Etikett: vårtecken (Sida 1 av 2)

Naturskola vecka 13 och 14

Eftersom jag suttit i självkarantän den senaste tiden har det inte hunnit bli så mycket naturskola. Förra veckan hade jag naturskola med en av tvåorna på måndag och tisdag innan min hosta kom tillbaka. Men idag hade jag varit hostfri tillräckligt länge för att gå tillbaka till jobbet och ha naturskola med den andra tvåan.

Under min hemkarantän var en av de svåraste utmaningarna att sysselsätta sig själv på något sätt. Tack och lov hade jag köpt in durkslag och kvastskaft för att tillverka vattenhåvar till naturskolan och de råkade ligga kvar i bilen. Så en av dagarna hade jag i alla fall något att göra. Resten av dagarna har jag mest kämpat för att behålla några former av rutiner. Man skulle kunna säga att jag testat på hur det skulle vara att vara pensionär.

Idag var jag i alla fall tillbaka på jobbet och något annat som var tillbaka på riktigt var våren. Jo den har kommit smygande långsamt en längre tid, men idag när jag samlade den första gruppen vid grillplatsen på skolgården skedde det meden ljuv bakrundsmusik av både rödhake och bofink.

Vårspaning är temat för denna vecka och jag har valt att inte hasta på för snabbt utan bara passa på att njuta och leta spår, vårtecken och annat roligt man kan hitta i naturen nu när solen börjar värma.

Vi har två myrstackar inte långt från skolgården. Den ena ligger på norra sidan av skogen och den andra i södra delen av en åkerholme, så dessa har jag hållit lite koll på. Nu hade båda stackarna vaknat till liv, men det var ändå en enorm skillnad på dem. Eleverna fick gå runt myrstackarna och notera skillnader på norrsida och sydsida av stacken. De fick också jämföra skillnaden mellan de båda stackarna.

Här är en bild från den som låg på sydsidan av åkerholmen. En oerhörd aktivitet, framförallt för den andra gruppen som kom dit när solen skinit på den ett tag.

När första gruppen var vid den sista stacken hittade en av eleverna en skalbagge. En jordlöpare som skimrade i lila. Dessa brukar vara ganska snabba, men nu var det fortfarande morgon och solen hade inte hunnit värma så mycket så den fick fungera som ett utmärkt exempel på de växelvarma insekterna där den ganska stelbent tog sig fram bland löven.

Något jag och eleverna inte upptäckte var den andra jordlöparen under löven. Den upptäckte jag först när jag förstorade upp bilden i datorn här hemma.

Vilken art det rör sig om är jag väldigt osäker på. Parklöpare eller trädgårdslöpare kanske.

Nästa vecka är det Påsklov och då ska vi testa håvarna jag gjort med fritids och veckan efter det blir det exkursion till en damm i närheten för att se om vi kan hitta några vattenlevande djur tillsammans.

Äntligen naturskola igen

Jag som var så glad över att få gå ut och möta våren med våra tvåor efter en dryg månad inomhus. Då kom det en pandemi som tvingade mig att vara hemma tills hostan gått över. Så förra veckan blev det ingen naturskola för mig.

Då klasserna just nu är en smula decimerade i antal valde jag att ligga lite lågt med mina planer och istället fortsätta att ta vårpromenader med alla grupper. Senaste gången jag var ute med dem gick ju våren nästan bakåt, så vi kan behöva lite mer tid för att fylla våra bingobrickor.

Tyvärr har ju inte våren jättebråttom trots att vi redan börjar närma oss april. Så även idag kändes som ett steg bakåt.


fotad vid ett annat tillfälle

Jag hade dock sett två tranor på andra sidan skogen och hört bofink när jag klev ur bilen på parkeringen, så vissa förhoppningar hade jag när jag samlade dagens grupp.

Förskoleklassen hade redan gått iväg till skogen och skulle hålla sig i Paradiset. (Den del av skogen dit våren kommer först) Eftersom tranorna höll sig på andra sidan skogen gick vi runt skogen och passade på att kolla in en myrstack på vägen.

När vi kommer fram till ödetomten på andra sidan skogen samlar jag ihop gruppen och förklarar att utan kikare kommer vi inte att kunna se tranorna jättebra och att vi måste hålla oss på avstånd för att inte störa dem. Inga skrik, inga häftiga rörelser. Nu skulle vi smyga fram mot åkern och jag förklarade att vi skulle gå en liten omväg runt den gamla tomten mot granen som stod vid infarten.

