Månad: januari 2014 (sida 1 av 2)

Idag kunde det ha blivit brunt i brallan

Jag vabbade idag vilket innebar att jag fick tillbringa alla dygnets ljusa timmar inomhus. Vi spelade TV-spel, kollade på TV, tittade på vår fågelmatning. Skrattade, gnällde och hade det i stort ganska trevligt jag och Lilleman.
Nu är jag dock en friskluftsnarkoman som inte riktigt blir mig själv om jag inte får vara utomhus en stund varje dag, så när NPG kom hem efter jobb och träning så klädde jag mig rejält och tog årets första riktiga tur för att lyssna på ugglor.
Lite tidigt på säsongen är det, men enligt rapporter på svalan så har de första kattugglorna och pärlugglorna börjat ropa. Men jag valde att börja med berguven som generellt är den uggla som börjar ropa först. Den brukar dra igång redan i skymningen, så jag var kanske en smula sent ute på dygnet för att höra den.
1027_berguv
När jag kom fram till platsen så var det tråkigt nog ganska tyst. Jag spatserade omkring lite och lyssnade i alla vädersträck, men ingen uv ropade. När jag vände för att gå tillbaka till bilen så visade det sig att jag hade honan helt nära, för hon gav till ett rop bara några meter från mig och hade jag inte hunnit gå på toaletten innan jag for ut, så lovar jag att det hade kommit i brallan.
Ganska skönt ändå att veta att de håller till där, så jag kan iakta lite mer försiktighet nästa gång utifall det blir någon. Med bra väder och lite tidigare besök borde man höra hanens rop även om man stannar mycket tidigare.
Resten av kvällen blev en tyst väntan på några till platser i skogen. Inga kattugglor, pärlugglor eller slagugglor. Det började blåsa allt mer ju längre tiden gick och det kan nog ha haft inverkan på ugglorna, för jag tror aldrig att jag hört någon uggla när det blåser kallt.

Föräldrar och mobiltelefoner

Jag har följt den senaste trenden att vara negativt inställd till föräldrar som har smartphone och tillbringar mycket tid på sociala medier. Att den största delen av debatten sker just på sociala medier är ganska ironiskt, men det orkar jag inte gå in på.
Jag vill istället vända mig emot detta att se användandet av mobilen som något jättenegativt och jag vet att jag egentligen använder samma argument som vapenlagsförsvarare i USA använder när de säger att vapen inte dödar folk utan det är folk som dödar folk. Men jag kan för mitt liv inte se ny teknik som något problem.
mobil
Jag är en ivrig användare av smartphones och sociala medier och spelar gärna sociala spel på min telefon. Jag kan också erkänna att jag då och då ber min son att vänta eftersom jag sitter och läser, skriver eller för all del spelar på min mobil.
Att det skulle göra mig till en sämre förälder håller jag dock inte med om. Barn precis som alla andra måste lära sig att vänta och inte kräva total uppmärksamhet från allt och alla hela tiden.
Hur socialt kompetent blir man om man alltid får det?
Med detta inte sagt att det garanterat finns föräldrar som glömmer tid och rum och slukas helt in i ett mobilspel. Men jag tror knappast att det är vanligare än föräldrar som glor på fotboll på TV och stänger av alla sina sociala förmågor, eller att de sitter och pratar med någon annan förälder på lekplatsen och glömmer tid och rum.
Något som jag däremot tycker är skrämmande och som verkligen stjäl barnens uppmärksamhet på riktigt, är alla dessa föräldrar som tjatar om och prioriterar sin ”egentid”.
Varför är det så viktigt? Och varför skaffar man barn och familj om man bara vill vara ifred?
För mig är själva poängen med barn och familj att få göra saker tillsammans. När jag slutar på jobbet längtar jag hem till min familj. När mina barn är sjuka ser jag det som ett privilegium att få vara hemma och tillbringa en hel dag med dem.
Jag älskar fågelskådning och det som gjort det ännu roligare är att det är ett intresse jag delar med min son. Jag gillar också fotboll och det intresset har jag delat med min dotter.
I sinom tid kommer de att bli stora och ge mig egentid så det räcker och blir över.
Något säger mig att många av dagens föräldrar då kommer att tjata på twitter och facebook om mer #tillsammanstid. Men deras barn kommer inte att se den hashtaggen eftersom de för länge sedan övergett de gamla sociala medierna till förmån för mer moderna och intresseinriktade dito.

