Etikett: fågelfoto (sida 1 av 16)

Fåglar jag fotat – småskrake

Nu har jag kommit till nummer 166 av de jag fotat från A-Ö. 91 fåglar kvar av de jag fotat i dagsläget. Men jag är inte ens halvvägs bland fåglarna på S.

Att det finns en hel del fågel på S visste jag om, men jag har aldrig reflekterat över hur oerhört många det egentligen är. 72 arter av de 257  arter jag fotograferat betyder att fler än en fjärdedel börjar på S. Hela 28% rör det sig om.

Fast nu är det inte statistik eller vilken bokstav fågeln börjar på jag ska skriva om utan nu ska jag skriva om småskrake.

Småskraken häckar mest utefter kusterna och mer sparsamt i inlandet. Men den är spridd i hela landet.

Förutom Västerås kommun då. För här är småskrake en raritet som vi larmar om vi får syn på. När man som jag jagar årskryss på hemmaplan och vill ha en så välfylld Västmanlandsårslista som möjligt så är småskraken ofta en art man får jobba lite extra på. Man kan aldrig räkna med att få den, utan man måste välja att röra på sig en smula. Uppåt bergslagen och längs Kolbäcksån är det lite lättare, men fortfarande inte enklet.

En och annan småskrake rastar också på mer frekvent besökta rastlokaler som Asköviken, Frövisjön, Fläcksjön, Granfjärden m. fl. Fast det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och på både Askövikenlistan och Frövisjölistan tog det lång tid innan jag fick in småskrake.

Utefter kusterna är det dock lite lättare att hitta dem och fotot här ovan är fotat vid Kallax hamn utanför Luleå. Där kunde man i lugn och ro fota småskrakarna, men de höll sig på bekvämt avstånd.

 

Fåglar jag fotat – smålom

Smålom är inte så fasligt mycket mindre än storlommen. Men den har en helt annan strategi för var den väljer att häcka. Storlommen häckar i större skogssjöar där den kan hitta föda och håller sig gärna där under häckningen.

Smålommen däremot häckar i små gölar gärna på någon mosse långt in i skogen och flyger till fiskrika sjöar i närheten för föda.

Vid Knuthöjdsmossen i Hällefors finns det flera par smålom och att spendera en försommarkväll där är riktigt trevlig. smålom som kommer inflygande och flyger ut från mossen, samtidigt som andra försommarfåglar håller konsert i skogen runt om.

Tidig morgon eller sen eftermiddag kväll är det som rekommenderas för ett besök. Under dagarna är aktiviteten påtaglig mindre.

Fåglar jag fotat – småfläckig sumphöna

Småfläckig sumphöna är en nattaktiv och skygg varelse. Ljumma sommarkvällar kan man höra den plippa ihärdigt vid någon våtmark, men att se den är inte vardagsmat.

Första gången jag såg en småfläckig sumphöna var när jag kryssade större beckasinsnäppa. Då kom det fram en helt ogenerat och stal uppmärksammheten från den rara amerikanen i några sekunder.

Nästa gång satt jag i gömslet vid Lövsta i Asköviken. Jag hade kameran framme men när sumphönan kom fram satt jag bara och tittade på den i min kikare och kom inte på tanken att fota den. Inte förrän det var för sent.

Vill man fota den så är mitt tips att åka ner till Ottenby och passera fågelstationen ungefär samtidigt som personalen där kommer ut och visar upp ett exemplar.

Den här fotades den mest sjuka höst jag varit på Öland, när sibiriska järnsparvar kändes som en trivial fågel och man var tvungen att välja bort arter man annars bara drömmer om att se.

 

Fåglar jag fotat – smådopping

Vår minsta och mest diskreta dopping. Innan jag började skåda hade jag ingen koll på att det fanns någon fågel som hette smådopping. Men jag blev ganska snabbt varse när jag började fuska på svalan genom att kolla dagens fågel.

I Skitviken vid Ångkraftverket i Västerås skulle det tydligen finnas flera, men de gånger jag var där så såg jag aldrig någon.

När jag sen slutade att bara titta på fåglar och lärde mig att skåda på riktigt så fattade jag ganska snabbt varför jag aldrig sett någon smådopping. Smådoppingar är som jag nämnde diskreta och håller mest till i kanten av vatten och gömmer sig gärna i kantvegitationen. När de födosöker är de mer under vatten än ovan.

Då och då kan man dock stöta på någon mer djärv individ som vågar sig ut på öppet vatten som här vid Skitviken i Västerås. En plats som smådoppingarna tyvärr slutat att övervintra vid. Så nu får man ligga i och leta vid andra öppna vattenytor för att hitta en övervintrare. De flesta vintrar övervintrar det dock inga smådoppingar i Västerås.

Fåglar jag fotat – smalnäbbad simsnäppa

Här hemma i Västmanland är smalnäbbad simsnäppa en ”bråttom”-fågel. Vill man ha den på sin årslista måste man antingen hitta en själv eller vara väldigt snabbt på plats om någon annan upptäcker den. Den häckar i små fjällsjöar och gölar på kalfjället och här rastar den sparsamt och kort.

Det är bra många gånger man sett den rapporterats av någon pensionär på förmiddagen och när man åker förbi på eftermiddagen efter jobbet är den som bortblåst.

Längs kuster verkar det dock som den rastar lite längre och på Öland ser man den ganska ofta när man är där i maj.

