Etikett: pungmes

Fåglar jag fotat – pungmes

Sverige är pungmesens yttersta utbredningsområde och ju längre söderut man ger sig desto större chans har man att se den. Men den häckar sporadiskt även här uppe i Mälardalen.
Jag kryssade den vid Albrunna kalkbrott på Öland. Då hade jag min brorson med mig och han påminner mig då och då om att det var han som hittade den när vi var där och letade.
Annars brukar man lättast upptäcka den med hjälp av lätet. Ett långt utdraget piiiiiiiip. Dock bör man se upp med rödhakar, blåmesar, entitor och koltrastar som också kan frambringa ganska långa sugande pip, men inte lika bra som pungmesen.

Fotad vid Albrunna kalkbrott 10 maj 2013

Med VOF till Närke

Igår gick jag och Benjamin upp tidigt och åkte tillsammans med 7 andra Västmanlänningar till Kvismaren och Oset för en heldag med fågelskådningen.
Ringanden som varit stationär i Rysjön och som jag och Benjamin var och tittade på för två veckor sedan var tyvärr inte kvar. Men våren som drabbats av ett tillfälligt bakslag bjöd ändå på en hel del trevligheter.
Vid Rysjön kund vi höra lövsångare, se ladusvalor och hussvalor samt fisktärnor. Ganska mycket tid spenderades på att leta efter ringanden som trots frånvaro av rapporter och larm kanske kunde vara kvar. Det ledde till att vi troligtvis rotade fram det mesta som fanns vid och i sjön.
Efter Rysjön tog vi ett varv på Öby Kulle och sedan gick vi ner mot Hammarbotten där vi bjöds på riktigt fina obsar av rovfågel. En stenfalkshona som tog en enkelbeckasin var först ut. Mängder med brun kärrhök födosökte över vasshaven i fågelsjön. Plötsligt blir det fart på alla fåglar och en pilgrimsfalk kommer i full fart rakt framför plattformen vi stod vid.
Blå kärrhök, havsörn, duvhök, sparvhök visar också upp sig och stor mängder bläsgäss rastar framför oss.
Oset
Eftermiddagen tillbringades sedan vid Oset där pungmes var huvudmålet för oss. Ganska snart kunde vi lokalisera två individer som lockade bland träden. De flesta av oss, men inte alla lyckades också se minst en av dem.
Sen gick vi mest och skrotade omkring och letade doppingar och vadare. Smådopping och grönbena var de vi ville hitta och lyckades också med. Smådoppingen som vi känner som en skygg liten rackare gäckade oss till en början där den dök upp och försvann bakom en sten innan någon annan än undertecknad hade sett den. Det tog en stund innan den kom fram igen.
När vi sedan gick vidare och kom fram till stenen så var den inte ett dugg skygg utan födosökte helt tryggt bredvid gångvägen.
En lång fikapaus vid Rosenbergs stuga med spaning på rödbenor som var intima med varandra och sedan tornade mörka moln upp sig i öster och vi beslöt att börja röra på oss. När vi passerade stranden mot Hjälmaren kom en hagelstorm mot oss med full kraft.
Den hagelstormen gjorde att vi missade den mindre sumphönan som senare rapporterades och larmades, men den hade alltså spelat tidigare under dagen.
Lite bittert, men man ska inte gråta över spilld mjölk.
89 arter, 18 närkekryss och 8 årskryss för min del. Bland övriga deltagare tror jag pungmes blev kryss för flera, backsvala, mindre hackspett och stenfalk tror jag också blev kryss för några.
En mer än väl godkänd exkursion, med ett av det mest omväxlande väder jag varit med om under en exkursion. Men vad kan man vänta sig av en äkta bakslagshelg i april.

Tror jag hörde en pungmes ikväll

När våren börjar övergå till försommar har jag ett litet favoritstråk att promenera efter. Det börjar vid Björnöbron förbi Hässlö gård och vidare ut mot Trådarängarna. Ja man kan fortsätta ända ut till Gäddeholm, men jag brukar nöja mig med att gå till fågelskådarplattformen vid Trådarängarna och vända.
Den sträckan är väldigt lättpromenerad och det går att ta med sig barnvagn eller rullstol hela vägen och den erbjuder ett ganska rikt och skapligt varierat fågelliv hela vägen och när sångarna kommer igång är det som att gå rakt igenom en symfoniorkester.
pungmes
Foto taget på Öland förra året
Ikväll ville vi höra rördrom och vattenrall, så jag och barnen tog delar av detta promenadstråk och exakt kl 18:09 stannade jag för att titta till några gäss som betade ute på en åker och då drog både rördrom och vattenrall igång ute i vasshavet.
Där kunde vi ha vänt hemåt igen om det inte var för att jag tyckte mig ana ett svart huvud sticka upp bland gässen som betade. Tyvärr var avståndet för långt för min handkikare så jag bestämde mig för att ge mig ut på den vall som löper längs bäcken i östra delen av åkern.
Det visade sig vara en lortig grågås, men när vi stod där på vallen så hör vi ett långt utdraget piiiiiiiiip som upprepas ett antal gånger. Jag och Lilleman tittar på varandra och utbrister pungmes!
Nu vänder vi oss om och börjar febrilt leta där ljudet kom från, men vi hittar tyvärr inget annat än en flock grönsiskor som kom flygandes in bland alarna.
Jag har tidigare blivit lurad av blåmes som har ett liknande läte, men den brukar avslöja sig och inte vara lika utdragen och framförallt inte upprepa sig så många gånger. Hade jag hittat en blåmes hade det hela varit okej, då hade jag kunnat avfärda pungmesen. Men nu hittade vi ingenting och lokalen har haft pungmes tidigare.
Så nu hamnade observationen i limbo. Jag är inte säker på att det var en pungmes och jag är inte heller säker på att det inte var en pungmes.
Jag larmade ut min obs på vårt lokala larmsystem och rapporterade den på Svalan som osäker artbestämning.
Nu är det bara att hoppas på att jag eller någon annan lyckas hitta fågeln, eller att någon med mer erfarenhet av arten kan spika den på lätet.

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