Etikett: tallbit

Månadens fåglar – Februari 2017

Februari är en ganska tråkig fågelmånad här i Mälardalen. Det är fortfarande vinter och man har bra koll på de oftast stationära vintergästerna. Ytterst få överraskningar och då och då påminns man om att våren är på väg.
Månaden karaktäriseras mer av längtan till våren än av att njuta av vintern som man är trött på vid det här laget.
Första halvan av månaden ägnade jag  åt att förbereda en rovfågelexkursion vi brukar ha i mitten av månaden.
Rekarrundorna gick så där och jag misströstade en del. Någon enstaka förbiflygande havsörn och en hel del fjällvråk. Hökugglorna som funnits här omkring i december och januari var som bortblåsta och ormvråkarna verkade ha dragit söderut.

När det väl var dags för exkursion hade jag riktig flyt och hittade en tornfalk på första stoppet. Sen hittade vi ganska bra med fjällvråk och en varfågel. Vi tog ett stop vid Svanå i norra delen av kommunen där vi kunde fika och titta på strömstare och avslutade vid en gård i skogen där vi hittade ytterligare en fjällvråk och letade efter tallbit som jag hört under mina förberedande rundor. Under exkursionen hördes eller sågs ingen av dem. Men när vi skingrat oss och börjat bege oss hemåt så kom ett larm om att de var synliga. Alla bilar utom min vände tillbaka så det var bara exkursionsledarna som inte fick se tallbit den dagen.
För att bota vårabstinensen började jag och en annan skådare förbereda den ugglevecka föreningen ska ha under vecka 12 i slutet av mars. Vi delade in kommunen i 22 zoner och satte ut 10 punktförslag i varje zon, sen får medlemmar anmäla sig som frivilliga och ansvara för att dessa zoner blir avlyssnade under uggleveckan.
Eftersom vi inte riktigt känner till alla skogsvägar i kommunen så ägnade jag en del tid av mitt sportlov till att kolla upp vissa punkter så att inte vägarna var bommade. Under en av dessa ensamma exkursioner besökte jag ett för mig nytt naturreservat med kommunens enda högmosse. Där hittade jag åter en tallbit. Kul fynd.
Strax innan  ovan nämnda sportlov var det riktigt vårigt ute och man kunde hoppas på vårfåglar, men vintern slog tillbaka så det blev ingen februarilärka för oss i år. Däremot var det faktiskt riktigt bra fart på ugglorna de sista dagarna i februari. Sen slog vintern tillbaka igen.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 40
Benjamin: 18

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 6
Benjamin: 3

Minnesvärda observationer
  • Tallbitar på två ställen i Västerås kommun
  • Bra fart på ugglorna tidigt

Rovfågelutflykt

Idag hade vi Rofågelutflykt med Västmanlands OF. En exkursion som VOF haft till och från i många år. Den leddes tidigare av vår dåvarande ordförande och lades sedan på is i några år innan jag drog igång den igen förra året.
Då blev det ett lyckat evenemang med 17 deltagare och gott om fjällvråk som tillsammans med ormvråk är den vanligaste rovfågeln i jordbrukslandskapet runt Västerås.
I år såg det ut att bli 8-10 deltagare, men de sista dagarna exploderade anmälningarna och trots ett sent återbud landade vi på 21 deltagare. Kul, men samtidigt fick vi mer att tänka på. Att stanna efter vägen och spana med 2-3 bilar är mycket lättare än att hitta någon plats där 5-7 bilar kan stanna till. Dessutom hade vi lite löst planerat att besöka en skogsmatning som avslut, vilket är ganska kört med 21 personer.
Vi körde i alla fall den tänkta rutten och vårt första stopp blev en plats där jag tidigare i år sett gott om steglits och vinterhämpling samt en fjällvråk. När vi började spana var det ganska tyst och ingen fågel syntes till. Jag och några till började prata om att det inte verkade finnas någon övervintrande tornfalk i området som det brukar göra.
Strax därefter skannar jag över alla stolpar längs järnvägen igen och då sitter det en tornfalk på en av stolparna.

