Jag tror det var Christopher Gullander som myntade uttrycket ”Den frivilliga sömnlöshetens tid” om försommaren.
För oss fågelskådare räcker inte dygnets 24 timmar till riktigt under denna tid. Vi vill vara uppe tidiga morgnar och sena kvällar för att hinna med allt.
Själv brukar jag prioritera kvällar och nätter och lyssna på den försommarmagi som de nattaktiva fåglarna bjuder på.
Bäst tycker jag om att följa Svartån norrut från Västerås och lägger en hel del tid runt Fläcksjön. I och med den stora skogsbranden 2014 fick vi dessutom ett riktigt fint nattskärreeldorado ett stenkast från Fläcksjön.
Ofta åker jag runt och stannar till på lokaler där jag tidigare år haft fågel och kontrollerar om t ex den småfläckiga sumphönan återvänt, eller om kornknarren håller igång på samma fält igen.
En hel del arter är ortstrogna och att kolla upp gamla platser är ganska effektivt, men man hittar inte så mycket nytt på det sättet och en del andra arter som t ex flodsångare dyker sällan upp på samma ställe om och om igen. Då får man ge sig ut i lite mer outforskade marker och rota.
Då brukar jag sätta ut en rutt inför en natt, gärna någon som följer en bäck eller ett mindre vattendrag och så följer jag den och stannar med jämna mellanrum, där det ser spännande ut.
Jag har också skapat en egen punktrutt som jag gör varje år samma tid. Den är ingen officiell punktrutt hos Svensk fågeltaxering, utan det är bara för mitt eget höga nöje och för att jag när jag började med den ville primärskåda mer och inte bara åka runt och lyssna på fåglar som andra hittat. Den har gett en hel del kul genom åren. Jag har hittat busksångare och kärrsångare, vaktlar, kornknarr och hornugglehäckningar.
Lämna ett svar