…för den som int’ begrip’
Jag tror gott om folk, och tycker att vi lever i ett upplyst samhälle där kunskap och fakta på något sätt är grunden till kloka beslut och vägval.
Givetvis är det väl så att man inte alltid tar de klokaste besluten, och att man upptäcker kunskapsluckor lite här och var, men vår gemensamma kunskap räcker för det mesta till för att kunna skicka hissen ända upp.
Men trots all den kunskap och trots all information som finns tillgänglig bara några klick bort på närmsta sökmotor så lyckas man stöta på dumhet och en rent avog inställning till vår samlade kunskap.
Hur är dessa människor egentligen funtade? Är det så enkelt att någon spikat igen skåpluckorna hos dem, så att de helt enkelt inte kan få in alla koppar i skåpet, eller känner de sig hotade på något sätt.
Den värsta avvarten av denna anti-kunskapsinställning är självklart främlingsfientlighet men jag hittar samma attityd lite här och var, och det skrämmer mig att det finns så mycket dumhet.
Nu senast har jag haft en diskussion med en förmodad bonde i Vetlandatrakten som påstod att en relativt enkel forskning om Sånglärkor bara var påhitt och att sånglärkan inte alls minskar i antal.
Det är Lunds Universitet som med hjälp av data från Artdatabanken bedriver denna forskning och det är ganska dystra siffror man ser. Från att ha haft en population på över 2 miljoner i slutet av 70-talet är Sånglärkorna nu nere i c:a 800 000 individer. En minskning med 75% på bara några årtioenden.
Vidare forskning på orsakerna till denna minskning pekar på ett effektiviserat jordbruk och engelsk forskning som kommit längre på området har lösningar som nu testas i Sverige. Denna fortsatta forskning om orsaker och åtgärder är i sin linda och inte helt fastställd eftersom det inte bara går att applicera resultaten från England till svenska förhållanden.
Men det är inte den forskningen han ifrågasätter, utan det är faktan om minskningen han ifrågasätter.
Varför? Det är ju bevisat bortom allt tvivel att så är fallet och ingen har anklagat någon endaste bonde för att det blivit som det blivit. Jord- och skogbruket förändras hela tiden och med det också populationer av fåglar, växter och djur. Det är den verklighet man får leva med om man ska ha ett aktivt Jord- och Skogsbruk. När forskarna som i det här fallet kommer fram till oroväckande fakta innan det är för sent så borde man väl som Jordbrukare bli tacksam för det så man hinner förändra sina metoder.
För det är ju faktiskt så enkelt att vissa arter är helt beroende av odlingslandskap, och jordbruket har glädje av dessa arter och sparar på lång sikt pengar på att ha en större mångfald på sina marker. Med gott om insektsätande fåglar minskar t ex behoven av bekämpningsmedel.
Ett sterilt landskap kommer på sikt att utarma jorden och ge sämre skördar, så var du glad åt att lärkan visar oss att vi pressat naturen lite för långt, istället för att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att det man gör inte påverkar den ett dugg.
Lämna ett svar