Etikett: ugglor (sida 1 av 2)

Lyssna på tystnaden

Mars är uggletider här i Västmanland och när det gäller ugglor behöver man inte åka långt heller. Vi har alla 7 i Västmanland häckande ugglearter i kommunen. Så det är bara att ge sig ut till närmsta skog och lyssna.

Riktigt så enkelt är det inte. Kattuggla finns i hela kommunen inklusive inne i stan, så på den stämmer metoden ovan, men de andra arterna är mer kräsna på biotop och för att få in alla 7 måste man ge sig ut i de riktiga bergslagsskogarna i nordvästra hörnet av kommunen på gränsen mot Surahammar.

Det är inte bara ugglor man hör när man är ute och lyssnar efter dem. Under bra väderförhållanden kan man också få lyssna på tystnaden.

Vi har delat in Västerås kommun i olika zoner och delat upp ansvaret att göra minst ett besök i zonen under vecka 12 som är vår ugglevecka här i kommunen. Jag har tagit på mig ansvaret att lyssna av 2 zoner och igår var det dags för den sista av dem.

Det var ingen riktig fart på ugglorna trots ytterst svag vind och för mig som lyssnare nästintill optimala förhållanden. Zonen norr om stan som jag lyssnade av är en smula besvärlig med vägar som stör på fler ställen och när det blåser mindre så hörs även bilarna och vägarna mer.

Vid en gård stod det dessutom en hund och skällde konstant de fem minuter jag skulle lyssna där. Lite irriterad och utan ugglor hade jag inte ens upptäckt att vinden avtagit helt och att det nu var vindstilla. Att kvicksilvret smugit ner till -4 kändes knappt. Med bara 3 punkter kvar kunde jag i alla fall höra en kattuggla på håll.

Vid sista punkten hände dock det magiska. Punkten ligger efter vägen mellan Skultuna och Svanå och är en punkt där man lätt blir störd av trafik, men inte den här gången. Inte en bil hörde jag. Flygplan är också något som brukar höras i ugglenatten men inte ett endaste flygplan kunde höras. Träden stod där knäpptysta under en stjärnklar himmel och det enda jag hörde var mina egna andetag.

Jag stod kvar där i 10 minuter trots att jag bara behöver stå där i 5 enligt metoden. Inga ugglor hördes, men jag var mer nöjd med att få lyssna på tystnaden.

Ugglepremiär

När vintern går mot vår är det dags för ugglelyssning. Mars är väl den bästa månaden rent generellt men från mitten av februari brukar suget efter magiska ugglekvällar bli för stort så jag brukar passa på att åka ut någon lördagkväll när det är Melodifestivalen på TV.
Vädret är dock en viktig komponent när man ska lyssna efter ugglor. Blåst kan förstöra en kväll och är vinden byig som den varit den senaste tiden är det inte alls kul att försöka höra några ugglor. Om de ropar mindre frekvent på grund av blåst låter jag vara osagt, men det blir svårare att lyssna så jag undviker blåsiga kvällar.
När det drar ihop sig så brukar jag hålla koll på temperaturer, vindstyrka och även vindriktning och hålla mig redo om det skulle se bra ut.
Stigande temperaturer och en svag sydlig vind har gett mig de bästa ugglekvällarna. Efter en blåsig vecka var det äntligen läge i går kväll, men då var jag lite för trött och när även denna kväll skulle ge svag vind och klart väder bestämde sig jag och Benjamin för att boka in måndagkvällen för ugglelyssning.
Två av tre väderkomponenter kändes som ett hyggligt läge. Vi skulle nog inte få någon magisk ugglekväll, men vi skulle troligtvis inte gå hem lottlösa.
Första stoppet strax efter solnedgång gav resultat. En sparvuggla hördes ropa på långt håll. Benjamin hörde den bra och jag fick anstränga mig lite mer för att höra den.