Saker fågelskådare säger 2

skådare säger
 

-Jag har inte sett den på ett tag, men den borde vara kvar

Vinterfåglar

Vinterfåglarna är inte lika talrika och artrika som under höst och vår, men det finns ändå en tjusning med att skåda fågel på vintern. Eftersom de matas så går det faktiskt att komma dem närmare på vintern. Kanske inte alla fåglar, men många av dem.
Något som alla inte vet är också att en hel del fåglar flyttar till oss på vintern. De s.k partiella flyttfåglarna som inte flyttar längre än vad de behöver för att finna föda, och som kanske bara flyttar vissa år när det blir brist på föda på deras vanliga lokaler. Korsnäbbar, tallbitar, sidensvansar, snösparvar och en hel del rovfåglar och ugglor.
De händer inte allt för sällan att de blir ganska stationära om de lyckas hitta en plats med god tillgång på föda, så om t ex en hökuggla slår sig ned på ett hygge så kan ganska många skådare glädjas av den innan den försvinner.
fjällvråk
 
Många av våra lokala fåglar ändrar också beteende och blir mer lättskådade, då de lockas till fågelmatningar, och ställen med god födotillgång. Framförallt hackspettar och en del rovfåglar tycker jag är lättare att hitta och se på vintern. För att inte tala om våra skogsmesar som tofsmes, talltita och svartmes. Dessa lyckas man nästan aldrig se på sommaren, men på vinter är de lika lättskådade som talgoxar.
De två senaste helgerna har jag ägnat en hel del tid för att hitta några av dessa och det minst sagt känts ganska tröstlöst.
Förra lördagen drog jag och två skådarvänner ut i skogarna för att ”hänga in” Hökuggla, tretåig hackspett, och gråspett. En lätt match tyckte vi som plockat ut några säkra lokaler där dessa observerats den senaste tiden.
Tji fick vi i vårt högmod. Det mest spännande vi hittade var en varfågel som satt och spejade från en gren på en åkerholme. Varfågeln tillhör också dessa vinterfåglar, men den har vi på närmare håll än Skinnskatteberg.
Nu i lördags drog jag ensam ut. Målet för dagen var tallbit som setts i en stor flock vid Semla strax norr om Fagersta. Jag såg dem där förra året, och denna art brukar vara ganska oskygg och dessutom har de ett flöjtande lockläte som är ganska lätt att höra.
När jag kommer dit så är det dock tyst som i en kyrka. Jag åker runt lite på småvägarna och går ut och lyssnar, men hittar inte en enda tallbit. Vid matningen nere vid ån brukar gråspetten ses, men den lyste också med sin frånvaro. 5-6 stjärtmesar försökte lysa upp min tillvaro, men det var med surmulen min jag satte mig i bilen och drog mig hemåt.
tallbit
Nu hade jag en eller ett par lokaler där hökuggla har setts under vinter som jag skulle kolla av på vägen hem, så det behövde inte vara helt kört. En hel del hyggen spanades av men ingen hökuggla. 6 orrar födosökte i kanten av en myr jag passerade och även om det var årskryss så lyckades de inte glädja mig.
Jag tvivlar på att jag haft så dålig utdelning under så många timmar någonsin. I mitt sökande efter en blåstjärt i somras gick det visserligen en hel del timmar, men det hade jag varit beredd på och det gav utdelning. Det har var något helt annat. Försök på 4 knepiga, men ändå relativt enkla arter som inte gav någonting.
När jag sen skulle räkna fåglar vid min trädgårdsmatning igår och det bara dök upp några talgoxar och pilfinkar under hela förmiddagen så började jag lessna ur rejält.
