Mina X 2015

Målet för 2015 var att komma upp i 300 arter totalt på min Sverigelista. Med 15 arter kvar kändes målet ganska rimligt, men tidvis tvivlade jag en hel del. Att det första krysset för i år lät vänta ända till slutet av april var ett exempel på sådant som fick mig att tvivla. Men redan den första maj så dundrade det till ordentligt och nu var jag oövervinnelig. När sommaren kom så började jag tvivla igen, men då tog jag saken i egna händer och åkte till Halland och fick saken ur världen.
Totalt blev det 19 kryss under 2015 och här nedan följer dem i kronologisk ordning.

1. Amerikansk kricka – 4 april

Amerikansk kricka är som namnet antyder en släkting till vår egen kricka i amerika där den är vanlig. I Europa har de hållits i parker och det finns nu frilevande populationer i t ex Holland.
Som raritet betraktat är den ganska vanlig här i Sverige och det brukar dyka upp några varje år. Själv saknade jag den dock och hade den på min ”att kryssa”-lista i år. Men jag var inte intresserad av att åka några långa sträckor för att se den. Det finns gott om lämpliga lokaler hemma där de brukar dyka upp.
Det här var också en art som jag gärna skulle vilja hitta själv, men så blev inte fallet. Den hittades på morgonen den 26:e maj i Frövisjön. Tredje våren i rad med amerikanska änder på den lokalen.
Den stannade inte så länge, men tillräckligt lång tid för att jag och Benjamin skulle hinna med och se den och bekanta oss med den.

2. Småtrapp – 1 maj

Här har vi en art jag inte hade med i mina beräkningar inför årets fågelsäsong. Med blott 26 fynd varav de flesta (18) gjordes före 1940 och endast 2 fynd på 2000-talet så klassas denna art som en MEGA.
Den larmades ut dan före valborgsmässoafton och jag bestämde att om den var kvar den 1:a maj så skulle jag åka. Jag och Benjamin fick 2 andra skådare med oss till Värmland och årets andra kryss för mig var ett faktum.
Småtrappen lever annars långt söderut. Det finns en västlig population kring medelhavet och en östlig population från Turkiet och österut. Varifrån denna trapp kom har jag ingen aning om, men kul var det att se den.

3. Biätare – 1 maj

Otroligt nog så kom det ytterligare ett larm den 1:a maj. En biätare hade upptäckts i Hörksbyn i nordligaste Västmanland. Faktum är att platsen ligger i Dalarnas län och det finns ingen landväg från Västmanland till stället utan man måste åka via Ludvika i dalarna för att nå dit.
Den larmades sent och jag var tveksam, men Benjamin tjatade och övertalade mig att åka, så vi åkte i hällregn och fann en grupp skådare som stirrade in i en gran. Där hade de hört den för några minuter sedan, men den var inte sedd på en halvtimme. Efter ett tag så började den locka och kryss nummer tre för mig i år var hemma.

4. Kaspisk trut – 14 maj

Jag är inte stormförtjust i trutar. Mest för att jag tycker att det är svårt att skilja alla ungtrutar åt. Detta gäller i synnerhet det s.k. gråtrutskomplexet där det finns ett antal väldigt snarlika fåglar med överlappande utbredningsområden. I Sverige har vi gråtrutar. De är lätta att känna igen och skilja från den större havstruten och den mörkare och något mindre silltruten.
Sen får vi då och då besök av gråtrutens nära släktingar som medelhavstrut och kaspisk trut och jag är evinnerligt glad att det finns folk som gillar att rota bland trutar och hitta avvikande exemplar. På Ölands södra udde hittade min kompis en Kaspisk trut som jag och Benjamin kunde kryssa.

5. Sammetshätta – 15 maj

En riktig MEGA-raritet igen. Med bara 7 tidigare fynd av arten skapade larmet på morgonen ett stort tåg från Ölands södra udde ut mot Södra lunden där den hittats.
Det är kul med drag som det kallas när larmet går och alla åker dit. Men det här var ingen rolig upplevelse. 4-500 personer trängdes kring ett buskage och försökte se en liten fågel som mesta tiden höll sig dold bland bladen.
Jag och Benjamin fick varsin skitobs på den och gav sedan upp och nöjde oss med det.
Fågeln som är släkt med vår svarthätta och trädgårdsångare lever annars kring medelhavet, men några få exemplar verkar kunna förirra sig upp till den kalla nord vilket vi tackar och bockar för.

