2014 brann hela Västmanland om man ska tro tidningsrubrikerna som rådde då. Riktigt så illa var det inte, men den dittills största skogsbranden i modern tid i Sverige rasade i skogarna mellan Sala och Ramnäs/Virsbo. Runt 14000 hektar.

Redan under inledningen av branden började vi fågelskådare att prata om att göra ett projekt där vi kunde följa utvecklingen efter en skogsbrand. Föga anade vi att det skulle bli den jättelika brand det blev. När branden var under kontroll och vidden av den stod klart fick vi uppmaningar från BirdLife Sverige att sätta igång något och vi kallade ihop en skara entusiaster.

För att få komma in på området innan det var helt säkrat fick vi hålla oss till vägar så därför har vi skapat ett antal sträckor som vi linjetaxerat sedan 2015. Planen från början var att göra denna inventering i 5 år och sedan utvärdera och planera en eventuell fortsättning. Nu visade det sig att SLU som också bedriver forskning på brandområdet har ett 6-årigt projekt och därför förlängde vi vårt projekt ytterligare ett år för att kunna få jämförbara data med varandra.

I år är det alltså sjätte året för oss och den första inventeringsrundan ska hållas mellan den 11-20 mars. Jag som jobbar får hålla mig till helger och det gav mig ett spann på två dagar denna period. De två senaste vårarna har varit ganska sena med minusgrader en bit in i mars vilket gett ganska skralt resultat på min sträcka. För två år sedan tror jag att jag hade 3 individer fördelat på 2 arter.

Med årets milda vinter men ändå långsamma vår kändes det lite spännande att ge sig ut. Björkslyn har vuxit upp ganska mycket och nu kändes det som att det var dags för lite mer fågel.

Mina förväntningar stämde ganska bra. 12 arter och 26 individer var riktigt bra med tanke på att min sträcka går genom en del som var väldigt hårt brandhärjad och där i princip inga träd klarade sig från branden. De första åren var det en öken med brända granar och tallar, men nu har som sagt först gräset och sedan björken vandrat in på området.

Efter inventeringen drog jag och min medföljare (De första åren var medföljare ett säkerhetskrav från Länsstyrelsen) vidare mot Svartådalen kring Västerfärnebo och Salbohed där det rapporterats en hel del gäss och framförallt var det en prutgås vi var intresserade av. Prutgås är en riktigt tung art att få in i Västmanland. En del sträcker förvisso snett över landskapet under hösten, men det är bara under vissa väderomständigheter och lättast går det mellan Fagersta och Ramnäs. Under vårsträcket är det riktigt ovanligt även om det då och då händer att någon enstaka individ rastar tillsammans med andra gäss.

Vi stannade till på de flesta ställen vi såg gäss och spanade igenom flockarna. Sädgås, grågås och kanadagås hittade vi i stora mängder. En och annan spetsbergsgås och bläsgås kunde också hittas och strax innan Västerfärnebo hittade vi en stripgås. Stripgåsen klassas som ospontan i Sverige och är inte kryssbar. Men en riktigt snygg fågel är det och riktigt ovanlig den också, så det var ett roligt fynd även om man inte får kryssa den.

Foto: Nori Ahari

Jag hade satt min navigering från ett larm igår och vi fortsatte vidare på samma sätt. Korta stopp för att ögna igenom gåsflockarna som fanns på nästan varje åker, så det gick inte så fort. Men till slut var vi framme där prutgåsen setts igår. Tre skådare var på plats men de hade inte sett den. Gott om sädgäss åt ena hållet och kanadagäss åt andra hållet.

I larmet från gårdagen hade det stått att den gick med kanadagäss så jag valde att spana åt det hållet. Ställde upp tubkikaren och rättade till den i höjdled och började titta. Där gick den. Jag hade i princip ställt tubkikaren riktad rakt på fågeln.

Med det flytet var det bara att fortsätta hemåt, men först tog vi ett stop vid några dammar vid Svartån för att spana efter strömstare och forsärla. Strömstarar som visade upp parningsbeteende vid första stoppet och forsärla och strömstare vid andra stoppet.

Nu var vi nöjda och glada och åkte hem och i morgon får jag gå till jobbet igen.