Jag drog ut på slätten mellan Romfartuna och Skultuna norr om Västerås för att försöka hitta något kul. Tornfalk har setts ganska ofta och jag misstänker själv att vi hade vinterhämpling lockandes vid Frövisjön under vårt artrally. Vad som helst som kunde glädja mig och ge tillbaka tron på fåglar som goda varelser skulle duga.
Det hela började ganska bra, med en ormvråk i sista rondellen ut ur Västerås. (Den brukar sitta där då och då) Sen svänger jag av stora vägen och ger mig ut på åkrarna och när jag kommer till kraftledningen där det brukar ses lite rovfåglar så sitter det en fjällvråk riktigt nära vägen. Tyvärr flyttar den sig längre bort när jag vevar ner rutan för att fotografera. 50 meter längre fram sitter det en tornfalk på en stolpe.
Det börjar kännas bättre och bättre. Men detta är fortfarande inga riktigt kittlande arter. Fjällvråk finns det ganska gott om runt Västerås och tornfalken häckar här så den kommer jag att se mängder av senare i år.
Vid Frövisjön stannar jag på vägen och plockar fram tuben för att spana av vegetationen i östra delen av sjön. Steglitser, vinterhämpling mm borde gå att hitta där, men det enda jag ser är två kråkor och en korp.
Jag sätter mig i bilen för att åka till andra änden, där jag trodde mig höra vinterhämpling locka på artrallyt.
Jag hinner inte långt innan jag ser en flock småfåglar över isen på sjön.
Snösparv hinner jag tänka och parkerar vid Skultuna naturklubbs dunge och tar tuben och springer ner genom dungen.
Nu börjar ett febrilt letande. De var absolut inte där jag tyckte mig se flocken gå ner och inte synliga på isen, men när sveper över den bortre stranden så hittar jag dem. 20-30 snösparvar som springer omkring på isen och födosöker bland vassen.
Jävligt kul och nu var jag på riktigt gott humör. Andra fyndet i Västerås kommun denna vintern och båda fynden gjorda av mig. Dessutom ett nytt kryss på min Frövisjölista som nu kommit upp i 135 av totalt 200 arter observerade på lokalen.
Idag hade jag dessutom besöksrekord på min egen skogsmatning. 20 minuter hinner jag vara där varje lunchrast och på de 20 minuterna hann jag se 11 arter och minst 30-40 individer. Kungsfågel var ny födosökande art och 4 koltrastar var där samtidigt.

Vardag på skolgården

Förra året när vi hade fågeltema i förskoleklassen avslutades det med att en kungsörn kom glidandes majestätiskt över skolgården. En smått osannolik avslutning och en smått osannolik händelse som jag inte trodde att jag skulle få vara med om igen.
kungsörn
 
Men idag var det dags igen. Jag stod och pratade med en kollega när jag såg något stort i ögonvrån och kollade upp. Utan kikare trodde jag först att det var en av de korpar som brukar hålla sig i skogen intill skolgården, men det stämde inte riktigt vilket förklarades när den kom närmare och det visade sig vara en kungsörn. Igen!
Den här gången gick det snabbare och örnen flög inte rakt över skolgården som förra året, så det var tyvärr bara jag och min kollega som såg den.
 

Saker fågelskådare säger 1

 
Det blir mest långa inlägg om mina äventyr i skogar och våtmarker här på bloggen nu. Därför tänkte jag som omväxling då och då leverera små korta ”one liners” med fraser som fågelskådare kläcker ur sig i fält.
tubskog på lövstaspången
 

”Där!! Nej det var en kråka!”

