Sida 2 av 306

Vardag i karantän

Jag har som jag nämnt tidigare hosta och får på grund av Folkhälsomyndighetens riktlinjer inte gå till jobbet. Så just nu har jag mest byggt upp rutiner för att 1. Få tiden att gå. 2. Inte bli förslappad framför TV:n.

Min dag ser då ut som följande. Jag har valt att inte ställa klockan. Gubbe som man är så vaknar man ändå runt kl 7.00 varje morgon så det känns som en onödig åtgärd.

7.00 – Ligger kvar i sängen och uppdaterar mig på Facebook och nyhetsmedier.

7.30 – Går upp och sätter på kaffe och fixar frukost.

8.00 – Käkar frukost och tittar på TV

9.30 – Nu går jag ut en sväng. Jag har blandat mellan att ta bilen till någon fågellokal eller ta en promenad hemma.

11.00 – Hem och förhandla med ungarna om vem som ska laga mat.

12.00 – Käka lunch

12.30 – Förhandla med ungarna om vem som ska diska

13.00 – Slötid framför TV:n eller datorn, just nu bloggar jag t ex

15.00 – Dags för utevistelse igen, oftast en promenad hemma.

16.00 – Hem och förhandla om vem som ska laga mat

16.30 – Börja laga mat eller glo på TV, beroende på hur förhandlingarna gick

17.00 – Middag

17.30 – Nu är det kväller

På måndag börjar Benjamin skolan igen, så då blir det inte så mycket förhandlande längre. Dags att komma på något annat att göra än att förhandla med ungarna om disk och matlagning.

 

Fåglar jag fotat – småfläckig sumphöna

Småfläckig sumphöna är en nattaktiv och skygg varelse. Ljumma sommarkvällar kan man höra den plippa ihärdigt vid någon våtmark, men att se den är inte vardagsmat.

Första gången jag såg en småfläckig sumphöna var när jag kryssade större beckasinsnäppa. Då kom det fram en helt ogenerat och stal uppmärksammheten från den rara amerikanen i några sekunder.

Nästa gång satt jag i gömslet vid Lövsta i Asköviken. Jag hade kameran framme men när sumphönan kom fram satt jag bara och tittade på den i min kikare och kom inte på tanken att fota den. Inte förrän det var för sent.

Vill man fota den så är mitt tips att åka ner till Ottenby och passera fågelstationen ungefär samtidigt som personalen där kommer ut och visar upp ett exemplar.

Den här fotades den mest sjuka höst jag varit på Öland, när sibiriska järnsparvar kändes som en trivial fågel och man var tvungen att välja bort arter man annars bara drömmer om att se.

 

Fåglar jag fotat – småtrapp

Närmsta population av småtrapp finns i Frankrike och Spanien eller österut i på stäppen i Ryssland, Ukraina och Kazakstan. Varifrån denna trapp som dök upp i Värmland 2015 kom har jag ingen aning om. Båda pupulationerna flyttar i viss utsträckning och vi har inflöden av flyttfåglar både från SO och SV till Sverige. Med väderdata och fyndstatus från andra mer vanliga fåglar borde det dock gå att räkna ut vad som är mest sannolikt.

I alla fall så fyllde jag bilen med ungdomar och drog till Värmland den 1 maj 2015. Det skulle sen sluta med en av de höftigaste fågeldagar jag varit med om. Kanske den häftigaste.

När vi hängt in småtrappen som var ganska tråkig där den gick i ett dike och tittade upp då och då. Så ägnade vi lite tid till att leta efter ringtrast och andra tättingar som anlänt. Tanken var sedan att leta smålom som är Värmlands landskapsfågel. Men då kom ett larm om svarthalsad dopping i Frövisjön, så vi satte oss i bilen och drog iväg hem igen.

Hur dagen sedan fortlöpte kan man läsa om här: https://godisgris.se/2015/05/01/den-forsta-maj-2015/

 

Fåglar jag fotat – smådopping

Vår minsta och mest diskreta dopping. Innan jag började skåda hade jag ingen koll på att det fanns någon fågel som hette smådopping. Men jag blev ganska snabbt varse när jag började fuska på svalan genom att kolla dagens fågel.

I Skitviken vid Ångkraftverket i Västerås skulle det tydligen finnas flera, men de gånger jag var där så såg jag aldrig någon.

När jag sen slutade att bara titta på fåglar och lärde mig att skåda på riktigt så fattade jag ganska snabbt varför jag aldrig sett någon smådopping. Smådoppingar är som jag nämnde diskreta och håller mest till i kanten av vatten och gömmer sig gärna i kantvegitationen. När de födosöker är de mer under vatten än ovan.