Bild från ett annat tillfälle
Därefter följde en hel del tysta stopp. Tysta på ugglor i alla fall, för en hel del sträckande sångsvan och gäss hörde vi och några änder som ven förbi ovanför oss.
Vid femte stoppet hör Benjamin en kattuggla på håll, men hur jag än anstränger mig så kan jag inte höra den. Jobbigt att ha med sig ett par fjortonåriga öron i skogen. Det gör att man känner sig äldre. Kanske läge att skaffa sig en parabol.
Efter det följde ytterligare ett gäng tysta stopp. Någon enstaka sångsvan hördes och trafiken på vägen mellan Skultuna och Ramnäs.
Vi avslutade sedan vid Frövisjön och där vid Bommen kunde jag tydligt höra en kattuggla. Vill man ha in kattuggla vid Frövisjön så är det nu man ska vara där. Snart är där fullt av gäss, svanar och tranor och för liv hela natten. Då blir det riktigt svårt att höra annat.
Kvällen slutade med 2 kattugglor och en sparvuggla. 2 årskryss för Benjamin och ett för mig. Helt ok för att vara premiär.
 
 

Månadens fåglar – Mars 2017

Snart är maj slut, men jag har inte hunnit skriva om mars än. Så det är väl på tiden att jag gör det.
Mars är ugglorna och hackspettarnas tid. Ugglor var det som tog den mesta av min fågeltid. Vi hade tagit nya tag kring vår ugglevecka och jag och Z försökte engagera så många som möjligt att deltaga och rapportera in ugglor i Västerås under vecka 12 då hela Västmanland har ugglevecka.
Det gick riktigt bra måste jag säga. Mest kattugglor, men det nya med att dela upp kommunen i zoner gjorde också att fler hornugglor än normalt hittades. Skogshäckande ugglor som sparv- slag- och pärluggla var mer normalt, men skogen har alltid täckts in ganska bra av oss utan någon mer styrd organisation av det hela.
Jag och Benjamin hann också med att kolla till det nya tornet vid Sågdammen i Skultuna när Felicia hade match på Skultuna IP. Ett stort och rymligt torn, men den pitoreska känslan från det gamla tornet fanns kvar.

Hackspettar har vi också hunnit med. Vi hade en exkursion med siktet inställt på vitryggig hackspett. Benjamin saknade den på sin lista och den här gången gick det vägen. En riktigt snygg trummning, men den visuella observationen lämnade mycket att önska. En deltagare lyckades se den ordentligt och ytterligare två såg en kort skymt.
Men även hörda fåglar är kryss, så Benjamin fick sitt efterlängtade kryss. Månadens enda för oss.

För övrigt blev det mest korta besök i Asköviken och Frövisjön och några promenader i skogen vid jobbet för att nöta in några årskryss.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 82
Benjamin: 50

Antal X

Jag: 0
Benjamin 1 (Vitryggig hackspett)

Antal årskryss

Jag: 27
Benjamin: 14

Minnesvärda observationer

Trummande vitryggig hackspett
Spelglad pärluggla i Västerås kommun

Månadens fåglar – Februari 2017

Februari är en ganska tråkig fågelmånad här i Mälardalen. Det är fortfarande vinter och man har bra koll på de oftast stationära vintergästerna. Ytterst få överraskningar och då och då påminns man om att våren är på väg.
Månaden karaktäriseras mer av längtan till våren än av att njuta av vintern som man är trött på vid det här laget.
Första halvan av månaden ägnade jag  åt att förbereda en rovfågelexkursion vi brukar ha i mitten av månaden.
Rekarrundorna gick så där och jag misströstade en del. Någon enstaka förbiflygande havsörn och en hel del fjällvråk. Hökugglorna som funnits här omkring i december och januari var som bortblåsta och ormvråkarna verkade ha dragit söderut.

När det väl var dags för exkursion hade jag riktig flyt och hittade en tornfalk på första stoppet. Sen hittade vi ganska bra med fjällvråk och en varfågel. Vi tog ett stop vid Svanå i norra delen av kommunen där vi kunde fika och titta på strömstare och avslutade vid en gård i skogen där vi hittade ytterligare en fjällvråk och letade efter tallbit som jag hört under mina förberedande rundor. Under exkursionen hördes eller sågs ingen av dem. Men när vi skingrat oss och börjat bege oss hemåt så kom ett larm om att de var synliga. Alla bilar utom min vände tillbaka så det var bara exkursionsledarna som inte fick se tallbit den dagen.
För att bota vårabstinensen började jag och en annan skådare förbereda den ugglevecka föreningen ska ha under vecka 12 i slutet av mars. Vi delade in kommunen i 22 zoner och satte ut 10 punktförslag i varje zon, sen får medlemmar anmäla sig som frivilliga och ansvara för att dessa zoner blir avlyssnade under uggleveckan.
Eftersom vi inte riktigt känner till alla skogsvägar i kommunen så ägnade jag en del tid av mitt sportlov till att kolla upp vissa punkter så att inte vägarna var bommade. Under en av dessa ensamma exkursioner besökte jag ett för mig nytt naturreservat med kommunens enda högmosse. Där hittade jag åter en tallbit. Kul fynd.
Strax innan  ovan nämnda sportlov var det riktigt vårigt ute och man kunde hoppas på vårfåglar, men vintern slog tillbaka så det blev ingen februarilärka för oss i år. Däremot var det faktiskt riktigt bra fart på ugglorna de sista dagarna i februari. Sen slog vintern tillbaka igen.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 40
Benjamin: 18

