250 i Västmanland

Mellan 2012 och 2015 så kryssade jag fåglar på min Västmanlandslista i parti och minut. Det var ju då jag på allvar satte fart med mina listor och det fanns en hel del regelbundet förekommande arter i Västmanland att bocka av.

Från 2016 och framåt har det gått lite långsammare, med 2-3 arter per år och den 29 augusti 2018 fick jag nummer 249. En aftonfalk utanför Västanfors. Därför var jag ganska säker på att jag skulle få in min 250:e art i Västmanland under 2019. Men så blev inte fallet. Inte för att det saknades möjligheter.

En ringand hittades i Asköviken, men istället för att åka ut direkt efter jobbet valde jag att gå upp tidigt nästa morgon och då var den borta.

Tretåig mås sågs flera gånger vid Kvicksundsbron under hösten, men inte när jag var där. Så jag blev krysslös på min Västmanlandslista under fjolåret.

Idag larmades det ut en ringand i Asköviken igen. Själv sitter jag i karantän och ska inte ut bland folk med min hosta. Något utegångsförbud har jag dock inte gett mig, så länge jag kan hålla mig borta från folk. En så pass ovanlig fågel som ringand kommer att dra folk till fågeltornet, så att åka ut nu på en gång var inte tänkbart. Frågan var ju bara när det skulle vara bäst. Sent ikväll eller tidigt i morgon. Inget av alternativen kändes riktig bra. Det finns både nattugglor och riktigt morgonpigga skådare.

Då kom jag på idén att hitta  någon egen plats att skåda från. Alla skulle ändå bege sig till fågeltornet eftersom det var där fågeln hittats.

Efter ett samtal med en skådarkompis som också var på väg, så bestämde jag mig för att åka till spången bakom Tidö Slott. Där har man utsikt över hela vattenytan i viken och kan ha kontakt med skådarna i tornet och hjälpas åt att hitta anden.

Sagt och gjort. Jag tog bilen och åkte ut dit. Måndagar har slottet stängt, så parkeringen var bommad, vilket var bra om man ville vara ensam på platsen. Ja någon enstaka skådare skulle inte vara något problem. Det var trängsel jag ville undvika. Men jag var och förblev helt ensam på platsen.

Nu var det bara att skanna av viken efter vigg och se om man kunde hitta en ringand bland dem. En liten grupp låg precis utanför spången, men det var bara vigg i den. Jag fortsatte att skanna av vattnet och hittade vigg lite här och var, men ingen riktigt god kandidat.

Jag fick kontakt med min skådarkompis på andra sidan viken och hon hade inte heller hittat den, men hon hörde sig för med gubbarna i tornet som föredömligt placerat sig på flera våningsplan med gott om utrymme mellan sig.

Efter lite mer rotande ringde telefonen och nu hade de koll på andra sidan. Den skulle vara mitt i viken inte långt från en röd pinne.

Jag såg inte en anka mitt i viken, förutom den grupp jag hade ganska nära spången. Inte hittade jag någon röd pinne heller. Men med tubkikare trycker man ihop bilden och djupet ganska rejält, så mitt i viken för någon på andra sidan kan säkert betyda andra kanten för mig. Nu visste jag i alla fall att den höll sig för sig själv och förhoppningsvis i närheten av en röd pinne.

Jag kollade alla gubbar och tubkikare i tornet och började spana efter en ensam and i den riktning de kollade. Det gav resultat, för plötsligt hade jag en mycket aktivt födosökande fågel som höll sig för sig själv. Nu gällde det bara att få in den tillräckligt bra för att se alla karaktärer.

När den kom upp kunde jag se det toppiga huvudet och tydligt tecknad näbb. Japp det var den. Med telefonkontakt kunde vi också konstatera att det var samma fågel vi tittade på eftersom vi såg när den dök samtidigt. Nu behövdes inte det, eftersom jag såg den så pass bra att jag kunde se alla karaktärer tydligt.

Den röda pinnen lyckades jag dock aldrig hitta, men det kändes som att det kvittade.

250 i Västmanland var ett riktigt efterlängtat kryss, men jag hade sett framför mig att få hänga in det tillsammans med vänner och bekanta. Nu fick jag stå på ensa sidan viken och jubla för mig själv, så fick de andra titta på mig i sina tubkikare, när jag gjorde krysstecknet.

Förutom X250 i Västmanland var detta min 190:e art i Asköviken och tillsammans med sävsångare så kom jag nu upp i 144 arter i år.  Det tickar på även om jag inte kan vara så aktiv som jag brukar den här tiden på året.