Juni är sångfåglarnas tid, och då framför allt nattaktiva fåglar. Något som får mig att vända dygnet helt och hållet.
I början av månaden jobbade jag fortfarande och fick därför koncentrera mitt nattlyssnande till helger eller välja att inte stanna uppe för länge.
Fokus för mig låg på att reka en bra rutt till en nattfågelexkursion som jag skulle hålla den 18/6. Även om jag hade det mesta klart, behövdes det fåglar längs den rutten och de var jag tvungen att hitta själv.
Jag hade också två inventeringar på Hälleskogsbrännan att genomföra, men dessa kunde jag gott kombinera i min sökning av bra platser att besöka under exkursionen.
Under en av dessa rundor lyckades jag äntligen hitta en egen busksångare. Jag var en smula tveksam, men larmade ut den som trolig busk- eller möjligtvis kärrsångare. Avståndet och störande näktergalar gjorde mig osäker. Benjamin hade dessutom somnat i sätet bredvid mig, så jag kände inte att det var läge att traska ut längs diket mot snåren den sjöng i för att bli säkrare.
Tack och lov fanns det andra skådare ute och strax efter att jag kommit hem så ringde telefonen och busksångaren var bekräftad.
Helgen när jag hade exkursionen blev mycket intensiv. Jag började med en rekognoseringsrunda natten innan, med fynd av ytterligare en flodsångare. Exkursionen gick sedan riktigt bra. Vi började med att titta på en jorduggla som födosökte över en åker. Fortsatte sedan upp på Hälleskogsbrännan där vi både hörde och såg nattskärra. Sedan fortsatte vi söderut längs Svartån och fick in allt utom vaktel och hornuggla. Min lärdom till nästa år är att det tar längre tid med fler deltagare, så jag bör minska antalet stopp eller korta ner rutten.
Natten efter var det dags för mig att åka min egenhändigt uppsatta nattrutt. Ingen inventering som måste göras, men jag har för egen del satt upp den likt en inventering för att kunna följa utvecklingen från år till år. Den rundan resulterade i 6 vaktlar, en busksångare och tre kärrsångare som inte rapporterats tidigare.
Efter det var det slut med nattlyssnandet för min del och istället dags att fira midsommar. Efter midsommar drog vi sedan vidare upp mot fjällen. Benjamin saknade fortfarande fjällripa, så därför valde vi i år att förlägga hela fjällresan till Idre där vi visste att fjällripa fanns. Dessutom på ganska bekvämt avstånd.
Vi sparade inte på krutet utan begav oss raka spåret upp på fjället när vi kom fram. Den första bestigningen av lillnipen gav oss dock inte någon fjällripa. Däremot snösparv, småspov, ljungpipare och ängspiplärka i massor.
Morgonen efter gav vi oss ut igen. Nu valde vi att gå utanför stigen och tog en vid sväng på skrå över fjällsluttningen. Vägen upp var som dagen innan. Kanske hade alla orienterare som tävlade där skrämt riporna längre bort.
Vi tog sedan baksidan av fjället tillbaka och i en dalsänka hörde vi en fågel sjunga och följde lätet. Innan vi kom fram och fick syn på den så lyckades vi hitta en ripa som låg och tryckte.
Kryss nummer 291 för Benjamin.
Resten av fjällvistelsen ägnade vi åt att njuta av naturen och fjället. Vi besteg Städjan och hade ripa och ringtrast på väg upp. Vi fotade fjällpipare och umgicks med farmor och farfar och deras hundar.
När vi åkte hem var det inte längre juni, så vad som hände då får ni läsa om senare.
Kortfakta
Antal inrapporterade arter
Jag: 96
Benjamin: 42
Antal X
Jag: 0
Benjamin 1 (fjällripa)
Antal årskryss
Jag: 10
Benjamin: 10
Minnesvärda observationer
- Fjällripa på Nipfjället
- Kornknarrarna på Rålken
- Ädelkryssade busksångare x2
- Såg och fotade en vassångare
Lämna ett svar