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 6
Benjamin: 3

Minnesvärda observationer
  • Tallbitar på två ställen i Västerås kommun
  • Bra fart på ugglorna tidigt

Det gick sådär!

När man spänner bågen högt finns alltid risken att man skjuter över och missar helt. Riktigt så illa gick det inte. Vi fick en ganska fin ugglekväll, men bara tre arter.
Vi började med att försöka höra sparvuggla och berguv, men båda var tysta. Däremot kunde vi höra två kattugglor där.
Sen åkte vi vidare och lyssnade efter hornugglor och kattugglor på några ställen utan resultat. Där lappugglan ropat igår var det också tyst. Men sen tog vi ett stopp och fick in kvällens första pärluggla. Även nästa stopp ropade det en pärluggla, men den hörde jag knappt. Tur att man hade en yngre förmåga med sig med skarpare öron.

Foto: Wikimedia commons
På väg till nästa stop, där vi hört pärluggla ofta den senaste tiden står det en bil i diket. Ingen förare i närheten och en varningstriangel utställd. Men var inte bilen bekant?
Vi fortsätter vidare och hundra meter till efter skogsvägen möter vi föraren som vi kände igen. Jag stannade till och frågade om han ville ha hjälp. Det ville han. Bärgarn var kallad men skulle inte komma förrän om 40 minuter, så han ville ha skjuts till pärlugglan. Det är skådartakter det. Först fågeln, sen bilen.
Efter den pärlugglan fortsatte det med tysta lokaler tills vi kom dit vi hört hornuggla i går. Den hördes idag också. Ett rop och några vingklapp.
Sen tog vi samma väg tillbaka. Jag ville verkligen höra slaguggla och gärna lappuggla också, men det enda vi hörde var några sångsvanar.
3 pärlugglor var kvällens stora behållning, men i övrigt är jag ganska besviken på en kväll som började lovande men sedan tappade allt.
Hur gick det i mellon?
 

Ugglemello i kväll

När familjen bänkar sig framför TV:n ikväll tänker jag ge mig ut och lyssna efter ugglor istället. Inget konstigt i det. Jag brukar prioritera ugglor om vädret är gynnsamt.
Idag har det varit riktigt vårväder med solsken hela dagen efter en veckas bakslag, så det är riktigt bra läge för ugglor ikväll. Jag och Felicia var ute redan i går kväll och lyssnade några timmar och redan då var det fart i skogen.

Vi hade 5 arter på 6 olika lokaler. Lappuggla, sparvuggla, kattuggla, pärluggla och hornuggla. Det enda vi missade var slaguggla trots att vi besökte 3 platser där vi tidigare år hört den. Så den är väl inte riktigt igång än. Fast på facebook såg jag senare andra skådare i grannkommuner som var ute och lyssnade på just slaguggla.
Nu blir det ett nytt försök i kväll och då spänner jag och J bågen högt. Vi har stakat ut en rutt för kvällen och natten och satsar på att höra eller se alla 7 i kommunen häckande ugglearter. Något ja inte lyckats med tidigare. Jag är inte helt säker på vad mitt bästa artmässiga resultat av en ugglekväll är. 5 eller 6 arter är rekordet.
Nu ska jag bara rapportera dagens fåglar från Benjamins och min lilla vårtur. Sen är det dags att packa matsäck och göra sig redo.
 

