Jag hade tänkt att blogga fortlöpande under min ölandsvistelse, men brist på WiFi och mobil täckning på vandrarhemmet gjorde att jag istället får publicera mina dagboksanteckningar i efterhand.
Här kommer del 1
Efter att ha besökt Öland under Kristihimmelsfärdshelgen de senaste tre åren så gav det en del abstinens att förra helgen vara hemma och se rapporter och facebookstatusar från vänner som var nere.
Men i fredags var det äntligen dags för mig och Benjamin att åka till solen och vindarnas ö. Under torsdagen hade en hel del skoj larmats och rapporterats och dessutom hade vi hunnit med att kryssa svartvingad vadarsvala på hemmaplan. Så nu var förväntningarna på topp.
Första larmet kom runt halv åtta och den brednäbbade simsnäppan i Västerstadsviken var kvar. Men strax därefter kom en besvikelse. Bronsibisen utanför Kalmar som varit tokstationär minst en vecka var borta. Det är tredje gången Benjamin missar en bronsibis.
Sen kom det inte så många larm från Öland under hela vägen ner, så det var med en oviss känsla vi körde över bron. Inget larm är goda nyheter, då har den inte försvunnit eller flugit iväg försökte vi övertyga oss om.
När vi var nästan framme vid Västerstadsviken så fick vi i alla fall in ett Ölandskryss, då vi höll på köra över en rapphöna. Benjamin som satt och läste i mobilen missade den så vi fick vända och konstaterade att det var två st. På fint fotoavstånd, men när jag sträckte mig efter kameran drog de iväg över fältet.
Nere vid Västerstadsviken så stod de flesta ute vid plattformen och vi pratade med några vi mötte på väg ut och blev förvissade om att den var kvar. Nu återstod bara att rota fram den. Men inte ens det var svårt. Den simmade helt öppet på skapligt avstånd.
Västerstadsviken är ganska bra lokal för vadare, eller rättare sagt för skådare som vill se vadare. En ganska stor flock kärrsnäppor gick omkring på revlarna utanför och sen skulle alla arter vi saknar hemma årskryssas in. Gravand, skärfläcka, silvertärna osv. Två småsnäppor hittades också. Vi trodde först att det var sandlöpare, men vid närmare konsultation med fågelguiden så bestämde vi dem till småsnäppor. Hoppas tanten jag råkade nämna sandlöpare till inte letade ihjäl sig.
Efter denna rivstart gav vi oss söderut mot Ottenby, där vi skulle träffa Z som jobbar på stationen. Strax efter Albrunna stod en bil vid en parkeringsficka och ett par studerade rovfåglar som flög över fälten. Vi stannade till och kunde konstatera att det var ett ängshökspar.
Benjamin tyckte att vi skulle hjälpa paret som stod där eftersom de hade fågelguiden framme, så vi gick ut och började prata med dem, men de verkade erfarna och vi pratade om den brednäbbade simsnäppan och att det var så roligt att Benjamin var intresserad. Efter mycket om och men så kom det fram att de var helt övertygade om att det var ett brunt kärrhökspar de sett. De ville inte riktigt tro mig när jag sa att det var ängshökar. Till slut lyckades jag övertyga dem, och de blev väldigt glada.
Nu åkte vi mot Ottenby igen och kom lagom fram när Z klev av sitt skift och vi kunde sitta på gubbhyllan och snacka och få lite tips om lokaler och var det gick att hitta småfåglar mm.
Vi tog en runda på udden innan vi sakta började dra oss upp mot vandrarhemmet vi skulle bo i. Vi chansade på att kunna checka in lite tidigare och det gick utmärkt.
Vi packade ur bilen och lagade lite middag och tog igen oss en smula på rummet innan vi drog vidare på nya äventyr.
Det är ganska skönt att åka runt på måfå utan några egentliga mål, så vi drog längs den östra sidan och spanade längs vägen och sen gjorde vi en avstickare ner mot Seby Läge där det setts en fjällpipare. Den hittade vi inte, men vi hittade en hel del andra vadare och några lommar.
När vi stod där så pep larmet om en aftonfalk en bit norrut vid Stenåsa. Vi tog det lugnt och kollade färdigt vid Seby och drog oss sedan norrut.
Aftonfalken var kvar och den sågs utmärkt från vägen. Kryss nummer två för dagen för Benjamin. Själv fick jag nöja mig med att årskryssa den.
Ett ganska bra sätt att avsluta första dagen på.
Men jag väntar fortfarande på min första rosgumpsvala
Lämna ett svar