6. Skärsnäppa – 16 maj

En i sammanhanget ganska vanlig fågel som jag av någon anledning haft oturen att missa ett antal gånger. Det är en fågel som till skillnad från många andra fåglar flyttar till oss på vintern och övervintrar längs våra kuster. Jag hade ett par mycket troliga skärsnäppor nere i Bohuslän senhösten 2013. Egentligen kan det inte ha varit något annat, men för att kryssa vill jag identifiera fågeln inte använda mig av uteslutningsmetoden.
Förra året fanns det rapporterade skärsnäppor på Ölands södra udde. Jag såg dem dock aldrig, men 2 av mina kompisar som var med hittade dem en morgon då jag och Benjamin tog sovmorgon.
I år skulle den bara slitas in och när alla andra stod och spanade ut mot horisonten efter labbar, tärnor och lommar stod jag och slet bland kärrsnäpporna på reveln vilket gav resultat. Fågeln stod och sov hela tiden och jag såg aldrig näbben på den, men en skärsnäppa var det i alla fall.

7. Gulhämpling – 16 maj

En svensk häckfågel, men det är i de södra delarna av landet den häckar. För två år sedan fanns det en på Öland när jag var där, men vi struntade i att leta efter den då. Det fanns så mycket annat att hitta och jag kunde gott vänta. I år tänkte jag inte vänta. Nu skulle den kryssas om den larmades eller rapporterades vilket den gjorde. Sjungandes utanför ett vandrahem. Första försöket blev dock en dipp, men senare på eftermiddagen så sjöng den för oss. Alltid lika skönt att bli av med s.k skamkryss. (enkla arter som man borde ha kryssat redan)

8. Tereksnäppa – 23 maj

En art som närmast häckar i Finland, men väldigt sparsamt längs bottenhavets kust. Under flytt dyker det upp något exemplar i Sverige då och då. Mest i Maj.
Den här individen larmades vid Tullgarn lagom när det var dags för helg, så jag och Benjamin bestämde oss för att åka om den larmades på morgonen vilket den gjorde.
Vi fick en riktigt fin obs på den och den gick stundtals riktigt nära oss och födosökte på en lerig strand.
Givetvis hade vi lämnat kameran kvar i bilen eftersom de flesta rapporter uppgett att det var långa avstånd.

9. Styltlöpare – 24 maj

Att jag skulle få kryssa styltlöpare i år fanns inte med i beräkningarna och när den ändå dök upp hemma i Frövisjön så var jag halvvägs till Öland, så det såg bestämt ut som att jag skulle missa den.
Under vår ölandsvistelse så dök den upp i Skåne och en skådarkompis till mig som var i Halland och också missat den hemma fick in den. Dubbelt tungt alltså.
Därför var det extra kul att den larmades ut hemma i Västmanland igen. I Ramnäs kunde jag och alla andra som var bortresta under Kristi Himmelsfärd kryssa den.
Styltlöpare är en mycket vanlig och långbent vadare i södra Europa, men här uppe väcker den uppståndelse. 28:e fyndet i Sverige om det rör sig om samma individ som verkar vara på Sverigeturné. Vilket vi får förmoda.

10. Dammsnäppa – 6 juni

En ganska vanlig ovanlig fågel som dyker upp varje år i Sverige. Den verkar dock inte stanna så länge på lokalerna den väljer att dimpa ner på, så jag har missat den ofta. Jag hade ingen större lust att åka långt för att se den, men när ett exemplar valde att stanna flera dagar utanför Botkyrka så tyckte jag att det skulle bli en fin lördagsutflykt. När vi kom fram så såg jag att det rörde sig i vassen nedanför vägen och där stod den pedagogiskt uppställd tillsammans med en grönbena och en rödbena. Snyggt och lättkryssat.

11. Sumpvipa – 6 juni

Nyss hemkomna från en annan fågelutflykt dök larmet om Sveriges 11:e sumpvipa i Hedemora upp. Klart inom dragradien. Som vanligt när det rör sig om kvällslarm blev jag tveksam. Benjamin tjatade, men jag stretade emot. När en kompis ringde och hjälpte Benjamin att tjata så gav jag upp och så drog vi iväg.
Den gick fint tillsammans med tofsvipor och födosökte på ganska långt håll, men väl synlig och lätt att identifiera.

12. Fjällabb – 14 juni

En ganska vanlig fågel men också ganska svårtillgänglig eftersom den häckar och förekommer i fjällen. Den går också att observera på sträck utanför våra kuster. Jag ville dock ha in den i fjällen så när jag och Benjamin inledde sommaren med snöstorm på Flatruet i Härjedalen var det också dags för årets tolfte kryss för mig. Redan första kvällen hittade vi på egen hand en födosökande fjällabb.

