Fågelskådning – Godisgris.se

Fåglar jag fotat – småtärna

Småtärnan är inte någon ovanlig fågel. Men man ser den inte så ofta. Den var också den fågel som på riktigt fick stå som exempel på vilken fördel erfarenhet av fågelskådning gör. Inte på det sättet att ju längre man skådat desto bättre blir man. Nej jag menar att varje art man ser och lär känna fyller på erfarenheten en smula och om man väl bekantat sig med en art så lär man sig känna igen den.

Jag hade studerat detaljer och storleksförhållanden i jämförelser med andra tärnor i fågelböcker och på bilder och ansåg nog att jag mycket väl skulle se att det var en småtärna jag hittat. Storleksskillnaden var så pass stor att det skulle ju vilken nybörjare som helst kunna se.

Men man skulle ju hitta fågeln också och för det krävs det erfarenhet av arten. Man måste känna igen fågelns jizz* och veta vad det är man ska leta efter. Flera gånger har jag sett mer oerfarna skådare gå bet på att hitta fåglar som alla andra runt omkring ser.

Därför gick jag själv bet på småtärna de första gångerna jag var på lokaler där den rapporterats. Jag visset helt enkelt inte vad jag skulle leta efter och sökte vitt och brett utan framgång.

När jag väl lyckades se min första småtärna så var det mer en lättnad än glädje att kryssa den, men med tanke på att jag försökt så mycket så utnyttjade jag också tillfället att titta på den noga och länge och det hjälpte. Resten av helgen hittade jag småtärnor lite överallt på Öland när vi skådade. Jag hade automatiserat jizzen på samma sätt som man gör med vissa läten.

En annan viktig bit för att hitta de mer sparsamma och ovanliga fåglarna är att bli van med de vanliga fåglarna. Vet man hur det ska låta i skogen man frekvent besöker så kommer man att reagera när man hör något nytt. Vet man hur tärnor beter sig på hemmalokalen så upptäcker man lättare en ovanligare tärna när den dyker upp.

Den erfarenheten missar man om man bara jagar kryss och sen struntar i de vanliga fåglarna. Så när man besöker ett drag på en ovanlig fågel, leta efter de vanliga fåglarna i området också. Besök din hemmalokal ofta och sysselsätt dig med annat än att bara leta efter ovanliga fåglar. Räknar man t ex de vanliga och halvovanliga fåglarna så kommer man att bli ännu bättre och mer hemma på sin hemmalokal.

De flesta mindre sångsvanarna har jag hittat när jag räknat vanliga sångsvanar. Inte när jag snabbt sveper över sångsvansflockar.

*jizz = fågelns helhetsintryck

Gryning i Asköviken

2 april, 2020 / gambleputti / Inga kommentarer

Efter att ha varit hemma i nästan två veckor och gått på sparlåga somnade jag ovaggad i går kväll efter att jobbat en hel dag igen. Men karantäntiden hade ju samtidigt gjort mig väldigt utvilad, så jag led ju inte direkt av någon brist på sömn.

Det gjorde att jag i morse råkade ut för mitt livs värsta gubbvaknande. Kl 02.58 hade jag sovit 6 timmar vilket min hjärna och kropp uppenbarligen tyckte var gott nog. Jag började inte förrän kl 09.30 och hade ställt klockan på 6.00 för att ta en sväng ut till Asköviken innan jobbet. Men kl 3 kändes lite väl tidigt så jag gjorde ett försök att somna om, men det var stört omöjligt. Vid fyra gav jag upp och klev ur sängen och duschade, klädde på mig och gick ner i köket och började förbereda frukost och kaffe att ta med ut till viken.

Detta gjorde att jag med god marginal kom ut till Lövsta-spången innan soluppgången och kunde njuta av enkelbeckasinernas spelflykt helt ensam på spången. I vassen tutade rördromen någon enstaka gång och på väg ner mot spången hade de första lärkorna börjat stämma upp.

En underbar morgon helt enkelt, och den enda invändningen jag har på den, var den tilltagande västliga vinden som blåste riktigt kallt, men kaffet värmde där jag stod ensam och väntade på att solen skulle gå upp och förhoppningsvis få höra rödbenan stämma upp i sång.

Beckasinerna tystnade i takt med att solens första strålar letade sig fram över trädtopparna och nu tog tofsviporna över. En efter en tog de till vingarna och spelflög över sina revir och gjorde små utspel mot grannreviren.