Vad spännande det blev att smyga, alla elever var tysta som möss och spänningen steg. Men var höll tranorna till? De var inte kvar på den del av åkern jag alltid sett dem. Plötsligt får vi syn på dem bakom granen vi siktade mot. De stod bara 20 meter från den. Vilken tur att vi inte hann fram. Men de blev ändå obekväma av vår närvaro och tog till vingarna och bytte sida av åkern.

Vinden tilltog och vi valde att ge oss in i skogen för att leta bofink, men stannade till en stund för att lyssna på en lärka som drillade över våra huvuden.

Väl uppe i skogen var det tyvärr ganska tyst. Det enda vi lyckades höra var en gärdsmyg och några blåmesar.

Istället började vi undersöka vad som hände under barken på döda träd. För trots att träden är döda verkar de vara fulla av liv.

En tur till Asköviken

På grund av corona-utbrottet så har vi nya riktlinjer på jobbet att man måste stanna hemma om man har symtom på luftvägssjukdom. Även om man bara har lindriga symtom. Jag hade en skaplig förkylning i slutet av förra veckan. Ingenting som gjorde mig sängliggande, men jag lät som ett tröskverk när jag försökte prata förra lördagen. Sen dess har det hela gått över, men jag har lite morgonhosta och är lite småsnorig mellan varven.

När jag var yngre var jag obekymrad om det mesta, men nu när jag verkligen blivit medelålders har jag börjat oroa mig mer för allehanda saker. Så att gå hemma hela dagar gör att jag mest går och grubblar och funderar och känner efter. Om jag håller på så för länge så kommer jag aldrig bli helt symtomfri så när Benjamin idag fick hemundervisning på grund av samma riktlinjer (ont om personal på hans skola), så valde vi att börja med en lektion Naturkunskap i fält.

Vi valde att ta en promenad till fågeltornet i Asköviken. Dels för att de grävt nya kanaler och skapat nya häckningsöar för fåglarna vilket vi gärna ville inspektera. Men också på grund av att det saknades lite arter på årslistan som lättare ses från tornet än någon annanstans runt viken. Just nu ser häckningsöarna mest leriga ut och marken runt om ser en smula sönderkörd ut, men detta kommer att bli bra. Stora breda kanaler mot land hindrar räv och mård från att ta sig ut enkelt.

Fågelmässigt var det också trevligt, lärkor som drillade redan vid parkeringen och genom skogen och hagarna höll mesar och gulsparv vårkonsert.

Vi stannade vid Trepunkten och kollade av åkrarna efter gäss. Bara kanada- och grågäss på de första åkrarna, men nere vid Rastis kunde vi hitta 4-5 bläsgäss och två tranor vilket var årskryss för Benjamin. Själv hade jag tre tranor under en promenad hemma i går.

Väl ute vid tornet var det fokus på vattnet och de änder och eventuellt doppingar som kunde hittas där. Ganska snabbt lokaliserade vi en liten grupp salskrakar som födosökte tillsammans med vigg och storskrake ganska långt in mot de nya öarna.

Eftersom vi fuskat en hel del utanför kommunen och Västmanland så låg årskryssfokus på Västerås och Västmanland för både mig och Benjamin. Lite fika och en hel del spaning gav oss ganska god utdelning.

Salskrake, skäggdopping, snatterand, kricka och rördrom. Dessutom storskarv och trana för Benjamin.

På vägen tillbaka kunde vi hitta både huggorm, blåsippa och rödhake.

 

 

Naturskola vecka 11

Efter en månads inomhusnaturskola var det den här veckan äntligen dags att bege sig ut i skog och mark med eleverna.

Vår var temat och vi skulle börja spela vårbingo som vi hämtat från Naturhistoriska riksmuseet. Brickan som finns där i PDF-format kommer med artbeskrivningar, så man behöver inte ha kunskap om alla arter för att spela detta med sina elever. Det är bara att passa på och lära sig tillsammans med dem. För ska jag vara ärlig så tycker jag att alla lärare bör ha koll på alla dessa arter. När det kommer till fågelsång vet jag att många tycker att det är svårt, men att lära sig hur en bofink, lärka, tofsvipa och ringduva låter är inte för mycket begärt.

Jag har den fördelen på min skola att jag har tillgång till olika naturtyper på nära håll och vi kan besöka både skog, äng och åker på ett 80-minuterspass.

Vi har tittat på skillnader på norra sidan skogen och på södra sidan skogen och på så sätt lärt oss om väderstreck. Gruppen som gick ut med mig i måndags hade också turen att hitta snö vilket gjorde skillnaden ännu tydligare.

Första arten vi sökte efter var tussilago, dels för att de går att hitta ganska nära skolgården och dels för att väldigt många elever hade lite svårt att skilja tussilago från maskros när vi screenade deras naturkunskaper under inomhusperioden.

