Fåglar jag fotat – svarthätta

Svarthättan är en riktigt vanlig fågel, men känner man inte igen sången så är den nog relativt okänd för många.

När Linné systematiserade fåglarna var han inte så engagerad och noga utan han klumpade ihop alla sjungande gråa, beiga och gröna småfåglar i en och samma grupp. Sångare.

Efterhand har vi lärt oss mer och delat upp denna gigantiska grupp i fler och fler grupper. Men några fåglar hänger kvar och är de egentliga sångarna. Sylvia. Dit hör svarthättan. Sången på sylvior känns igen på att de är lite pladdriga och det kan vara lite svårt att skilja dem åt på sången för nybörjare. Men det är en riktigt bra grupp att träna på för den som vill ta steget och bli mer kunnig på fågelsång. Svarthätta, trädgårdssångare, törnsångare och ärtsångare är de vanligaste och de kan man hitta hemma utan några större ansträngningar.

Svarthättan har klara toner i sitt pladdrande och är den som sjunger vackrast om man frågar mig. Kanske en av de vackraste fågelsångerna vi har här i Sverige.

Att fota svarthätta är lite tuffare, de trivs i täta buskar och träd där de kan flöjta ut sina toner. En del tuffingar övervintrar här hos oss och de kan man kanske ha tur att få se nära, men de är ofta väldigt försiktiga och revirhävdande även under vintern, så de brukar ta en buske i besittning och sen göra snabba små utflykter för att skaffa mat.

Den här fågeln ovan fotade jag utanför Naturum Ottenby en regning majhelg för några år sedan. Den höll till där på plattorna hela förmiddagen, och regnet gjorde att det var ganska få besökare och vi som var där lät den ha sina plattor i fred.

Nyligen tagna 4sq badges

Jag har lyckats belöna mig själv med några fina badges på forusquare den senaste tiden.
Foursquare Badges

Dog’s Best Friend

Den får man om man checkar in 10 gånger på platser i kategorin ”Dog Run”. Själv trodde jag att ”Dog Run” var hundkaplöpningsbanor och grymtade över att det inte finns så många sådana i Sverige. Nu har det gått upp för mig att det rör sig om rastgårdar för hundar så jag har alltså inte fuskat när jag lagt till hundklubbar och mammas kennel som ”dog runs”

9 to 5

En riktig kontorsråttebadge som borde ha passat mig som handen i handsken. 15 incheckningar på 30 dagar på samma kontor skulle bli en enkel match. Den släpptes av Foursquare i december så jag hann inte få den innan julledigheten. Under Julen åker jag sedan på min trevliga ischias och blir halvtidsjukskriven en bit in i Januari. Därefter får jag i uppdrag att åka runt till ett antal nya skolor vi startat eller tagit över driften av, det tillsammans med att jag mellan varven glömmer att checka in gjorde att det tog ända till slutet av april innan jag lyckas få denna badge.

4sqDay 2011

Den 16:e april är Foursquare Day. Den fjärde månadens 16:e dag 4/16 vilket blir 4 i kvadrat dvs Foursquare. Genom att checka in den dagen fick man denna badge. Jag la till ett shout ”Happy Foursquare Day” Vet inte om detta var nödvändigt, men vem vågade chansa.
 

40-årskris på Asköviken

En ganska tuff vecka för mig går mot sitt slut och jag ser nu fram emot en trevlig helg. I morgon kommer jag att ta med mig barnen ut till Asköviken där det är ”Fågleskådningens dag” med öppet hus i Naturskolans Hus, tipspromenader, visning av kikare och guidade turer.
Asköviken
Då jag tagit en del guidade turer när jag varit där med Rotundaskolan tidigare så känns inte dessa aktuella för mig, däremot ska det bli kul att testa lite kikare vid Rastholmen.
Turerna börjar kl 9.00 antingen från parkeringen vid Lövsta, eller Naturskolans hus på Askösidan. Tornet kommer att vara bemannat med ornitologer mellan 7-13. Naturskolans Hus är öppet mellan 9-13 och grillen brinner mellan 10.30-12.30
Någon som vill följa med?
Fågelskådning är för övrigt min 40-årskris. Jag har förvisso sysslat med det sporadiskt hela mitt liv och alltid varit intresserad av fåglar, men nu har jag valt det som 40-årskris och ska lägga mer tid på det och se till att komma med i 300-klubben dit jag har en bit så min 40-årskris lär vara en bit in på 40-talet.

Ibland så kan det blåsa kalla stormar

Ibland kan himlen vara ganska grå.
Men när det gäller laget som vi älskar,
Så skiner solen snart på oss ändå.
Vi hört om stora tider som har svunnit,
Vi vet att snart så är det dags igen
Å vi é AIK
Å alltid é vi med er
Å alltid ska vi se er ta poäng.
Död åt alla
Till alla ickgnagare och ickesupportrar bland mina läsare.
Ta inte bilden så bokstavligt. Det bara känns så.

