Godisgris.se

Jag har ändå inget bättre för mig

Etikett: Skogssnäppa

Fåglar jag fotat – Alfågel

Här har vi en art, där jag får jobba lite för att försöka få en bättre bild. För ett otränat öga kan det vara vad som helst som ligger där och guppar, men för mig är det klockrena alfåglar.
alfågel
Fotot togs på en VOF-exkursion i oktober 2015 då havet var fullkomligt fullt av alfågel.
Som jag skrev i första inlägget i den här bloggserien så kommer artantalet troligtvis att öka under resans gång. Det gjorde det idag. En skogssnäppa fastande i min sökare och art 228 i jpeg var ett faktum.
 

Äntligen bra väder

Älg
Usch och fy vilket tråkigt väder vi haft sedan vi kom hem från det vårvintirgt vackra vädret i Norrbotten.
Men idag slog det om och det bjöds på en underbar vårkväll som jag och Lilleman givetvis utnyttjade med att ge oss ut och titta och lyssna på fåglar. Z dök upp på samma ställe som vi, vilket gjorde lyssnandet lite enklare. Eller rättare sagt var det identifieringen av det vi lyssnade på som blev enklare.
Målet med turen blev det ingenting av, men väl mycket annat som hördes och syntes där i skogen.
Det hela började med två Skogssnäppor som lockade på varandra, och sedan försvann. Eller åtminstone tystnade de för vi hörde dem aldrig mer. Vi blev lite oense om det var Skogssnäppa jag och Lilleman och det var lite synd att inte Z med sällskap hade kommit redan då, för då hade saken varit ur världen. Jag är inte så bra på läten, och Lilleman är väl inte så mycket bättre, men han tror sig i alla fall vara bra mycket bättre. (fortsätter han sitta och lyssna på fåglar i fågelboken med ljud så blir han det definitivt snart, men än är han det inte.
Nu har jag i alla fall lyssnat igenom mina läten på datorn och det var Skogssnäppa.
Strax därefter kom då Z med vänner och inte långt därefter såg jag årets första Sädesärla för mig. Lilleman missade den så han satt sig och åt matsäck istället. Trastarna sjöng och efter ett tag kunde vi också höra Taltrasten (blir det nå fisk, blir det nå fisk, bara skit bara skit). Kryss för mig jublade Lilleman.
Z hörde en Rödhake och tog sedan Lilleman med sig en bit in på en skogsväg för att försöka hitta den, men när de kom tillbaka hade Lilleman andan i halsen för de hade mött en Älg på vägen.
Genast for vi iväg längs skogsvägen med kameror beredda för att se om den stod kvar, men det gjorde den givetvis inte. Men Rödhaken sjöng vackert, och en Järnsparv lyckades vi höra.
Vi stod ut ända fram till kl 20 och hoppades på någon Morkulla, men det blev inget med det tyvärr.
4 x för Lilleman. Järnsparv, Rödhake, Taltrast och Skogssnäppa – Nu uppe i respektingivande 120 arter på sin Sverigelista.
3 års-x för mig Sädesärla, Taltrast, Skogssnäppa och 1 x, Järnsparv. Nu uppe i 186 (inte fullt lika imponerande, med tanke på att jag har 34 års försprång)
Så fick Lilleman möta en livs levande Älg i skogen. Snacka om lyckad kväll.
Tror ni att jag klarar 200 i år? och hur gammal är Lilleman när han kommer ikapp mig?
Fotnot: AIK spelade match mot IFK Göteborg och jag var ute i skogen, vilket kanske får en del att undra vad som hänt. Det kan man kanske undra, men med det engagemang Lilleman visar upp för detta med fåglar så är valet inte svårt för mig. AIK får finna sig i att vara bortprioriterat.

Fågelkväll

NPG och Lilleman tog tåget till Gävle och eftersom jag fortfarande inte smält förlusten på Råsunda vägrade jag följa med 😉
Nej skämt åsido, så måste jag jobba och Flisan ska gå i skolan i morgon. Idag hade hon fotbollsträning och jag hade således helt egen tid ända fram till klockan åtta.
Ni som gissar att jag tillbringade den tiden i strandkanten på någon sjö, spejandes efter fjäderfän gissar alldeles rätt.
Gråhakedopping
Jag tog en tur till min nya favoritsjö Frövisjön, men istället för att som tidigare stanna till på vägen vid den västra delen av sjön med utsikt mot det gamla pumphuset valde jag idag att stanna vid skogsdungen där skultuna naturklubb har ett litet hus.
Ett ganska lyckat drag eftersom det gav mig hela tre nya kryss på min lista. Gråhakedoppingen som syns på bilden ovan. En art som klassas som sällsynt så den kittlade till lite att få in i kikaren. Sen såg jag äntligen en Årta, som inte är fullt lika ovanlig, men väderlek och motljus och annat skräp har hindrat mig från att definitivt artbestämma de fåglar jag misstänkt vara Årtor. Sen såg jag en hök jag inte var riktigt säker på, men efter samtal med en förbipasserande och ytterligare en skådare som kom till platsen strax efter mig så misstänkte vi att det kunde röra sig om en Blå kärrhök. När jag kom hem tog jag hjälp av Wikipedia och google bildsök och konstaterar att det måste ha rört sig om en Blå kärrhökshona.
Till min egen lista kvalificerade sig den för ett kryss, men jag var inte tillräckligt kaxig över observationen för att lägga upp den på Svalan.
En annan kul sak med kvällens tur var att jag fick en vägbeskrivning till platsen där den riksbekanta Lappugglan kan observeras. Jag och Flisan tog en tur dit efter hennes träning, men eftersom jag for dit mest för att lägga platsen på minnet så blev besöket ganska kort och de tältande tyskarna med de jättestora objektiven lär väl ha undrat vad jag var för en som bara stannade en kvart.
Nästa gång blir det till att brygga kaffe, packa matsäck och ta med sig stolar så man kan slå sig ned och vänta ett par timmar på att Ugglan ska uppenbara sig. Annars är det ganska fascinerande att en liten skogsväg strax utanför Västerås drar till sig långväga gäster som tältar och väntar i timmar, medan platsen och turistattraktionen är ganska  okänd för de flesta Västeråsare.
Nåja, turen var inte helt förgäves för den lilla kvart jag var där lyckades jag i alla fall se en Skogssnäppa och höra en massa sångare och trastar som jag som vanligt inte kunde artbestämma. Jag måste verkligen bli bättre på fågelläten.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