Oktober betyder förberedelser inför vintern. Snön kan komma när som helst och då gäller det att vara färdig med sin vintermatning så att de små har något att äta. Fast man försöker mest att lura sig själv och andra att det är av omtanke om de små fåglarna som man matar i trädgården. Självklart är det bara för min egen skull jag gör det. För att få något att titta på när det är kallt och mörkt och tiden ute i fält begränsas radikalt av naturliga skäl.
Ju tidigare man börjar desto större är möjligheten att vänja fåglar vid att det finns mat här och om man redan har stamgäster när kylan slår till och fler fåglar söker sig mot bebyggelse så ser de att andra äter hos mig och slår sig också ned där.
Vi började tidigt i oktober, men innan det så lyckades vi hinna med ett riktigt tungt kryss både jag och Lilleman. En svartpannad törnskata strax norr om Hjälstaviken i Uppland.
Den 7:e var det sedan dags för EuroBirdwatch 2012. En gemensam fågleskådardag över hela Europa vars syfte är att öka kunskapen om fåglar och fågelskydd. I Västerås innebar det öppet hus på Naturskolan i Asköviken med guidade turer och olika aktiviteter för hela familjen. Själv bemannade jag tillsammans med Jocke fågeltornet från kl 7 på morgonen och svarade på frågor från besökare.
I mitten på månaden dök det upp rapporter om en härfågel i Ramsberg utanför Lindesberg. I Örebro län, men vi fågelskådare delar fortfarande upp landet i landskap så detta rörde sig om ett Västmanlandskryss och nummer 200 på min årslista för Västmanland. Eftersom det började bli mörkare om kvällarna innebar det att vänta till helgen eller ta kompledigt för att vara på säkra sidan. Jag tog ledigt och hämtade Lilleman och åkte 9 mil och började leta i duggregnet. Vi letade och letade och letade men inte hittade vi någon härfågel. efter en och en halv timme började Lilleman bli hungrig så vi fick sätta oss i bilen och åka 9 mil tillbaka utan att ha sett den vackra pippin.
Dagen efter så dök det återigen upp rapporter på svalan och nästa dag också och sen var det Lördag så då begav jag och två vänner oss iväg igen. Lilleman hade gett upp och ville inte följa med. Denna dag var det ännu sämre väder och den lilla byn fick en hel del extra invånare som snokade omkring i varje litet hörn. Någon härfågel hittade vi inte heller denna gång.
Dagen efter denna besvikelse ville jag bara ut och få en avkopplande fågelstund och åkte ensam ut till Asköviken. En liten förhoppning om en råka som skulle ta mig över 200 arter i Västmanland fanns, men syftet var bara avkoppling. När jag kom ut dit så stod ett gäng bekanta på ett för mig oväntat ställe och jag undrade vad det var de hade fått syn på. En råka borde inte ge en sådan ansamling skådare på det stället tyckte jag.
Min bedömning av läget stämde, för det var inte en råka utan en berglärka de stod och tittade på. Mina bekanta hade SMS:at mig, men jag hade bytt telefonnummer så det meddelandet hade jag inte fått. Ibland har man tur.
Nu kom jag först till 200 i kampen mellan mig och Lilleman, fast det skulle senare visa sig att så inte var fallet.
I slutet av månaden så skulle Lilleman fira höstlov med mormor och morfar i Sunderbyn och vi skulle möta morfar hos kusinen i Gävle. Då visade det sig att en härfågel (vem vet, kanske samma pippi som i Ramsberg) spatserade omkring nere i hamnen i Gävle. Jag lämnade av familjen hos svåger och svägerska och införskaffade mig ett årskryss.
//youtu.be/99JDz_d5RDs
En sammanfattning i siffror
Antal inrapporterade arter
Jag: 41
Lilleman: 22
Antal X
Jag: 2 (svartpannad törnskata, berglärka)
Lilleman: 1 (svartpannad törnskata)
Antal årskryss
Jag: 3
Lilleman: 1
Minnesvärda observationer
- Härfågel i Gästrikland
- Berglärka i Asköviken
- Svartpannad Törnskata
- Äntligen en Nötväcka vid vår matning
Månadens dipp
- Ingen härfågel i Västmanland
Lämna ett svar