Den här gynnaren hittade vi på Öland i en liten göl på en sjömark norr om Stenåsa i våras. Den gav verkligen intryck av en liten fjällgöl så närmare lämplig häckbiotop kommer man inte i Sverige utan att bege sig till fjällen.

Tyvärr hade jag kameran knasigt inställd så den tog sekvensbilder som sparades som korta filmer. Lyckades i alla fall få ut denna ur filmsnutten.

Fåglar jag fotat – slaguggla

När man står ensam i en mörk skog och hör slagugglan ropa så förstår man att folk trodde på allt möjligt oknytt förr i tiden.

En riktigt tuffing som gärna ger sig på att jaga fågel om det är ont om gnagare i markerna. Det är något man kan märka år det är dåligt med sork. Då kan slagugglan komma igång senare när skafferiet fylls på med trastar, morkullor och duvor som flyttat söderut under vintern.

Den här ugglan hittade jag och Z när vi var uppe i Svartådalen och skådade. Den satt i en gammal fårhage intill vägen. Med torra granar bakom sig blev det nästan som ett svartvitt fotografi.

Fåglar jag fotat – skärsnäppa

Skärsnäppan är nog Sveriges tuffaste fågel. Den häckar längre norrut och övervintrar vid våra kuster på kala skär. Där springer de runt och födosöker och hoppar bara undan när vågorna rullar in.

Lugnare dagar tar de det lugnare och då kan man se dem rota runt i tången som andra vadare. Nere vid Ölands södra udde brukar det oftast finnas skärsnäppor, men man får slita ganska hårt för att hitta dem.

Benjamin tog sovmorgon morgonen jag kryssade den och när han sedan kom lyckades vi inte återfinna den, så han fick vänta ett år på nästa chans.

Någon riktigt snygg bild på denna fågel har jag inte. En tubfotad bild från ÖSU är nog det enda jag har.

 

Fåglar jag fotat – skärpiplärka

Piplärkorna är en spännande grupp fåglar som sätter många nybörjare på prov. De har förvisso delat upp landet mellan sig och föredrar olika biotoper, så vilken biotop man hittar dem i kan vara en ledtråd.

Hemma har vi ängspiplärka i slättlandskapet kring Mälaren och trädpiplärka i skogen. Övriga piplärkor hittar man bara här under flyttsäsongerna.

Ute kring våra kuster är skärpiplärkan vanligare. Utseendemässigt tycker jag att trädpip och ängspip är mest lika. Lätet är ängspip och skärpip mer lika. Aldrig ska det vara enkelt.

Skärpiplärka – Grosshamn

Ser man dem så här bra är det ganska enkelt. Skärpiplärkan har en mer murrig teckning och mindrekontrastrika flankstreck än sina kusiner trädpiplärka och ängspiplärka.

I Bohuslän träffade jag en skådare som sa att skärpiplärkan pratar med bohusländska ii. viist, viist säger den när den lockar och ängspip är lite vassare med uppländska in.
Men jag har träffat andra Bohuslänningar som inte vill ge sig på att artbestämma dessa bara på locklätet eftersom de har en hel del överlappande lockläten och kan låta som varandra. Så bäst är att se dem väl.

 

Fåglar jag fotat – skärfläcka

På lokaler där skärfläckan finns är den som tofsvipa. Det finns mängder av den och ingenting man höjer ögonbrynen över att se. En riktigt vanlig fågel helt enkelt.

Falsterbo, Halland och Öland rekomenderas. Där ser man skärfläcka lite här och var. En fågel som sticker ut både storleksmässigt och med sin böjda näbb, vilket gör den omöjlig att ta för något annat.

Men på de flesta ställen i Sverige finns det inte skärfläcka och skulle det dyka upp en här i Västmanland så skulle jag dra som en avlöning för att få se den.

Skärfläcka – Beijershamn, Öland

När vi besökte Öland för fåglar för första gången så var skärfläcka en av målarterna. De är riktigt snygga och stiliga, men så pass vanliga att vi redan första dagen sett oss mätta på dem.

 

Fåglar jag fotat – skäggmes

Skäggmes är en fågel som jag visste fanns här i krokarna innan jag började skåda, men jag hade aldrig sett den.

Efter att ha skådat ett antal år så förstår man varför. Om man bortser från vissa vintrar när det kan bli riktigt stora flockar skäggmes på vissa lokaler så är skäggmesen en svårskådad fågel för den oinvigde. De lever sitt liv i små flockar i stora vasshav. Om man inte vet vad man ska lyssna efter så är det riktigt svårt att få någon glimt av dem. Inte ens när man vet vad man ska lyssna efter lyckas man se dem.

Jag hade ett antal skapliga bilder på unga skäggmesar och på honor, men det är ju hanen med den snygga mustaschen man vill få en bild på.

Därför var det riktigt kul när en skäggmesgrupp började pinga i vassen vid Hässlö när jag var där ensam en dag. Ganska snabbt kom denna hane fram och visade upp sig för mig.

Tåkern är annars den lokal i Sverige där det är lättast att hitta skäggmes. Hjälstaviken i Uppland är också bra. En faktor som gör dessa lokaler bra för att se skäggmes är att det finns spångar och gömslen ute i vassen, så att man kan komma dess invånare nära.

Hässlö i Västerås tycker jag fungerar bra också. Där finns en cykelbana som går i kanten av vassen som ger oss möjlighet att komma vassfåglarna nära.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