Månad: april 2013

Samling vid pumpen

Idag tog jag sovmorgon och låg ensam kvar i sängen och funderade på om det kanske var dags att kliva upp och äta lite frukost när telefonen ringde. En mindre beckasinsnäppa hade hittats vid Lövsta-Pumpen ute vid Asköviken.
Det första som slog mig var att jag igår såg en vadare med vit cigarr på ryggen, något som unga svartsnäppor och mindre beckasinsnäppor har. Ung svartsnäppa var det inte och beckasinsnäppa kändes för osannolikt. Det hela gick snabbt och fågeln landade bland tuvorna. Oerfaren och feg som man är avfärdade jag den vilda tanken på beckasinsnäppa och antog att jag troligtvis sett fel. Den vita cigarren kunde helt klart ha varit en vanlig vit övergump som syns på t ex rödbenor.
Nu förbannar jag min feghet å det grövsta, men det löste sig fint för Nicklas Lignell hittade den idag på morgonen och jag och Lilleman drog på rotmos ut dit och ”hängde” in den.
tubskog på lövstaspången
 
Trängseln runt pumpen och spången ökade hela tiden och den lilla fågeln hade den goda smaken att visa sig på riktigt nära håll så många fotografer fick bilder på den och med största sannolikhet blev det en hel del bra bilder av dem.
Artbestämningen är i skrivande stund en smula osäker då mindre- och större beckasinsnäppa är väldigt lika varandra. Upptäckaren och en annan skådare artbestämde den på lätet, men under tiden jag var där så höll den tyst och födosökte hela tiden. När vi lämnade trängseln så lutade det åt större, men när jag tittat på de första bilderna som börjat dyka upp och jämfört med googlade bilder på de två arterna så lutar det nog åt mindre i alla fall.
Tur att det finns gott om kloka gubbar som kommer att lösa detta problem inom en ganska snar framtid.
bilar vid lövsta
 
När vi lämnade kändes det ganska skönt att vi hade bråttom ut, för nu var det inte alls lika lätt att hitta bra parkeringsplatser.
Om du hade tänkt att besöka Asköviken för en vanlig söndagsutflykt idag kan jag rekommendera tornsidan. På Lövstasidan är det knivigare att ta sig fram. Fast tycker du bara om att titta på folk och gärna av den lite konstigare sorten så finns det gott om tokiga fågelskådare på spången just nu och fler lär det bli.

Stockholmare

Vi har haft en gulkindad kricka i Frövisjön i veckan och den har gjort att den normalt sett lugna tillflyktsorten inte varit lika lugn de senaste dagarna. Idag var det lördag och då dök det upp ännu mer folk.
Den gulkindade krickan had dock inte den goda smaken att visa sig idag och som enda lokala skådare på plats fick jag börja tipsa om andra platser att hitta roliga fåglar på, för om folk ändå var här ville de passa på att se så mycket som möjligt. Mindre sångsvan i bocksjön och lite ugglor i skogarna ville några stockholmare se.
Jag gillar stockholmare, de är sociala och lätta att ge sig i slang med, men de har en egenhet som är ganska lustig. De kan inte lära sig att uttala ortsnamn rätt utan uttalar dem som de tror att de ska uttalas eller som de skulle ha uttalats om det varit en förort till Stockholm.
Har man aldrig hört ortnamnet uttalats av lokalbefolkningen kan man heller inte veta bättre, men om man språkar med folk från trakten så lyssnar man väl på dem och tar efter. Men inte Stockholmare, de nästan rättar en istället.
Så om du är Stockholmare och tänker bege dig till Västmanland den närmaste tiden kan du träna på uttalet av följande orter.
Tortuna uttalas inte Tor-Tuna, det uttalas tårrt-una
Ramnäs uttalas inte Raamnäs som i tavelram utan Rammnäs som i ”ramma”
Skerike ska inte läsas det uttalas kort och gott chärke

Folk från alla möjliga delar av landet fixar det där med att lyssna på lokalbefolkningen och sedan åtminstone försöka uttala orterna likadant. Varför ska detta vara så svårt för stockholmare?
Den sistnämda orten i listan ovan vet jag inte ens om vi som bor här känner till om man uttalar det som det står skrivet.

