Etikett: vinter

Tack för julklappen Finland

Jag skådar bara i Sverige och den viktigaste listan för mig är Sverigelistan. Mer beresta och erfarna skådare brukar ha internationella listor också. En för Västra palearktisk som vi tillhör. Europa, Medelhavet och Mellanöstern.
Själv har jag som sagt inte brytt mig om några internationella kryss, tills jag kom upp till Luleå för att fira jul i år och fick reda på att det fanns en stationär azurmes i Kolari, på andra sidan älven och gränsen vid Pajala.
Azurmes lever normalt i Ryssland och Sibirien och är en extremt sällsynt gäst hos oss och har därför blivit något av en drömart för många skådare, inklusive mig själv. De få gånger den dykt upp i Sverige har det varit här uppe i norr, så även om den hittats har det varit svårt för många att ta sig dit och se på den.
azurmes
Att den nu varit stationär sen november gjorde mina julnerver lugna och jag planerade in ett besök till idag och firade jul i lugn och ro först.
Idag på morgonen var dock de lugna nerverna som bortblåsta. Rapporterna jag fått var på finska och ganska torftiga. Skulle jag ens hitta platsen? Skulle fågeln vara där? Skulle vi stå ut med att vänta i kylan.
Ja för kyla var det. Riktigt bister finsk kyla. -27 grader visade kvicksilvret och någon matning hittade vi inte direkt. Men efter att ha snurrat runt lite i byn som tack och lov inte var så stor såg vi en man med kikare som gick in på en gård. Givetvis pratade han varken svenska eller engelska, men med kikare på bröstet förstod vi varann och efter lite viftande och mumlande stod det klart att den inte synts till idag, men igår hade den fotats och sets på exakt den platsen vi var på.
Nu var det bara att bita ihop och vänta och palla med kylan. För mig gick det skapligt, men Benjamin hade det svårt med sina fötter. Vi gick av och an på gatan och gjorde lite blandade småhopp på stället. Sen fördrev vi tiden med att finnlandskryssa. Det gick ganska bra eftersom den enda fågel någon av oss sett i Finland tidigare var en knölsvan som jag sett genom hyttfönstret i Mariehamn.
*Talitainen, sinitainen, punatulkku, harrakka, hömötainen, peippo och varpunen hängdes in, men ingen valkopäätiainen.
Minuterna gick och fötterna känseln i fötterna försvann undan för undan. Benjamin började ge upp, men 26 mil med bil och med en sol som bara är uppe en dryg timme så vägrade jag att ge upp. Han fick helt enkelt stålsätta sig.
Efter några blandade småhopp och lite gnäll så blixtrade det plötsligt till bland björkarna och världens vackraste mes uppenbarade sig mitt framför oss.
En helt underbar syn som fick all kyla att försvinna i ett litet nafs. Fötterna kändes igen, och kinderna blev genast varma.
Vi tog några kort och hur mycket jag än ville stå kvar och beundra den lilla fågeln så fick förnuftet råda och vi packade in oss i bilen och satte på full värme och begav oss till Sverige igen.
* Arterna vi kryssade var talgoxe, blåmes, domherre, skata, talltita, bofink och gråsparv och så vår kära azurmes så klart. Nu har vi bara 2 kvar till club10 i Finland.

Skogsfåglar

Fågelskådning blir lätt lite enformigt på vinter, men som bonus kommer man i alla fall riktigt nära många fåglar.
Dagens morgon tillbringade jag i skogen och tittade på hackspettar, nötkråkor och mesar. Jag hade hoppats på en gråspett, men den behagade inte visa sig. Men att åka ut i skogen när det fortfarande är mörkt och vara där när fåglarna vaknar till liv och kommer till matningen är ren och skär njutning trots minusgrader och snöfall.
Korpen är morgonpiggast, sen domherrar och hackspettar och efter det kommer mesar och nötväckor igång. Idag var det dessutom en koltrast som är morgonpiggare än alla på plats.
Nötkråkor och nötskrikor är däremot riktiga sjusovare så de fick jag vänta på i över en timme.
orre
 
När jag skulle hem tog jag en omväg och tittade efter strömstare utan resultat, men fjällvråken jag såg förra helgen var kvar vid Rålken och på ett hygge inte långt därifrån hittade jag orrar, en art som man hör mycket på våren, men eftersom de under vår och sommar är mer markbundna är de inte lika lätt att få syn på.
På vintern däremot käkar de björkknoppar och brukar vara ganska lätta att få syn på. Den på bilden käkade inte björknoppar utan satt och spanade över ett hygge i en talltopp.
Eftersom detta var sista dagen på skådarhjälpsrallyt så avslutade jag med en sväng ned till hamnen för att få in några sjöfåglar. Gräsänder och gråtrut lyckades jag hitta, men det var blåsigt och kallt så jag struntade i att leta vidare efter annat och slutade på ganska mediokra 31 arter.

Febrauari

Äntligen är Januari slut. Nu är det Februari och jag njuter av att sitta på tåget och se det vackra vinterlandskapet passera utanför.
Bara det faktum att jag ser vinterlandskapet nu på morgonen gör att jag älskar Februari allra redan.
 

Bambi har problem

Kalla och snöiga vintrar är ingen höjdare om man är ett rådjur. De dör som flugor när kung Bore kopplar greppet över vårt avlånga land.
Rådjur
Just Rådjuren har tack vare Disney ofta blivit symbol för den oskuldsfulla naturen och folk har lätt att lida med de söta djuren. Många matar dem också för att de ska klara vintern.
Men Rådjuren sprider fästingar så ju fler som stryker med desto svårare får fästingen det att sprida sig.
Tänk på det nästa gång du tycker att rådjur är söta eller när du förbannar vinterkylan.
Länge leve Kung Bore

De fyra årstidernas dag

I morse när jag gick upp och cyklade mot stationen var det höst. Efter en timmes tågresa hamnade jag i Stockholm och där var det vinter.
Nu när jag smiter hem från jobbet så var det baske mig vår ute. Vattenpölar och mjukt härligt grus på Norra Latins gamla skolgård vid Norra bantorget och en varm härlig sol från en klarblå himmel. Det enda som saknades var ungar som spelade kula och hoppade rep.
Morden i midsomer
Ikväll funderar jag på att titta på Morden i Midsomer så blir hela året fullbordat på en enda dag.
Gott nytt år

Fredag

På Fejan tjatas det om snöoväder, men tågen går i tid och det enda jag ser är ett floursockerliknande lager på marken så jag tror att folk ljuger.
Edit: Har nu passerat Bålsta och här snöar det ganska mycket och täcket på marken är inte att betrakta som något som brukar finnas på locket till en semla.
Jag tar tillbaka mina anklagelser om lögner på Fejan

Vårflod

Tannergren bloggar om failade system och om en stundande flod av smältvatten från den rikliga mängd snö vi fått i år.
Just vårfloden får mig att fundera på hur det blir med elpriset då. Om den köldknäpp vi nyligen upplevde skapade en brist på el och tvingade den fria elmarknadens hårt konkurrerande bolag att höja elpriserna till ofantliga nivåer, så borde tämligen den stundande vårfloden skapa ett så kraftigt överskott på el att de i princip kan skänka bort elen.
Vad tror ni?

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