Sida 2 av 325

BioBlitz Västmanland

I helgen genomförde vi BioBlitz Västmanland för första gången. Vi höll till på Södra Björnö i Västerås och där kunde besökare möta Ornitologer, entomologer och botaniker. Eller fågelexperter, insektsexperter och växt och blomexperter för att tala klarspråk.

Vi hade guidningar runt om i området från kl 10.00 på förmiddagen till kl 22 på kvällen.

En riktigt trevlig tillställning där vi fick en möjlighet att visa upp våra intressen och lyfta fram vikten av biologisk mångfald.

Då detta var första gången vi genomförde detta var vi lite nervösa och det fanns en del frågetecken om hur det skulle gå. Givetvis fanns det saker vi skulle kunna ha löst smartare, men på det stora hela tycker jag nog att vi ska vara riktigt nöjda.

50-60 fågelarter lyckades vi räkna in under dagen och nu har jag bara kvar att sammanställa allt och lägga upp det i Artportalen.

Fåglar jag fotat – taltrast

Taltrastar sitter för det mesta högt upp i ett träd och sjunger eller så håller de till i undervegitationen där de med några knäppningar försvinner bort.

Taltrast – Hagaberg

Det här exemplaret var dock väldigt tacksam när den födosökte på en gräsmatta och vågade sig riktigt nära.

Under flyttider så brukar taltrast och dubbeltrast skapa lite bryderier när de ska artbestämmas, men taltrasten känns igen på att den har pilspetsformad teckning på bröstet. Dubbeltrasten har runda eller ovala fläckar.

Fåglar jag fotat – Talltita

Mesar är kul att titta på, men om man som jag inte har så jättestort fotointresse utan mest vill fånga arter på bild så blir de ganska besvärliga eftersom de nästan aldrig sitter still.

Den här fotade jag på min matning i Hagabergsskogen innan de försvann därifrån.

Inventering av fåglar

Då och då nämner jag att jag inventerar fåglar som om det vore den självklaraste sak i världen att förstå. Bland fågelskådare och aktiva som hållit på ett tag är det kanske en självklarhet vad det handlar om, men för nybörjare och vanligt folk är det nog inte så självklart.

Det är alltså ingenting jag gör på måfå eller för egen del utan det rör sig om systematiska inventeringar som följer vissa standarder och datan samlas in och sammanställs av Lunds univeristet i ett projekt som heter Svensk fågeltaxering.

Vid första punkten under min sommarpunktrutt.

Idag på morgonen inventerade jag en sommarpunktrutt i Rytterne. Det innebar att jag besökte 20 punkter. Samma punkter som jag alltid besöker. Står 5 minuter vid varje punkt och räknar alla fåglar jag ser och hör.

Jag har inventerat denna rutt de senaste 4-5 åren och före mig har den inventerats i minst 20 år. Så serien av data från rutten blir på så sätt mer värdefull.

Utöver denna rutt så har jag en fågeltornsräkning jag gör i Gäddeholm. Då står jag i fågeltornet och räknar alla våtmarksfåglar jag ser och hör. Då räknar jag tills jag är färdig för det kan vara en hel del fåglar att räkna igenom. Jag tar art för art och räknar så noga jag kan.

I år fyllde jag på sjöfågelräkningarna med ytterligare två rutter. Dels Råmarbo dämme vid mitt jobb som ingen haft koll på vad gäller fåglar sen 70-80-talen typ. Sen har jag tillsammans med Unga fågelskådare i Västmanland tagit på mig att inventera Johannisbergs Vattenpark. En helt nyanlagd våtmark i utkanten av Västerås. Ett riktigt intressant projekt som i år inte gav så mycket och var ganska lätträknat, men det ska bli riktigt spännande att följa denna våtmark.

Tidigare har jag också deltagit i en inventering av Hälleskogsbrännan där vi gick längs vägar och räknade allt vi såg och hörde under fyra tillfällen per vår samt en nattinventering i juni.

Tänk vad kul att förena nytta med nöje.

Fåglar jag fotat – tallbit

Tallbitar är ganska enkla att fotografera de år de kommer i stora mängder. Då sitter de och mumsar rönnbär och bryr sig inte nämnvärt om att man närmar sig.

Den här fågeln fotade jag på Bjurhovda i Västerås 2012 när det var ganska gott om dem, sen har det kommit tallbitsår med jämna mellanrum.

Det går dock att hitta dem de flesta vintrarna, men när det inte är rönnbärsår får man ge sig ut i skogen och leta.

Dygnsrytm för fågelskådare

Försommar är tidiga morgnar och sena nätter. Tur att det är långhelg så att man kan sova ikapp lite på dagen just nu.