Regn och rusk

Det vackra vädret från helgen var som bortblåst idag, men så är det april och då ska det väl vara aprilväder med sol ena dagen och regn andra dagen.
I alla fall så kändes gårdagens trevliga fågeldag som ett bra avslut på helgen och det var lätta steg till jobbet. Runt lunch slog jag ett öga på vad som rapporterats in på svalan under förmiddagen och hittade ringtrast inte alls långt från skolan. Jag tog bilen och hoppades att den skulle vara synlig, men drog en nitlott. Bara björktrastar, men det var gott om trastar i farten så hit skulle jag i eftermiddag när jag slutade.
Eftersom jag slutar 14 på måndagar blev det en snabb sväng tillbaka innan jag hämtade Lilleman och den här gången så gick ringtrasten tillsammans med en rödvingetrast och käkade mask på fotbollsplanen. 2 årskryss i tuben samtidigt.
Efter att ha hämtat Lilleman for vi hem och hämtade kameran och sedan tillbaka till fotbollsplanen där ringtrasten fortfarande var kvar, men rödvingen hittade vi inte på en gång. Innan vi hunnit börja leta nåddes vi av rapporter om en ägretthäger i Asköviken, så vi kastade oss i bilen och åkte dit istället.
ägretthäger
 
Den stod långt bort, men fullt synligt vilket betydde 2 X för Lilleman inom en halvtimme. När vi ändå var där så passade vi på att årskryssa lite till. Rödbena och snatterand för Lilleman och snatterand för mig. Några spovar hittade  jag inte i regnet och ingen rördrom hördes, men vad gör det när man sett en ägrett och en ringtrast.
 

En vacker vårdag

Jag skulle kunna skriva en roman om den här dagen, men jag nöjer mig med en liten bilderbok.
Dagen började där den slutade igår, med en svart rödstjärt vid lantmännens silo i Västerås. Gårdagens obs var en kort drill och sen försvann den. Idag på morgonen sjöng den däremot riktigt bra från toppen av silon.
Svart rödstjärt
 
Efter denna snabba titt så slog jag följe med en skådarveteran som kunde hjälpa mig att peka ut var på notudden de mindre strandpiparna brukade hålla till, vilket gav mig dagens första årskryss, men inga bilder på piparna.
Raskt iväg mot Hässlö för en stilla promenad mot Gäddeholm och det nya fågeltornet de byggt där och jag hann knappt ur bilen innan årskryss nummer 2. En svartvit flugsnappare.
svartvit flugsnappare
 
Jag hade hoppats på en rördrom i hässlösundet, men den höll tyst. Någon trevande flämtning hörde jag, men de störande ljuden från gäss och skrattmåsar gjorde att jag inte med bestämdhet kunde säga att det var just en rördrom.
Vid trådarön var det dags för årskryss nummer 3 när en taltrast satt och sjöng. Framme vid tornet hittade jag ytterligare två taltrastar som letade mask tillsammans med en dubbeltrast. Annars var det ganska dålig fart på trådarängarna. Gott om lärkor och tofsvipor och några krickor. När jag började packa ihop mina saker överumplades jag av ett läte jag inte riktigt kunde placera. Efter att ha lyssnat igenom några kandidater i mobilen kom jag fram till att det var en Trädlärka. Årskryss nummer 4.
Strax innan jag kom till bilen så landade en flock med trädpiplärkor i en asp. Årskryss nummer 5
Trädpiplärka
 
Nu åkte jag hem och tog igen mig lite och en liten lätt lunch innan jag skjutsade NPG och Lilleman till Filmstaden. Felle och jag fortsatte ut mot Asköviken där vi bjöds på ett riktigt exklusivt års och västmanlandskryss i form av en fjällgås. Tyvärr på för lång avstånd för att låta sig fotas men vi fick en hel del andra bilder.
RödbenaRödbena
Brun Kärrhök (Felicia)brun kärrhök
 
Fiskgjuse
fiskgjuse
Dagen avslutades sedan med att jag och Lilleman tog en tur till Frövisjön där han kryssade hornuggla.
hornuggla
 
Stjärtand, bläsgås, brunand och sädgås lyckades vi också hitta där, men gransångaren som jag på förhand ville ha lyckades hålla tyst.
 