Två rödbenor flög snabbt och tyst över maden och dök ned bland tuvorna och försvann. Ingen sång, men väl ett årskryss. Nu började också ängspiplärkorna stämma upp i sång och på håll hördes lärkornas sång över strandängarna.

Den kalla vinden tilltog mer och mer och det värmande kaffet var slut. Jag började plocka ihop mina prylar och göra mig redo för att åka hem och vila en dryg timme innan jag skulle till jobbet. Då kom en rödbena ivrigt lockande över spången och mot den nya blötan där vallen en gång låg. Väl framme stämde den upp i sång.

Nu är det vår i viken även för mig.

Månadens fåglar – Mars 2020

1 april, 2020 / gambleputti / Inga kommentarer

Vårfåglar

Under mars kommer den andra vågen med årskryss här i Mälardalen när de första vårfåglarna börjar anlända i stora mängder. För egen del handlar det om att besöka våtmarker och hålla utkik på åkrar. För de första vårfåglarna är verkligen åkrarna och ängarnas fåglar. Sånglärka, tofsvipa, gäss och svanar.

Jag och Benjamin drog ut en dimmig dag till Asköviken när rapporterna om gäss hade börjat droppa in på Artportalen. Dagen innan hade jag passat på att göra ett besök innan jobbet och hittat sädgäss och vitkindad gås. Nu var dimman riktigt besvärlig, men vi hittade ändå bläsgäss som gick hyfsat nära. Råka hade rapporterats och vi försökte länge kolla igenom flocken med kajor och kråkor efter någon råka, men lyckades inte.

När vi väl gav upp så började dimman lätta och vi gjorde ett stopp vid Naturskolan för att spana av svanarna och gässen där. Ett klokt drag, för där hittade vi både mindre sångsvan och spetsbergsgäss.

Sådär har det fortsatt hela mars. Korta besök vid åkrar, ängar och våtmarker och checka av de nya arter som anländer. De flesta besök har faktiskt genererat årskryss.

Uggleveckan

Vecka 12 är det ugglevecka i Västmanland. Då ska man ut och leta ugglor i skog och mark. I Västerås har vi sedan 2017 systematiserat det lite mer än andra kommuner och jag har 2 zoner som jag lyssnar av på samma sätt varje år. Den första zonen ligger granne med en zon där det finns berguv, så jag brukar börja med att lyssna efter den strax innan solnedgång och sedan bege mig till min zon.

Jag brukar också ha som mål att lyssna in alla häckande ugglearter i kommunen under denna vecka. Som vanligt gick det ganska bra, men slaguggla satt ganska långt inne i år. Pärluggla som brukar vara den jobbigaste hade jag och Benjamin redan hängt in före uggleveckan.

På grund av coronapandemin ställde vi in den planerade uggleexkursionen, så det gav lite mer tid för egen skådning.

Inventering

Att inventera fåglar är något jag gjort utan att jag egentligen fattat att jag gjort det. Att systematiskt räkna fåglar på samma sätt på samma lokal över tid. De senaste åren har jag även börjat ta på mig inventeringsuppdrag. Dels för vår fågelförening och dels för Svensk fågeltaxering via vår Länsstyrelse.

I Västmanlands Ornitologiska Förening har vi inventerat fåglarna på Hälleskogsbrännan och i mitten av mars gör vi den första inventeringen där.

Årets milda vinter må ha påverkat fåglarna, eller så är det vegetationen som kommit tillbaka, för jag hade väldigt mycket mer fågel där i år än vad jag brukar ha. Framförallt gulsparv förekom många fler än tidigare år.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter: 68
Antal årskryss: 28
Antal kryss: 0

Minnesvärda observationer

Hittade en pärluggla i Skultunaskogarna
Benjamin ädelkryssar sparvuggla
Prutgås i Svartådalen
Stripgås i Västerfärnebo

Fåglar jag fotat – småspov

1 april, 2020 / gambleputti / Inga kommentarer

För det otränade ögat är det ganska svårt att skilja småspoven från storspoven. Visst är den mindre, men det är ingalunda någon liten vadare det rör sig om.

Om man hör dem så går det ganska lätt. Småspoven har ett mer bubblande läte. Men ofta ser man fågeln tyst och födosökande. Näbblängden är ett kännetecken, men då ska man vara medveten om att näbblängden varierar ganska mycket på storspov och framförallt unga spovar har ganska kort näbb.

