Månad: juni 2022 (Sida 1 av 3)

Nu kommer hösten

Jag vet att många med mig inte ens börjat sin sommarsemester och att vi klassar både juli och augusti som sommarmånader. Men för oss fågelskådare finns ingen sommar att tala om. Där övergår våren till höst vare sig vi vill det eller ej.

Ett första tecken på att hösten är på väg är de vadare som återvänder ganska omgående från häckplatserna. I en del fall är det hanarna som bara parar sig och sedan drar söderut igen och i andra fall är det honorna som lägger sina ägg och sen lämnar hanarna kvar för att sköta ruvning och den första tiden för ungarna.

Idag drog jag och Benjamin till Johannisbergs Vattenpark direkt när jag slutat jobbet för att spana efter dessa första höstflyttande vadare.

Vattenparken är helt nyanlagd och kan nog bjuda på riktigt trevlig vadarskådning i år när bankarna är rena och fina och avstånden är dessutom riktigt bekväma. Tubkikare är bra, men absolut inget måste.

Vi såg vadare från bilen redan innan vi kom fram till parkeringen och packade snabbt ur och gick vidare. Våtmarken saknar tyvärr fågeltorn så det är svårt att få någon riktigt bra överblick och när fåglarna flyger mellan dammarna blir det ganska svårt att räkna hur många fåglar det egentligen är. Men följande vadare hittade vi när vi gick runt idag.

  • Brushane 11
  • Grönbena 25
  • Skogssnäppa 2
  • Mindre strandpipare 10
  • Tofsvipa 33 (inklusive fältet utanför)
  • Storspov 1 (flög över och lockade)

Utöver det finns det gott om svalor, seglare, hämpling, sädesärla, gräsand och grågäss i vattenparken.

Framöver tror jag att den kan bli intressant för simänder och kanske doppingar, men den här hösten tror jag att det är vadare vi ska hålla koll efter på bankarna som bildats.

Ha en riktigt skön sommar nu. Själv går jag raka spåret in på hösten.

Larma och rapportera

För nybörjare och oinvigda kan det tyckas märkligt hur jag och andra fågelskådare kan hitta så mycket fåglar hela tiden. Men faktum är att de flesta fåglar man ser har man inte hittat själv. Vi fågelskådare delar nämligen med oss av vad vi ser så att andra också kan åka dit och titta.

Dels finns det ett rapportsystem som heter Artportalen där vi kan rapportera in allt vi ser när vi är ute. Artportalen ägs och drivs av SLU Artdatabanken och till sin hjälp har de ideella organisationer som hjälper till att validera fynden. Bland annat BirdLife Sverige och alla våra regionalföreningar.

Att fynden valideras ökar värdet på rapporterna och tanken är att det ska gå att använda dessa rapporter till forskning och redan nu används Artportalen av myndigheter för att hålla koll på förekomsten av rödlistade arter.

Här gör man alltså nytta för naturen om man rapporterar in och samtidigt delar man med sig till andra skådare som kan vara intresserade av att se en fågel. Med rapportering direkt i fält med mobilen så går det ganska snabbt nu jämfört med för bara 5-10 år sedan.

Vad menar vi då med larm?

När vi pratar om larm så är det ännu snabbare system som används och med dessa system når man blixtsnabbt ut till alla som vill vara med genom att de får en notis i sin telefon så fort jag larmat ut en fågel.

Det finns flera olika system, men vi brukar kort dela in dessa i Lokala larm och det rikstäckande BirdAlarm.

BirdAlarm är en app som kräver prenumeration och medlemskap i Club300 och den appen är specialanpassad för att larma ut fågelfynd. Ett måste om man inte vill missa något och om man är beredd att åka lite längre för att se ovanliga fåglar.

De lokala larmen använder sig av olika sociala appar för att snabbt förmedla sig. Det koreanska BAND är väldigt populärt i fågelskådarkretsar men i storts sett okänt bland vanligt folk utanför Korea. Sen finns det Whats App-grupper och SMS-kedjor.

Dessa håller olika nivåer från att vara riktigt stora och ganska hårda regler, till att vara mer sociala för en mindre krets.