Månadens fåglar – Mars 2013

Mars är månaden som till en början inte riktigt kan bestämma sig om den ska vara vår eller vintermånad. Efter sportlovet brukar det dock ordna upp sig och Mars tar sitt förnuft till fånga och blir vår med tussilago, blåsippor, lärkor, tofsvipor och gäss i mångder.
Så var inte fallet i år. I år hade vi lite försmak av våren i slutet av Februari, sen slog kung Bore tillbaka med full kraft, så Mars blev den kallaste i mannaminne.
Fågelmässigt startade jag med en utflykt till våra tretåiga hackspettar som jag skrev om redan i februaris samanställning. Denna gång var det en organiserad utflykt tillsammans med VOF.
1303tretåig
Några bra bilder fick jag inte heller denna gången, men några riktigt fina obsar på flera individer.
Resten av månaden gick åt till att leta efter våren, men det var hårt och tufft och nätter med över 20 minusgrader gjorde att till och med ugglorna tystnade.
Fredagen den 8:e mars när jag och Benjamin var på väg till skolan, så fick vi dock en rolig obs, när två råkor satt i varsin lycktstolpe på Malmabergsgatan. Den helgen gav också snösparv och två vackra fjällvråkar i Västerfärnebotrakten. Lite skogsmatningar på vägen dit och hem han jag och Benjamin också med.
fjällvråk
En vecka senare var det dags för ugglelyssnarvecka som inleddes med en uggletur i VOF:s regi. En ganska misslyckad sådan med en enda slaguggla som ropade så att alla hörde. Två av våra deltagare lyckades också höra en pärluggla.
Sista dagen på uggleveckan lyckades jag till slut höra berguven på mitt hemliga ställe, och den kvällen och när jag samanfattar ugglelistan så har jag trots allt lyckats höra eller se det mesta i uggleväg som finns på våra breddgrader. Saknas gör lappuggla, hornuggla och jorduggla men de brukar också vara lite senare i starten än de andra.
Under två veckor i mars har vi också ett fågeltema i förskoleklassen som jag jobbar i och jag brukar inte blanda in mitt jobb när jag skriver om mina egna fågelutflykter, men avslutningen på detta tema var för bra för att inte nämnas.
Vi avslutade temat på onsdagen, och på lunchrasten på torsdagen så ser jag en rova i ögonvrån som jag vid en första anblick tog för en vråk, men när den kommer närmare så ser jag att den var på tok för stor för det. Först trodde jag att det var en havsörn eftersom jag sett havsörnar flyga förbi skolgården tidigare, men den här hade för lång stjärt och när den kom rakt över våra huvuden rådde inga tvivel längre. Detta var en Kungsörn som med en graciös överflygning avslutade vårt tema.
Resten av månaden gick åt till en desperat jakt av vårtecken, men det gick trögt och det var bara enstaka obsar av sånglärka och tofsvipa och några mindre grågässflockar i protokollet när mars månad var slut.
Våren fick helt enkelt vänta och desperationen hos oss skådare visade sig tydligt när en kvinna i Hjälstavikens facebookgrupp beskrev en fågel som en vit blåmes med grått huvud. Alla skådare i gruppen triggade igång på azurmes och jag offrade min sovmorgon och åkte dit för att konstatera att det med största sannolikhet rörde sig om en tofsmes som faktiskt stämmer in bättre på den beskrivningen eftersom azurmesen har blått huvud.

Kort sammanställning

Antal inrapporterade arter

Jag: 43
Benjamin: 19

Antal X

Jag: 0
Benjamin: 2 (Snösparv, Havstrut)

Antal årskryss

Jag: 12
Benjamin: 8

Minnesvärda observationer

  • Två råkor på väg till Benjamins skola
  • Kungsörn som flög över skolgården
  • Jag letade en Azurmes i hjälstaviken som visade sig vara en tofsmes.
  • Snösparv i Västerfärnebo
  • Årets första sånglärka 

