När jag gick i skolan fick jag lära mig att storken hade häckat i Skåne tidigare men att den inte längre gjorde det. Nu häckar den där igen och har alltså gått från Nationellt utdöd till Starkt hotad när den senaste rödlistan publicerades.
Nu är det fortfarande inte fara över. När den var vanlig i södra Sverige häckade det 5000 par och nu rör det sig om lite drygt 60 par. Men det går åt rätt håll.
Något jag finner intressant är att det inte finns några historiska fynd av vit stork på våra breddgrader när storken var vanlig under 17- och 1800-talen utan det första fyndet av vit stork i Västmanland gjordes 1925 när det redan börjat gå utför rejält för storkarna i södra Sverige.
Det som gör detta intressant är att vi numera så gott som årligen ser stork här både under vår- och höstflytt. Fram till 1976 finns belägg för 12 fynd och efter det 88 fynd och från 90-talet och framåt alltså så gott som årligen. Självklart saknades artportalen och någon fågelskådning likt den vi har idag fanns ju inte för 200 år sedan så att alla observationer inte är noterade kan jag köpa, men en fågel som stork sticker ju ut så mycket så det borde rimligtvis finnas dagboksanteckningar och med tanke på att grevar och annat herrefolk sköt allt de såg under sina jakter borde det även ha skjutits en och annan stork om de regelbundet dök upp storkar här då.
Bilden ovan är det första fyndet av vit stork i Asköviken från maj i år.
Lämna ett svar