Månad: januari 2022 (Sida 1 av 5)

Fåglar jag fotat – större gulbena

Större gulbena är en amerikansk vadare, inte helt olik vår egen gluttsnäppa. Då och då dundrar det fram orkaner som får flyttande fåglar ur kurs och har de tur lyckas de hamna i Europa och övervintra här istället för att flyga förgäves och dö av svält.

Vid julen 2017 upptäcktes en större gulbena nere i Halland. Vi hade ingen möjlighet att åka ner då, men den valde att stanna länge och till sportlovet tog jag och Benjamin en liten minisemester ner till Halland och passade samtidigt på att kryssa vattenpiplärka och jobba på vår årslista.

Fotot är taget genom tuben och blir tyvärr inte bättre än så här.

Vinterfåglar inpå knuten

Vinterfåglar inpå knuten är ett evenemang som anordnas av BirdLife Sverige den sista helgen i januari varje år.

Förlagan kommer från Storbritannien där man genomfört Big Garden Birdwatch sen 1979. Till en början var det en vinteraktivitet för barn, där man uppmandade barn och unga att räkna fåglar på tomten och rapportera in dem.

Det var faktiskt inte förrän 2001 som vuxna bjöds in och fick vara med. De räknar samma helg som oss och förra året var det runt en miljon personer som deltog vilket gör det till världens största naturinventering.

Foto: Kent-Ove Hvass

Här i Sverige har vi hållit på sen 2006 och redan första året var runt 10 000 matningar engagerade och sen har det stigit till ungefär 20 000 matningar årligen, men siffran går lite upp och ner och vädret påverkar mycket.

Om det som i år regnar och är gråväder så kommer antalet matningar att minska. Folk vill helt enkelt ha sol och vinterväder och många låter bli att räkna fåglar om det är lite fåglar.

Själv har jag räknat fåglar sen 2012 tror jag och struntar i om vädret är ok eller inte. Det är lika kul med få fåglar och framförallt blir det intressent att jämföra år från år.

Jag började min räkning i går på skolan och idag har vi hållit en offentlig räkning i Karlbegsskogen i Köping. Tyvärr var det regn, regn, och åter regn i de 3 timmar vi stod där. Fåglar hade vi ändå, men några nyfikna besökare fick vi knappt. 3 personer stannade till och frågade oss hur det gick och sen var det en och annan hundägare som passerade.

Men vi hade trevligt och fick en god stund tillsammans med Hedströmsdalens Ornitologiska Förening.

Vinterfåglar.se kan man se allt man behöver veta om evenemanget. Hur man deltar, hur det gått tidigare år mm.

Matar du fåglar hemma så var med. Det är jättekul och enkelt.

Spik i foten! typ…

Igår när jag var på väg hem från jobbet tändes en lampa jag aldrig sett i bilen. Det hela följdes av en infodisplay som påpekade att det var lågt tryck i höger bakdäck?

Skumt, men praktiskt att man fick en varning. Vi har bara haft bilen ett halvår. Jag åkte till närmsta mack och fyllde på luft, men lampan fortsatte att lysa.

Nåja, den känner väl inte av trycket i realtid utan det dröjer väl ett tag innan den känner det nya trycket.

Det gjorde den, men det var fortfarande lågt och lampan fortsatte att lysa hela vägen hem.

När jag tog bilen för att hämta Felicia lite senare hade trycket sjunkit igen. Skit! Jag hade fått pyspunka.

För att undvika allt för lågt tryck när bilen stod över natten åkte vi till macken och fyllde på med luft igen och den här gången lite mer än vad det står i manualen.

Det var då jag upptäckte den.

En stor dyckert rakt in i däcket. Hur i hela friden har den lyckats ta sig in där.

Tack och lov har däckfirmor lågsäsong nu så det var inget svårt att få tid för ett nytt däck, så på morgonen fyllde jag återigen upp däcket lite extra och sen åkte jag till jobbet och räknade fåglar tillsammans med våra treor.

