För det otränade ögat är det ganska svårt att skilja småspoven från storspoven. Visst är den mindre, men det är ingalunda någon liten vadare det rör sig om.
Om man hör dem så går det ganska lätt. Småspoven har ett mer bubblande läte. Men ofta ser man fågeln tyst och födosökande. Näbblängden är ett kännetecken, men då ska man vara medveten om att näbblängden varierar ganska mycket på storspov och framförallt unga spovar har ganska kort näbb.
Bästa kännetecknet enligt mig är ansiktet och huvudet. Småspov har en mittbena, en rand mitt på huvudet och mycket tydligare ögonbrynsstreck. Storspoven har en mer jämt färgad hjässa även om honor kan ha en antydan till mittbena, men den är alltid diffus.
Här i Mälardalen är det dessutom mycket mer sannolikt att det är en storspov du ser rasta på någon åker eller vid någon våtmark, så för att undvika confirmation bias bör man alltid utgå från att det är en storspov man hittat och sedan försöka motbevisa det för sig själv. Ställ helt enkelt frågan ”varför skulle inte också detta vara en storspov” om du hittar en fågel som du tror är en småspov.
Småspov var länge en art jag saknade på min hemmalokal Frövisjön, men efter mycket om och men så lyckades jag få in den. Den dyker liksom upp när man anar det som minst, så jag slutade helt enkelt försöka, så gick det bra.
Lämna ett svar