Vi kör sedan vidare och rundar en utdikad sjö som vi fortfarande kalla Bocksjön och där hittade vi två fjällvråkar och två rävar. En varfågel på ganska nära håll fångar vårt intresse och ger flera deltagare bekymmer. Här får vi verkligen träning i att ange bra positionsangivelser och att veta hur man ska leta med tubkikare och handkikare.
Bortsett från varfågeln är det ingen större aktivitet. Fjällvråkarna sitter mest och glor på sina platser och någon vidare rörelse på småfåglar är det inte.
Under hela exkursionen är det mest fart på kråkfåglar. Korp, kråka och kaja. Alla andra arter verkar ha tagit ledigt idag.
Vid Svanå spanar vi efter strömstare som faktiskt är lite mer aktiv än andra jägare, men fikatarmen kräver sitt också så vi slår oss ned på en ö mitt i forsen och fikar.
Sedan delar vi upp oss. Några vill fortsätta upp till en skogsmatning och några vill följa med till Rålken, en stor inäga mitt i skogen, där det brukar övervintra vråk, varfågel och även hökuggla ibland. I år har hökuggla setts i början av året sen inget mer. Men fjällvråk har vi sett där hela vintern och även idag. Det som annars drog mest, var de tallbitar jag och Benjamin hade där förra helgen.
Vi spanade och lyssnade en längre tid utan framgång. Sen bröt vi upp och lät folk ta sig hem egna vägar om de ville.
När vi passerat Skultuna på väg hem kom det ett larm om att tallbitarna skulle vara där igen. Vi valde att inte vända, men av kommentarerna i vårt lokala larmsystem att döma var det flera bilar som vände.
En i stort lyckad tur i gott sällskap, men lite väl individfattig kanske. Fast så är det med fågelskådning. Ibland hittar man många, ibland få. Men med tornfalk som årskryss och flera deltagare fick kryssa tallbit på vägen hem blev det helheten en lyckad exkursion.

Årskryssar i elfte timmen

I fredags kväll kom vi upp till Luleå för lite julfirande, men eftersom det fortfarande är lite tid kvar innan julafton och dagarna här är kortare än en kjol i slutet av sextiotalet så ser jag till att fågelskåda och besöka lite vintermatningar i närheten den korta tid solen är uppe och vänder.
Riktigt ljust blir det väl aldrig så att försöka fånga de små liven på bild är det inte att tala om. Här har vi en nötkråka som smaskade talg för fullt när jag försökte fota den.
nötkråka_boden
Men fågleriet började annars ganska bra. Det första som mötte mig när jag klev ut på bron (de kallar yttertrappor för det här uppe) var en flock sidensvansar och baske mig var det inte någon tallbit som flöjtade också. När jag skrapade rutorna på bilen kom flöjtandet igen och nu hittade jag också fåglarna. 8 tallbitar som käkade kottar i lärkträdet på baksidan. Årskryss och Norrbottenkryss för både mig och Benjamin.
Därefter drog jag iväg och letade efter bra gråspettställen. Jag har en jultradition att hitta gråspett i mellandagarna och Benjamin saknar den fortfarande på sin lista.
Det gick sådär med gråspett, men lite mesar och större hackspett samt ett par domherrar lyckades jag med.
När jag kom hem och rapporterade upptäckte jag också att jag nu bara är 2 arter ifrån att bli bästa Västmanlänning i Norrbotten och då saknar jag relativt enkla arter som gråsiska, lavskrika och koltrast.
Huruvida det finns några koltrastar kvar här uppe nu under vintern vet jag inte, men gråsiska och lavskrika känns inte som en allt för tuff utmaning.
Sagt och gjort drog jag upp till Boden och skjutfältet idag. Där finns en hel del matningar där båda arterna rapporterats. Dessutom har tretåig hackspett setts vid en av dem och den saknar jag helt i år.
Vägarna på skjutfältet var oplogade efter det senaste snöfallet så jag valde att ta det säkra före det osäkra och hålla mig till de ”större” skogsvägarna så att jag lätt kunde förklara var jag var om jag skulle behöva ringa efter bärgare.
Jag började med tretåstället där lavskrika och gråspett också rapporterats. Den tretåiga hittade jag, 4 nötkråkor, en nötskrika och en hel del talltita, men ingen gråspett eller lavskrika.
Det bästa lavskrikestället vågade jag inte åka till, men väl en matning vi tidigare besökt jag och Benjamin och där träffade jag på en lokal skådare som var där och fyllde på mat. Där matade de med frön också, så där var det riktigt bra fart på mesarna. Men det var de gamla vanliga som vi har hemma och bara större hackspett. Gråspetten får vänta till mellandagarna och då hoppas jag att försvarsmakten hunnit ploga så att jag kommer fram till alla matningar.
Men två årskryss på två dagar känns i alla fall som en bra start på julen.

