Fåglarnas B-lag

Den svenska fågelfaunan är indelad i olika kategorier beroende på hur ”vilda” de egentligen är. Eller spontana som vi brukar säga.

De flesta fåglarna vi ser tillhör kategori A och är spontant förekommande i landet. Det rör sig då om fåglar som häckar här eller vistas här under flytt. Även felflygande fåglar som egentligen inte skulle vara här räknas hit och det är de fåglarna vi kallar rariteter.

Sen finns det en kategori B som är fåglar som inte observerats här på väldigt länge. För närvarande efter 1949. Det är några få arter och om någon av dem skulle dyka upp igen kommer de om de bedöms vara spontana att flyttas till kategori A igen.

Det är dock inte kategori B som jag syftar på när jag skriver om fåglarnas B-lag utan då syftar jag på fåglar i kategori C. Det rör sig om inplanterade eller förrymda fåglar som skapat sig frilevande och livskraftiga populationer och på så vis blivit kryssbara. Några av dessa arter är vanliga, men en del av dem är ganska ovanliga och väcker en del uppmärksamhet, oftast bland ickeskådare.

Jag tänkte presentera dem här så kan ni som inte skådar och känner mig förstå varför jag inte riktigt går igång på fåglar som ni kanske tycker är häftiga.

Arter med populationer i Sverige

Tamduva

En art som varken vi skådare eller ni ickeskådare tycker är speciellt intressant. Vi delar nog uppfattning om att denna art mest är i vägen och snyltar på oss människor vid uteserveringar i städer.

Då och då dyker det upp rymlingar av utställningsduvor som slår följe med de vanliga grå duvorna och då kan en oinvigd luras att tro att det är något ovanligt de hittar, men vi blir sällan uppspelta av dem.

Fasan

En hönsfågel som införts för jakt och som fortfarande planteras ut i ganska stor omfattning. Den frilevande populationen är intressant och de uppför sig som vilda fåglar, men kommer det några tuffa vintrar så får de svårt att klara sig. Vilket också ses i utbredningen. Det är i södra Sverige den är vanlig.

Kanadagås

Den art bland dessa B-lagsfåglar som är mest förvildad. Den svenska populationen är utplanterad och har på sina håll varit väldigt framgångsrik, men den är långt ifrån den vanligaste gåsen i Sverige även om många tror det eftersom den är den gås som gärna intar badplatser och håller sig nära oss människor.

Mandarinand

B-lagets fixstjärna som var den än dyker upp skapar uppmärksamhet. De finns vilt i kina, men de mandarinänder man hittar i Sverige kommer från en population av förrymda individer. De har hållits i parkdammar från 1700-talet och framåt eftersom de är vackra och ganska spektakulära. Vi skådare kryssar in den på årslistan och tycker att den är fin, men den får på tok för mycket uppmärksamhet från andra och är inte så ovanlig som lokala tidningar och facebook-grupper gärna vill tro.

Arter med populationer i Europa

Stripgås

Här har vi en art som tillsammans med mandarinanden ganska nyligen flyttades till kategori C. Tidigare var dessa inte kryssbara och vi brydde oss inte så mycket om dem av den anledningen. Till skillnad från mandarinen dyker stripgåsen dock upp i mer vilda fågelmarker och jag tror nog att denna har högst status bland oss skådare, men den tillhör ändå B-laget.

Nilgås

En art som klassas som invasiv och om man hittar den ska man rapportera in den så att den får avlivas. Där den etablerat sig har den trängt undan andra arter genom att den är väldigt agressivt revirhävdande.

Enligt mig borde invasiva fåglar inte vara kryssbara, men fördelen med att de är det är att kryssbara fåglar rapporteras och larmas i större utsträckning.

Amerikansk kopparand

Ytterligare en invasiv art. Men i detta fall rör det sig om att den hybridiserar med vår inhemska kopparand som redan är hotad. I Sverige har vi inga kopparänder så här är den inget hot mot våra fåglar, men om det dyker upp någon är det ändå viktigt att avliva den så att den inte letar sig till de områden i Europa där kopparand häckar.