Ugglelyssning

Just nu upptas min skådartid extremt mycket av ugglor. För det första börjar ugglor ropa runt om i skogarna och parkerna här hemma. Västmanland är dessutom ett utomordentligt landskap att lyssna efter ugglor i. Här möts södra och norra Sverige och merparten av Sveriges alla ugglor går att se eller höra här. Det är bara tornuggla som aldrig siktats i Västmanland och fjällugglan är en mycket sällsynt vintergäst.
Hökuggla och jorduggla häckar mycket sällsynt här hos oss, men ses regelbundet. Hökugglan som övervintrare och jordugglan under vårflytt norrut.

Foto: slaguggla
Utöver mitt eget lyssnande har jag tillsammans med Z i år gjort ett försök att organisera oss Västeråsare i den ugglevecka som arrangeras i Västmanland varje år. Västeråsskådare har sen länge varit flitiga ugglelyssnare, men vi har mest rört oss på säkra lokaler där vi kunnat optimera vårt eget lyssnande och få in så många arter som möjligt under en och samma kväll.
Detta har ju lett till att vi i princip dammsugit ett hörn av kommunen och följt varandra där. Samtidigt har ytterst få varit och lyssnat i den södra delen av kommunen som domineras av mer kulturlandskap. Där är kattuggla den dominerande arten, men sommarnattlyssningar visar också att en hel del hornuggla häckar i södra delen av vår kommun. Så frågan är ju hur mycket kattuggla och hornuggla som missas under uggleveckan när vi alla rört oss i det nordvästra hörnet där vi redan vet vad vi kommer att hitta.
Med det som bakgrund delade vi upp kommunen i 4 delar. NV, NO, SV och SO. Dessa delar delades sedan in i 5 zoner var och sen satte vi ut 10 punktförslag och  när vi var klara så gick vi ut till medlemmarna och bad dem hjälpa till genom att ta på sig ansvaret för en zon.

Vi sa till oss själva att vi skulle vara nöjda om hälften av zonerna bokades upp. Ett mål som uppfylldes redan efter ett par dagar. Vi fick så snabb och positiv respons att vi fick dela upp två större zoner i norr så att vi till slut kunde erbjuda 22 zoner.
I skrivande stund är 15 zoner bokade och bara 7 lediga. Av dessa 7 ligger 3 i den nordvästra delen av kommunen. Den del som brukar täckas bäst när vi inte organiserar oss. Sen räknar jag och Z med att ta varsin zon till om det behövs så vi kommer med största sannolikhet att täcka merparten av kommunen redan första året vi testar detta.
Mycket roligt tycker vi.
Bor du i Västerås och har missat detta så hittar du mer info på VOF:s hemsida.

Nu börjar ugglesäsongen

Igår var det återigen dags för Melodifestivalen. Startpunkten för en sex veckor lång kollektiv hysteri.
Missförstå mig nu rätt. Jag gillar mello och då framförallt det sociala svallvågorna det skapar.  Vi har något att prata om på arbetsplatser och skolor. Till och med de som inte gillar fenomenet kan delta och vara en del av det genom att ta avstånd från det hela. Precis som det var när jag var liten och det bara fanns 2 kanaler. Alla kollade på Dallas, även de som inte gillade det.
Men det var inte detta jag skulle skriva om, utan om ugglor. För starten av melodifestivalen innebär för mig att det är dags att rensa öronen och börja ge mig ut i skogarna och lyssna efter ugglor.

Jag saknar bild på kattuggla så det fick bli en slaguggla
Det finns en hel del som pekar på att det kan bli ett bra uggleår, men man vet aldrig med dessa mytiska fåglar. Födotillgången kan påverkas snabbt av konstigt väder.
Under artrallyt i mitten av Januari hade vi fler kattugglor som ropade. Jag jämförde med ett annat lag som startat i samma område som vi och kom fram till att det var 6 ugglor som ropade i just det området.
Det är förvisso ganska tätt med revir just där vilket gör att aktiviteten normalt är större där än på många andra ställen, men det är sällan det är sån fart på ugglorna där redan den tiden på  året.
Att de är igång så tidigt gör att jag själv vill vara på tårna tidigt. Bästa tid för ugglor brukar annars vara den sena vårvintern i mars, men jag brukar starta mina ugglekvällar redan i februari och i år tror jag att det kan ge bra utdelning.
Därför blir det premiär i veckan och jag hoppas kunna lämna lite positiva rapporter senare.
 