Då och då kan man dock stöta på någon mer djärv individ som vågar sig ut på öppet vatten som här vid Skitviken i Västerås. En plats som smådoppingarna tyvärr slutat att övervintra vid. Så nu får man ligga i och leta vid andra öppna vattenytor för att hitta en övervintrare. De flesta vintrar övervintrar det dock inga smådoppingar i Västerås.

Äntligen naturskola igen

Jag som var så glad över att få gå ut och möta våren med våra tvåor efter en dryg månad inomhus. Då kom det en pandemi som tvingade mig att vara hemma tills hostan gått över. Så förra veckan blev det ingen naturskola för mig.

Då klasserna just nu är en smula decimerade i antal valde jag att ligga lite lågt med mina planer och istället fortsätta att ta vårpromenader med alla grupper. Senaste gången jag var ute med dem gick ju våren nästan bakåt, så vi kan behöva lite mer tid för att fylla våra bingobrickor.

Tyvärr har ju inte våren jättebråttom trots att vi redan börjar närma oss april. Så även idag kändes som ett steg bakåt.


fotad vid ett annat tillfälle

Jag hade dock sett två tranor på andra sidan skogen och hört bofink när jag klev ur bilen på parkeringen, så vissa förhoppningar hade jag när jag samlade dagens grupp.

Förskoleklassen hade redan gått iväg till skogen och skulle hålla sig i Paradiset. (Den del av skogen dit våren kommer först) Eftersom tranorna höll sig på andra sidan skogen gick vi runt skogen och passade på att kolla in en myrstack på vägen.

När vi kommer fram till ödetomten på andra sidan skogen samlar jag ihop gruppen och förklarar att utan kikare kommer vi inte att kunna se tranorna jättebra och att vi måste hålla oss på avstånd för att inte störa dem. Inga skrik, inga häftiga rörelser. Nu skulle vi smyga fram mot åkern och jag förklarade att vi skulle gå en liten omväg runt den gamla tomten mot granen som stod vid infarten.

Vad spännande det blev att smyga, alla elever var tysta som möss och spänningen steg. Men var höll tranorna till? De var inte kvar på den del av åkern jag alltid sett dem. Plötsligt får vi syn på dem bakom granen vi siktade mot. De stod bara 20 meter från den. Vilken tur att vi inte hann fram. Men de blev ändå obekväma av vår närvaro och tog till vingarna och bytte sida av åkern.

Vinden tilltog och vi valde att ge oss in i skogen för att leta bofink, men stannade till en stund för att lyssna på en lärka som drillade över våra huvuden.

Väl uppe i skogen var det tyvärr ganska tyst. Det enda vi lyckades höra var en gärdsmyg och några blåmesar.

Istället började vi undersöka vad som hände under barken på döda träd. För trots att träden är döda verkar de vara fulla av liv.

Ok lite corona dårå

Jag ville ju egentligen inte skriva något om coronakrisen, men eftersom den upptar en hel del av vardagen just nu och kommer nog att fortsätta att göra det en hel del tid framöver så kan det vara bra att skriva av sig en smula mellan varven.

Jag tänker dock inte ge mig in i någon diskussion kring hur myndigheter hanterar detta utan mer reflektera över hur kriser likt denna trots allt gör en klokare och att man lär sig saker av det.

Jag har t ex lärt mig är att stava till epidemi. Av någon anledning har jag alltid sagt epedimi och när man uttalar ordet så är skillnaden så pass liten, så jag har aldrig blivit korrigerad. (eller så har folk inte vågat eftersom jag är en besserwisser). Uppenbarligen har jag inte heller skrivit ordet så ofta eftersom jag på något sätt lyckats komma undan med att stava fel hela livet och jag är snart 50.

Fortsätt att lyssna på folkhälsomyndigheten och ge fan i att krama varandra så fixar vi det här tillsammans.

 

Fåglar jag fotat – smalnäbbad simsnäppa

Här hemma i Västmanland är smalnäbbad simsnäppa en ”bråttom”-fågel. Vill man ha den på sin årslista måste man antingen hitta en själv eller vara väldigt snabbt på plats om någon annan upptäcker den. Den häckar i små fjällsjöar och gölar på kalfjället och här rastar den sparsamt och kort.

Det är bra många gånger man sett den rapporterats av någon pensionär på förmiddagen och när man åker förbi på eftermiddagen efter jobbet är den som bortblåst.

Längs kuster verkar det dock som den rastar lite längre och på Öland ser man den ganska ofta när man är där i maj.

Den här gynnaren hittade vi på Öland i en liten göl på en sjömark norr om Stenåsa i våras. Den gav verkligen intryck av en liten fjällgöl så närmare lämplig häckbiotop kommer man inte i Sverige utan att bege sig till fjällen.