Radion var där och gjorde ett reportage om Vinterfåglar inpå knuten. Egentligen var det mig de ville prata med, men våra elever var mer sugna på att vara med.

https://sverigesradio.se/artikel/i-helgen-ska-faglarna-raknas

Sen fick jag lite eftermiddagskaffe på Vianor.

Nu väntar vi på att På spåret ska börja.

Fåglar jag fotat – större beckasinsnäppa

Detta var min första riktiga raritet. Jag började på allvar fågelskåda 2011 och fick med mig Benjamin 2012. Våren 2013 blev det ännu mer allvar och vi jagade kryss och hade en resa till Öland inbokad.

En kväll när vi var i Asköviken såg vi plötsligt en rödbrun fågel med en cigarrformad vit fläck på ryggen. Vi slog i fågelguiden och det enda det stämde på var beckasinsnäppa, större eller mindre.

Vi var ensamma där och hade ingen mer erfaren skådare att konsultera och det här var före lokala larm som BAND, så vi ryckte på axlarna och tänkte att vi nog sett fel. Det började dessutom bli sent och Benjamin var trött så vi åkte hem.

Morgonen efter satt jag framför TV:n och åt frukost när en kompis ringde.
-Är du ute och skådar?
-Nej
-Klä på dig och åk till Asköviken, De har hittat en beckasinsnäppa där.

Det blev till att snabbt klä på sig själv och Benjamin och sen drog vi iväg.

Vi hade inte behövt ha så bråttom, för snäppan stannade ganska länge och gladde många skådare. Tyvärr var den borta lagom innan tornkampen.

Han som hittade den brukar påpeka att man inte ska släppa fåglar så som jag och Benjamin gjorde, när denna historia kommer upp. Men jag brukar trösta mig med att nu fick han som spenderat så många fler timmar i Asköviken än jag och Benjamin upptäcka den istället.

Fåglar jag fotat – stäpphök

Rovfåglar är inte min grej att fota. Jag och min kamera hinner aldrig med i luften och det går ytterst sällan att komma dem tillräckligt nära för att få en skaplig bild.

Men när jag och Benjamin lyckas hitta en stäpphök på egen hand, en honfärgad så blev vi så illa tvungna att försöka få en så bra bild som möjligt genom tuben. Utfärgade hanar behöver man inte skriva rapport på, men med yngre förmågor och honor måste man kunna styrka sin observation med foto eller en riktigt bra beskriving.

Det var en vår med ganska mycket stäpphök så vi gav oss faktiskt ut för att hitta en egen, jag och Benjamin och vid Bocksjön utanför Västerås lyckades vi.

Bilden lämnar en del att önska, men om jag inte minns helt fel så fick Benjamin en tydligare bild och det räckte för att få observationen godkänd.

Fåglar jag fotat – styltlöpare

Styltlöpare är en riktigt långbent vadare som är relativt vanlig i södra Europa. Men här hemma i Sverige är den en riktig raritet som lockar fågelskådare från ganska långa avstånd om de upptäcks på någon lokal.

2015 upptäcktes en styltlöpare i Frövisjön, min hemmalokal. Problemet var bara att jag stod och drack kaffe utanför Västervik. Vi var på väg till Öland och därifrån fick vi larm om både rostgumpssvala och bronsibis.

Senare kom det ett larm om en silkeshäger i Skultuna sågdamm. Men vi befann oss alltså mitt mellan alla dessa rariteter och när vi väl kom fram till Öland fanns inte ett spår av varken bronsibis eller rostgumpssvala.

Några helger senare var jag på exkursion med en studiecirkel jag ledde. Vi var i Hjälstaviken när det kom ett larm om en styltlöpare vid Gnien utanför Ramnäs.

Eftersom det var vår sista exkursion och deltagarna började bli varma i kläderna och visste att jag missat styltlöparen i Frövisjön så släppte de iväg mig och lovade att avsluta exkursionen själva.

Tack och bock sa jag och det blev fågelskådare av dem i alla fall. En av dem leder själv studiecirklar idag och är en av mina bästa skådarvänner.

Slutet gott allting gott. Jag fick mitt styltlöparkryss och en suddig bild genom tuben.