Vinterfåglar

Vinterfåglarna är inte lika talrika och artrika som under höst och vår, men det finns ändå en tjusning med att skåda fågel på vintern. Eftersom de matas så går det faktiskt att komma dem närmare på vintern. Kanske inte alla fåglar, men många av dem.
Något som alla inte vet är också att en hel del fåglar flyttar till oss på vintern. De s.k partiella flyttfåglarna som inte flyttar längre än vad de behöver för att finna föda, och som kanske bara flyttar vissa år när det blir brist på föda på deras vanliga lokaler. Korsnäbbar, tallbitar, sidensvansar, snösparvar och en hel del rovfåglar och ugglor.
De händer inte allt för sällan att de blir ganska stationära om de lyckas hitta en plats med god tillgång på föda, så om t ex en hökuggla slår sig ned på ett hygge så kan ganska många skådare glädjas av den innan den försvinner.
fjällvråk
 
Många av våra lokala fåglar ändrar också beteende och blir mer lättskådade, då de lockas till fågelmatningar, och ställen med god födotillgång. Framförallt hackspettar och en del rovfåglar tycker jag är lättare att hitta och se på vintern. För att inte tala om våra skogsmesar som tofsmes, talltita och svartmes. Dessa lyckas man nästan aldrig se på sommaren, men på vinter är de lika lättskådade som talgoxar.
De två senaste helgerna har jag ägnat en hel del tid för att hitta några av dessa och det minst sagt känts ganska tröstlöst.
Förra lördagen drog jag och två skådarvänner ut i skogarna för att ”hänga in” Hökuggla, tretåig hackspett, och gråspett. En lätt match tyckte vi som plockat ut några säkra lokaler där dessa observerats den senaste tiden.
Tji fick vi i vårt högmod. Det mest spännande vi hittade var en varfågel som satt och spejade från en gren på en åkerholme. Varfågeln tillhör också dessa vinterfåglar, men den har vi på närmare håll än Skinnskatteberg.
Nu i lördags drog jag ensam ut. Målet för dagen var tallbit som setts i en stor flock vid Semla strax norr om Fagersta. Jag såg dem där förra året, och denna art brukar vara ganska oskygg och dessutom har de ett flöjtande lockläte som är ganska lätt att höra.
När jag kommer dit så är det dock tyst som i en kyrka. Jag åker runt lite på småvägarna och går ut och lyssnar, men hittar inte en enda tallbit. Vid matningen nere vid ån brukar gråspetten ses, men den lyste också med sin frånvaro. 5-6 stjärtmesar försökte lysa upp min tillvaro, men det var med surmulen min jag satte mig i bilen och drog mig hemåt.
tallbit
Nu hade jag en eller ett par lokaler där hökuggla har setts under vinter som jag skulle kolla av på vägen hem, så det behövde inte vara helt kört. En hel del hyggen spanades av men ingen hökuggla. 6 orrar födosökte i kanten av en myr jag passerade och även om det var årskryss så lyckades de inte glädja mig.
Jag tvivlar på att jag haft så dålig utdelning under så många timmar någonsin. I mitt sökande efter en blåstjärt i somras gick det visserligen en hel del timmar, men det hade jag varit beredd på och det gav utdelning. Det har var något helt annat. Försök på 4 knepiga, men ändå relativt enkla arter som inte gav någonting.
När jag sen skulle räkna fåglar vid min trädgårdsmatning igår och det bara dök upp några talgoxar och pilfinkar under hela förmiddagen så började jag lessna ur rejält.
Jag drog ut på slätten mellan Romfartuna och Skultuna norr om Västerås för att försöka hitta något kul. Tornfalk har setts ganska ofta och jag misstänker själv att vi hade vinterhämpling lockandes vid Frövisjön under vårt artrally. Vad som helst som kunde glädja mig och ge tillbaka tron på fåglar som goda varelser skulle duga.