Under måndagen hade vi strålande solsken och riktigt varmt vårväder och då lyckades vi hitta fint utslagna tussilago på fler platser. Övriga dagar har varit grå och lite kallare och då fick vi nöja oss med halvt utslagna blommor. Vi tittade på bilder från måndagen och jämförde och diskuterade. En elev idag var väldigt nyfiken på skillnaderna mellan maskros och tussilago och då blev det en ännu mer noggrann undersökning. Nu hoppas vi på riktig vårvärme snart så att vi kanske kan hitta både tussilago och maskros och jämföra på riktigt.

Efter tussilagon gav vi oss ut på den osådda åkern med siktet inställt på en åkerholme i norra änden där jag visste att det skulle finnas en myrstack. Någon riktig fart på myrorna var det inte, men måndagsgruppen som hade sol och vårvärme fick i alla fall se en skaplig ansamling av myror vid en av utgångarna.

Jag fotade myrstacken från ungefär samma vinkel med alla grupper och vi kommer att besöka denna och ytterligare en myrstack till flera gånger under våren för att se utvecklingen.

Idag var det väldigt glest mellan myrorna. Något det däremot var gott om idag var lärkor. Vid samlingen med första gruppen på morgonen så berättade jag om lärkan och att den sjöng flygandes högt upp i luften. När vi pratar om den hör jag det för mig välbekanta locklätet och 3 sånglärkor flyger över skolgården.

Lärkor är annars en ganska tuff uppgift att visa för 10-15 elever samtidigt. I alla fall nu innan deras sång kommit igång ordentligt. Jag upptäcker dem ganska lätt, men sen ska man få tyst på alla elever så att de får höra den. Tur att vi har dem nära så att vi kan besöka åkrarna och ängarna även när de börjar sjunga ordentligt.

Två av grupperna har utöver detta även tagit en lite längre väg hem där vi hittat tofsvipor.

Lite övriga vårfynd vi gjort.

  • Sorkgångar från vintern
  • Sträckande fjällvråk
  • Blöta diken
  • Nyckelpiga
  • Spelflygande ormvråk
  • Sjungande gulsparv
  • Ringduva

I fortsättningen kommer vi att ta lite lättare vårspaning blandat med någon rolig lek på ängen och detta blir vår fokus fram till påsklovet.

 

Våren kommer

Vi hittade tofsvipor igår. Ett riktigt vårtecken denna konstiga vinter.
Jag gjorde en sökning på artportalen på sånglärka och tofsvipa för att se hur långt våren kommit i Sverige.
Här ser ni veckans senaste rapporter på de båda arterna.
Gul prick = rapporterad på en lokal
Blå prick = rapporterad på flera lokaler i området.

Upp till Mälardalen skulle vi kunna slå fast att våren kommit, men någon riktig fart på den är det inte, så något bakslag och några veckor till får vi nog stå ut med skitvädret.
 

Våren är på väg

Som liten fick man lära sig att lärkan är den första vårfågeln, och det får väl barn lära sig än idag, men det stämmer inte.
Lärkan är tidig och en fågel som är beroende av barmark och åkermark så att den markerade vårens ankomst i vårt gamla bondesamhälle är inte så konstigt. Men som jag nämnde tidigare är den inte först.
Först är skogsduvan, som brukar ha ett försprång på upp till två veckor på sånglärkan. Problemet är att den inte är så lätt för gemene man att upptäcka. En förbiflygande skogsduva går lätt att förväxla med både ringduva och tamduva och den sistnämnda stannar här under vintern, och ringduvan stannar också kvar i varierande mängd.
Bättre då att hålla koll på sånglärkan och på Artportalen kan man kolla hur långt den kommit upp i landet. Upp till två veckor efter första skogsduvan bör den vara och den första skogsduvan i Västmanland sågs i söndags.

Den börjar nu sprida sig längs våra kuster och någon enstaka har vågat sig in i landet. Med tanke på den lilla snömängd vi har här i Mälardalen behövs det bara lite sol och plusgrader för att lärkorna ska börja avancera norrut på bred front.
Runt den 20 februari brukar de första lärkorna noteras av observanta skådare, så nu är det dags att plocka fram topsen och rensa öronen så ni inte missar vårens bästa vårtecken.
 