Fåglar jag fotat – strömstare

En av de absolut coolaste fåglarna vi har är strömstaren. Mitt i vintern i iskallt vatten hoppar den runt i forsar och söker föda på botten. Vill man se dem är det i princip bara att bege sig till en sträcka med forsande vatten vid närmsta vattendrag under vintern.

Sommartid är de lite mer diskreta, men går absolut att hitta då också. Sen är det lite färre fåglar generellt på vintern så de som kommer till oss då uppskattas lite mer och just strömstare är en sådan fågel.

Den här fågeln fotade jag vid Strömsholms slott en vinter för några år sedan. Den var väldigt sammarbetsvillig och satt så snällt på stenen så att till och med jag hann med att zooma in och sitta still så att det inte blev allt för mycket oskärpa.

Fåglar jag fotat – stripgås

Jag såg min första stripgås 2013 tror jag, då var den inte kryssbar utan kategoriserades som ospontan. De häckar normalt i centralasien och är den fågel som flyger högst. De måste nämligen korsa Himalaya för att ta sig till sina övervintringsområden.

Detta är art nummer 200 bland fåglar jag fotat i alfabetsordning.

I Europa har de hållits som parkfåglar och från dessa har rymligar börjat häcka och den frilevande populationen betraktas nu som livskraftig. I Sverige saknas dock häckning vad jag vet.

Den här stripgåsen såg vi strax utanför Västerfärnebo våren 2021.

Fåglar jag fotat – strandskata

Strandskata är en ganska vanlig vadare och utefter kusterna är den riktigt vanlig så i kuststäder är det inte ovanligt att man ser dem spatsera runt i rondeller och på fotbollsplaner.

Här hemma i Västerås finns den också, men mycket mer sparsamt så här larmar vi ut dem när vi hittar dem på våren. Vi hittar dock ungfåglar på sensommaren så de häckar nog på något fågelskär ute i Mälaren.

Strandskata – Lövudden

Vill man se strandskata gäller det att hålla utkik på gräsmattor i slutet av sommaren, då är det som bäst. Det kan också vara bra att lära sig hur de låter, då upptäcker man dem om de kommer flygande. Ett ljudligt kubik – kubik hörs lång väg.

Artrally idag

En av årets fågelhöjdpunker är vårt årliga artrally i Västmanland. En gång 2018 har vi lyckats vinna hela klabbet, men efter ett surt nederlag 2019 har vi valt att delta i EKO-klassen där man inte får använda bil.

Många lag i EKO-klassen cyklar, men vi har valt att gå och vi har hittat en rutt som är 2 mil lång ungefär som täcker det mesta.

Vi började i skogen vid matningen som finns vid Lindsnäs. Tidigare var det här bruksleden började och skogarna tog vid, men nu finns där ett stort bergbrott ioch Erikslunds Shoppingcenter har brett ut sig, så skogen är inte så stor. Men tillräckligt för att fylla på med de arter vi annars skulle få svårt att hitta. Svartmes, talltita, tofsmes och nötskrika. Vi gick därifrån med 23 arter tror jag så starten kunde ha varit sämre.

Vidare gick vi genom Skälbys villaområden och snokade in i trädgårdar och på matningar. Här hittade vi steglitser, stenknäck och en sparvhök som jagade in mellan radhusen.

Plötsligt ser vi en tornfalk komma flygande över oss. Dagens första riktiga överraskning. Förra året gick vi bet på den arten, trots att vi visste att det fans ett par vid Lundby kyrka, men det var lite tufft avstånd då.

Sen kom en lång transportsträcka under järnvägen och ut på Hacksta. Här skulle vi letat efter tornfalk, fjällvråk och ormvråk, men alla dessa var redan klara när vi väl kom fram till Hacksta. Det finns också en del kråkfåglar där och med lite tur kan man hitta en råka, men idag var det färre av dem och ingen råka. En korp kom dock förbi och nu hade vi bara gräsand kvar på den s.k skamlistan (de 25 vanligaste fåglarna)

Från Hacksta gick vi genom en liten skogsdunge mot hamnen. Här hade vi gärdsmyg som bara halva laget lyckats få in vid starten. Skönt att flytet höll i sig. Vid Johannisbergs flygfält kunde vi dessutom hänga in en varfågel. En art vi hoppats på på Hacksta, men inte räknat med där.