Personerna på bilden har inget med citatet att göra

Råstasjön och Lötsjön idag

Benjamin och jag fortsätter vår tradition att besöka Råstasjön och Lötsjön i början av året.
I år hade jag dessutom gjort det hela till en VOF-utflykt, så vi blev inte ensamma med att åka dit idag.
7 st var vi som for från Västerås i morse och började med att besöka matningen vid Råstasjön. En matning som jag trots att jag gått åtskilliga varv runt dessa gölar aldrig tidigare besökt.
råsta_rådjur
Rådjur och koltrast var de arter som dominerade matningen, men en gråsiskeflock drog förbi uppe bland träden och en rödhake kämpade hårt bland trastarna för att få en munsbit då och då. Gulsparv, grönfink, skata och nötskrika vågade sig också fram.
råsta_rödhake
Målarten bland alla andra vid Råstasjön är annars vattenrall, som övervintrar vid några dräneringsrör för ett dike med öppet vatten på båda sidor av gångvägen. Benjamin och Kusinen lyckades tyvärr bara se krusningarna på vattnet av rallen som spatserade omkring under några grenar. Men gärdsmyg och rödhake hittade de i alla fall.
råsta_gråhäger
Vi blev sedan erbjudna att följa med och mata hägrarna som stod som statyer på isen i sjöns västra ände, vilket gjorde att vi gav upp idén om att vänta ut rallen och istället fick se lite hägeraction.
När vi tröttnat på hägrarna tog vi bilen till Lötsjön och kollade in skedand och rörhöna och en herrans massa gräsänder och gäss.
 

Ölandsboende bokat

Vi trivdes ganska bra i vårt enkla hus förra året under Kristi Himmelsfärdshelgen, så nu har jag återigen bokat det.
Kristi Himmelsfärd är ganska sent i år, så en viss förändring av artförekomsten är att förvänta, men Öland är alltid Öland.
öland
 
3 sovrum med totalt 6 bäddar och ett vardagsrum och kök, samt en tomt som rymmer en halv golfbana.
Inte illa för mig och Benjamin. NPG och Felle lär vi inte få med på en skådarresa i 3 dagar.
Målarter för resan

  • Småtärna
  • Höksångare

Givetvis kan jag lägga lite energi på att rota fram en halsbandsflugsnappare åt någon om han vill följa med.
Sen brukar det alltid ramla in någon rolig raritet på den avlånga ön, så det är väl bara att hålla utkik och kryssa för fullt.
Någon som är sugen på att följa med?

Artrally 2014

Sverigelistan
 
Idag var det dags för Västmanlands årliga artrally, där det gäller att se så många arter som möjligt under en dag. Tävlingen pågick från kl 00.00 till kl 15.00 och 27 lag med totalt 85 skådare var anmälda. Det kan ha tillkommit något lag och några skådare som anmält sig sent.
Efter förra året då vi visserligen förbättrade oss artmässigt från 2012 men trots det hamnade lite för långt ned i resultatlistan var vi revanchsugna och förberedda på att ta oss upp dit vi tyckte att vi hörde hemma.
Vi anser nog oss inte höra hemma i toppen, men strax under borde vi vara och slåss om platserna 3-5 ungefär.
Snöovädret som drog in under natten gav oss lite bryderi om vårt upplägg, men vi hade lite tid på oss att följa vädret under de sena natt-timmarna då vi gjorde några tafatta försök att lyssna efter ugglor ute i skogen.
Planen var att starta i Asköviken och sedan jobba oss in mot stan för att avsluta norr om stan. Med det ymniga snöfallet som begränsade sikten valde vi att kasta om körschemat helt och starta norr om stan där goda siktförhållanden inte var lika viktigt.
Ett smart val tycker vi som började vid Frövisjön där vi hade Fjällvråk som en av de första arterna. Sedan jobbade vi oss successivt in mot stan via några välkända fågelmatningar.
Inne i stan hade vi ett bra flyt med en svarthätta på en trädgårdsmatning som tyngsta art. Fåglar som vi letat som tokar efter i början av januari bara fanns på plats när vi kom fram och vi kom att ha ganska gott om tid på oss vid vår sista lokal som var Asköviken. Två obsplatser besöktes där och med 15 sekunders marginal hängde vi in vår 54:e art från Rudöklippan. En ormvråk som satt på tubavstånd i en dunge.
Hur långt 54 arter skulle räcka var ganska svårt att veta. Förra året hade vi vunnit med det, men med hela mälaren öppen och med full fart vid alla matningar borde fler lag ha lyckats bra i år.
Vi hade dessutom missat en hel del halvenkla arter som gröngöling, spillkråka, fasan och ringduva, så någon toppplacering borde det inte räcka till, men väl en 4:e eller 5:e plats.
Vid samanräkningen på Westerqvarn i Mölntorp såg det dock mycket bättre ut och vi låg länge i topp på grund av arter som sparvhök och bergfink som de flesta andra lag missat.
När allt var klart så stod vi som delad tvåa med våra 54 arter. Slagen med 2 arter av vinnarna.
Nästa år blir det en tuff uppgift att inte längre slå ur underläge, utan leverera som en toppkandidat.

