Artrally idag

En av årets fågelhöjdpunker är vårt årliga artrally i Västmanland. En gång 2018 har vi lyckats vinna hela klabbet, men efter ett surt nederlag 2019 har vi valt att delta i EKO-klassen där man inte får använda bil.

Många lag i EKO-klassen cyklar, men vi har valt att gå och vi har hittat en rutt som är 2 mil lång ungefär som täcker det mesta.

Vi började i skogen vid matningen som finns vid Lindsnäs. Tidigare var det här bruksleden började och skogarna tog vid, men nu finns där ett stort bergbrott ioch Erikslunds Shoppingcenter har brett ut sig, så skogen är inte så stor. Men tillräckligt för att fylla på med de arter vi annars skulle få svårt att hitta. Svartmes, talltita, tofsmes och nötskrika. Vi gick därifrån med 23 arter tror jag så starten kunde ha varit sämre.

Vidare gick vi genom Skälbys villaområden och snokade in i trädgårdar och på matningar. Här hittade vi steglitser, stenknäck och en sparvhök som jagade in mellan radhusen.

Plötsligt ser vi en tornfalk komma flygande över oss. Dagens första riktiga överraskning. Förra året gick vi bet på den arten, trots att vi visste att det fans ett par vid Lundby kyrka, men det var lite tufft avstånd då.

Sen kom en lång transportsträcka under järnvägen och ut på Hacksta. Här skulle vi letat efter tornfalk, fjällvråk och ormvråk, men alla dessa var redan klara när vi väl kom fram till Hacksta. Det finns också en del kråkfåglar där och med lite tur kan man hitta en råka, men idag var det färre av dem och ingen råka. En korp kom dock förbi och nu hade vi bara gräsand kvar på den s.k skamlistan (de 25 vanligaste fåglarna)

Från Hacksta gick vi genom en liten skogsdunge mot hamnen. Här hade vi gärdsmyg som bara halva laget lyckats få in vid starten. Skönt att flytet höll i sig. Vid Johannisbergs flygfält kunde vi dessutom hänga in en varfågel. En art vi hoppats på på Hacksta, men inte räknat med där.

Nu gick vi ner mot hamnen och smög upp mot flishögarna för att kanske hitta en råka. Vi hade en där för några veckor sedan, men bara kajor och kråkor nu. Då ropar en av våra ungdomar ”Forsärla” och mycket riktigt var det en forsärla som lockande drog ner mot hamnområdet. Dagens stora överraskning. Vilket flyt vi hade nu.

Vid hamnen tog vi ett lite längre stopp för att äta lunch och här kan man behöva vänta lite. Vi visste att det höll till dubbeltrast i ett av träden med mistlar, men den kan behöva lite tid på sig för att visa sig.
När vi stod där och väntade och åt vår matsäck hittar P två storskrakar. Jag hann få en liten skymt av dem innan de försvann bort mot Lögarängenhållet åt. Nåja, de borde gå att hitta där.

Sträckan från djuphamnen mot färjkajen är seg och där började det kännas i mina ben, men det finns trut och med lite tur skulle vi kunna hitta en kaspisk trut. Så blev det inte, men havstrut och en bättre obs på storskrakarna fick vi.’

Nu började vi inse att vår dröm om 50 arter till fots faktiskt fans inom räckhåll. Vid skitviken och vid lantmännens silo i Östra hamnen fanns några enkla arter att hänga in.

Kungsfiskar, gråhäger hittades ganska snabbt och nu var vi uppe i 48 arter. Två arter bättre än förra året. Rörhönan gäckade dock oss och vi gav oss iväg mot Notudden där vi haft bofink tidigare i januari. Där var det dock ganska fågeltomt. Vi skrotade runt i snåren en stund men hittade bara talgoxar och koltrastar.

Med trötta ben gick vi tillbaka till Skitviken igen och nu kunde vi hitta rörhönan med en timme kvar att skåda innan tiden gick ut och en art från drömgränsen 50 arter.

Vi valde att satsa på strömstare som rapporterats vid turbinbron och tidigare år även setts vid falkenbergska kvarnen. När vi gick mot dessa platser höll vi blickarna uppåt för fiskmås och ringduva. Någon bergfink som vi dippat på tidigare skulle också kunna rädda oss.

Men som vanligt när man har mycket tid kvar på slutet så lyckas man inte hitta ett skit utan vi fick bara några extra kilometer i benen.

Under normala förhållanden brukar vi sedan återsamlas på Westerqvarn i Mölntorp för gemensam artgenomgång. Men nu under pandemin tvingas vi hålla denna digitalt och satt hemma i köket och deltog i den rafflande genomgången där lag efter lag fick slut på arter.

Det mest spännande för oss var att följa EKO-lagen. Vi hade ju en seger från förra året att försvara. Ett köpingslag som gick som vi, en ensam cyklist från Hallstahammar och ett Psyklistlag från Västerås var våra huvudkonkurrenter inledningsvis, men en bit in i tävlingen började också våra vänner i Asköviken att blanda sig i.

Dessa lag låg länge jämt och framförallt var det cyklisten från Hallsta som höll i taktpinnen, men ju längre genomgången höll på desto närmre kom vi och till slut segade vi oss om. Inget lag har någonsin nått 50 i Hallstahammar så 49 borde ha kännts tryggt, men det var inte förrän på slutet vi kunde pusta ut och konstatera att vi försvarat vår seger från förra året och putsat vårt eget gångrekord med 3 arter.

Vi lyckades dessutom komma femma i den totala tävlingen. (med reservation för att något lag som inte var med på genomgången haft fler arter)

Nu får vi turas om att ha gröngölingen hemma hos varandra.

Riktigt nöjd med dagen, men i morgon lär jag ha ont i hela kroppen. Att gå 2,5 mil med postcovidmuskler kanske inte var det bästa att göra, men det var det värt.