Nu gick vi ner mot hamnen och smög upp mot flishögarna för att kanske hitta en råka. Vi hade en där för några veckor sedan, men bara kajor och kråkor nu. Då ropar en av våra ungdomar ”Forsärla” och mycket riktigt var det en forsärla som lockande drog ner mot hamnområdet. Dagens stora överraskning. Vilket flyt vi hade nu.

Vid hamnen tog vi ett lite längre stopp för att äta lunch och här kan man behöva vänta lite. Vi visste att det höll till dubbeltrast i ett av träden med mistlar, men den kan behöva lite tid på sig för att visa sig.
När vi stod där och väntade och åt vår matsäck hittar P två storskrakar. Jag hann få en liten skymt av dem innan de försvann bort mot Lögarängenhållet åt. Nåja, de borde gå att hitta där.

Sträckan från djuphamnen mot färjkajen är seg och där började det kännas i mina ben, men det finns trut och med lite tur skulle vi kunna hitta en kaspisk trut. Så blev det inte, men havstrut och en bättre obs på storskrakarna fick vi.’

Nu började vi inse att vår dröm om 50 arter till fots faktiskt fans inom räckhåll. Vid skitviken och vid lantmännens silo i Östra hamnen fanns några enkla arter att hänga in.

Kungsfiskar, gråhäger hittades ganska snabbt och nu var vi uppe i 48 arter. Två arter bättre än förra året. Rörhönan gäckade dock oss och vi gav oss iväg mot Notudden där vi haft bofink tidigare i januari. Där var det dock ganska fågeltomt. Vi skrotade runt i snåren en stund men hittade bara talgoxar och koltrastar.

Med trötta ben gick vi tillbaka till Skitviken igen och nu kunde vi hitta rörhönan med en timme kvar att skåda innan tiden gick ut och en art från drömgränsen 50 arter.

Vi valde att satsa på strömstare som rapporterats vid turbinbron och tidigare år även setts vid falkenbergska kvarnen. När vi gick mot dessa platser höll vi blickarna uppåt för fiskmås och ringduva. Någon bergfink som vi dippat på tidigare skulle också kunna rädda oss.

Men som vanligt när man har mycket tid kvar på slutet så lyckas man inte hitta ett skit utan vi fick bara några extra kilometer i benen.

Under normala förhållanden brukar vi sedan återsamlas på Westerqvarn i Mölntorp för gemensam artgenomgång. Men nu under pandemin tvingas vi hålla denna digitalt och satt hemma i köket och deltog i den rafflande genomgången där lag efter lag fick slut på arter.

Det mest spännande för oss var att följa EKO-lagen. Vi hade ju en seger från förra året att försvara. Ett köpingslag som gick som vi, en ensam cyklist från Hallstahammar och ett Psyklistlag från Västerås var våra huvudkonkurrenter inledningsvis, men en bit in i tävlingen började också våra vänner i Asköviken att blanda sig i.

Dessa lag låg länge jämt och framförallt var det cyklisten från Hallsta som höll i taktpinnen, men ju längre genomgången höll på desto närmre kom vi och till slut segade vi oss om. Inget lag har någonsin nått 50 i Hallstahammar så 49 borde ha kännts tryggt, men det var inte förrän på slutet vi kunde pusta ut och konstatera att vi försvarat vår seger från förra året och putsat vårt eget gångrekord med 3 arter.

Vi lyckades dessutom komma femma i den totala tävlingen. (med reservation för att något lag som inte var med på genomgången haft fler arter)

Nu får vi turas om att ha gröngölingen hemma hos varandra.

Riktigt nöjd med dagen, men i morgon lär jag ha ont i hela kroppen. Att gå 2,5 mil med postcovidmuskler kanske inte var det bästa att göra, men det var det värt.

« Äldre inlägg

© 2022 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