Månadens fåglar – Mars 2016

Mars började med sportlov för både mig och Benjamin. Våren var lite trevande på hemmaplan så vi drog ner till Grosshamn i Bohuslän där lunnefågel siktats de senaste dagarna. Nu skulle mitt samvete kunna få frid sen den gången jag kryssade lunne och Benjamin som var för kort i rocken missade den på grund av att jag var tvungen att lyfta upp honom till min tub och då var den borta.
Lunnefågel
Lunne bakifrån
Det fina vädret från helgen på västkusten var bokstavligen bortblåst. Kalla isande vindar och inte ett spår av lunnefågel när vi kom fram. Vi sökte över havet och passade på att årskryssa lite annat så länge innan vi tillfälligt gav upp och bytte obsplats söderut på Ramsvikslandet. Där var snålblåsten ännu värre så vi åkte ganska snart tillbaka till Grosshamn. När vi gick ner mot obsplatsen såg vi att alla skådare på plats stod och tittade åt samma håll och fotografer kröp omkring på ett skär.
Nu måste den vara hittat tänkte vi båda, men vågade inte hoppas för mycket. Oron var obefogad. Den var där och efter ett ganska kort sökande hittades den av oss. En skitobs, men strax kom den närmare och simmade på handkikarhåll och visade upp sig riktigt bra för oss.
Vi hade planer på att skåda även nästa dag och försöka hitta skärsnäppor eller några roliga havsfåglar, eller eventuellt ta en avstickare till Hornborgasjön på vägen hem. Men vädret nästa dag var ännu sämre så det blev raka spåret hem istället.
Väl hemma igen återgick vi till den gamla vanliga vårvintern. Ingen riktig fart på vårfåglarna än och absolut ingen fart i uggleksogarna så det blev riktigt svältfött på fågel. Sånglärkan slets in och sakta men säkert fylldes årslistan på.
Den 5:e var det örnräkning i Mälardalen och jag skulle bara ut med en flagga till damerna i rapphönan som räknade vid hamnen i Gäddeholm, men jag blev kvar hela tiden och räknade tillsammans med dem in 8 örnar som födosökte ute vid farleden. En förbiflygande örn på nära håll och en ungfågel i en grantopp på andra sidan Hässlösundet.
En ganska lyckad men gråkall förmiddag.
Fram mot mitten av månaden började det äntligen fylla på med gäss på våra breddgrader och nu var det äntligen dags för lite exkursioner. Hackspettsexkursion på Hälleskogsbrännan. 30 deltagare som alla ville se och höra tretåig hackspett.
På vägen hem drog vi genom svartådalen och skådade gäss och svanar. Bläsgäss, spetsbergsgäss och mindre sångsvan var det som stod på önskelistan. Vi fick in allt utom de mindre svanarna. De fick jag slita in vid Frövisjön dagen efter.
Mindre sångsvan
Mindre sångsvan
Helgen efter skulle jag hålla i vår årliga uggleexkursion. Vart jag skulle ta vägen var länge ett bekymmer. Mina rekognoseringsrundor var ganska tysta. Några kattugglor hittade jag och lite oväntat även en hornuggla när jag väntade efter en träning för Felicia vid Dingtuna skola.
I skogen var det tyst. Men en berguv höll låda på en lokal så jag valde att börja exkursionen där. Sedan åkte vi hem till en av deltagarna som hade kattuggla på tomten och fick en pedagogiskt korrekt uppvisning av ett par som drog hela repertoaren inkl xylofonlätet.
Efter förutsättningarna var det en ganska lyckad tur. Det är ju trots allt ett riktigt bottenår i gnagarcykeln.
Kring påsk brakade sedan allt loss. Det rapporterades in fåglar överallt och vårt lokala larm visade sig fungera bra efter vinterns dvala. På BA började det också hända spännande saker, men mer söderut i Sverige och så långt ville vi inte åka.
Under påsklovet jobbade jag, men med sommartid och lite kortare dagar blev det gott om tid över för fågelskådning så på lunchrasterna blev det skogspromenader med sjungande vårfåglar och efter jobbet hängde jag vid Frövisjön och kollade på rastande änder och gäss.
Innan mars var slut hade jag över 100 arter i Västmanland vilket aldrig hänt tidigare. Så nu var våren här på riktigt och det är en smula stressande att försöka hinna med allt.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 98
Benjamin: 48