Gårdagen började med att vi gick upp 03.30 för att ge oss ut mot Önstensborg och några timmars ringmärkning. Det blev årsbästa i antalet fåglar och tangerat i antalet arter.

Med tanke på att vi bara märkt en enda trädpiplärka sen vi började 2020 så var det riktigt roligt att vi fick 3 st i samma nätrunda. De sjunger ju i närheten av märkplatsen hela våren, så det var på tiden.

Efter ringmärkningen åkte jag och Benjamin hem och sov några timmar för att sedan käka middag och börja förbereda oss för nästa fågelaktivitet.

Årets första nattlyssning

Under försommaren i slutet av maj anländer de flesta av våra nattsjungande fåglar och sen håller de igång nattetid en bit in i juli. Det är den frivilliga sömnlöshetens tid och man måste verkligen planera sin dyngsrytm ordentligt för att orka.

Halv tio åkte vi hemifrån för att vara på plats vid Fläcksjön där vi tänkte lyssna vid solnedgång.

Turen startade i norra änden av Fläcksjön och jag fick verkligen anstränga mig hårt när de yngre i skaran upptäckte en gräshoppsångare. Mitt vänsteröra hör verkligen inte dessa om de sitter för långt bort, så det gäller att vända rätt öra till och röra sig mycket så att högerörat får in allt.

Sävsångare, näktergal, gräshoppsångare och gök är de som dominerar de flesta lokaler vi besöker, men vi vill ju hitta juvelerna och nöter på. Tar kortare stopp lite här och var och där det finns strandäng spelar beckasiner och där det finns skog spelar morkullor.

En hel del kattuggla hittade vi också. De ropar mer nu än de gjorde under vårvintern när vi har fokus på ugglor.

Vid sista stoppen i nordvästra delen av Fläcksjön hittade vi kornknarr som var en av målart för mig. Stoppet innan vid Axholm hade vi hört nattskärra lite svagt, men nu gav vi oss upp mot Öjesjön för att verkligen få lyssna och se nattskärra.

Mitt favoritstopp vid Uvberget levererar alltid nattskärra och mycket riktigt hade vi skärror i tre riktningar och före det hade vi haft några omkring vägen flygandes.

Nu började tröttheten göra sig påmind så vi beslutade oss för att åka hemåt, men med några stopp längs vägen.

Hällsjön gav oss ytterligare rördrom, mängder med sävsångare. Strax norr om Svanå ännu fler sävsångare. Vid Gränasjön hade vi buskskvättor och gräshoppsångare men inga vaktlar som vi hoppats på. Vi valde den snabba vägen hemåt, med ett till stopp vid Åbylund där näktergal och sävsångare höll konsert.

De vanliga arterna kunde vi lyssna in i mängder på de platser vi besökte, men de lite ovanligare och mer svårjobbade arterna uteblev bortsett från kornknarr.

Ingen flodsångare, busksångare, småfläckig sumphöna eller kärrsångare.

Bara att ta nya tag och ge sig ut igen. Men helgerna är för få och jag börjar bli lite för gammal för att vara ute halva nätterna i veckorna. Någon kortare tur när Benjamin fått sommarlov kanske vi kan fixa i veckorna, men annars är det helger som gäller nu i juni.

Fåglar jag fotat – talgoxe

Det är lite spännande med vanliga fåglar, för det blir lite svårare att hitta bilder av dem. Inte för att jag aldrig fotar dem, men jag tror nog att jag inte är lika noga med att spara och redigera och sortera in alla bilder på dem.

Jag är ganska säker på att jag fotat en och annan talgoxe på någon matning, men den jag hittade när jag rotade runt i mina bildarkiv var denna unga talgoxe fotad 2013 typ.

Att skåda med barn del 2

2013 skrev jag ett inlägg om att fågelskåda med barn som fått en del uppmärksamhet. Dels har jag och Benjamin fått medverka i intervjuer både på Natursidan.se och i tidningen rädda djuren. Artikeln har också publicerats i vår medlemstidning Fåglar i Västmanland.

Nu har det gått nio år sedan så jag tänkte att det kunde vara bra med en uppföljning för att visa hur det har gått och om det bara var tomma ord och värdelösa tips jag bjöd på eller om det faktiskt gav resultat på något sätt.

Svaret på frågan är väl att mina idéer om hur man skådar med barn och får dem att odla sitt intresse faktisk fungerat riktigt bra.

Benjamin är nu 16 år och går på gymnasiet och har fortsatt och utvecklat sitt fågelskådande även om det funnits perioder då intresset från hans sida varit svalare.

Hur ser då hans fågelskådning och fågelintresse ut nu för tiden.