Bästa kännetecknet enligt mig är ansiktet och huvudet. Småspov har en mittbena, en rand mitt på huvudet och mycket tydligare ögonbrynsstreck. Storspoven har en mer jämt färgad hjässa även om honor kan ha en antydan till mittbena, men den är alltid diffus.

Här i Mälardalen är det dessutom mycket mer sannolikt att det är en storspov du ser rasta på någon åker eller vid någon våtmark, så för att undvika confirmation bias bör man alltid utgå från att det är en storspov man hittat och sedan försöka motbevisa det för sig själv. Ställ helt enkelt frågan ”varför skulle inte också detta vara en storspov” om du hittar en fågel som du tror är en småspov.

Småspov var länge en art jag saknade på min hemmalokal Frövisjön, men efter mycket om och men så lyckades jag få in den. Den dyker liksom upp när man anar det som minst, så jag slutade helt enkelt försöka, så gick det bra.

Fåglar jag fotat – småskrake

30 mars, 2020 / gambleputti / Inga kommentarer

Nu har jag kommit till nummer 166 av de jag fotat från A-Ö. 91 fåglar kvar av de jag fotat i dagsläget. Men jag är inte ens halvvägs bland fåglarna på S.

Att det finns en hel del fågel på S visste jag om, men jag har aldrig reflekterat över hur oerhört många det egentligen är. 72 arter av de 257 arter jag fotograferat betyder att fler än en fjärdedel börjar på S. Hela 28% rör det sig om.

Fast nu är det inte statistik eller vilken bokstav fågeln börjar på jag ska skriva om utan nu ska jag skriva om småskrake.

Småskraken häckar mest utefter kusterna och mer sparsamt i inlandet. Men den är spridd i hela landet.

Förutom Västerås kommun då. För här är småskrake en raritet som vi larmar om vi får syn på. När man som jag jagar årskryss på hemmaplan och vill ha en så välfylld Västmanlandsårslista som möjligt så är småskraken ofta en art man får jobba lite extra på. Man kan aldrig räkna med att få den, utan man måste välja att röra på sig en smula. Uppåt bergslagen och längs Kolbäcksån är det lite lättare, men fortfarande inte enklet.

En och annan småskrake rastar också på mer frekvent besökta rastlokaler som Asköviken, Frövisjön, Fläcksjön, Granfjärden m. fl. Fast det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och på både Askövikenlistan och Frövisjölistan tog det lång tid innan jag fick in småskrake.

Utefter kusterna är det dock lite lättare att hitta dem och fotot här ovan är fotat vid Kallax hamn utanför Luleå. Där kunde man i lugn och ro fota småskrakarna, men de höll sig på bekvämt avstånd.

Idag för sex år sedan

29 mars, 2020 / gambleputti / Inga kommentarer

Minnen på Facebook tycker jag är en kul funktion. Jag har skaffat en widget här på bloggen med samma funktion. Att samla inlägg från bloggen just denna dag bakåt i tiden.

Av någon anledning bloggade jag inte om vad jag gjorde för sex år sedan. Då hade nämligen en kaspisk pipare hittats på Mörkö i Södermanland. Jag försökte få med mig Benjamin, men han ville inte gå upp tidigt och vägrade följa med. Något han ångrar än idag tror jag. För någon mer kaspisk pipare har inte dykt upp sen dess.

Jag fick ingen annan med mig heller, så det var första gången och kanske enda gången jag dragit iväg själv. Jag brukar nästan alltid fylla min bil och Benjamin följer i alla fall med de flesta gånger.

Nu är det nya tider och den här våren kommer det att bli mer primärskådning på hemmaplan och mindre drag runt om i Sverige.

Vem vet, man kanske springer på något roligt, bara hostan jag har ger sig.

Naturen är fortfarande öppen!

https://birdlife.se/naturen-ar-fortfarande-oppen/

Var är mina sädesärlor?

28 mars, 2020 / gambleputti / Inga kommentarer

I januari är årskryssande en livsstil. Då räknar man alla de där arterna man senare på året knappt bryr sig om. Efter det kommer februari som tillsammans med november och december är den månad man knappt årskryssar. Det brukar förvisso vara någon art man missat i januari som man kan fylla på med, eller så gör man som jag och Benjamin gjort några gånger. Man åker söderut och tjuvstartar våren.

I mars blir det återigen lite som i januari. Nu kommer vårfåglarna på bred front och arter man knappt bryr sig om under resten av året blir högvilt för en årskryssare som jag.

