Nya tag i morgon skrev jag igår, men när det blev i morgon så var vädret vedervärdigt. Fast har jag sagt att jag ska ta nya tag så har jag. En snabbfrukost och sedan iväg och leta. Jag var inte ensam om att trotsa vädret för när jag kom ner till Lillåudden var där gott om folk med kikare och inte en enda av dem kände jag igen. Vår lilla siska verkar dra utsocknes folk hit.
Foto: google bildsök på fria snösiskebilder
Det var faktiskt inte så roligt att bli blöt och dessutom var jag kaffesugen så jag la ner hela projektet ganska snabbt.
Från Benjamins sovrumsfönster lyckades jag istället med ett annat årskryss när en ringduva slog sig ned i en stor björk en bit bort. Men nu avtog regnet och solen tittade till och med fram mellan molnen ibland, så jag klädde på mig och begav mig ut för att försöka hitta något roligt. Helst en snösiska, men gråhäger, fasan, sparvhök eller steglits skulle också duga.
Den här gången började jag ute vid Hässlö där det enligt en bekant ska matas fågel invid den gamla herrgårdsbyggnaden. En plats där jag brukar se och höra fasaner och dessutom en hel del steglits också.
Några steglitser såg jag inte, men en hel del grönfink och domherrar och en fasan som skrek från vassen i hässlösundet. Årskryss nummer 2 för dagen, men fortfarande extremt ont om siskor.
På väg till bilen såg jag en extremt stor trastflock troligtvis uppskrämd av en bil på landningsbanan. Tyvärr såg jag inte var den tog vägen, där den försvann bakom åsen och jag hittade den inte senare när jag åkte in mot stan.
Nu tänkte jag återvända till Lillåudden, men först ett litet besök på Notudden på andra sidan skitviken. Samtidigt som jag svängde in mot den f.d båtuppställningsplatsen så ringde en kompis och meddelade att han inte sett en enda gråsiska eller snösiska på Lillåudden. Nu hängde alltså allt på mitt lokalval.
Det kändes ganska tyst och öde när jag klev ur bilen och jag tog en runda in i dungen ner mot Mälaren. En del mesar och nötväckor och när jag nästan kommit till bilen hittade jag en flock stjärtmes. Siskor fans det dock inte ett spår av bland träden.
Framme vid bilen igen fick jag slutligen syn på något jag ville se. En småfågelflock på minst 30 individer rörde sig häftigt bland några jordhögar på andra sidan den stora planen.
När jag kom fram kunde jag konstatera att det var gråsiskor, nu gällde det bara att hitta en ljusare individ och få en bra titt på den för att fastställa så många karaktärer som möjligt för att kunna bestämma den.
Ganska snabbt kunde jag urskilja en ljusare individ när hela flocken fläg upp, men den var inte så lätt att hitta bland gråbon och jordhögarna. Dessutom kändes min handkikare en smula klen så jag gick tillbaka till bilen och hämtade tuben.
När jag kom tillbaka var alla fåglar nere på marken eller i gråbon, men jag lyckades skrämma upp dem i ett träd och längst upp satte sig snösiskan. Vit övergump, markant ljusare, svaga flankstreck och en klenare näbb än sina kusiner.
Otroligt skönt att få in denna lite kniviga art på årslistan. Jag kryssade den för två år sedan på min egen matning, men förra året saknade jag den helt.
Det räcker liksom inte med att den är sällsynt, den är dessutom väldigt svår att skilja från gråsiskan och vissa karaktärer överlappar mellan arterna.
Lämna ett svar