Vårtecken

Som den stora vårälskare jag är så har kung Bores envishet detta år gjort mig frustrerad, men å andra sidan så är det lättare att hinna med att samla vårtecken när alla inte kommer på en gång.
Här kommer en liten lista med roliga vårtecken jag hittat

  • Första lärkan
  • Krokus
  • Det luktar surt
  • Ungarna bygger vårbäckar på skolgården
  • Tofsvipor
  • Tranor
  • Fiskgjuse
  • Vi har ställt om till sommartid
  • Motorcykel
  • Gatsopartraktor
  • Det är ljust på kvällarna

Ytterligare en lista på vårtecken som jag tyvärr saknar

  • Sädesärla
  • Öppet vatten
  • Tussilago
  • Blåsippa
  • Huggorm

 

Vilken fågelvecka

Efter att våren varit milt sagt trevande och längtan efter våra sommargäster blivit nästintill outhärdlig så har den nu äntligen kommit igång.
Veckan började med en ledig dag i form av annandag påsk och 1:a april. Den började precis som alla andra dagar den senaste tiden. Ett desperat sökande efter vårfåglar. En ensam lärka här och några grågäss där. Efter en fikapaus hemma hos mina föräldrar så kom då äntligen lite nytt med en rapport om forsärla vid Falkenbergska kvarnen i Västerås.
Planerna att fortsätta dagen med ett besök vid Gnien i Ramnäs skrotades snabbt och istället blev det lite betongskådning på hemmaplan.
forsärla
 
Nästa utflykt denna vecka blev en kvällstur med ugglelyssning tillsammans med en av mina lagkamrater från Artrallyt och två yngre killar.
Den kvällen började på bästa tänkbara sätt. Två lappugglor visade upp sig och födosökte över en inäga som vi valt att spana vid. Lokalen är en erkänt bra lappugglelokal, så vi var inte jätteöveraskade men att vi fick se två st var riktigt kul.
ugglespaning
 
När mörkret började lägga sig stoppade vi undan våra kikare och spetsade istället öronen. Första anhalten var tyst, men på andra stoppet hade vi ett slagugglepar som spelade för oss. Sedan fortsatte kvällen på samma sätt. Varannat stopp tyst så pärlugglan på nästa ställe ropade inte. På fjärde stället hade vi däremot riktig tur och fick höra en lappuggla. Första gången jag hörde denna gigants dova rop. Ett kort stopp till en bit därifrån var tyst, för att till slut avsluta med ett kattugglepar i ett träd rakt ovanför oss på sista stoppet.
Efter den kvällen hade jag en smula svårt att somna, men till slut hade jag smällt alla intryck och då kom John Blund till mig.
I fredags fick jag sovmorgon av mina snälla kollegor och den nyttjades till ett besök ute i Asköviken. Ingen jättefart där så tidigt på morgonen, men några tofsvipor spelade. Ett ljud som verkligen är vår och njutning. På väg tillbaka till jobbet passade jag på att kolla till djuphamnen i Västerås och där hittade jag årets första sothönor. 40-50 st.
På hemvägen efter jobbet stannade jag till vid Frövisjön och det kan ni läsa om här. Nu var våren riktigt på gång kunde man känna.
Idag drog vi ingång tidigt, Jocke och jag. Upp till skogarna norr om Västerås för att leta skogshöns. Men först ett stopp vid Frövisjön där årets första skrattmåsar skränade. Väl uppe i skogen möttes vi av orrarnas spel direkt när vi klev ur bilen och en kilometer in i skogen hittade vi den första tjädern.
tjäder
Vi lockade lite på järpe också, men utan resultat. Nöjda med tjädrarna och orren drog vi söderut och tog en fikapaus vid lappugglestället och där hade vi sträckande gäss och tofsvipor. En spillkråka sjöng också för oss.
Nu ville vi bara ner till Mälaren och Asköviken för att möta våren på riktigt och det gjorde vi också.
Vitkindad gås, enkelbeckasiner, sävsparv, brun kärrhök årskryssades bland grågäss, kanadgäss, sädgäss, havsörnar, ormvråkar och mycket mer. Vid djuphamnen hittade vi skäggdoppingar och vid Lillåns utlopp vid Munkängen letade vi efter snatterand när vi nåddes av informationen om mindre sångsvan vid Frövisjön.
Jocke var tyvärr tvungen att avvika, men jag hämtade Benjamin och drog vidare dit där vi startade dagen och i snöblåsten hängde jag in årskryss nr 10 och 11 för dagen. Mindre sångsvan och spetsbergsgås.
Nu är våren här
 