När fågelskådningen flyttade ut på sociala medier och dessa olika former av lokala larmgrupper började dyka upp så gick debatten ganska het om dessa och många som använt BirdAlarm och föregångaren BMS var ganska skeptiska och befarade att de lokala larmen skulle urholka det stora rikstäckande larmsystemet.

Jag trodde tvärtom att det skulle kunna gynna BirdAlarm eftersom lokala skådare nu fick ett kortare steg till att vidga sina vyer och bli vana med att få larm och att larma fåglar.

Jag är inte helt säker, men jag tror att jag fick rätt. Jag fick i alla fall inte fel. Antalet användare av BirdAlarm har ökat.

Däremot ser jag nu en farhåga åt andra hållet. Att de lokala larmsystemen får många att överge Artportalen för att hålla koll på fåglarna hemmavid. Jag har till och med fått det påpekat från en gubbe. Varför använder folk Artportalen? Det är ju bättre att använda BAND!

Jag försökte förklara skillnaden, men jag vet inte om han brydde sig.

Nu ökar ju antalet rapporter på Artportalen också, men jag tror att det skulle kunna öka ännu mer om folk som är ute som jag också valde att rapportera flitigt. Många rapporterar bara ovanliga fynd och eller fyller sina egna listor och bryr sig inte så mycket i övrigt.

Hemma i Västmanland är vi bara 9 personer som rapporterat över 1000 fågelfynd i år. Nu är det många som likt jag och Benjamin rapporterar tillsammans och då kommer det upp 13 personer med en observationsvolym på över 1000 fynd.

Med tanke på hur många som skådar runt om i Västmanland och hur mycket fågel vi ser så borde fler ha en större observationsvolym. Framförallt nu när det är tämligen enkelt att rapportera direkt med sin mobiltelefon.

Vad vill jag då ha sagt.

Jag vet inte riktigt, men jag vill gärna påpeka skillnaden med att bara förmedla vad man ser via sociala medier och att rapportera på artportalen där fynden valideras och kommer till användning både för personligt bruk i form av listor och obsdagbok och till naturnytta.

Snälla använd artportalen mer. Både för att se vad som rapporterats och för att rapportera.

Fåglar jag fotat – tobisgrissla

Jag börjar se ett mönster i mitt bloggande. Då och då får jag ett ryck och betar av ett gäng fåglar jag fotat och då kommer det dagliga uppdateringar här på bloggen.

Tobisgrissla är en alka. Den artgrupp som tagit pingvinernas uppgift här på norra halvklotet. De flyger snabbt men inte så värst bra. I vattnet är de dock riktigt vassa på att dyka och hitta mat.

Tobisgrissla – Grosshamn

Det vore kul att hitta en felflugen alka hemma i Mälaren någon gång, men annars får jag bege mig till kusten för att se dem. Den här fotades vid Grosshamn i Bohuslän när vi var där på sportlovet en gång för att titta på lunnefågel.

Fåglar jag fotat – tjäder

Att fota en tjädertupp under spel är nog många fågelintresserade fotografers önskan. Visst vore det kul att göra det, men jag är lika glad att få se en tjäderhöna och de gånger jag sett dem med kycklingar har jag blivit ännu gladare.

En gång var jag dock nära att fotografera en tupp med stjärten utspärrad, men innan jag lyckats få upp kameran hade den fällt ner stjärten och sen lyckades jag fokusera på några grenar framför istället.

Det är tillfällen som dessa som får en att älska kikaren och att odla minnen istället. Nu kommer jag knappt ihåg tjädern, men kommer mycket väl ihåg känslan över den suddiga bilden.

Jag har dock lyckats få bra bilder på tjäder senare.

Den här hönan stod på vägen upp mot Öjesjöbrännan när jag kom åkande där. När jag närmade mig med bilen flög hon upp och satte sig i en tall inte långt från vägen och bjöd mig på sin bästa pose.

Fåglarnas B-lag

Den svenska fågelfaunan är indelad i olika kategorier beroende på hur ”vilda” de egentligen är. Eller spontana som vi brukar säga.