Tyvärr hade jag kameran knasigt inställd så den tog sekvensbilder som sparades som korta filmer. Lyckades i alla fall få ut denna ur filmsnutten.

Lyssna på tystnaden

Mars är uggletider här i Västmanland och när det gäller ugglor behöver man inte åka långt heller. Vi har alla 7 i Västmanland häckande ugglearter i kommunen. Så det är bara att ge sig ut till närmsta skog och lyssna.

Riktigt så enkelt är det inte. Kattuggla finns i hela kommunen inklusive inne i stan, så på den stämmer metoden ovan, men de andra arterna är mer kräsna på biotop och för att få in alla 7 måste man ge sig ut i de riktiga bergslagsskogarna i nordvästra hörnet av kommunen på gränsen mot Surahammar.

Det är inte bara ugglor man hör när man är ute och lyssnar efter dem. Under bra väderförhållanden kan man också få lyssna på tystnaden.

Vi har delat in Västerås kommun i olika zoner och delat upp ansvaret att göra minst ett besök i zonen under vecka 12 som är vår ugglevecka här i kommunen. Jag har tagit på mig ansvaret att lyssna av 2 zoner och igår var det dags för den sista av dem.

Det var ingen riktig fart på ugglorna trots ytterst svag vind och för mig som lyssnare nästintill optimala förhållanden. Zonen norr om stan som jag lyssnade av är en smula besvärlig med vägar som stör på fler ställen och när det blåser mindre så hörs även bilarna och vägarna mer.

Vid en gård stod det dessutom en hund och skällde konstant de fem minuter jag skulle lyssna där. Lite irriterad och utan ugglor hade jag inte ens upptäckt att vinden avtagit helt och att det nu var vindstilla. Att kvicksilvret smugit ner till -4 kändes knappt. Med bara 3 punkter kvar kunde jag i alla fall höra en kattuggla på håll.

Vid sista punkten hände dock det magiska. Punkten ligger efter vägen mellan Skultuna och Svanå och är en punkt där man lätt blir störd av trafik, men inte den här gången. Inte en bil hörde jag. Flygplan är också något som brukar höras i ugglenatten men inte ett endaste flygplan kunde höras. Träden stod där knäpptysta under en stjärnklar himmel och det enda jag hörde var mina egna andetag.

Jag stod kvar där i 10 minuter trots att jag bara behöver stå där i 5 enligt metoden. Inga ugglor hördes, men jag var mer nöjd med att få lyssna på tystnaden.

Mer om Hässlösundet

Nu tror inte jag att själva landningsbanan och flygfältet kommer att försvinna bara för att kommunen väljer att dra sig ur och lägga ner Västerås flygplats. Det finns mer verksamhet där som är beroende av själva flygfältet.

Men drömma kan man i alla fall och vem vet. Västerås kanske får en Lidnersk knäpp och inser att man borde satsa mer på naturen och att biologisk mångfald gagnar oss alla.

I alla fall så fick jag lite mothugg med min idé om våtmark, så jag tänkte att det kan vara bra att faktiskt förtydliga lite hur jag tänker. Mitt förra inlägg om detta var dessutom skrivet ganska spontant direkt efter att jag fick höra nyheten om att lägga ner flygplatsen.

Min grundtanke är inte alls att skapa en våtmark av hela området vid flygfältet. En våtmark är bara en del av helheten som jag ser framför mig när jag tänker på områdets potential.

Nej det jag ser är en stor möjlighet att kunna skydda det värdefulla naturområdet som Hässlösundet redan är.

Idag har vi ett kommunalt naturreservat på Björnö och på andra sidan sundet har vi ett kulturreservat med skyddade strandängar vid Gäddeholm.

Om man utökar det till att också omfatta Hässlö och skogen öster om Hässlösundet norr om björnöbron så kommer man att skydda hela Hässlösundet.

Vad det gäller våtmark så tycker jag dock att det är viktigt att man på något sätt bromsar upp Limstabäcken som idag fungerar som ett stort dräneringsdike rakt ut i Hässlösundet. Min förra bild där jag klistrat in Oset på Hässlö var mer en illustration över hur stor del som skulle tas i anspråk om man gjorde något liknande på Hässlö.

Den naturliga platsen för en våtmark likt Oset skulle givetvis vara i anslutning till Limstabäcken som redan idag har  översvämningsområden österut mot trådarängarna.

Flygfältet som redan idag på grund av stora avspärrningar har en ganska stor andel ängsmark som hävdas ska givetvis utvecklas till en mer naturlig ängsmark, med bete och varsam slåtter.

