Piplärkorna är en spännande grupp fåglar som sätter många nybörjare på prov. De har förvisso delat upp landet mellan sig och föredrar olika biotoper, så vilken biotop man hittar dem i kan vara en ledtråd.

Hemma har vi ängspiplärka i slättlandskapet kring Mälaren och trädpiplärka i skogen. Övriga piplärkor hittar man bara här under flyttsäsongerna.

Ute kring våra kuster är skärpiplärkan vanligare. Utseendemässigt tycker jag att trädpip och ängspip är mest lika. Lätet är ängspip och skärpip mer lika. Aldrig ska det vara enkelt.

Skärpiplärka – Grosshamn

Ser man dem så här bra är det ganska enkelt. Skärpiplärkan har en mer murrig teckning och mindrekontrastrika flankstreck än sina kusiner trädpiplärka och ängspiplärka.

I Bohuslän träffade jag en skådare som sa att skärpiplärkan pratar med bohusländska ii. viist, viist säger den när den lockar och ängspip är lite vassare med uppländska in.
Men jag har träffat andra Bohuslänningar som inte vill ge sig på att artbestämma dessa bara på locklätet eftersom de har en hel del överlappande lockläten och kan låta som varandra. Så bäst är att se dem väl.