Vanlig fågel i våra våtmarker som oftast upptäcks på sitt säregna läte. Både det tjatiga locklätet från marken och spelet från luften som gett den ett annat namn som himmlaget.
Spellätet skapar den genom att spärra ut stjärtpennor och på så vis få fram ett bräkande ljud när den dyker.
Första gången jag hörde detta ljud var i Borgåsund på 90-talet. Ett ljud som betyder vårkväll och jag älskar verkligen att sätta mig på ett bra ställe intill en våtmark och lyssna på beckasiner om vårarna. Vid Asköviken har jag också hört dvärgbeckasin och dubbelbeckasin och någon gång ska jag lyckas höra dem samma kväll.
Lämna ett svar