De flesta fåglarna vi ser tillhör kategori A och är spontant förekommande i landet. Det rör sig då om fåglar som häckar här eller vistas här under flytt. Även felflygande fåglar som egentligen inte skulle vara här räknas hit och det är de fåglarna vi kallar rariteter.

Sen finns det en kategori B som är fåglar som inte observerats här på väldigt länge. För närvarande efter 1949. Det är några få arter och om någon av dem skulle dyka upp igen kommer de om de bedöms vara spontana att flyttas till kategori A igen.

Det är dock inte kategori B som jag syftar på när jag skriver om fåglarnas B-lag utan då syftar jag på fåglar i kategori C. Det rör sig om inplanterade eller förrymda fåglar som skapat sig frilevande och livskraftiga populationer och på så vis blivit kryssbara. Några av dessa arter är vanliga, men en del av dem är ganska ovanliga och väcker en del uppmärksamhet, oftast bland ickeskådare.

Jag tänkte presentera dem här så kan ni som inte skådar och känner mig förstå varför jag inte riktigt går igång på fåglar som ni kanske tycker är häftiga.

Arter med populationer i Sverige

Tamduva

En art som varken vi skådare eller ni ickeskådare tycker är speciellt intressant. Vi delar nog uppfattning om att denna art mest är i vägen och snyltar på oss människor vid uteserveringar i städer.

Då och då dyker det upp rymlingar av utställningsduvor som slår följe med de vanliga grå duvorna och då kan en oinvigd luras att tro att det är något ovanligt de hittar, men vi blir sällan uppspelta av dem.

Fasan

En hönsfågel som införts för jakt och som fortfarande planteras ut i ganska stor omfattning. Den frilevande populationen är intressant och de uppför sig som vilda fåglar, men kommer det några tuffa vintrar så får de svårt att klara sig. Vilket också ses i utbredningen. Det är i södra Sverige den är vanlig.

Kanadagås

Den art bland dessa B-lagsfåglar som är mest förvildad. Den svenska populationen är utplanterad och har på sina håll varit väldigt framgångsrik, men den är långt ifrån den vanligaste gåsen i Sverige även om många tror det eftersom den är den gås som gärna intar badplatser och håller sig nära oss människor.

Mandarinand

B-lagets fixstjärna som var den än dyker upp skapar uppmärksamhet. De finns vilt i kina, men de mandarinänder man hittar i Sverige kommer från en population av förrymda individer. De har hållits i parkdammar från 1700-talet och framåt eftersom de är vackra och ganska spektakulära. Vi skådare kryssar in den på årslistan och tycker att den är fin, men den får på tok för mycket uppmärksamhet från andra och är inte så ovanlig som lokala tidningar och facebook-grupper gärna vill tro.

Arter med populationer i Europa

Stripgås

Här har vi en art som tillsammans med mandarinanden ganska nyligen flyttades till kategori C. Tidigare var dessa inte kryssbara och vi brydde oss inte så mycket om dem av den anledningen. Till skillnad från mandarinen dyker stripgåsen dock upp i mer vilda fågelmarker och jag tror nog att denna har högst status bland oss skådare, men den tillhör ändå B-laget.

Nilgås

En art som klassas som invasiv och om man hittar den ska man rapportera in den så att den får avlivas. Där den etablerat sig har den trängt undan andra arter genom att den är väldigt agressivt revirhävdande.

Enligt mig borde invasiva fåglar inte vara kryssbara, men fördelen med att de är det är att kryssbara fåglar rapporteras och larmas i större utsträckning.

Amerikansk kopparand

Ytterligare en invasiv art. Men i detta fall rör det sig om att den hybridiserar med vår inhemska kopparand som redan är hotad. I Sverige har vi inga kopparänder så här är den inget hot mot våra fåglar, men om det dyker upp någon är det ändå viktigt att avliva den så att den inte letar sig till de områden i Europa där kopparand häckar.

Fåglar jag fotat – tamduva

Tamduva är faktiskt det namn vi fågelskådare andvänder om de frilevande domesticerade duvorna av arten klippduva. (Columba livia forma domestica)

Stadsduva, brevduva eller bara kort och gott duva är också namn som används, men vi använder alltså termen tamduva.