Det hela började ganska bra, med en ormvråk i sista rondellen ut ur Västerås. (Den brukar sitta där då och då) Sen svänger jag av stora vägen och ger mig ut på åkrarna och när jag kommer till kraftledningen där det brukar ses lite rovfåglar så sitter det en fjällvråk riktigt nära vägen. Tyvärr flyttar den sig längre bort när jag vevar ner rutan för att fotografera. 50 meter längre fram sitter det en tornfalk på en stolpe.
Det börjar kännas bättre och bättre. Men detta är fortfarande inga riktigt kittlande arter. Fjällvråk finns det ganska gott om runt Västerås och tornfalken häckar här så den kommer jag att se mängder av senare i år.
Vid Frövisjön stannar jag på vägen och plockar fram tuben för att spana av vegetationen i östra delen av sjön. Steglitser, vinterhämpling mm borde gå att hitta där, men det enda jag ser är två kråkor och en korp.
Jag sätter mig i bilen för att åka till andra änden, där jag trodde mig höra vinterhämpling locka på artrallyt.
Jag hinner inte långt innan jag ser en flock småfåglar över isen på sjön.
Snösparv hinner jag tänka och parkerar vid Skultuna naturklubbs dunge och tar tuben och springer ner genom dungen.
Nu börjar ett febrilt letande. De var absolut inte där jag tyckte mig se flocken gå ner och inte synliga på isen, men när sveper över den bortre stranden så hittar jag dem. 20-30 snösparvar som springer omkring på isen och födosöker bland vassen.
Jävligt kul och nu var jag på riktigt gott humör. Andra fyndet i Västerås kommun denna vintern och båda fynden gjorda av mig. Dessutom ett nytt kryss på min Frövisjölista som nu kommit upp i 135 av totalt 200 arter observerade på lokalen.
Idag hade jag dessutom besöksrekord på min egen skogsmatning. 20 minuter hinner jag vara där varje lunchrast och på de 20 minuterna hann jag se 11 arter och minst 30-40 individer. Kungsfågel var ny födosökande art och 4 koltrastar var där samtidigt.

Årets första gråsiska

Det var inte bara ArtRally som gällde i helgen. På söndagen tog jag och Lilleman bilen till Fagersta för att ge gråspetten en chans. Jag saknar den i Västmanland och Lilleman saknar den helt.
Gråspetten som är känd för att vara skygg och försiktig har gäckat oss länge, så våra förhoppningar är aldrig stora.
Vid Semla finns en matning där gråspett synts om vintrarna, så även denna vinter. Jag hade varit i kontakt med Fagersta Fågelskådare via deras gästbok och fått beskrivet för mig var matningen låg och det var inte svårt att hitta.
gråsiska
 
Nu blev det ingen gråspett denna gång heller, men helt resultatlös blev inte vår tur. På matningen som var riktigt trevlig hittade vi vinterns första gråsiska. (Det är ont om dem i Västerås i vinter) som fotograferades och rapporterades in.
Efter besöket vid matningen så tog vi oss upp mot Silvbergslid där det observerats tallbit i mängder den senaste veckan och där var det gott om andra skådare och tallbitarna lät inte vänta på sig. De är ju ganska talföra av sig och hördes nästan omgående. Dessutom satt en handfull av dem i en topp inte långt bort. Kanske inte handkikaravstånd, men jag hade tuben i bilen och fick springa efter den så kunde vi räkna in 8 st av denna på våra breddgrader rara fågel.
Idag har gråspetten rapporterats in på närmare håll, närmare bestämt på en av mina favoritmatningar, så chansen att få in den på min Västmanlandslista denna vinter ökade markant nu.