AIK – Halmstad 1-0

Vi kom sent till matchen igår, så sent att vi nästan missade norra europas mäktigaste inmarsch.
Det gjorde inte dirket någonting för AIK hade inte bråttom, de väntade snällt till den 89:e matchminuten med att göra mål.
AIK brukar börja matcherna ganska intensivt och offensivt, men igår var det inte samma rasande tempo. Kanske har de lärt sig av tidigare misstag, då orken och anfallslustan avtagit när målen uteblivit.
Igår fick vi se ett mer stabilt AIK som jobbade sig fram med mer variation i anfallen än tidigare, men så hade vi för första gången på länge renodlade och hela kantspelare på båda kanterna. Min favorituppställning på högerkanten med Markus Jonsson och Kenny Pavey, när spelade de senast tillsammans där?
På vänsterkanten återfanns den efteröängtade Gabriel Özkan och Patrik Karlsson, men ack den lycka som består.
Efter blott 20 min grinar olycksbarnet Özkan illa och får bryta matchen med en ny muskelbristning.
Lite drygt 5 minuter senare är det Markus Jonssons tur att avbryta, med en bristning i ljumsken.
Som om inte detta skulle vara nog. Bojan som ersatte Özkan och visade vägen för hela laget genom att höja tempot i matchen fick i 61:a minuten halta av planen med ett knä som låst sig.
Trots 3 ofrivillga byten med medföljande omdisponeringar av laget så stod AIK upp bra och var det klart bästa laget på planen. Janne Andersson i Halmstad som brukar vara saklig och ärlig i sina matchanalyser påstod att oavgjort hade varit rättvist, men han vet att han ljuger annars satt han och sov på bänken.
Trots att Halmstad spelade oerhört tråkigt, och på äkta handbollsmaner sprang hem med hela laget och intog försvarsposition så fort de förlorade bollen, så var matchen i det stora hela sevärd. AIK anföll som sagt med mer variation än tidigare i år även om vi på grund av skador tappade lite av det mot slutet.
Vi skapade mer chanser och jag tror att det bara var AIK-anfallets dåliga själförtroende som så när räddade en poäng för hallänningarna, men i 89:e kom det förlösande 1-0 målet av the one and only Kenny ”Millwall” Pavey.
Det slog mig idag att senast jag tillät mig att måljubla på plats var i september mot apa if.
Jag gick som jag skrivit tidigare hem mot bajen, så sist jag var på plats och såg AIK göra mål var mot Sundsvall efter den eviga måltorkan, och då var det inte ett jubel som kom från mig, bara en väldigt högljud jubelliknande suck.
Fotboll, Allsvenskan, AIK, Halmstad BK, Kenny Pavey, Gabriel Özkan, Bojan Djordic, Markus Jonsson, fotbollskador, skadehelvete

Stackars Brommapojkarna

Kollade på AIK:s förlustmatch på TV4 och var trots resultatet nöjd med det jag såg.
Intressant att notera att kompisen som såg matchen på plats inte delade min uppfattning, och när man skumläser igenom GF så hittar man fler, för att inte säga massor med gnagare som tycker att AIK gjorde en direkt dålig match.
aik-heif.jpg
Foto: Magnus Neck
Man får hoppas att det jag såg på TV stämde, för nu var det mer fart och ett bättre kantspel, det som saknades var att det inte var lika många som löpte in straffområdet vid inlägg som förra året, men med tanke på den totala frånvaron av kantspel tidigare matcher så är det inte så konstigt.
Nu har vi i alla fall gått igenom årets tuffaste matchserie, och jag önskar att jag tidigare hade skrivit att allt från 6p och uppåt skulle vara bra som inledning, för det var min första reaktion när jag såg programmet.
I alla fall väntar nu ett något lättare motstånd några matcher framöver och chansen att vända den uppdiktade negativa trenden är ganska god.
Efterspelet på Råsunda, eller rättare sagt utanför arenan är mer oroväckande än uteblivna poäng.
Ska jag vara ärlig så är jag djupt oroad för hur utvecklingen skett, på supporterfronten.
Jag har länge varnat för den attityd som odlats på Norra stå, och då menar jag inte Firman eller den redan etablerade hulliganverksamheten som funnits sen Dala spelade i AIK.
Nej jag har varit orolig för de så kallade ultrasgrupperingar som i all välmening piskat upp en aggresiv stämning genom hård och rent revolutionär retorik mot förbundet och elitfotbollsklubbarnas organisation.
Jag har fått en del skit för mina åsikter om att de inte förstår konsekvenserna för sitt agerande men snart är det jag som säger.
Vad var det jag sa!!
taggar: , , ,

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