Februari i år blev inte den vårvintermånad med en vår som lite smygande blev mildare och ljusare som det brukar vara. Ljuset på eftermiddagar och morgnar blev som vanligt, men vädret kändes mer som att någon chef på SMHI plötsligt klev in på kontoret och bestämde att nu är vintern slut, nu är det vår.
Exakt när detta skedde har jag inte koll på, för nu när februari är slut känns det som att vi haft det här vädret hela året, men när jag tittar på bilder i mobilen verkar detta plötsliga årstidsskifte ha skett någon gång i mitten av månaden.
Jag skulle ha avslutat månaden med en resa till Skåne, vilket hade gjort gott på min årslista som än så länge är ganska kort, men en bråkig mage gjorde mig sängliggande så jag fick snällt stanna hemma, mot slutet av den helgen tog jag mig i alla fall ut och fick lite vårskådning.
Månadens stora begivenhet hemma i Västmanland utspelade sig i Surahammar
Svarthalsad trast
Den 9 februari postades ett inlägg i Facebookgruppen Fåglar inpå Knuten med en bild på en svarthalsad trast. Hon som postade bodde i Surahammar och ganska snabbt fylldes gatan utanför henne med besökare som gärna ville se fågeln.
Vi väntade till dagen därpå när det var lördag och vi var lediga. Fågeln var långt ifrån samarbetsvillig och jag var den enda i sällskapet som lyckades få en glimt av den. Dagen efter hade vi större lycka och då fick alla se den riktigt bra, men precis som på lördagen var det bara korta stunder den var framme.
Det var en riktigt trevlig matning och förutom svarthalsad trast kunde vi också årskryssa svarthätta.
Bilder på fågeln lämnar tyvärr en del frågetecken. Enligt fågelguiden ska det inte finnas några rödbruna inslag på stjärten vilket denna individ visar upp. Så vi är inne på om det kan finnas några hybridinslag. Inte en ren hybrid, men en andragenerations eller tredjegenerationshybrid. Det återstår att se hur raritetskommiteén gör sin bedömning.
Fåglar i staden
Under februari brukar vi i Västmanlands Ornitologiska Förening sikta in oss på övervintrare. Vi har haft exkursioner med fokus på rovfåglar, men under pandemin när vi inte fick samåka kom vi på idén med att göra en stadsvandring i centrala Västerås. En uppskattad förmiddagstur som vi fortsatt med och även i år blev den ganska välbesökt.
Kylan under januari och inledningen av februari gjorde skitviken ganska igenfrusen så vi undvek den för att inte störa kungsfiskarna för mycket, men svartån följde vi upp till den nya faunapassagen vid Falkenbergska kvarnen där vi fick se strömstare. En art vi haft som målart varje år vi haft denna exkursion, men detta var första gången vi lyckades.
Ugglelyssning
Jag har alltid varit ivrig att komma igång med ugglelyssningen och de senaste åren har även Benjamin börjat vara lika ivrig. Därför orkar vi inte vänta på att aktiviteten peakar utan vi är på tårna och har ugglepremiär ganska tidigt i februari. Det är också den första skådningen man kan utföra i veckorna eftersom man inte är beroende av dagsljus. Det kan också vara en bidragande orsak till att den är så efterlängtad.
Den första turen i år var som traditionen bjuder knäpptyst. Men vis av erfarenhet och sugen på att vara först att upptäcka något kul gjorde att vi inte gav upp och redan vid vårt andra försök när vi flydde Mellon på TV gav riktigt bra utdelning.
Vid första stoppet hördes en sparvuggla, ett kort steg norrut längs vägen hördes den ännu bättre och samtidigt en hona som lockade. Vi fick höra en riktigt fin konsert med flera sorters läten från båda individerna.
Norr om Svanå var det kattugglor som höll igång. Totalt 6 individer på 2 platser och den första platsen var det precis som med sparvugglorna duett mellan hane och hona och vi fick höra riktigt många olika sorters läten.
Artmässigt har det varit sparsamt med ugglor. Kattuggla och sparvuggla och berguv sen tidigare i januari än så länge. Därför har vi fokuserat resten av lyssnandet på slagugglelokaler, lappugglelokaler och hirnugglelokaler, men någon lycka har vi inte haft. Förhoppningsvis blir det mer fart på dem nu när våren sätter fart på riktigt.
Vårskådning
Det blev ju vår över en natt typ. Jag hann inte riktigt med i svängarna och dessutom blev jag sjuk så min tjuvstart på våren genom att åka till Skåne blev inställd.
Med en krånglande mage åkte jag i alla fall ut till Asköviken med Benjamin för att årskryssa sånglärka och tofsvipa och nu började även gässen att tillta i antal.
Den sista dagen på februari tillbringade jag på isen vid Gäddeholms hamn med sportlovsaktivitet på fritids. En riktigt trevlig dag, där jag kunde notera ett ganska stort inflöde av sånglärkor under morgontimmarna. Svanar och gäss sträckte också över. Nu är det dags att ta en morgon på Trådarängarna.
Soffkryss
Soffkryss är när man får ett retroaktivt kryss på en fågel som inte var kryssbar när den sågs. Det kan bero på att den inte ansågs spontant förekommande som exempel på detta kan nämnas gulkindad kricka och mandarinand. När man ändrar regler kring introducerade arter så görs det ofta retroaktivt. I Mandarinandens fall blev det från 1995 har jag för mig.
Sen kan man också få soffkryss när en art blir två arter. Att man bestämmer att en eller flera underarter av någon fågel faktiskt är helt egna arter. En split kallar vi det.
Det som hänt nu är att kråkan delats upp i två arter. Dels vår kråka som numera heter gråkråka och svartkråka. Jag har två observationer av svartkråka i Sverige sen tidigare. En på Öland från förra året som redan var godkänd. Sen hade jag en observation i Asköviken sen 2021 där jag då inte orkade skicka in någon fördjupad rapport. Så den blev underkänd, men jag bad om att få lägga in en rapport så nu är den tillbaka. Min 205:e art i Asköviken och 268:e i Västmanland.
Läs mer om termer som splittar, lumpar och soffkryss i min ABC för fågelskådare.
Månaden i siffor
Antal inrapporterade arter: 56
Antal fältdagar: 16
Antal X: – 1 (soffkryss på svartkråka)
Antal årskryss: 14
Årskryss Vstm: 16
Minnesvärda observationer:
- Svarthalsad trast i Surahammar
- Trevlig ugglekväll med duetter
- Soffkryss på Svartkråka
Lämna ett svar