Efter en ganska rolig avslutning av april så kom en ganska lugn inledning av maj. Beckasinsnäppan i Asköviken var kvar och lockade alltjämt besökare till min hemmalokal. Den första helgen gick Tornkampen av stapeln, men den vill vi i Västerås helst glömma. Desto roligare var det att få besök av turkduvor hemma på tomten några dagar senare.
Till Kristi himmelsfärdshelgen som följde därefter hade vi bokat en stuga på Öland och skulle för första gången åka dit för att skåda fågel, men innan dess han jag och Benjamin med ytterligare en raritet på hemmaplan. En vitvingad tärna rapporterades över Asköviken när vi höll på att packa som bäst.
Med ett trevligt kryss i bagaget gav vi oss så iväg för att skåda på Öland. Givetvis försökte vi hålla våra förväntningar låga. Vi skulle ju bara dit och bekanta oss med öns alla fågellokaler. Men innerst inne var både jag och Benjamin uppspelta och hoppades givetvis på en hel del kryss när vi ändå var där.
Resan ner tog lite extra tid eftersom vi passade på att hälsa på släktingar som var i Småland för tillfället och när vi kom ner så var Benjamin lite för trött för att orka skåda så han och min bror stannade kvar i stugan när jag, storasyster och kusinerna tog en sväng ner till Ottenby och tittade på sälarna samt tog en promenad i södra lunden.
Hela Ölandsresan slutade med 8 kryss för mig och 9 för Benjamin och man kan läsa mer om den här, här, här och här. Det hade nog kunnat bli mer kryss, för vi var och letade efter en citronärla i Beijershamn, men avståndet var för långt för att säkert bestämma den gula pricken och efter att jag slutat kolla larm och svalanrapporter när vi packade bilen på sista morgonen så larmades skedstork ut vid samma lokal. Men det går fler tåg.
Under vår Ölandsvistelse hade det hittats en amerikansk bläsand i Frövisjön så direkt när jag kom hem så drog jag med Jocke för att titta på den, samt för att lyssna på dubbelbeckasinspel vid Gnien. Jag var ganska mör när jag kom hem och gick till sängs den kvällen.
Maj fortsatte sedan med sångare både högt och lågt och mot slutet av månaden omringades Västmanland av mindre sumphöna som spelade i Södermanland, Närke och Uppland men i Västmanland hittade vi inga trots att vi spred ut oss och lyssnade i vassarna.
Den uppländska sumphönan spelade i Hjälstaviken och dit åkte jag och Benjamin och lyssnade på den, först en kväll utan resultat och sedan på dagen och då höll den igång för fullt trots att en sur gubbe påstod att det var en vattenrall, men han var nog mest sur för att en 7-åring knäppte honom på näsan.
Till sist så kryssade vi äntligen rosenfinken.
Kort sammanfattning
Antal inrapporterade arter
Jag: 142 (nytt personligt rekord)
Benjamin: 115
Antal X
Jag: 12 (vitvingad tärna, mindre flugsnappare, turturduva, pungmes, skärfläcka, ängshök, halsbandsflugsnappare, brandkronad kungsfågel, kentsk tärna, amerikansk bläsand, mindre sumphöna och rosenfink)
Benjamin: 13 (vitvingad tärna, mindre flugsnappare, turturduva, pungmes, skärfläcka, ängshök, halsbandsflugsnappare, brandkronad kungsfågel, kentsk tärna, ejder, mindre sumphöna, rosenfink och vaktel)
Antal årskryss
Jag: 58
Benjamin: 60
Minnesvärda observationer
- Mindre sumphöna
- Öland
- Vitvingad tärna
- Rosenfink
- Vassångare, gräshoppsångare och trastsångare samtidigt
- Turkduva på tomtlistan
Senaste kommentarer