Efter två veckors frånvaro på grund av min självkarantän, var det riktigt skönt att vara tillbaka och kunna gå till bäcken igen.
En av grupperna hann inte med att håva, sist jag var iväg till bäcken eftersom det var påsklov på måndagen.
En sak jag kommit på under detta första år med naturskola är att jag gärna har velat visa upp vad jag kan, och planerat många nya aktiviteter och lektioner. Detta har lett till att jag inte upprepat mig så ofta, utan det har varit nya äventyr varje vecka.
Att upprepa aktiviteter och lektioner är något som många elever behöver och även jag som lärare kan behöva det, men jag har ju fördelen att få ha samma naturskolepass fyra gånger i veckan. Det har inte eleverna.
Därför var det extra roligt och lärorikt att se vad en upprepning kan ge i form av engagemang och kunskapsinhämntning.
Den här veckan visste alla elever i de grupper som redan varit till bäcken vad som gällde. Alla var engagerade och kunde sätta igång med håvning på en gång. De visste också vad de kunde förvänta sig och letade mer systematiskt på olika platser för att jämföra vad man kunde hitta var.
Några nya fynd gjordes också. Minst två iglar. En svart och en röd. Jag gissar på Hästigel och hundigel, men är långt ifrån säker. Dagsländelarver har också börjat vakna till liv i bäcken och var nu ett ganska vanligt fynd.
Det roligaste fyndet var annars en vattenskorpion som en pojke håvade upp. Trots namnet är det en skalbagge och ingen skorpion. Det kan man lätt konstatera genom att räkna benen.
Mygglarver hittade vi också och vi blev också riktiga fenor på att hitta husmaskar.
Den sistnämnda handlar mycket om tålamod. När man håvat upp lite bottenskräp gäller det bara att sitta och vänta och hålla koll på skräpet i tråget. Förr eller senare börjar en pinne röra på sig och vandra omkring på botten.
Vi hade mycket nytta av Vattenrikets pedagogiska skrift om småkryp i bäckar och åar. Bland vattenfisar och virvelmaskar i Vattenriket.
https://vattenriket.kristianstad.se/wp-content/uploads/2018/04/smakrypsbok_uppslag.pdf
Lämna ett svar