Antal X

Jag: 0
Benjamin 1 (lunnefågel)

Antal årskryss

Jag: 145
Benjamin: 24

Minnesvärda observationer
  • Njutobs av Lunnefågel vid Grosshamn
  • Fin obs och foto av mindre sångsvan vid Frövisjön
  • Sjungande vattenrall mitt i skogen i marsnatten
  • Jag fick SE min första berguv

Händelserik vårhelg

Det blev en hel del skådning i helgen. Efter att ha kämpat ganska hårt mot vintern så tog våren rejäl fart just nu i helgen.
För min del var det först en exkursion till Hälleskogsbrännan som gällde. En på förhand populär utflykt, med 30 anmälda deltagare. Jag hade fått kalla in en extra ledare så vi kunde dela upp oss i två mindre grupper.
Tretåig hackspett var dragplåstret, men många var också intresserade av själva området och ledarna jag anlitat var båda väl bevandrade och kunde berätta mycket om hela det branddrabbade området, både i och utanför naturreservatet. Dessutom var det just de två som inventerat hackspettarna i området.
För vår del började det riktigt bra, med att vi upptäckte en lappuggla som satt intill vägen upp mot Ramnäs. Den sitter dessutom fortfarande kvar och har glatt en hel del fotografer och förbipasserande hela helgen.
Hälleskogsbrännan
Det var inga större problem att hitta tretåig hackspett och spillkråka. För den ena gruppen blev det dessutom riktig närkontakt och fototillfälle. Gruppen jag följde fick nöja oss med ett relativt intensivt trummande. På ett ställe i tre väderstreck.
Efter att hackspettarna slutat trumma så fikade vi och drog vidare ner mot Svartådalen för att spana efter gäss och svanar som nu rastar i tusental på åkrar och översvämningsområden längs med hela Svartån. Vi avslutade vid Frövisjön och en hel del årskryss hängdes in för mig, Benjamin och flera av de som följde oss.
De mindre sångsvanarna som setts vid Frövisjön och Nötmyran missade vi dock, men söndagen var också ledig och det fanns goda möjligheter att hitta dem då.
På söndagen tog jag trots det sovmorgon och ägnade dagen åt lite enkla familjeutflykter med fika och lite spaning från bilen. Lappugglan satt t ex kvar vid Lillhäradsmasten.
Mot eftermiddagen åkte jag ut själv och tillbringade en dryg timme vid Frövisjön innan jag hittade de mindre sångsvanarna. Under tiden jag scannat av sjön med min kikare lyckades jag hitta en råka och några krickor också.
De mindre sångsvanarna var nog inte vid sjön när jag kom, för strax efter ett ganska stort inflog från åkrarna öster om sjön så hittade jag dem ganska snabbt.
Innan det mörknade ville jag upp i Skultunaskogarna och försöka hitta en slaguggla jag sett födosöka tidigare. Jag hittade inte den, men väl en liten familjegrupp vildsvin.
Vildsvin
Ljuset var inte det bästa på det avståndet, men helt ok för min första bild på dessa ljusskygga djur. En sugga med tre kultingar och ytterligare 3 (troligtvis fjolårsungar) gick och bökade på en åker utan att märka min närvaro.
Nu drog jag söderut igen för att invänta mörkret och hoppas på lite ropande ugglor. En sjungande taltrast och en morkulla hörde jag, men ugglorna var precis som tidigare väldigt tysta. Kanske, kanske hörde jag en kattuggla på långt håll, men avståndet var för långt och störande ljud från en närliggande väg gjorde att det fick vara.
Sakta men säkert åkte jag norrut och hamnade till slut vid fälten där jag såg vildsvinen. Hornuggla och slaguggla var det jag hoppades på. En trolig hornuggla i ett litet träd intill vägen, men jag upptäckte den för sent och när jag stannade för att backa tillbaka var den borta.
När jag precis tänkte ge upp och åka hem så ropade dock slagugglan till två gånger för att sedan tystna.
Bäst förutsättningar för ugglor i Västerås denna vår verkar vara i kulturmark. Åkrar inägor och i den klassiska mälardalsmarken där kattugglor ropar.
Ikväll blir det till att fortsätta att rekognosera olika alternativ och rutter inför påskdagens uggleexkursion då jag gärna vill leverera lite ugglor till mina deltagare.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