Just nu stör jag mig på att jag inte hittat någon sädesärla. Att jag kommer att få in den på min årslista är ingenting jag oroar mig för. Den spatserar snart omkring på skolgården och vippar på stjärten. Men jag vill gärna hitta någon nu, när de precis kommit.

Jag vet att de finns i Asköviken, för fler skådarbekanta till mig har rapporterat den där. Men i dessa virustider så blir välbekanta friluftslokaler som Asköviken, Ängsö och Björnö överfulla av folk och jag vill vara ifred eller i mindre sällskap likasinnade när jag skådar. Just nu av två anledningar.
1. Jag är i hemmakarantän på grund av en segdragen hosta och jag vill begränsa mina vistelser ute, både i tid och sociala kontakter
2. Man brukar skåda ensam den här tiden på året.

Idag styrde jag mot Frövisjön och där var det inga problem att hålla social distans. Jag var helt ensam på lokalen, vilket faktiskt förvånade mig. Tyvärr verkade fåglarna också ha anammat folkhälsomyndighetens råd att hålla distans. För det var inte så mycket fågel där som det brukar vara den här tiden.

Ingen sädesärla och inga nya änder. Jag gav det en timme och sen åkte jag hem via lite omvägar på slätten norr om Tillberga. Men inte heller den omvägen gav något årskryss.

Fåglar jag fotat – smålom

28 mars, 2020 / gambleputti / Inga kommentarer

Smålom är inte så fasligt mycket mindre än storlommen. Men den har en helt annan strategi för var den väljer att häcka. Storlommen häckar i större skogssjöar där den kan hitta föda och håller sig gärna där under häckningen.

Smålommen däremot häckar i små gölar gärna på någon mosse långt in i skogen och flyger till fiskrika sjöar i närheten för föda.

Vid Knuthöjdsmossen i Hällefors finns det flera par smålom och att spendera en försommarkväll där är riktigt trevlig. smålom som kommer inflygande och flyger ut från mossen, samtidigt som andra försommarfåglar håller konsert i skogen runt om.

Tidig morgon eller sen eftermiddag kväll är det som rekommenderas för ett besök. Under dagarna är aktiviteten påtaglig mindre.

Fåglar jag fotat – småfläckig sumphöna

26 mars, 2020 / gambleputti / Inga kommentarer

Småfläckig sumphöna är en nattaktiv och skygg varelse. Ljumma sommarkvällar kan man höra den plippa ihärdigt vid någon våtmark, men att se den är inte vardagsmat.

Första gången jag såg en småfläckig sumphöna var när jag kryssade större beckasinsnäppa. Då kom det fram en helt ogenerat och stal uppmärksammheten från den rara amerikanen i några sekunder.

Nästa gång satt jag i gömslet vid Lövsta i Asköviken. Jag hade kameran framme men när sumphönan kom fram satt jag bara och tittade på den i min kikare och kom inte på tanken att fota den. Inte förrän det var för sent.

Vill man fota den så är mitt tips att åka ner till Ottenby och passera fågelstationen ungefär samtidigt som personalen där kommer ut och visar upp ett exemplar.

Den här fotades den mest sjuka höst jag varit på Öland, när sibiriska järnsparvar kändes som en trivial fågel och man var tvungen att välja bort arter man annars bara drömmer om att se.

Fåglar jag fotat – småtrapp

25 mars, 2020 / gambleputti / Inga kommentarer

Närmsta population av småtrapp finns i Frankrike och Spanien eller österut i på stäppen i Ryssland, Ukraina och Kazakstan. Varifrån denna trapp som dök upp i Värmland 2015 kom har jag ingen aning om. Båda pupulationerna flyttar i viss utsträckning och vi har inflöden av flyttfåglar både från SO och SV till Sverige. Med väderdata och fyndstatus från andra mer vanliga fåglar borde det dock gå att räkna ut vad som är mest sannolikt.

I alla fall så fyllde jag bilen med ungdomar och drog till Värmland den 1 maj 2015. Det skulle sen sluta med en av de höftigaste fågeldagar jag varit med om. Kanske den häftigaste.

När vi hängt in småtrappen som var ganska tråkig där den gick i ett dike och tittade upp då och då. Så ägnade vi lite tid till att leta efter ringtrast och andra tättingar som anlänt. Tanken var sedan att leta smålom som är Värmlands landskapsfågel. Men då kom ett larm om svarthalsad dopping i Frövisjön, så vi satte oss i bilen och drog iväg hem igen.

Hur dagen sedan fortlöpte kan man läsa om här: https://godisgris.se/2015/05/01/den-forsta-maj-2015/