I slutet av förra sommaren så stod jag och Benjamin tillsammans med en skådarkompis vid Lövsta-pumpen i Asköviken och spanade efter vadare. Jag kommer faktiskt inte ihåg exakt vilken småvadare vi var ute efter och det är inte så konstigt att jag glömt det eftersom det vi upptäckte istället var något häftigare.
När vi stod där försjunkna i våra tubkikare hör vi plötsligt ett läte som vi inte kunde placera direkt. Det var bekant men stämde inte med de vadare vi hade runt oss. När vi tittar upp och ser en stor flock med skrattmås som sträcker över oss faller polletten ner. En svarthuvad mås.
.jpg){kind=link}
Hur mycker vi än försökte att hitta den i den bortflygande flocken kunde vi dock inte hitta den. Vi skickade i alla fall ut ett larm utifall någon skådare stod vid t ex Kvicksundsbron.
Detta var det andra fyndet för kommunen och första fyndet för Asköviken och vår observation bestod alltså bara i att vi hört den när den flög över. Även om vi var säkra på vår sak så kände vi oss långt ifrån säkra på att vi skulle få denna obs godkänd för publicering vilket krävs för att man ska kunna kryssa den.
Arten i sig hade vi kryssat tidigare och under sommaren hade vi haft nära kontakt med den i Hjälstaviken och vid Johannisbergs flygplats. Men nu handlade det om ett kryss på den för mig viktiga Askölistan och en helt ny art för Asköviken.
Det som talade för oss var att arten har ett väldigt karaktäristiskt läte så hade den varit vanlig hade det inte varit något problem.
Det som talade emot var väl just att den var ovanlig. Andra fyndet i kommunen och inte allt för många fynd i landskapet tidigare och då kan de som granskar fynden bli lite petiga och kräva dokumentation i form av bilder eller ljudinspelningar vilket vi inte hade.
Jag skrev en rapport där man får förklara hur man artbestämt den och även ange hur van man är att se arten och vilka man eventuellt kan förväxla den med och hur man kan utesluta dessa och sen var det bara att vänta.
Igår gick jag in på artportalen och kollade hur det gick med observationen och då lyste den plötsligt grönt. Den var godkänd.
Ett nytt kryss i Asköviken och dett s.k Ädelkryss på en riktigt ovanlig fågel. 197 arter har jag i Asköviken nu och vid 200 bjuder jag på tårta.
Efter det kunde jag somna med ett leende på läpparna.
Lämna ett svar