13. Dalripa – 14 juni

En art jag knappast slitit hårt för att få in på min lista. Precis som fjällabben så finns den på för oss sörlänningar på otillgängliga platser norr om Dalälven. Jag har letat lite efter den lite halvhjärtat på bodens skjutfält tidigare. När vi nu åkte upp till fjällen så var dalripan en av måstearterna på vår lista. Vi fick också in denna redan första kvällen.

14. Ringand – 29 juni

Planerna var att jag och Benjamin skulle ta en liten avstickare till Falkenberg när Felicia spelade Gothia cup. Men när en alpkaja larmades i Halmstad så bestämde vi oss för att åka ned mot Halland tidigare. Alpkajan var borta redan innan måndagen när vi åkte , men eftersom ringanden var kvar och ett par svarthakade buskskvättor häckade en bit söder om Halmstad så bestämde vi oss för att åka i alla fall.
Draget kring ringanden var över, så det blev ett ganska slitsamt arbete för mig och Benjamin att hitta den ruggande ringanden bland alla viggar. Efter en hel del slit lyckades vi dock hitta en sovande kandidat och sedan var det bara att vänta tills den visade näbben för oss.

15. Svarthakad buskskvätta – 29 juni

Efter ringanden var det bara 1 art kvar till 300. Måtte den svarthakade buskskvättan visa sig för oss. Vi åkte ut mot Mästocka ljunghed mellan Laholm och Halmstad. Buskskvättor är rätt tacksamma fåglar som gärna exponerar sig och i det här fallet rörde det sig om en liten familjegrupp så vår oro var helt obefogad.
Vi parkerade och klev ur bilen och den första fågel vi såg var den svarthakade buskskvättan. 300 X var ett faktum.

16. Kungsfågelsångare – 17 oktober

Efter vårt äventyr i Halmstad så blev det lite stiltje på skådandet. För det första hade jag och Benjamin åkt en hel del under våren och försommaren. För det andra ville jag gärna suga lite på karamellen. I slutet av september kom suget tillbaka och i mitten av oktober åkte jag och en skådarkompis ner till Öland en helg. Att det skulle kryssas kändes givet, men frågan var vad och hur många kryss.
Det första larmet var en kungsfågelsångare. En asiatisk art som årligen dyker upp i Sverige. Mest då på Öland och längs ostkusten. Den var riktigt skulkig och någon bild på den fick jag inte, men några fina men korta obsar bland höstlöv och när den flög mellan träd lyckades vi få.

17. Tajgasångare – 17 oktober

En riktig skamart på min lista. En av de vanligaste felflygarna och för vissa skådare knappt larmbara. När vi tittade på kungsfågelsångaren kom ett larm om en Tajga på samma plats som vi startat på, men innan vi åkt dit så dök det upp ytterligare ett larm på närmre håll. Vi var ganska snabbt på plats och hade hoppats på en skapligt fin obs och kanske fotoläge, men när vi kom fram så höll sig de flesta småfåglar ganska högt upp i trädtopparna. En hel del skådare anslöt och ganska snabbt hittades och identifierades Tajgan.

18. Bergtajgasångare – 17 oktober

En riktigt tung art som jag knappast räknat med varken på vår ölandsresa eller i år. Den första tajgan som larmats ut tidigare visade sig vid närmre granskning kunna vara den i Sverige mycket ovanligare bergtajgasångaren. Vi drog givetvis dit och stod tillsammans med en flock andra skådare och stirrade upp i bladverket på träden. Fågel hittades hela tiden, men för det mesta var det rödhakar, kungsfåglar och mesar. När vi nästan började ge upp hoppet hittades den dock och visade upp sig riktigt bra i flera sekunder.

19. Dvärgsparv – 17 oktober

En art jag inte hade med på min ”Att kryssa” lista i år, men ändå räknat med att få in inom en snar framtid. När den larmades på vägen mellan Stenåsa där vi kryssade bergtajgan och Ås där vi skulle sova, så var det väl lika bra att hänga in den. Den skulle dessutom röra sig ganska oskyggt på nära håll. Döm om min förvåning och frustration när alla runt om mig ser den och jag inte gör det. Eftersom den var för nära för tubkikare så kunde jag inte ta hjälp av någon som hittat den och beskrivningarna jag fick från de runt om var ganska intetsägande. Typ, Rakt fram bredvid den vita stenen framför tången. Det fanns ett otal vita stenar och hela stranden var full av tång. Till slut lyckades jag dock hitta den och inte för att jag visste det då, men där och då var det slutkryssat för 2015