den här gången och åkte norrut igen.
Ängshökarna som vi hittade på vägen ned tog vi en sista titt på och sedan åkte vi in till Beijershamn och Haga Park för att försöka hitta de gulhämplingar som setts födosöka där under hela vår vistelse på ön.
Vi hittade en hona i en enbuske, och med det kände vi oss nöjda.
gulhämpling2
Ett fotokryss kändes som en värdig avslutning på en vädermässigt ganska märklig ölandsvistelse.
När vi kom till Norrköping så kom det ett larm om en Tereksnäppa i Beijershamn, men då var vi för långt norrut för att vända och både jag och Benjamin kryssade den redan förra året så det kändes inte så tungt.
Vi tog en omväg sista biten hem för att försöka kryssa nilgås i Värmland, men det gick sådär, så den extra svängen hade vi gott kunnat vara utan.
Dagen efter small det till ordentligt på udden igen, då en fältsångare hittades i Bertils trädgård. Tänk den kanske satt och skulkade i någon buske redan dagen innan när vi fotade svarthättan. Men det kommer vi aldrig att få reda på.
Jag väntar fortfarande på min första rostgumpsvala.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