Kryssande

Att kryssa nya fåglar var väl det som drev på hans intresse och under de perioder när han var mer svårflirtad att få med ut i fågelmarkerna var det kryssen och potentiella rariteter som höll liv i intresset.

Än så länge är det jag som leder i antalet kryss, vilket inte är så konstigt eftersom han för det mesta varit beroende av mitt sällskap för att komma iväg.

Under våren 2022 har han dock hängt in sina första kryss utan mig. Dels en vitögd dykand som jag saknar helt på min lista. Sen åkte han till Öland utan mig och hängde in en bronsibis som jag hade sen tidigare.

När det gäller årskryssandet, alltså när man räknar antal arter under ett år så kan vi för första gången tävla mot varandra i år och där har han nu efter snart halva året kopplat greppet och leder över mig. Men jag har skådat i fler landskap än honom i alla fall.

Just nu ligger han på 338 arter i Sverige och 300 klev han över som 11-åring hösten 2016. Art nummer 300 blev tajgablåstjärt.

Ringmärkning

2017 fick Benjamin upp ögonen för ringmärkning när vi besökte Gittan Mattson vid Kyrkbytjärn i Falun. Det fick också mig att börja driva på för att starta upp ringmärkning på hemmaplan. Något jag själv inte kunde ansvara för, men genom lågaffelktivt tjat på folk med ringmärkarbakgrund och kompetens så fick vi 2020 igång en grupp som driver en CES i Västerås.

Sen har Benjamin också jobbat på Kvismarens fågelstation under en sommar och han fixar numera alla moment och har ringmärkt en hel del fåglar. Han har också ett återfynd i Tyskland på en grönsiska han märkte hösten 2020.

Själv har jag stannat vid att vara ringmärkarassistent som plockar fågel ur näten och om det något jag är riktigt bra på så är det att föra protokoll och hålla ordning på statistiken.

Ungdomsskådarna

BirdLife Sverige har ett nätverk för unga fågelskådare och där är Benjamin med, men han är inte så aktiv i de gemensamma aktiviteterna utan deltar mest digitalt och när de har tävlingar som t ex Januarirallyt eller BigSit.

Precis som när han var 6-7 år så pushar jag inte honom utan jag låter han odla sitt intresse på det sätt han önskar så vill han inte delta aktivt och ingå i kommittéer så är det hans beslut inte mitt.

Exkursioner och resor.

Precis som jag så gillar (åtminstone verkar det så) Benjamin exkursioner och gemensamma fågelresor. Han är nu för tiden en tillgång när jag håller exkursioner. Dels besitter han en kunskap som många äldre skådare saknar. Fältornitologi har faktiskt förändrats ganska snabbt de senaste 10 åren och jag upplever honom och andra ungdomar som mer sociala och självkritiska när de artbestämmer än vad många av oss ”gubbar” är.

När det gäller resor så arrangeras det en hel del läger och resor för ungdomar, men han följer hellre med mig och andra vuxna i vår närhet och vi är ju ett väl sammansvetsat gäng som gärna besöker Öland två gånger om året och ibland åker vi till fjällen och Halland och Skåne.

Hans öron är en riktig tillgång för oss gamlingar. Han upptäcker oftast ugglor på långt håll och nu för tiden är det många gånger frustrerande när han hör gräshoppsångare eller hornugglor som jag inte hör.

Avslutningsvis

Många frågar sig hur man får barn och ungdomar intresserade. Jag tror att det är fel sätt att se på det. Barn är intresserade av det mesta. Vad man istället bör fråga är hur man får dem att odla sitt intresse och utveckla det. Att dela intresset med sina barn inte bara låta dem vara med när jag som vuxen utövar mitt intresse. Då blir det snabbt ointressant.

Jag har under dessa 9 år skaffat mig många nya skådarvänner, men den bästa skådarkompisen jag har är min son.

Fåglar jag fotat – sillgrissla

En fågel jag mest sett flyga snabbt förbi Ölands södra udde, men också på en del andra kustlokaler och på något ställe har jag även sett dem sitta på stenar eller klippor. Men gemensamt för de flesta observationer är att det varit på långt håll med tubkikare.

Tills jag besökte Stora Karlsö i maj 2022. Där kunde man fota dem med mobilen eller som i detta fallet med mobilen genom tubkikaren.

Kul och ett enkelt fotokryss.

Månadens fåglar – maj 2022

Maj är en hektisk tid för oss fågelskådare och när jag sätter mig ned och försöker sammanfatta blir det nästan lite svårt att greppa hur mycket man hinner med på en månad.