Fågelåret 2012 – November

Hemma i Västmanland så börjar det verkligen kännas som vintersäsong fågelmässigt även om temperaturen fortfarande är mer höstlik hela månaden.
Partiella flyttfåglar börjar stryka omkring och dyka upp på svalan. En spännande art som det kommer rapporter om saknas för både mig och Lilleman och vi pluggar in lätet för att kunna snappa upp en eventuellt förbiflygande tallbit.
Nu hade vi sådan tur att det dök upp 4 st inte långt hemifrån så vi kunde enkelt kryssa den när vi var på väg hem från skolan en fredag eftermiddag. Lilleman som ville hem och äta mellanmål protesterade från början, men när det visade sig vara så lättkryssat så vände humöret ganska snabbt och vi fick några snygga bilder också.
tallbitEfter detta for jag och NPG till Trelleborg för att fira vänner som gift sig. Detta innebar givetvis ett besök på Falsterbonäset för min del. De största strecken hade förvisso redan dragit vidare men jämfört med gamla Västmanland var det full fart nere i Skåne. Röda glador i stora mängder och komplettering av den luckan på svalan för min del blev det. Ett kryss fick jag också i form av en tretåig mås längst ut på Nabben.
Sen blev det lite fotografering av fåglar som inte är lika lätta att hitta här hemma, som t ex denna Råka
råka2
 
Efter denna blixtvisit i Skåneland så handlade resten om november mest om förberedelser inför vintern, jag besökte vintermatningar för att se hur det stod till med dem. Utflykterna var koncentrerade till helger på grund av avsaknad av dagsljus under ledig tid i veckorna.
En annan fågel som i år verkar invadera södra delarna av landet är Hökugglan och rapporter om denna dyker upp lite här och var. I ett fall var jag också upptäckare av en vilket var extra roligt.
Jag, Lilleman och Gidde tog också en tur norr om Sala för att försöka hitta en slaguggla som det rapporterats om. Vi han knappt ur bilen innan vi upptäckte en, men tyvärr hann inte Lilleman se den och resten av turen blev relativt resultatlös. En hökuggla på samma hygge som slagugglan och några större korsnäbbar.
Vi har också tittat till Skitviken där smådoppingen brukar övervintra med kamera och lyckats fota både storkarv, smådopping och gärdsmyg. Kungsfiskaren som också brukar övervintra har jag lyckats se fly iväg, men Lilleman har än så länge i år inte sett den.

En sammanfattning i siffror

Antal inrapporterade arter

Jag: 40
Lilleman: 25

Antal X

Jag: 2 (tallbit, tretåig mås)
Lilleman: 1 (tallbit)

Antal årskryss

Jag: 5
Lilleman: 1

Minnesvärda observationer

  • Besöket på Falsterbonäset
  • Tallbit nästan hemma
  • Hökugglor

 

Fredagskryss

Fem tallbitar har kalasat på rönnbär inte långt från där jag bor, så idag när jag hämtat Lilleman åkte vi bara hem och hämtade kikare och kamera och svängde förbi Bjurhovda.
Lilleman som inte alls är lika entusiastisk nu när det börjar bli kallare hoppades att vi skulle höra eller se en tallbit hemma så vi slapp åka. Men väl på plats blev han lika upprymd som han brukar bli när vi lyckas träffa på nya fåglar.
tallbit
Lite störande när jag kommer hem och ser på svalan att någon sett en hornuggla på andra sidan vägen bara en kvart efter att vi åkte därifrån. Dubbel-X i mitten av November hade annars varit riktigt grymt.
Jag åker ju dessutom till Skåne i morgon, så jag får ingen möjlighet att ge mig ut och leta efter den i helgen. Hoppas att Falsterbo kan ge mig något oväntat X istället, men det är lite väl sent på säsongen.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