Som namnet antyder är den en domesticerad art som förvildats och har en frilevande population i de flesta städer och samhällen. Man hittar dem ytterst sällan ute i vildmarken utan arten är starkt knuten till människan.

Man får kryssa arten och den kan faktiskt vara lite småknivig att få in när man har specifika listor för en resa eller under artrallyn som t ex fågeltornskampen och då blir den plötsligt högvilt trots att den i övrigt spelar i fåglarnas b-lag för oss fågelskådare.

Sommarnatt i Svartådalen

Igår var det dags för VOF:s årliga nattfågellyssning. En exkursion som inte lockade så värst många deltagare när jag började åka med på föreningens exkursioner.

Första året jag var med i programgruppen var det bara jag och ytterligare en medlem i gruppen som åkte med. Då la vi all fokus på att hitta vaktel som hon saknade.

En bidragande orsak till sjunkande deltagarantal på våra exkursioner tror jag var att vi krävde medlemskap i föreningen så när vi ändrade på det och istället såg exkursionsverksamheten som en medlemsvärvande aktivitet så började vi så sakta få lite mer folk på våra guidningar och exkursioner.

Samtidigt så gillade jag verkligen nattsjungande fåglar och min kunskap om var man kunde hitta den växte och när vi återigen plockade in nattfågellyssningen i programmet igen så blev det en succé och problemen vi upplever nu är snarare var vi ska stanna så att alla bilar får plats. Vi får nog överväga att hyra minibussar istället.

De senaste åren har vi rört oss i samma område och med snarlika rutter och stopp. Vi börjar alltid vid norra Fläcksjön där vi lyssnar efter gräshoppsångare, näktergal, morkulla, gök och rödvingetrast. Vissa år har vi också haft småfläckig sumphöna och kornknarr där och förra året flög en hornuggla runt och jagade.

Efter det rör vi oss mod Spångtegsbäcken där vi brukar ha gott om näktergal och gräshoppsångare på nära håll så att vi äldre med lite svagare hörsel kan höra dem bra. Här brukar vi också hitta flera acrosephalus-sångare som sävsångare och kärrsångare och något år hade vi flodsångare här.

I år satt en vassångare här och sjöng. En art som normalt påträffas i stora vassbälten i slättsjöar och mälarvikar så det var faktiskt första gången vi hade vassångare på detta ställe. Mrokullor och gök har vi här också.

Efter det fortsätter vi runt Fläcksjön med korta stopp på olika ställen och sen stannar vi till vid Rörbosjön där man kan ha kornkarr och småfläckig sumphöna och rördromen brukar höras på flera platser runt Fläcksjön.

I år brottades vi med en tråkig blåst som enligt SMHI skulle avta, men hela rutten runt sjön förstördes av asplövens darrande.

Upp mot Öjesjön brukar vi stanna vid Uvberget för att lyssna på nattskärror och på vägen upp kan man se dem sitta på vägen. Så även i år, men blåsten var fortfarande besvärande.

Väl framme vid Öjesjön mojnade äntligen vinden och vi kunde ta en fika med storlom, spelande nattskärra och fladdermöss som födosökte över vattenytan. En drillsnäppa kom förbi och landade på stranden men ångrade sig snabbt när den upptäckte att den inte var ensam.

Efter fikat så är det ganska bråttom ner längs Svartån. Sommarnätterna är korta och ska man hinna med kornknarr och vaktel måste man skynda sig innan trastar och andra morgon och dagsjungande fåglar vaknar till liv och börjar störa.

Ett kort stopp vid Rörbosjön gav två spelande småfläckiga sumphönor och sen hoppade vi faktiskt över Hällsjön för att hinna till Skultuna där kornknarr hörts i veckan.

Två spelande kornknarrar på första stoppet och vid nästa stopp hade vi ytterligare en knarr. Men vaktel dippade vi tyvärr på.

En spontan utflykt till Kvismaren

Jag slutade skapligt tidigt idag och kände mig sugen på lite skådning under eftermiddagen/kvällen.

