Jag brukar ju sammanfatta veckans naturskola, men idag blev jag lite uppspelt av vårt fynd när vi gick till vår närmsta bäck, utrustade med håvar, tråg, luppar och gummistövlar.

Ganska snabbt hittade vi något litet kräftdjur som vi trodde var sötvattengråsugga. Men när vi tittade närmre på dem så såg de ut som små räkor.

Jag tog bilder och började googla efter räkor i sötvatten, men det gav inte så bra svar eftersom de flesta träffarna handlade om akvarier.  En del teorier dök dock upp och jag skickade bilder till Pronuba som varit med om att starta upp Naturskolan i Asköviken. Han borde kunna det eftersom han med all säkerhet håvat upp något liknande i Asköbäcken.

Jodå, den fanns med på bestämningsbladet på Naturskolan och han visste vad det var, men som den sanna pedagog han är så delade han inte med sig av sin klokskap till mig utan tyckte att jag kunde rota vidare själv.

Efter mycket om och men så delade han dock med sig och det rör sig om sötvattenmärla. Med största sannolikhet gammarus pulex. Jag har lagt upp mina bilder på Artportalen och väntar på att få dem bekräftade av folk med bra koll på vattendjur.

Sötvattenmärlor är små renhållningsarbetare och de gillar inte förorenat vatten. En enkel måttstock på vattnets renhet är att jämföra antalet märlor med gråsuggor. Om det finns fler märlor så är vattnet rent. Finns det fler gråsuggor är vattnet mer förorenat. Vi hittade klart flest sötvattenmärlor så vår bäck och damm har rent vatten.

Det roligaste var annars att det bara fanns ett tidigare fynd av denna art i Västmanland på Artportalen. Nu beror det nog mest på att folk som letar vattendjur inte är lika vanliga som de som rapporterar fåglar, insekter och blommor. Men ett andra fynd i landskapet är ändå ganska kul.

Roligt också att kunna lära sig tillsammans med sina elever, och de elever som går till bäcken med mig i morgon kommer att få ett uppdrag att leta sötvattenmärlor och sötvattengråsuggor och jämföra antalen för att se hur rent vattnet är.

Dessutom kan jag nu lugna de oroliga barnen som undrar varför vissa stora ”räkor” äter på de små. De äter inte på varandra utan det är parningstid och de stora är hanarna som bär på sin hona.