Tillbaka till skogsmatningen

Vi hade planeringsdag på jobbet idag och när de andra åkte iväg för att äta mat så valde jag att gå ut i skogen för att titta till min matning.
För det första har jag varit ledig ett tag och inte besökt den på flera dagar. För det andra så har det inte varit någon riktig fart där på sistone, vilket gjort mig lite bekymrad.
En obefogad känsla visade det sig. För idag var det full fart när jag kom ut i skogen. Svartmesen sjöng för fullt och talltitorna lockade.När jag kom fram var tofsmesen i full gång med att ta för sig av jordnötterna.
tofsmesen
 
På mindre än fem minuter hade jag räknat in alla arter jag brukar ha besök av utom nötskrika och entita, men dessa två brukar vara lite mer sporadiska och jag kan ha missat någon entita, kan jag erkänna.
Eftersom jag hade en timmes rast till skillnad från den vanliga halvtimmen kunde jag också sitta kvar lite längre och visst avtog trafiken lite ibland, men hela tiden fanns det fåglar runt omkring och en Koltrast vågade sig fram och tog lite solrosfrön.
Trädkrypare såg jag inte, men de lockade i närheten och kungsfåglar likaså.
Enligt rykten börjar andra skådare intressera sig för att hitta min matning nu när det börjar dra ihop sig till artrally för Västmanlands Ornitologiska Förening.
Jag har aldrig varit hemlighetsfull med var den ligger, så frågan är varför man dröjer till veckan före innan man börjar leta efter den.
Nåja! Här kommer en kort vägbeskrivning.

  1. Från rondellen vid ICA Maxi åker man in mot Västra sjukhuset.
  2. Ta hörntorpsvägen runt hela sjukhuset. HELA sjukhuset förbi alla villor och radhus.
  3. När man kommer runt finns två parkeringar.
  4. Parkera vid den sista och gå tillbaka till den första
  5. Från den första parkeringen leder en stig upp i skogen (Ganska liten, men fult synlig)
  6. Följ stigen c:a 200 meter förbi en stigkorsning vid 2 fågelholkar och en rektangulär sten
  7. 25-50 meter efter korsningen strax efter en gul romb på ett träd finns en liten stig åt vänster som tar dig till matningen som ligger strax bakom en bergknalle.

Om du kommer till ett kärr på höger sida har du gått för långt.
Jag lovar er tofsmes, talgoxe, svartmes, talltita, nötväcka, större hackspett och blåmes.
Goda möjligheter till Nötskrika, Koltrast, kungsfågel, domherre och trädkrypare.
Med tur kan man också få in mindre korsnäbb, stjärtmes och korp.
Jag har också observerat Havsörn, sparvhök och bändelkorsnäbb och nere vid skolan är sidensvans inte ovanliga och en gråsiskeflock har födosökt i björken och på skolgården.
Lycka till om ni nu hittar detta blogginlägg, för det förra där jag la upp en vägbeskrivning verkar ni inte läst

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