När man ska fatta sig kort i text så måste man fundera både en och två gånger för att inte begå något som en vän till mig benämnde som generalfel 1:A. ”Att komprimera textmassan men förhöja abstraktionsvärdet.”
Fast om man kör med en förvirrande kortformulering tillräckligt länge så accepterar massan den, därför är det ingen som reagerar på att det står ”Ej i trafik” på bussar som trafikerar gator och vägar, eller att det står ”Fri Höjd” följt av ett mått på hur låg man måste vara för att kunna låtsas att det är fri höjd.
I rubriker hittar man ofta formuleringar som man bara köper rakt av, men om man någon gång har för mycket tid över och funderar lite extra så inser man att det är en smula märkligt.
För inte så länge sedan läste jag nedanstående rubrik och tänkte inte mer på den.
Av någon anledning poppade just den rubriken upp i huvudet igen och då med språkpolistentaklerna ute.
För ska man vara petig så blir man väl inte en smitare förrän man lämnat olycksplatsen. Skulle bilföraren smita iväg innan han kört på kvinnan så hade olyckan aldrig inträffat.
* Under förutsättning att det inte rör sig om en återfallssmitare eller att hen smitit från en annan olycka och sen kör på en person. Fast så var det inte denna gången.
Lämna ett svar