Frövisjön har vaknat

Ett av mina absoluta favoritställen när det gäller fåglar är Frövisjön strax utanför Skultuna. Inte för att den skulle vara bättre än andra ställen. Nej det finns gott om ställen som är bättre. Inte heller bjuder lokalen på några bekvämligheter som fågeltorn, toaletter eller rymliga parkeringar och fina gångvägar med rastplatser.
Naturmässigt blir det också ganska knapert när man står på vägen med biltrafik som passerar ganska tätt. Nej det är något annat som inte går att ta på som gör den till mitt favoritställe. På vintern är det ganska dött där och man får verkligen längta till våren och varje gång man passerar där under vinter så längtar man lite till. Den här vintern har man fått längta så att det gör ont nästan.
Idag när jag slutade jobbet så tog jag vägen förbi för att se om det var något liv där. En del gäss och svanar hade rapporterats in de senaste dagarna så något skulle jag säkert få se.
blå kärrhök
Nästan omedelbart när jag klivit ur bilen och fått upp tuben, så drog denna blå kärrhökshona förbi längs strandkanten. Kärrhökar är flyttfåglar och de blå ses bara här under flyttning, så man måste vara snabb om man ska hinna med dem. Gässen och svanarna höll till i andra änden av sjön, men jag tog bara ett kort stopp där och åkte istället hem och hämtade Lilleman som försökt många gånger men ännu inte lyckats X:a just blå kärrhök.
Det passade riktigt ypperligt, för han hade inte varit ute på hela dagen, och han och NPG verkade inte riktigt överens. Som vanligt när han är på det humöret ville han inte med först, men efter lite övertalning så satt vi i bilen och åkte ut mot sjön. På vägen ut blev det årskryss efter årskryss för den lille. Tofsvipa, sångsvan och sädgås. Framme vid bommen där jag sett blåhöken tidigare var det likadant igen. Vi hann inte mer än ut ur bilen förrän den dök upp jagandes i strandkanten.
ormvråk
En ormvråk och en varfågel for också omkring och jagade så tydligen finns det gott om mat på strandängarna kring sjön.
Nu hade vi lite mer tid att söka igenom fälten öster om sjön och kunde konstatera att där fanns grågäss, sädgäss, kanadagäss och sångsvan. Där bäcken flyter ut i sjön har isen släppt och där simmade svanar och gäss och en gråhäger födosökte också.
På vägen hem köpte vi lite fredagsmys och sen slog vi oss ned i soffan, men när Let’s Dance kom på tal fick jag nog och åkte ut till sjön igen. Det hade rapporterats hornuggla där igår. Frågan var bara var man skulle lyssna efter den.  Någon information om var den hörts hade nämligen inte lämnats.
Jag bestämde mig för att börja vid dungen i östra delen och hann inte mer än ur bilen även denna gång. Ett svagt hoande hördes och eftersom jag saknade erfarenhet av denna art helt, så var jag inte säker på hur långt bort den befann sig. Gäss, svanar och änder på sjön och åkrar och en skällande hund på andra sidan sjön gjorde inte lyssnandet enklare precis.
Jag började gå in i dungen för att komma närmare och då upptäckte jag hur nära ugglan faktiskt var, för den kom flygandes rakt emot mig, klapprande med vingarna. Givetvis stannade jag och strax därefter slog den sig ned och började ropa. Då kom en andra uggla flygande. Jag smög sakta ut ur dungen och fortsatte att lyssna och se på föreställningen från vägkanten.
En riktigt fin upplevelse, långt bättre än Let’s Dance och kryss för både mig och Benjamin med bara några timmars mellanrum.
Nu är det bara att hoppas på att dessa ugglor får vara ostörda i dungen, för den brukar trafikeras ganska flitigt av fågelskådare och alla är inte så försiktiga i sin iver att få syn på och fotografera våra flygande vänner.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