Vår på skolgården

Redan i början på veckan såg jag årets första sädesärla på skolgården, men med 200 vårystra barn springandes och hoppandes omkring så var det inte allt för lätt att få tillfälle eller att komma den tillräckligt nära för att hinna få den på bild.
Men idag på eftermiddagen när jag stod ensam en stund vid vår leksaksutlåningsvagn så fick jag tillfälle. Så det blev till att springa in efter kameran och snabbt fota den. Bråttom behövde jag inte ha visade det sig, för närmsta unge var 100 meter bort och den spatserade omkring ganska obrydd av av min närvaro.
sädesärla
 
Veckan har annars bjudit på skolgårdskryss för min del. Två hämplingar flög över under lunchrasten här om dagen. Så nu är jag uppe på 68 arter på och omkring skolgården. (Skolgårdslistan omfattar skolgården och den del av den närliggande skogen där vi bedriver skolverksamhet)
 

Verkligen inget vårtecken

Nu är det mars och våren har kommit på allvar, även om den inte går med raketfart framåt just nu.
Därför kändes det en smula avigt att notera domherre som ny art vid min skogsmatning idag. Jag har visserligen hört dem hela vintern. Men det var först idag som jag såg dem komma ned och ta för sig av solrosfrön och diverse annat gott.
domherre
 
En hane och hona var det, och de höll mest till under de nedersta grenarna på de granar som finns intill matningen, så något riktigt bra foto fick jag inte. Men ett bildbevis lyckades jag i alla fall få till.
Det var för övrigt rätt bra fart vid matningen idag, både vid mitt besök på förmiddagen med barnen och på min lunchrast.
Mesarna sjöng för full hals. Svartmes, talltita, blåmes och talgoxe. På håll hörde vi gröngölingen ropa och det större hackspettsparet som håller till nära matningen var nere samtidigt, när de inte var upptagna med att hålla inkräktare borta och trumma.
På väg hem från skogspromenaden är jag också ganska säker på att jag hörde en lärka sjunga i närheten av Vedbobacken, men tyvärr kom en sopbil åkandes förbi just då och när den passerat hörde vi den inte mer. Grönfinkarna sjöng desto mer i aspdungen som vi passerade lite senare, så nog hittade vi vårtecken allt. Trots domherrarnas något sena entré.
 

Vårtecken

Som den stora vårälskare jag är så har kung Bores envishet detta år gjort mig frustrerad, men å andra sidan så är det lättare att hinna med att samla vårtecken när alla inte kommer på en gång.
Här kommer en liten lista med roliga vårtecken jag hittat

  • Första lärkan
  • Krokus
  • Det luktar surt
  • Ungarna bygger vårbäckar på skolgården
  • Tofsvipor
  • Tranor
  • Fiskgjuse
  • Vi har ställt om till sommartid
  • Motorcykel
  • Gatsopartraktor
  • Det är ljust på kvällarna

Ytterligare en lista på vårtecken som jag tyvärr saknar

  • Sädesärla
  • Öppet vatten
  • Tussilago
  • Blåsippa
  • Huggorm

 

Tufft att leta vårtecken

Förra året vid den här tiden så var Frövisjön relativt isfri och vi hade mängder med sångsvan och några mindre sångsvanar samt salskrake och en riktigt fin flock spetsbergsgäss. Lärkorna tog vi nog inte ens notis till längre och vid Bocksjön hade en jorduggla observerats.
Det ser inte riktigt lika vårigt ut i år. Vid Tysslingen i Närke pågår svanfestivalveckorna för fullt och då brukar de ha tusen och åter tusen sångsvanar som rastar på sjöns norra strand. I dag har 43 Sångsvanar räknats in.
Men våren är på gång och om man ger sig den på att leta så hittar man små vårtecken. Jag och Benjamin åkte ut till Asköviken idag och hittade några sånglärkor och 3 grågäss som ivrigt flög omkring. Troligtvis letade de efter öppet vatten.
Fast vråkarna börjar bli fler och de vinterstationära fjällvråkarna och ormvråkarna som vi haft bekantskap med hela året börjar få sällskap. Vråken på bilden nedan är en som varit här hela vintern.
fjällvråk
 
Totalt hittade vi utan att anstränga oss nämnvärt 3 ormvråkar och en fjällvråk idag.
Igår kväll var jag ute och lyssnade efter ugglor och även där går det ganska trögt. Ugglorna verkar vara fler än förra året, men kylan verkar samtidigt göra att de inte är så sugna på att hoa. Jag har gjort ett antal försök att höra berguv, på fler ställen men igår lyckades jag äntligen. Det samma gäller de flesta arter. Man vet var de har sina revir, men de verkar inte alls sugna på att sjunga för oss. Nu har jag förvisso lyckats ganska bra med att få höra de flesta ugglearter man kan höra här i Västmanland, men det har gått åt ett antal timmar i kalla skogar och några mil i bil för det.
Kattuggla, pärluggla, sparvuggla, slaguggla, hökuggla och berguv är avcheckade på listan. Återstår hornuggla, jorduggla och lappuggla sen är listan komplett.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