Månaden började som vanligt med en röd dag. I år var det på en söndag så det blev ingen extra ledig dag, men jag brukar skåda den första maj och så blev det också i år även om jag tog det lugnt till en början. Men sen kom det ett larm om en tuvsnäppa i Asköviken och då blev det bråttom. Art nummer 200 för mig i viken och då fick jag anledning att bjuda på tårta när vi skulle ha fågeltornskampen helgen efter.

Fågeltornskampen

Under pandemin har vi inte haft någon fågeltornskamp och ingen offentlig fågelskådningens dag. Så i år var vi riktigt taggade.

Jag tycker att det gick riktigt bra. Inget toppår rent resultatmässigt och ännu sämre om man tittade på resultatlistan, men då var det också riktigt många fågeltorn med vilket var skoj.

Roligast var att vi för första gången i tävlingens historia lyckades bli bästa fågeltorn i Västmanland efter att Norsa i Köping haft ett osedvanligt dåligt år.

Sen fick jag bjuda på tårta i tornet eftersom jag lyckats se 200 arter i Asköviken. En siffra som blev 201 innan månaden var slut när en vit stork uppenbarade sig där en kväll. Det kunde ha blivit 202 också, men jag orkade inte åka förbi och titta på den silkeshäger som upptäcktes när jag var på väg hem från Gotland.

Ringmärkning

I maj börjar CES-säsongen och vi var tillbaka till Önstensborg där vi en gång startade när vi tog upp ringmärkning på programmet i VOF. Vi är ett litet sammansvetsat gäng som börjar få ordning på våra rutiner riktigt bra nu och arbetsinsatsen för att iordningställa märkplatsen och börja märka kändes inte alls så stor som den egentligen är.

Vi börjar så smått närma oss 1000 fåglar sen vi startade 2020 och var faktiskt bara 7 fåglar ifrån att lyckas med det innan maj var slut.

Rostgumpsvala

Tillsammans med azurmes var rostgumpssvala de enda rariteterna jag kände till ordentligt innan jag började skåda. Varför och hur jag kände till just rostgumpen minns jag faktiskt inte. Men givetvis ville jag se en sådan och när jag började skåda på riktigt så har jag hoppats, men rostgumpen och jag har inte varit kompatibla så det dröjde ända till i år innan jag lyckades se en. Jag hade en bild av att det skulle bli Öland som bjöd på det krysset och skojade om att min son och mina skådarkompisar som skulle till Öland när jag skulle till Gotland skulle få in rostgumpen då. Men det blev faktiskt Närke och Örebro som fick ge mig det krysset.

Öland

Jag åkte ensam till Öland för att få en introduktion i styrelsearbete och bekanta mig med personalen på BirdLife Sveriges kansli. Jag känner redan flera där och när jag var där stannade jag hela helgen och passade på att skåda samtidigt.

Tyvärr hade jag inte vädret på min sida. Riktigt bra väder när jag satt i möten och sen var det regn och rusk under lördagen som jag hade helt fri för egen skådning, men ett besök på fågelstationen kompenserade det hela lite.

På söndagen sprack det upp igen och då fick jag i alla fall en förmiddag med riktigt trevlig skådning.

Jag jobbade hårt på de arter som är lite svårare att hitta hemma. Sommargylling, kornsparv, en del vadare, halsbandsflugsnappare, mindre flugsnappare mm.

Roligast var att jag hittade en egen sommargylling som inte var larmad eller rapporterad de senaste dagarna. Må hända på en riktigt välkänd lokal för sommargylling, men det kändes ändå roligt.

Gotland

Helgen efter Öland åkte jag till Gotland med BirdLifes styrelse och det är värt ett eget inlägg om jag får till det. Det var mitt första besök som skådare på ön. Jag har varit där två gånger tidigare. Dels på skolresa när jag slutade sexan och sen var jag där en mörk och kall dag i november för att besöka en skola.

Riktigt trevlig helg med besök på Stora Karlsö som det starkaste minnet att ta med sig. Sen var det också mycket trevligt att få umgås en lång helg med hela styrelsen och jag kände mig riktigt välkommen och fick en massa positiv energi av den helgen.

Efter Kristi himmelsfärd var det inte så mycket kvar av maj. Jag hade hoppats på att silkeshägern som upptäcktes i Asköviken när jag var på Gotland skulle stanna en dag eller två, men så blev inte fallet.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter: 170

Arter på Skolgårdslistan: 65

Antal fältdagar: 31

Antal X: 1 Rostgumpssvala

Antal årskryss: 52

Minnesvärda observationer: 

  • Äntligen en rostgumpssvala
  • Rotade fram en egen sommargylling
  • Tuvsnäppa i Asköviken – art 200 för mig där
  • Vit stork i Asköviken – Ny art för lokalen
« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2022 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