Det jag dock funderar på är den bäck som kommer uppe från Tillberga och via Myrby och Furby  rinner in norr om flygfältet. Den är idag ledd runt hela flygfältet men det känns mer naturligt att den skulle ha ett lopp som gick mer igenom flygfältet. Kanske kan den ledas om och bli en liten livsnerv genom ett bostadsområde och ut på ängarna ner mot Hässlösundet.

Jag ser också en möjlighet för skolor och förskolor att kunna ta sig ut till detta naturområde på ett enkelt sätt.

Naturskolan som idag håller till vid Asköviken har för det mesta fullbokat och det är svårt för skolklasser att få en tid där. Kanske kan de utöka sin verksamhet och även erbjuda Naturskola runt Hässlösundet.

Jag är absolut ingen expert på detta, men har ett stort intresse av naturen och ett stort engagemang. Men om flygplatsen och landningsbanan vid Hässlö ska bort så anser jag att Västerås stad missar en stor möjlighet om de inte i samband med det utökar skyddet kring Hässlösundet och skapar ett stort natur-, kultur- och rekreationsområde för sina innevånare.

Både Björnö (Naturreservat) och Gäddeholm/Trådarängarna (Kultrurreservat) är idag skyddade, så det rör sig som jag nämnde i inledningen bara om att länka ihop dessa genom att utöka reservaten en dryg kilometer norrut.

Jag gör bara som de säger

Jag hade inte tänkt kommentera covid19 här på bloggen. Är egentligen ganska trött på alla tyckare som måste häva ur sig sina åsikter om ditten och datten, trots att de precis som jag inte har en aning om hur man hanterar en kris likt denna.

Men jag vill ändå skriva av mig lite om min situation, när jag går hemma på grund av jag är smittad av något förkylningsaktigt.

När våra nya riktlinjer om att hålla sig hemma, om man var sjuk även vid lindriga symtom började gälla, gick jag till jobbet första dagen precis som vanligt. Jag hade varit förkyld veckan innan och var på bättringsvägen. Det här gällde inte mig eftersom jag inte hade covid19. Det var ju bara en vanlig förkylning.

Dag två satt jag i bilen på vägen till jobbet och hostade och när jag nästan var framme så frågade jag mig själv, vad jag höll på med?

De här reglerna är inte till för att skydda dig och mig från att få covid19. De är till för att bromsa smittspridningen och för att minimera belastningen på vården så mycket som möjligt. Covid19 eller inte. Om jag åker till jobbet och smittar någon även om det bara är en vanlig förkylning så finns risken att det drabbar någon som måste uppsöka vården vilket leder till en onödig belastning.

Många bäckar små…

Jag vände hem och har hållit mig hemma sedan dess. Hostandet har gått i perioder, men framförallt är det på morgonen och under förmiddagen jag hostar. Jag hade som plan att ta mig tillbaka till jobbet i måndags, men då blev jag plötsligt lite sämre igen och nu pekar det mesta uppåt, men jag är tveksam till att jag kommer att ta mig tillbaka den här veckan.

Ingen gång under denna period jag varit hemma har jag känt mig så sjuk att jag borde vara hemma. Under normala omständigheter hade jag gått till jobbet och låtit det gå över av sig själv efter någon vecka eller två.

Detta ledde till att jag kände mig stressad över situationen och mådde riktigt dåligt av det. Att veta att kollegor jobbade och hade det slitigt medans jag satt hemma, i princip fullt arbetsför och kollade på Nettflix.
För att lindra stressen gav jag mig ut på pokemonpromenader och fågelskådning. Detta för att hålla mig sysselsatt och för att distansera mig från tankar om att jag inte gjorde någon nytta.

Det fungerade för stunden, men jag blev rastlös och stressad så fort jag var hemma och störde min son som hade hemundervisning.

Vändningen kom i måndags morse när jag hade  tänkt gå tillbaka till jobbet, men återigen tänkte efter. Vad håller du på med Johan?

Där och då bestämde jag mig för att nu är det folkhälsomyndigheten och även arbetsgivarens råd som gäller till 100%. Jag stannar hemma tills jag är helt symtomfri i två dagar.

Det har hjälpt. Stressen lättade ganska snabbt och hostan har så sakta blivit mindre frekvent och det halsonda är borta. Igår när jag gick och la mig kände jag mig för första gången helt frisk. Det återkom som vanligt på morgonen, men jag ser slutet på min förkylning eller vad det nu är jag dras med.

Som sagt. Inga kloka råd eller åsikter om hur regering och myndigheter borde hantera detta. Jag ville bara skriva av mig lite om frustrationen i att gå hemma.

Tvätta händerna och hosta i armvecken och fortsätt att vänta på bussen som en svensk.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/skydda-dig-och-andra/

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