Sveriges, kanske världens mest feltolkade musikstycke måste vara just ”Jag tror på sommaren”, den sjungs uteslutande på sommaren och våren, men läser eller lyssnar man på texten så handlar den inte om någon blommig sommaräng.
Kortast och blekast vintersol
finns en decemberdag
Kallad för Thomas Tvivlaren
för att hans tro var svag
Man skulle aldrig någonsin
trott på en sol, en vår
Ändå förvandlas vintern till
sommar varenda vår.
Den handlar alltså om decembermörkret kring Tomas tvivlaren (21/12 vilket det är idag) och längtan till sommaren, och otaliga är de skolkörer som sjungit den utan att en sekund reflektera över vad de sjunger om.
I någon sångbok läste jag för länge sedan Stig Olins egna ord om uppkomsten av sången och jag har för mig att den skrevs till något radioprogram, och temat skulle vara att skapa nya vintersånger, då de flesta vintersånger vi sjunger oftast handlar om julen.
Visst fick vi en ny och annorlunda vintersång, men tyvärr ville folket fortsätta sjunga hej tomtegubbar och gläns över sjö och strand, så vi valde att använda Stigs vackra vintervisa som sommarsång istället.
Tyvärr hittar jag ingenting om detta på nätet, har väl inte rotat allt för djupt, men det är i alla fall så det ligger till, och kan någon hjälpa mig att bekräfta detta och då gärna med en länk så tar jag tacksamt emot det.
Jag tror, jag tror på sommaren
Jag tror, jag tror på sol igen
Jag pyntar mig i blå kravatt
och hälsar dig med blommig hatt
Jag tror på dröm om sommarhus
med täppa och med lindars sus
En speleman med sin fiol
och luften fylld av kaprifol
Lämna ett svar