En silkeshäger och en citronärla vid Kvismaren hade väckt mitt intresse och skulle passa mig och Benjamin utmärkt. Jag saknade silkeshäger på min årslista och han saknade citronärla.

Sagt och gjort vid 14.30 stämplade jag ut från sommarfritids och hämtade upp Benjamin och sen fortsatte vi mot Örebro och Kvismaren. Båda fåglarna hade setts vid Hammarbron och när vi kom dit var två andra skådare på plats.

En ägretthäger kunde vi se direkt från bilen utan kikare, men silkeshägern som är lite mindre såg vi inte till. De andra skådarna hade dock full koll på den och väl uppe på bron gick den inte att missa bland korna.

Kashing ett kryss närmre Benjamin på årslistan för mig. Fast om vi hittade citronärlan skulle det jämna ut sig.

Plötsligt flyger ett stort gäng vadare upp över maden. Med välbekanta vita cigarrer över ryggarna gick det inte att ta fel på dem. Svartsnäppor. Ytterligare ett årskryss jag av någon anledning missat och nu var det plötsligt två upp för mig mot Benjamin.

Nu började jag spana över strandängen öster om bron och ganska snabbt råkade jag hitta citronärlan så det blev 2-1 till mig men han leder fortfarande totalen med 239 mot 231 så jag får en kämpig höst.

Vi jobbar ju lite med landskapskryss i år också så vi matade in alla arter vi såg och kunde räkna in 24 nya arter i Närke i år. Bland annat ägretthäger, svarttärna, röd glada, fiskgjuse, rördrom och gök.

En ganska effektiv timme där på bron.

Sommarskådning

I går kväll bestämde vi oss för att det kanske var dags att planera ihop något gemensamt att göra under sommarsemestern.

När man är ute sent kan det vara lite knivigt med boende och då är det tur att man har släktingar och bekanta som kan ställa upp, så efter några sms blev det klart att vi åker upp till Luleå under vecka 30. Först tänkte vi vecka 29, men Benjamin fick jobb på Kvismare fågelstation då så vi skjöt på det en vecka.

Nu ska vi väl hinna med en massa vanliga semestergrejer, men lite tid för skådning hoppas jag och Benjamin att få. Jag har inte varit där sen 2014 och ser verkligen fram emot att få besöka Norrbotten igen.

Att vi skjöt på det hela gör mig ingenting, då bör vi ha chans på lite roliga vadare som börjat sträcka.

Att vi dessutom får möjlighet att fylla på årslistan med fynd från fler landskap gör ju inte saken sämre. Både jag och Benjamin kommer nog att slå rekord i antal landskapskryss i år då vi redan besökt och rapporterat från ganska många landskap och genom detta också får möjlighet att lägga in fynd från Hälsingland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten. Gör vi dessutom en avstickare in mot landet kan vi nog få med Lappland också.

Kalax hamn och strandäng besökte jag ganska frekvent när jag var uppe på somrarna förr, så det ska bli lite kul att göra ett besök där igen.

Saker fågelskådare säger 7

Precis som med alla subkulturer och hobbies så finns det även i fågelskådningen en hel del ord och uttryck som utomstående kan ha svårt att hänga med i.

-Drog du på kfs:en?
– Ja, men jag dippade.

I det här fallet finns det 3 interna ord som troligtvis gör ovanstående konversation obegriplig för utomstående.

Drog = åkte (Att dra är att att åka iväg för att se en specifik fågel som någon upptäckt och larmat ut)

kfs = kungsfågelsångare (En östlig art som dyker upp här i Sverige sparsamt under höstarna)

dippa = misslyckas med att se fågeln

En del tycker att man ska vara försiktig med att använda internt slang och utryck för att det kan vara exkluderande. Jag tycker dock att det är en viktig del av en subkultur att ha ett internt språk för att stärka sammanhållningen.

Dessa utryck får dock aldrig bli hemliga och något man använder för att exkludera andra. Hör du någon prata klingonska på en fågellokal, fråga dem vad de menar. De flesta skådare älskar när folk är nyfikna på deras intresse.

« Äldre inlägg

© 2022 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